måndag, igen

Helgen flöt förbi. Börringekollektivet dök in på lördagseftermiddagen och innan de for tillbaka, ett barn mindre, fikade vi på en honungsäppelkaka efter mammas gamla recept.  Dessförinnan hade jag faktiskt tagit mig för att städa hela hemmet. Dammtorkning, undanplockning, dammsugning, skura badrummen (ja, lägenheten har två - om än små) och tvätta golven. Gå ut med återvinningsgrejer. Gömma några tänkta julklappar. Bädda rent.

Så när vi blev själva kvar, Sigrun och jag, klädde vi på oss och gick ut i skymningen. Trädklättring var beställt och jag hade span på några klättervänliga träd i en närbelägen park. Vi blev kvar där tills mörkret fallit, vilket naturligtvis var spännande för en treåring, och sedan gock vi till affären och köpte mjölk till pannkakorna. Resten av kvällen var pannkakor, sagor och lite Fem myror... innan sovdags. Jag såg en dokumentär om Henry VIII och sedan var jag rätt klar för sängen, jag också.

Igår kom vi iväg tidigt, eftersom Sigrun går på dansskola (nej, det är inte så ambitiöst som det låter, men ungarna rör sig till musik och verkar ha kul) i Svedala. Sedan åkte vi till Börringe för second breakfast, det blev bebisgos och en sväng till det stora glågula varuhuset för inköp av en mängd ljus och för min del avslutades söndagen med mysig samvaro, och god middag, hos Linus och Nathalie i (på) Limhamn. När jag kom hem var det sovdags, igen.

Tja, det var den helgen, det. Nu är det arbetsvecka igen och jag misstänker att det blir påställt. Håhåjaja. Typ.

The Seduction of Sweet Louise - Louise Hoffsten

det åååårnar sej...

Hvalfjörður. Så vackert även i regndis.

Så kom jag igenom terminens första arbetsvecka. Ganska hel. Känslan av stress har minskat eftersom jag insett att jag har koll på det mesta, att vi faktiskt kommer att hinna det vi ska - om än inte så på djupet som jag skulle vilja - och att allt kommer att ordna sig, så som det ju nästn alltid gör. Jag är professionell, helt enkelt. Jag kan mitt jobb och jag gör det bra. Det är bara så svårt att ta in nattetid. Jag känner också att något annat börjar släppa. En mer ... generell stress. Och det beror på att jag tränat bra hela veckan. Jag skojar inte. jag kan verkligen känna hur något inuti mig lättar för varje gång jag styrketränar, cyklar, powerwalkar eller springer. Just springandet blir inte så mycket så länge mitt knä inte känns 100 men på dagens sköna PW-runda (i SOL, mind you!) gav jag mig själv en fyra-fem springintervaller på kanske 2-3 minuter vardera. Det kändes okej. Men jag ska vara försiktig. Jag tänkte lyssna på en ljudbok på PW:n men hade glömt ladda det trådlösa headsetet så det la av efter bara en kilometer. Så jag fick lyssna på naturen, istället. Uppåt skogen sa den ingenting. Alls. Men nere i utkanten av Byn hördes en massa småfåglar och ett vackert rådjur korsade min väg bara tre-fyra meter framför mig.

Jenny ringer från Oslo och vi pratar en god stund och plötsligt har jag min midsommarhelg bokad och klar. Den såg jag inte komma. Jag brukar sällan ha några direkta midsommarplaner, överhuvudtaget, och det brukar alltid sluta med att jag är hemma och möjligen har en eller annan gäst. Nu ska jag själv bli bort"bjuden" på en norsk takterassfest. Och vet det flera månader i förväg!

Pratet om midsommar får mig att börja tänka på resor. Jag vill åka på någon bra resa i år, igen. Väldigt gärna roadtrippa på en annan del av Island. Och en storstad, igen. London? Kanske. Jag är också sugen på Prag och nyfiken på Dublin. Nå. Jag får se.

Efter en tur till återvinningen, en tvätt tvättad, PW:n och en sen lunch på en smarrig, värmande rotsaks- och bönsoppa ska jag nu lata mig. Kanske se ett par avsnitt av Sherlock? Ta fram stickningen, rentav?

Winter - Vivaldi 

det här...

... är minst lika bra.

Idag är det en Suededag, förresten.

She's In Fashion - Suede

hmm...

Ofta vaknar jag på natten. Ungefär vid halv fyra. Hjärnan drar på i hundranittio och jag hittar ingen stilla plats att gå till, i mina tankar, så att jag kan koppla av och bort och somna om. Allt jag försöker tänka på är jobbigt. Vanligen somnar jag om ändå men det kan, som den här natten, ta över en timme. Måste ta tag i några lösa ändar och knyta upp...

Kevlarsjäl - Kent

men varför..?

Laugarvatn. Utan mig.

Chefen frågade om jag kunde tänka mig att kommentera något i någon slags information till lärarstudenter på Linné, som är tänkt att locka hit fler VFU-studenter (och jag som trodde VFU-studenter har svårt att få bra praktikplatser?) och jag sa, efter viss tvekan, ja. Att jag aldrig lär mig. Kommunens kommunikatör kontaktade mig och ville bestämma träff, idag på morgonen, för att dels ställa några frågor - vilket känns helt okej - och dels ta ett foto - vilket inte alls känns okej. Jag avskyr att vara med på bild. Verkligen avskyr. Fan också.

Laugarvatn.
Med mig. På
avstånd. Bra.

Och så alla dessa äpplen. Transparente Blanche. Fantastiskt mjälla och söta men alldeles för många. Jag äter och ger bort men har inte en chans mot trädet. Igår fyllde jag fyra stora säckar med fallfrukt, och körde till ristippen, för att kunna klippa gräsmattan ordentligt. Och för att jag inte nödvändigtvis vill locka fler getingar än nödvändigt. Innan jag gick och la mig hade det fallit ner motsvarande en liten säck till... och då är ändå trädet knökafullt! Jag har lagt ut en inbjudan till allmän äppelpallning på facebook och hoppas det ska ge resultat.

Cosmik Debris - Frank Zappa

paus

Egentligen hade jag inte tid. Inte alls. Även om jag inte jobbar hemifrån är det ju tusen grejer jag borde göra i huset, när jag har helg.

Men jag gav mig själv andrum och körde ner till Skåne, i stället, och var på kombinerad födelsedags- och inflyttningsfest hos M&M i fredags kväll. Avspänt och trivsamt och en näve folk som jag kände (ex-svåger med särbo och ett par av Matildas äldsta vänner, som också bor i krokarna, och så var Linus där, dessutom), liksom några helt nya ansikten.

Sent blev det och när vi hämtat oss, på lördagsförmiddagen, och vinkat adjö till Linus som skulle på en kompis bröllop, gjorde vi en utflykt till Bokskogen. Vackert och förvånansvärt lugnt och fint trots att det är ett populärt ställe att åka till. Först var vi inne på att åka upp till Kullen så att de kunde reka för klättring, men det kändes som en längre utflykt, att starta tidigare på dagen.

I slottsparken, nere vid dammen, satt vi i gräset och picknickade medan Sigge åt tusenskönor. Kaffet tog vi i det närbelägna caféet.

Sedan köpte Matilda och Mike cyklar, äntligen, och Mike skruvade ihop dem medan vi gjorde annat. Som att leka med Sigrun. När hon somnat såg vi tre avsnitt av Vikings. Bara två kvar att se nu...

Vi samtalade en del också. Om framtiden. Om att bo närmre havet. Vi pratade en del, och jag tänkte ännu mer.

Jag borde sprungit idag, men jag har haft annat att göra. Veckan som kommer blir nog tillräckligt med träning ändå.

Canon in D major - Johann Pachelbel

this life

Syttende mai. 05:28.

Det här med principer, då. Eller motton. Ett annat jag har (jag presenterade ju ett i förra inlägget) är att inte dra hem arbete. Någonsin. Utom möjligen läsning av uppbygglig litteratur, och liknande. Jag stannar hellre över några timmar på jobbet, är effektiv där och när orken tar slut går jag hem och är... ledig. Så här i nationella-prov-rättnings-tider blir det långa dagar. Idag var jag hemma strax före sju. Igår kanske kvart över sex? Men jag jobbar mycket strukturerat och framförallt under eftermiddagens senare timmar är det möjligt att göra detta utan att bli störd av allt från elever som undrar om jag rättat just deras uppsats (någon har alltid mage att fråga ungefär två timmar efter det att provet hållits) till elever i andra kurser, panikmejl från sådana som - hur otroligt det än kan låta - är mer framstående prokrastinatörer än jag själv, kollegor på drift, en käck chef som tycker jag ska vara med och tippa i fopollsEM, och en hel del däremellan. Och när jag kommer hem kan jag koppla av.

Syttende mai 05:58

Nu är jag faktiskt snart klar och den känslan kan nog bara förstås av andra i samma sits. Det här med NP är ju liksom inget man väljer själv utan det trycks på en högt uppifrån, det är mest bara i vägen, man får inte bestämma när det ska göras och rättningen ska tillgå på ett visst sätt (med väldigt trångt om tolkningsutrymme i vissa delar och rena konståkningsbedömningen i andra) och som om detta inte vore nog hamnar det i den allmänna stressen med kursslut, inlämningsarbeten, tentor, bedömningar och betygssättning. GAH.

Men, jag stal mig en hastig liten promenad på lunchen, förebärande att jag behövde köpa frukt och yoghurt. Det var grått och kallt. Inte alls så där som morgonen lovade, med blå himmel och sol. Jag är glad att jag kickade mig själv ur bingen, för att köra till gymmet, och fick uppleva det. Likadant igår. En dryg timmes löpning i härlig morgonsol innan jag gick inomhus för resten av dagen.

Nu har jag ätit linsgryta med spenat och nudlar och är mätt och sömnig. Om en stund får jag lägga mig, har jag lovat mig själv, och lyssna på The Sacrifice (ännu en Joyce Carol Oates... jag har en sådan period nu...).

Inte mycket till liv, men det är så jag har det. Nu. Bilderna jag sparat här (från rundan igår morse) ska påminna mig om att det finns andra dagar och att även väldigt tunga dagar finns det ofta en och annan liten silverkant.

When We Were Young - Adele

Syttende mai. 06:19

ljuvlig lördag

Som sagt, någon fågelfotograf blir jag aldrig.

Inte snubbla. Inte snubbla.
Inte snubbla.

Kommunens äldsta träd. Till
blixten tog det för 20 år sedan.

Underbar vårdag. Jag har haft mycket att stå i men sett till att varva monotona grejer som tvätt och dammsugning med härligheter som ett besök i Duvemåla, för att inhandla diverse plantor, och att reka en vandringsled (behöver jag nämna att den går runt en liten sjö) där jag tänker springa. Jag sprang en bit av den härom veckan. Teknisk svårt med stenar, rötter, spångar och bitvis väldigt kuperat. Inget spring idag (vilodag) men vilken ljuvlig promenad jag fick! Soligt, varmt och vackert. Trollsländor agerade vägvisare där de flög framför mig på stigen. Oftast bruna kärrsländor, tror jag. Åtminstone hade de samma färg som cocacola... Andra också, lite mindre. Fullt med fågelsång, förstås. Och vid ett tillfälle, där jag vek av lite från stigen för att ta ett foto över sjön, fick jag syn på en fiskgjuse som cirklade högt däruppe i det blå. Jag höll ögonen på den en stund och som belöning fick jag se var den har sitt bo. Efter en stund dök det upp en till och jag tänker att det kanske blir fler små gjusar snart? Nästa gång tar jag med kikaren.

Jag ser till vänster...

Grävt rabatten har jag också gjort och även om det är  både tyngre och skitigare än att aska ur pannan och fylla på pellets så är det tio gånger roligare. Och då gillar jag ju inte trädsgårdsarbete, ens. Och jo, jag tog pannan också.

... och till höger.

Att sätta ut plantor i krukor är en annan skön sysselsättning. Den sortens trädgårdsskötsel gillar jag! Det blir snyggt, det är lagom med jobb och jag vet att jag lyckas! Jag njuter lite i förväg av solmogna tomater att plocka direkt från kvisten, att nypa in lite färska kryddor när jag lagar mat (nytt för i år är att jag gör ett försök med koriander) eller kan hämta in en chili att hacka upp och hiva i en gryta.

Vårbruket tar fart!

Dagens middag: en Herzburgare!

Alldeles lagom tills att jag är klar med allt, utom en sak på min lista, kommer regnet. Det får gärna regna. Det är knastertorrt i trädgårdar och marker och här, där jag sitter med några tända ljus, ett glas vin och David Attenborough på SVT Play, känns det bara mysigt med smatter mot fönsterrutorna. Jag förtränger helt att de behöver putsas. Eller snarare knäskuras. En annan lördag, kanske?

Plugga. Får bli en annan dag.
Prokrastination is da shit.

A Day In The Life - The Beatles

så jala fiffigt, liksom

Torsdagsmorgon, 05:30

En bra sak med att folk nuförtiden har allsköns allergier och grejer är att livsmedelsbranschen anpassar sig och en plötsligt, på ett av fiken här i Byn (jag tror det är likadant på det andra, men jag har inte frågat än), kan få både bullar och kakor och bröd som är helt mjölk- och äggfritt! Fiffigt! Nu ska de bara lära sig att ha lite gott, icke ko-baserat, pålägg också så kommer mitt caféliv att få sig ett rejält uppsving! För när en springer 3½-5 mil i veckan, plus styrketränar så är det så att en kan unna sig en liten godsak då och då. Det är också fiffigt!

Å tjänstens vägar (jag ville kolla om Linnéuniversitetet har några föreläsningar, fortbildningar eller andra aktiviteter för religionslärare) mejlade jag min tidigare handledare och lärare, numera docent på Linné, igår. Jag förklarade vem jag är och att han troligen inte kommer ihåg mig och ställde min fråga. Idag svarade han. Visst mindes han mig och uppsatsen om mouridiyya använder han ofta på sina föreläsningar (och inte som ett avskräckande exempel - utan tvärtom!) och visst var det lustigt att jag skulle höra av mig just nu när han länge haft på sin önskelista en regional förening för lärare i religionskunskap, och att denna skulle ha en nära anknytning till lnu, och så har han en kille som gör ett post-dok-uppdrag och som dessutom fått i uppdrag att dra igång sagda förening och kunde inte denne kille och jag prata ihop oss om detta så vi kanske kan starta upp redan till hösten och det var givetvis inte meningen att dra in mig i det hela, meeen... det var ju jag som började, ungefär.

Jag och min stora käft. Men samtidigt - fan va sköj! Och jag erkänner helt ogenerat att det där med uppsatsen värmde gott!

Dock hoppas jag att den blivande doktorn inte hör av sig de närmaste veckorna för jag har så galet mycket ändå, på jobbet, att jag får härdsmälta om det dyker upp en enda grej till. Seriöst: hade jag inte löpningen och träningen (förra, denna och några veckor till förlagd till bland annat tre aptidiga morgnar) hade jag nog inte pallat. Men som det är nu glider jag mest omkring och känner mig on top of precis allt. Det är jag garanterat inte, men jag tar smällarna när de kommer och prioriterar mina elevers arbete, kursavslutande och kommande betyg.

Nu ska jag för övrigt prioritera sängen, tror jag. Ligga och lyssna till en ljudbok är minsann inte så dumt, som avkoppling, det heller. Dock är The Accursed inget vidare. Bra pannbensträning att lyssna färdigt ändå. Carthage, däremot, var helt fantastisk. Joyce Carol Oates i sitt absoluta esse. Att gräva, pilla och peta i familjerelationer och i samhällsfrågor och sedan väva en fantastisk berättelse (som få andra kan) är nog banne mig det hon gör bäst!

Först lite tonårsnostalgi, ba'...

Clevor Trevor - Ian Dury

uppe före tuppfan

Tisdag morgon. 05:15*:

3,8 plusgrader. Blekblå himmel och en sol som målmedvetet strävar upp över Byn. En ensam galning (läs: dedikerad) har klätt sig ändamålsenligt (långbenta tights och kortärmad tisha), snörat på sig skorna och stängt ytterdörren bakom sig. Lätt och ganska snyggt springer hon nerför gatan, rundar grannhuset och beger sig upp mot skogen. I lurarna Joyce Carol Oates The Accursed och i alla buskar och träd småfåglar som sjunger, kvittrar och gnisslar frenetiskt. Doft av nyklippt gräs och utspruckna löv.

Efter någon kilometer kommer värmen inifrån, andningen är jämn och pulsen hyfsat låg. Bokskogen står illandes grön, korna håller sig i hagen och på vägen ligger en huggorm. Så vacker. Och så...död. :(

Tillbaka i Byn, utan att ha mött en enda tvåbening, fortsätter hon genom sovande villakvarter, små träddungar och rundar så småningom den lilla konstgjorda sjön och följer sedan bäcken västerut. Efter 11,2 sprungna kilometrar, glider hon in på uppfarten i 5:40-tempo, stretchar lite, låser upp och tar sikte på duschen.

Så kan en ju tydligen också fördriva en morgon?

Resten av dagen bara svischar iväg. Totalt fullpetad. Nationellt prov, bedömningsarbete och återkoppling till REL02, handledning, samtal med bekymrade mentorselever (nej... man ska och får inte använda enbart NP som underlag för bedömning och betyg - inte ens i matte - och så gör nog inte läraren heller. Jag tipsar dem om upplägg för ett bra samtal och ger dem en länk till en av Skolverkets skitbra och snudd på övertydliga filmer i ärendet.), kort möte med chefen, påbörja skrivandet av en styck rapport, förbereda möte med arbetslaget, genomföra sagda möte, mot slutet inse att jag har ett utvecklingssamtal direkt efter, ha samtalet och sedan kolla mejlen och plocka ihop och landa hemma strax efter halvsju. Där och då är jag ju väldigt glad att jag vann morgonens inre strid mot mig själv och klippte lite drygt 11 kilometer innan jobbet. Jag hade nog inte pallat ikväll - i all synnerhet inte med den här [härliga] värmen.

Nu har Jenny och jag bestämt datum för Islandsresan! TJOHEJ!

Counting The Days - John Mayall

*Ja. Ni läste rätt. Kvartöverjävlafem. Hur kunde det bli så här?

en bok, flera bokar

Megadag på jobbet. Dit lite extra tidigt och se till att allt är i ordning inför det första nationella provet, för säsongen. Svara på ett par mejl och sedan sitta vakt. Passade på att börja läsa i Digital Literacies, som verkar lovande. Sedan samla in materialet, planera lite framåt, hjälpa några mentorselever med en uppgift i företagsekonomi, äta en ganska kort lunch (fortfarande kvar av söndagens chili med majsmuffins) och så ett kort, och lite spännande, "framtidsmöte" innan eftermiddagens lektioner och så arbetsplatsmöte, där det kom upp [vad som kunde blivit en riktigt] intressant diskussion om nationella provs användning som betygsstödjande... och så hasta till ett utvecklingssamtal och därefter komma några minuter sent till ett informationsmöte för de vårdnadshavare vars telningar ska med på Englandsresan. Så... plocka ihop och stänga ner och äntligen gå ut i den soliga, ljumma kvällen. Hem och snabbt komma i springkläderna och så ut, upp mot skogen och springa snyggt (viktigt och svårt) och lyssna på ljudboken men också njuta av en fågelsymfoni, underbara dofter och så bokarna, uppe på krönet, som börjar spricka ut nu. Jädrars så ljuvligt!

Motherless Child - Prince
(Galet bra!)

wunderbaum. typ.

Ännu en sjö.

Ett lättare avsnitt, även om lutningen är
större än vad som syns och lite utdragen...

Kallt och gråtrist efter jobbet men jag tvingar mig ut med löfte om en lite extrautflykt. Så när min vanliga runda närmar sig stora vägen springer jag över och genar genom skogen och över en gammal tomt, där knotiga fruktträd skvallrar om att där en gång för länge sedan legat ett torp, och kommer ner mot en sjö. Jag vet att det går en fin vandringsled runt sjön och när jag kommer ner till vattnet hittar jag den, ju. Jag provar att följa den någon kilometer söderut innan jag vänder tillbaka. Jag har gått där, för några år sedan, och vet att leden mestadels är ganska enkel men på just den sträckan jag testar är det riktigt teknisk löpning som gäller. Stigen är nästan osynlig bitvis (men väl utmärkt) och mängden bråkiga stenar, trassliga trädrötter och sanka geggapassager gör att jag måste springa mycket mer med huvudet än med benen. Jag drar ner på tempot (på några ställen måste jag gå) och försöker avståndsbedöma och anpassa stegen så att jag inte dräller omkull. Det vore inte näpet att stå på öronen därute i bushen, när det inte är någon som saknar en hemma. Kan ju ta ett tag innan någon passerar förbi om jag skulle smälla i rejält (jo, jag gjorde det för någon månad sedan fast i lite mer bebyggda trakter... smällde i huvudet så jag såg stjärnor, men det gick bra och jag sprang en mil efter det, innan jag var hemma igen). Traillöpning är spännande och krävande. Och galet bra för mitt balanssinne och för att stabilisera muskler i fötter, anklar och föralldel på andra ställen också. Det kände jag, liksom.

Inhale!

Så småningom är jag tillbaka i mer kända, vana spår och jag passerar den där ljuvligt doftande timmertraven igen. Jag bara måste stanna lite och inhalera. Underbart! En vacker liten rödhake fick jag sällskap av, också.

På så sätt har jag lagt en upptagen arbetsdag till handlingarna och rensat huvudet. Nu väntar en tvätt på att hängas och en bok att lyssnas på. I horisontalläge. Med ett fluffsigt täcke över mig.

***

Prince Rogers Nelson. Thank you for the music.

She's Always In My Hair - Prince & 3RDEYEGIRL

drömmarna och verkligheten

Veckan har varit ganska tuff. Tre kvällar i rad har jag tagit en mild insomningstablett för att säkert somna snabbt och (minst) få mina åtta timmar. Tre nätter i rad har jag också drömt väldigt invecklade drömmar, som jag kommit ihåg när jag vaknat mitt i natten och sedan fortsatt att drömma om så snart jag somnat om igen. Jag anar ett samband. Inga läskiga drömmar utan mer komplicerade med problemlösningar och sådant. I natt var jag dessutom, på slutet av långdrömmen, medveten om att jag drömde och att jag nog borde försöka vakna upp så jag inte blev så stressad (av en försvunnen resväska, som i slutet visade sig ha stått på rätt plats hela tiden...). Jag har sett vänner på sociala medier skriva om lucid dreams och kanske var detta en sådan? Jag tänkte, ett slag, att jag skulle skriva ner min dröm, där i natten, men jag ville inte riskera att vakna till och få svårt att somna om, så jag skippade det. Jag tror jag var vaken då jag tänkte så, men riktigt säker är jag inte. Nio och en halv timme fick jag i natt och vaknade och kände mig utsövd (om än stel i ryggen) vid halv åtta. Unnade mig att ligga och dra mig en stund innan jag gick upp, tryckte igång kaffebryggaren och sparkade liv i pelletsbrännaren som har en tendens att lägga av/inte lyckas tända när det är riktigt kallt ute (det var -12,8 när jag klev upp och det är i och för sig inte särskilt kallt, men tillräckligt för brännaren, alltså, och jag har - genom googlande - kommit fram till att det är "dragbegränsaren" som ställer till det, men det blir jag inte mycket klokare av). Att dra ut på uppstigandet en liten stund känns snudd på lyxigt. Och det är varmt och gott under mitt stora, fluffsiga täcke.

Planer för dagen: köra ett par vändor till miljöstationen och så att springa en vända. Det går riktigt fint att springa i kylan men det är bökigt med alla extra kläder en måste dra på dig, i form av merinounderställ och sånna goa grejer. Å andra sidan fryser jag inte. Alls. Och det har varit ett par vackra dagar. Igår fick jag till en runda i solljus. Underlaget var knyckligt som fan, så jag tog det lugnt (vill inte vricka/stuka något) och njöt istället av ljuset, glittret i snön och att djupandas klar, frisk luft!

En grymt bra teveseie började på ny säsong igår. Jag var givetvis alldeles för mån om min nattsömn för att se den (den började 22) men ska se den i eftermiddag, eller kväll, i stället. Shetland. Fantastisk miljö, ljuvlig dialekt och mörka berättelser. Oemotståndligt. Jag har satt upp Shetlandsöarna på min att-resa-till-lista.

Veckan som vegan har hittills gått fint. Något annat hade jag inte trott, förstås. Men igår kväll hade jag så när glömt bort mig, när jag plockade fram ett par bitar mörk choklad. Den låg bara i sin folie och jag kunde ju inte kolla om den innehöll mjölk, eller inte. Annars funkar det bra. Jag är mätt och pigg och energisk. Jag får se hur jag gör med middagen idag - jag har en bit halloumi som ligger i kylen och vill bli stekt...

The Dark - Kristofer Åström

bortom emmajävlaboda

Stolta pappan, i Fredriksbergs have

Köpenhamn. Skön stad. Jag, Matilda och Sigrun tog tåget i fredags efter jobbet och Mike mötte oss på Hovedbangården. Buss några minuter och så var vi i Frederiksberg. Jag förstår att de trivs i området. Livlig stadsdel med massor av småbutiker, caféer och restauranger. Gröna oaser, vackra gamla stenhus och sköna bakgårdar Vi gick ut och åt sushi och sedan tillbaka hem igen. Tanken var att dricka varsitt glas vin när Sigge Siggelito somnat men vi var så trötta att det nog bara blev ett halvt.

Lördagen blev Sigrunmys och god frukost och promenad i Frederiksbergs have (där ska jag springa nästa gång jag hälsar på!), en smaskig fika och lite shopping och så småningom hem och hämta ryggsäcken och bege mig vidare mot Helsingborg för att tura lite med trivsamma vänner innan kvällens clou - konsert med Mats & Morgan och Magma. Jag var inte alls på humör för M&M, men Magma var helt magiskt sköna och vilken energi! Jag är så glad att jag inte skippade detta!

Sömnig Sigrun

Det jag inte är glad för är att så många karlar (OBS inte män, och definitivt inte de i mitt sällskap igår) ofta beter sig som idioter ute på lokal. Utan någon som helst hänsyn knuffar de sig förbi, trampar en på fötterna, ställer sig bredbent precis framför en, trots att det finns plats runtom, så att en (jag) inte ser scenen, armbågar sig fram vid baren och viftar med plånboken och (lyckligtvis inte så ofta, men det hände igår igen) ställer sig alldeles för nära (min komfortzon sträcker sig helt klart längre än 0,5 cm) och när jag flyttar mig klänger de efter. FYFAN. Om jag upplever det som störande, hur ska det då inte vara för de unga och snygga tjejerna? BLEH.

Som logi hade jag lånat en liten etta på Högaborg och dit begav jag mig direkt efter spelningen. Skönt att ta en snabb dusch och kura ihop i sovsäcken. Vaknade av strålande sol och en vidunderlig utsikt över stan och sundet. Låg och drog mig och lyckades sedan lokalisera lite kaffe, även om det var Gevalia. Say what? I Zoégas hemstad? Hm.

Jordbodalen, Helsingborg

Drack kaffet halvliggandes i soffan och filosoferade. Behöver tänka över saker och ting i mitt liv. Eftersom jag tänker ännu bättre när jag springer drog jag på mig löparkläderna och begav mig ut för att springa en sväng. Jag hade tänkt kanske en halvmil, lite drygt, men det var så fint och jag hade ett sådant fantastiskt flow. Jag blev ju inte trött! Och när jag till slut behövde runda av för att hinna duscha och promenera ner till Knutpunkten för lite frukost innan tåget hem så var jag uppe i 12,5 kilometer. Hade jag inte haft en tid att passa hade jag nog klippt en mil till! Tänk, så inspirerande det kan vara att springa i ny miljö ibland. Inte tänka på löpningen alls utan bara njuta av solen, luften, vattnet och alla vackra träd. FLOW.

Mississippi Blues - Johnny Winter

Tunnel under Södra Stenbocksgatan, Helsingborg

idag! nu!

Springrunda efter jobbet. Skönt tempo men ingen tidspress. Möter en bekant (eller... nej, vi känner inte varandra men vi har setts på gymmet någon gång och vi möts ofta när jag springer och hon rastar sin hund) och hejar glatt. Ångar vidare med sikte på skog och mjukt underlag. Möter en annan kvinna som joggar lugnt och fint. Jag ser att hon har snabba skor, men är klädd i en halvlång kappa och har huvudet täckt av en sjal i blankt tyg. Jag blir så glad av att se henne, bara, så när vi passerar varandra ger jag henne en glad tumme upp och hon skrattar gott tillbaka.


När jag hunnit lite mer än halvvägs kommer jag in i bokdungarna och det är då jag ser det. Bokarna är på väg att slå ut! Idag! Nu! Det skira, lite blyga gröna står snyggt mot den rödbruna lövmattan på marken under. Jag bara måste stanna och ta ett foto och skicka till en fin vän som, liksom jag, tycker om träd! Just när jag får upp farten i en smådryg uppförsbacke möter jag ett ungt par, med varsin barnvagn, som springer nerför backen för allt vad tygen håller och ungarna skrattar så de kiknar i sina vagnar. De ser på mig med lyckan lysande ur ögonen.

Jag kommer ihåg att rätta till min hållning och springer hemåt med lätta steg. På näst sista rakan kommer ett minne ilandes förbi. Det är tre och en halv månad sedan jag sprang där, vid samma tid på dagen, i totalt kolmörker med dubbade skor och pannlampa, medan snön föll och hela skogen höll andan. Ett magiskt ögonblick, bland andra, som fastnade i internminnet.

Och så finns det de som tycker att det är trist att springa?

Happy - Pharrell Williams

jag säger... i n g e t!

... men så här fint var det i en liten skog i morse....

Songs From the Wood - Jethro Tull

om träd

Jag älskar träd. Jag vet inte så mycket om dem men jag älskar dem där de står och håller alla hemligheter för sig själva. Ibland brusar de tungt, eller viskar försiktigt. Men de avslöjar aldrig ett förtroende. De bara står där och och lyssnar och vet.

Igår klappade jag en uråldrig ek. Den grova, strävsamma barken var sällsamt varm i den lite kyliga vinden. Jag pratade tyst med den gamle jätten och den svarade lugnande.

Crime in the City (Sixty to Zero Part I) - Neil Young