vandringar

Sigrun och jag gick en sväng i skogen vid Krageholm igår.  En minivandring. Vi såg ett rådjur och en korp. Vi gillar korpar. Sedan stekte vi pannkakor och lagade kaffe på Trangiaköket, nere vid sjön. Mycket uppskattat. 

Idag for jag lite norrut, med hunden, för att scouta inför en kommande vandringshelg. Jag gick delar av lederna längs Verkeån, från alunbruket till Hallamölla, och sedan en liten bit nere vid Haväng och ut på skjutfältet. Fint septemberväder och gott kaffe i termosen. Synd bara att resten av Skåne också hade bestämt sig för att vara där...

I morgon: jobb. Ett annat liv.

Bridge Over Troubled Water - Simon & Garfunkel

våren, kanske?

Helgen som gick var fin, trots att jag var sjuk när jag kom hem i fredags. Jag körde mitt tvärsäkra kort: tidig läggning med två Panadol Night. BAM,så sover jag som en sten i minst åtta timmar.

När jag vaknade på lördagsmorgonen var jag inte helt kurant, men jag tog två vanliga panodil och for över sundet, till Louisiana, tillsammans med fina kollegan Maria, som känns som ett gott vänämne. Det finns alltid så mycket att se där, men vi valde att koncentrera oss på Picassos keramik. Beundrade de enkla, svepande linjerna, de sköna formerna, lekfullheten, skaparglädjen, fantasin. Åt en lunch ute på terassen (det blev rätt kallt efter en stund) och ägnade oss åt sköna, trevliga samtal. I den tidiga kvällen for vi hemåt,planerandes nya utflykter framöver.

I söndags kände jag mig tillräckligt okej för att haka på kollektivet (med viss utökning) som skulle vandra runt Häckebergasjön. Det är jag glad att jag gjorde. Vilken dag. Sol, ljumma vindar och en fin vandring. Mestadels är det lätt terräng och man kan njuta av dofterna, fågelsången och prasslet av fjolårslöven under skorna. Vi hade med oss fika och i en solig backe satt vi en god stund och aldrig smakar väl kaffet så gott som ute.

Payback igår och idag. Jag är verkligen tokförkyld men att vara hemma från jobbet går helt enkelt inte. En enda tappad dag kan ställa till med oanat elände lite lämgre fram. Så jag har nässpray, panodil, bafucin, pappersnäsdukar och chai i min arsenal. Det funkar, men när jag kommer hem är jag ju helt slut, såklart. Mår jag så här i morgon åker jag in på förmiddagen och tar dagens enda lektion, ställer in eftermiddagens möten och åker hem. För på torsdag och fredag måste jag palla hela dagar, igen...

Come Back Life - Kadavar

det rullar på

Lite lugnare tempo på packningen idag.

Assistenten har inte varit till någon större nytta eftersom han, trött efter att ha varit ute på tjosan hela natten, mest legat och dåsat i stora fåtöljen. Men jag har ändå fått undan en del (bland annat plockat ihop och packat det som var i prylgarderoben , fått ner det sista av mina jobbgrejer i en låda och påbörjat rensning av skafferiet) och så har jag varit och hivat lite grejer på Miljöstationen, gjort några ärenden, ringt viktiga samtal, långfikat med Lena och bakat en driva kardemumma- och kaneldoftande bullar.

Det får räcka för idag.

Dansa tokjävelns vals - Abramis Brama

lugna puckar

Jag tänkte röja i två garderober idag. Det tänkte jag faktiskt. Men gav upp när jag insåg att mer än hälften av innehållet i dem inte var mitt, utan Matildas, Mikes och Johannas. I stället pysslade jag lite, skrev en stund, bäddade och tvättade någon maskin och lyssnade på ljudbok. Mellan snöskurarna kom jag mig också ut på en lång powerwalkrunda. Det funkar bättre än att springa, knäwise, och jag tänker att det kanske måste bli så att jag får springa allt mer sällan om inte knät ska rasa ihop alldeles. Det är en ledsam och sorgsen tanke, men går det inte så går det inte. Jag har dock inte gett upp helt än. Tänkte nog ta en provsväng i morgon, faktiskt.

Träffade Erica och tog en Fenixfika också. Det var ett tag sedan. Alltid lika vilsamt och gott att prata med henne. Inga krusiduller. Rakt och ärligt. Me like.

Drömmar - Slowgold

ticket to ride

Kjósarskarðsvegur, dvs 48:an

Ganska bra lördag. Var uppe hyfsat tidigt och hann pyssla undan och dammsuga innan lång caféfika med en god vän. Sedan läsa, telefonera med Johanna, boka flygbiljett till höstlig storstadsresa och laga middag till och med en annan god vän. Fin kväll med gott samtal. Mörkret faller tidigt nu och i fönstret tända ljus. Sixten gillar att ligga i mitt knä och bli killad under hakan och tjuvlyssna.

Nu väntar sängen och ljudboken. Jag måste trappa ner på läslyssningen. Det håller inte att lyssna i timtal om dagarna, längre. Ligger miltals efter med nyheter och intressanta poddar. "Måste" börja dagen med lite radio och nyheter och försöka hålla läslyssningen till kvällarna, och till träningen. Jag får väl gå och lägga mig riktigt tidigt...

I Love You More Than You'll Never Know - Blood, Sweat & Tears

dubbelfika

Småland.
Stengärdsgårdar och tallar. Jorå...

Jag skulle faktiskt inte. Nej, nej, nej. Och ändå... Igår: Jag skulle bara följa med vännen Lena och reka lite på tantaffären, i den lilla grannstaden, medan hon köpte sig ett par byxor. Hon lurade med mig med två listiga infall. 1. Tantaffären säljer Desigual (de är tydligen också storsäljare på Gant, som dock inte är riktigt min grej). 2. Efter utförd shopping skulle vi fika på Sandbergs Konditori, i Madesjö, som jag hört så mycket om. "Listig" är hennes mellannamn. För det första jag ser när jag kliver in i butiken är ju en fantastiskt snygg klänning som det står mitt namn på. Det andra jag ser är att de har 25% på allt Desigual. Så det gick ju som det gick och nu har jag en ruskigt läcker klänning som hänger i min garderob och väntar på rätt tillfälle. Troligen lär det dröja till studenten... finsittningarna är ju hyfsat sällsynta (läs: obefintliga) här. Men ändå - fin är den!

Sedan åt jag både en god smörgås och en härlig budapestrulle (vara vegetarian är PLÄTTLÄTT när en fuskar med mjölkprodukter - fast... det vill jag ju egentligen inte) och glömde helt att ta kort på femtitalsinredningen och de mjuka, lätt nersuttna, gamla fåtöljerna men det blev en härlig långfika med gott samtal och en del sköna skratt.

Idag ringde researrangören av träningsresan och var ledsen. Resan blir inte av eftersom alldeles för få bokat. DÄM. Jag som sett fram emot den som ett kul avbrott i vardagsträningen och en trivsam lillsemester med vännen/kollegan Malin. Besvikelsen tog jag itu med direkt; dryga tretton kilometers springrunda i schysst tempo. Sedan tog jag tåget in till Växjö (ja, alltså... jag duschade innan) och en fika till. Den här gången med vännen Stefan som jag inte sett på många länge trots att det är mer än två och ett halvt år sedan han flyttade ner till Småland, från Göteborg. Vi valde Espresso House, i stället för något klassiskt fik, men fåtöljerna var inbjudande, bageln god (ostfusk igen!) och de hade i alla fall sojamjölk till min flat white. Samma grej igen... inga bilder men långt och gott samtal. Jag tycker väldigt mycket om när samtal går in på djupet direkt. Både med Lena och Stefan fungerar det så. Fint.

Nu känns det verkligen okej att luta mig tillbaka i fåtöljen, kolla in om SVT:s serie Anno 1790 kan vara något att ha. Inget vin ikväll. Träning i morgon. Löpning på morgonen och så Spin of Hope med kollegor och elever på eftermiddagen.

The Seventh House - IQ

... in the middle of november

Vännen L har fått alla provsvar nu och det verkar som att vårdplanen (vilket kallt, kliniskt ord för försöken att rädda en människas liv) fungerat som tänkt. Inga tecken alls på det elaka lymfomet. Inte ens på det snälla. Vilken fantastisk, oerhörd lättnad! Vi tog en tur ut till favorit-hangoutet The Tea Room, i den strålande novembersolen, och firade med cream tea. Ljuvligt gott, mysig miljö och bra samtal. En hel del fniss och en god portion allvar. Livet, helt enkelt.

Innan teutflykten sprang jag en vända. Morgonen som började så grått gav med sig och himlen blev illandes blå. Klar, lite kylig, luft och sol som värmde gott när jag kom ur de skuggiga skogspartierna. Kunde inte hålla mig från neonparken idag heller. Men nu får den vila ett tag. Jag har andra rundor att springa.

Veckans mealprepp klarade jag raskt av, medan jag pratade med Linus i telefon. Han lagade mat, han också. Nu är arbetsveckans luncher och middagar klara och bara att ta med till jobbet, eller hiva in i micron. Känns bra.

Läser en artikel om hur farlig ensamheten är. Den en inte valt själv. Farligare än rökning. Kan bara hålla med. Handlar det inte om ett eget medvetet beslut är det ju bara... skit. Jag är ofta själv men känner mig sällan ensam. Gillar mitt eget sällskap. Har sällan tråkigt. Men... de där gångerna jag skulle vilja fylla platserna runt bordet, eller kanske rentav händelsevis någon gång bli bjuden hem till någon annan, och det av olika anledningar inte blir så. De är inget vidare. Dock händer det alltmer sällan att jag känner så. Det är bra, det.

Learning To Live - Beth Hart

me, myself and i

Vilken galet lat helg. Själv. Ingen träning (korta promenader räknas inte som träning). Men lite lördagsshopping i Kalmar, där jag fick tag på det jag föresatt mig att anskaffa, och en sväng förbi Lena och Janne, på hemvägen, där det blev en fin pratstund och en smaskig äppelkaka till kaffet. Samtalen med Lena ställer saker och ting på sin spets. Vad är ett liv och vad gör en av det? Varför lever en inte precis som en vill? Vad väntar en på?

Idag: kolhydratgalore och städning. Läsning och tvätt. Ljudbok och altanröjning.

Jag känner mig så lat att jag får dåligt samvete. Jag kunde ju klippt gräset och putsat fönstren och krattat gräsmattan och fixat nya gardiner till köket och tvättat bilen, men... nej. En annan dag.

Den här helgen behövde jag. Nej, jag har inte varit särskilt produktiv, men det behövs inte alltid. Jag har gett mig själv tid att andas och att... tänka. Vad gäller tänkandet har det blivit nästan lite för mycket. En del saker är nog bäst att liksom bara dra en täckelse över. Det blir inte som jag hoppas och önskar och då får jag... förpacka det.

Nu är jag snudd på fullbokad varenda helg fram till jul, eller åtminstone till advent. Något litet andrum finns ännu, men på det hela taget är jag strängt upptagen med idel trevligheter och smärre världsomsneglingar mest hela tiden och det känns bra. Musik blir det också. Sådant här, till exempel:

Kobaia - Magma

stryk skulle jag väl ha

Idag blev det en roadtrip tvärs över, till bästkusten, så att Sigrun och hennes morfar kunde träffas. Jag har inget intresse av att hänga med honom, och det är ömsesidigt, men jag kan roa mig bra ändå. Skulle fikat med vännen R och sedan sprungit en liten runda på stranden, innan häng med Linus, var planen. Men R har åkt på en mansförkylning så jag omgrupperade mig och sprang en längre distans, längs havet. Mycket längre. Jag hoppas ingen skvallrar för naprapaten,

Det blev en bit över en mil men... det var liksom så roligt! Jag vet att många som springer trail gör så när de springer i skogen, men jag hittar för dåligt här, och fegar för vildsvin. På strandängarna och klipporna söder om Falkenberg, däremot, hittar jag som i min egen garderob och jag liksom bara löper på. Följer människo- och kaninstigar genom strandråg, nyponbuskar och björnbärssnår. Uppför klitterna och nerför dynerna, runt fiskebodar och uppdragna båtar. Över havsbotten där ebben dragit sig ut och ut på små holmar.

När jag känner för att vända har jag sprungit över en halvmil. Ren njutning. Ingen tidspress. Stannade och tog lite kort. Sprang vidare.

Sedan lånade jag Linus dusch, körde ner på stan och köpte mig en bok, svängde inom en liten krog för att krama på en fin vän som var en fantastisk stötta för mig när jag hade det ensamt och jobbigt efter skilsmässan och som nu själv går igenom en tuff tid, och har flyttat tillbaka till stan, och sedan till Stålboms (en gång mitt andra hem) för en god macka och kaffe.

Efter en stund kom Linus förbi, efter att ha ätit lunch med Sigrun & Co, och vi fick en bra pratstund och kikade  på sköna bilder från hans och flickvännens semesterresa.

Nu är vi åter i Hemmaboda, katterna har alla kommit in och ätit, och resten av kvällen får gå i lugnets tecken. De griniga musklerna värker endast måttligt. Kanske var det jävligt korkat att springa den där härliga milen och troligen borde jag ha smisk. Det får jag nog i natt, när värken sätter in. Eller kanske inte, ändå. Jag har gjort det mesta av mina föreskrivna övningar idag. Och... hur eller hur - det var värt det!

Bra skit att springa till när en ska hålla ett lugnt och fint tempo:

Gangsta's Paradise - Coolio

Skönt svettig och ganska slut! :)

at the end of the day

Redo!

Utflykt idag, igen. Svartbäcksmålas spår lockade för en lite längre distans. Variationen och det mindre hårda underlaget. Att komma mig utanför sockengränsen. Ryggan packades och efter lunch stack jag iväg. Jag valde, efter visst övervägande, att köra ett av femkilometersspåren tre varv. Det var tungt och inte jättekul precis hela tiden, men varför ska det vara det? Att pröva sina gränser och vidga komfortzonen är, för mig, en del av grejen med att springa. Liksom att, trots värkande lårmuskler, kunna notera de vackra, knallgula blommorna som växer i kanten av de svarta små vattendrag som kanske gett området sitt namn. Att le mot en kvinna som rastar sin amstaff och sedan möta henne på nästa varv (hon hade hunnit ett halvt) och heja, som vore vi gamla bekanta. Springa om ett strövande, till synes förälskat, par och försöka skärpa ihop sig och inte se så jäveltrött ut. Tänka på springande vänner, andra lonesome runners och på den i bilen väntande återställningsfikan. Ge mig själv någon minuts gåvila medan jag trycker i mig en jolmig Nöt-Crème och tar ett par klunkar vatten. Känna doften av skog och vår. Se hur en del av björkarna börjat få musöron och fundilera på varför inte alla... är det månne olika sorter?

Jo. En blir rätt slut av att springa långt.

Och så till slut "gå i mål" och snabbt få av mig den svettvåta tröjan och på med en torr och krångla av den lika våta behån under och sedan krypa in i en varm jacka, dra i mig en halvliter vatten och så slå mig ner vid ett bord för att fylla på energidepåerna och bara sträcka på benen och vifta med fötterna en stund innan jag vänder kylaren mot Byn igen.

Alternativ mealprepp idag. Tänker att det vore fint att ta med lite kanelisar upp till Oslo. Lägger dem sedan i frysen, utom några jag ska ta med till mina goa kollegor på Industriprogrammet, i morgon bitti, som alltid bjuder på gott kaffe.

Medan jag ringer och pratar med sjuk son, på bättringsvägen, lagar jag en god middag och diskar upp i köket efter bullbaket. Hänger upp de nytvättade träningskläderna på tork och inser att jag glömt de jag hade i fredags. Får köra en halvtom maskin. De kan inte ligga några dagar till... Stryker en skjorta, lackar naglarna och landar i sköna fåtöljen exakt när Babel börjar. Jag är osäker på om jag orkar se hela eller om jag ska krypa i säng...

Du Hast - Rammstein

Norsk mealprepp!

sportig ledighet - dag 7

Det var attans sköj att vara på Vexators spelning igår. Första bandet, som jag inte ens minns namnet på, gjorde inget avtryck. Unga pojkar som står käppraka och hoppar upp och ner och varken lyckas vara, punk, pop eller funk impar inte på mig. Men "trubaduren" Adam, från Varberg, med sköna låtar och intelligenta texter kändes kul, powertrion Exterminator röjde satan med sin speedblackmetalwhatnot och allra kuligast var ju såklart att se Linus och hans polare. Härlig, hederlig thrash och överraskande tajta och proffsiga. Och samtidigt den härliga känslan av lite... garage!

Senare på kvällen... mysigt, trivsamt prat med Linus. Klok kille, det där! Sent telefonsamtal med glad Johanna och mer kul nyheter! Sedan rulla ut sovsäcken och sova i Linus soffa. Vakna strax efter sju och fixa kaffe och få en timme med kaffe och mer samtal innan Linus körde till jobbet och jag fick på mig springkläderna och körde ner till stranden för en kort springrunda, i strandkanten. OK. Jag har sprungit i finare väder... Nollgradigt och vindpiskat. Snögloppet som flygande skurar av småspik i ansiktet. Skulle vara intressant att räkna ut köldfaktorn på det. Dånet från havet. Den våta, hårt packade sanden. Och jag. Fantastisk kombo! En adrenalinkick av guds nåde!

Efter dusch och hopsamling av mina grejer satt det fint med en fika med R, på Stålboms. God macka, gott kaffe och gott snack. Lite skratt och en hel del idé- och tankeutbyte.

Och så köra norrut. Våga mig in på Det Största Varuhuset och lyckas med konststycket att på 22 minuter skynda mig in och ut och dessemellan plocka på mig fyra rosa plastburkar att ha som lunchlådor, en burk jordnötssmör av den absolut bästa sorten, fyra flaskor av min favoritduschcrème och - skälet till att jag överhuvudtaget körde dit - det här:

Bluetooth headset - perfa för träningen!

Nöjd med min insats körde jag därefter vidare, mot Småland och Hemmaboda. Här sitter jag nu och myser med stickning och Journal 64. Lite tända ljus här och var och i källaren mullrar pannan tryggt och varmt. Kanske inte en jättesportig dag, men hej... jag har ju hunnit med så mycket annat!

I Want To Live - Aphrodite's Child

i arbetsveckan

En så vacker, dimmig morgon. Träden börjar obönhörligen tappa sina löv nu och nattemperaturen sjunker. Under dagen lättar dimman, himlen blir blå och solen värmer min rygg när jag går en kortkort promenad på lunchen. Hösten. Måste älska den. Älska.

Och hur beskriver jag värmen och lyckan som bubblar stillsamt i mig när vi, på en av lektionerna, ser Of Mice And Men och jag ser en av eleverna le med hela ansiktet, leva sig in i varenda scen och i övrigt knappt röra sig - för att inte missa någon detalj? En elev som äntligen, i sitt tolfte skolår (och tredje gymnasieår), hittat hem. Funnit glädje och intresse i läsning! Det är lycka - även för mig, ju!

Socialt en bra start på veckan. Igår kväll en väldigt mysig fika på te och skorpor med marmelad och bra samtal med en god vän. Idag trevlig lunch med ett par fina kollegor. Telefonprat med älskade norgetjejerna. Rolig plan - som inbegriper familj, vänskap och musik - för helgen också. Och så träningen på det!

Killing The Blues - Alison Krauss & Robert Plant

roadtrip!

Igår målade jag altan så jag fick en elak blåsa på ett finger. Idag belönar jag mig med en roadtrip till Framsidan. Bästkusten.

Kliver upp tidigt, matar katter, tar med mig kaffemuggen och kör västerut i morgondimman, med Amy Greenes fantastiska Long Man i bilstereon. Sverige är som vackrast nu och jag stannar till vid en sjö för att bara andas lite.

Motorhuven glufsar i sig milen och rätt vad det är finner jag mig frukosterandes med goda, sköna vännen R, i trädgården på Stålboms konditori, igen. Samtalet glider lätt mellan högt och djupt, vitt och brett. Efter någon timme dyker Linus upp och vi tar farväl av R och kör och plockar upp Johanna, som är i stan för en bästis möhippa. Vi parkerar nere på Ågatan och följer sedan ån upp till Hertings kraftverk, går över den nya bron och strosar så längs åkanten medströms ända ner till Söderbron där vi vänder upp mot stan igen. Fina samtal. Fina barn. Skratt. Kärlek. Skoj och allvar. Sen en god lunchbuffé och mer prat och cirkeln sluts när vi tar kaffet på Stålboms igen. Så småningom skils vi åt med hopp att ses ganska snart igen, ändå, och många varma kramar.

När jag kör hem tvärs över landet känns höstens färger ännu varmare och vackrare och mina batterier är fulladdade!

Little Talks - Of Monsters And Men

en stilla roadtrip och pågående samtal

Badväder!

Ibland måste jag lämna Byn och se och uppleva andra saker. Jag måste också stilla saknad efter mina barn. Så den här helgen har jag varit på Framsidan. Bästkusten. Framförallt har jag umgåtts med Linus. Mannen i mitt liv. En evig kärlek.

Kärlek. Och kaffe.

Mitt hav.

Vi har fikat och vandrat längs havet och ätit gott och suttit på hans balkong, med utsikt över hela stan och havet därutanför, och delat en Amarone - och samtalet pågår hela tiden. Politik, kärlek, renoveringar, religion, träning, arbete, resor, minnen, framtidsplaner och allt däremellan. Kvällen var natt innan vi tills slut la oss.

Samtal in i natten

Eftersom jag ofta vaknar "tidigt" om morgnarna (allt är givetvis relativt och jag var  nog inte ur bingen före åtta, i alla fall) smög jag upp och fick på mig träningskläder och körde ner till havet igen och sprang längs med vattenbrynet i morgonsolen. Hela vägen bort tills där stranden tar slut, i princip, och så tillbaka igen och en liten omväg på det. Jag struntade i tidtagning och stannade vid ett par tillfällen för att bara njuta av horisonten långt därute, där blått mötte blått, och för att ta några bilder med mobilkameran. Sedan tänkte jag smyga in, hemma hos Linus, och sätta på kaffet innan jag väckte honom men han var redan vaken och över ett par muggar svart, ute på balkongen, fortsatte samtalet. Lycka.

Morronsol!

När sonen sedan drog iväg på annat håll körde jag inte hem direkt utan hade stämt träff med en god och härlig vän för en skön promenad upp, och ner, längs Ätran, och en fika på Stålboms konditori. Mer gott samtalande och lite skratt och djupheter och en riktigt god fika ute i Stålboms trädgård uppe på det. Sedan styrde jag SAABnosen mot Småland - mätt och glad och varm av både sensommarsolen och kärleken och vänskapen och alla dessa samtal med människor som är fantastiska att få ha i sitt liv.

Sämre utgångsläge kan en ha.

En helg att gömma i en liten ask och sedan ta fram och minnas när kylan och regnen drar in...

... och hemma möts jag av katter och tomater. Äpplen och sol!

Rest In Peace - Trummor & Orgel feat. Ebbot

nyårsafton!

Springselfie (fast...
just här står jag ju still).

Jag vet inte vad det är. Morgnar, alltså. När jag jobbar har jag inga problem med att kliva upp en kvart i sex enbart för att slippa stressa. Varenda förbankade vardag! När jag, vid något extremt sällsynt tillfälle, har en träningskompis som vill ut och powerwalka halvsju så springer jag ur sängen som en fjäder (hm.. nåja... jag kommer upp, i alla fall) och står redo på klockslaget! Ja, jag kan till och med släpa mig ur bingen för morgonsimning om onsdagarna, då jag måste vara i bassängen tre minuter över sex för att hinna simma mina 1500 innan vattenjympadamerna invaderar bassängen och, som uppvärmning (?), står i vägen i samtliga banor och bara pratar och vojnar sig över hur kallt det är i vattnet... Men att vakna en vanlig söndag, eller vilken annan dag som helst, och ta mig ut i spåret före tio, alldeles av mig självt, verkar vara en omöjlighet. Jag vaknar som efter värsta partajet, när det starkaste som inmundigades kvällen före var te... Således hann det bli långt in på förmiddagen innan jag kom mig bort till motionsspåret. Nästan kvart i elva. Men... sedan sprang (nåja... joggade) jag mina fem kilometrar tre minuter "snabbare" än i fredags. Gick i "mål" med ett stort fånflin över hela ansiktet både av glädjen att kunna och av hur min relativt gamla kropp fortfarande svarar och över Helloweens fruktansvärt roliga Mr. Torture som jag och P brukade spela för varandra för att bli på gott humör, back in the days.

Strategi: sprätt bort en sten för varje varv på [den lite väl korta] slingan
tills du har sprungit fyra = 5K ;)

Idag är det liksom nyårsafton. I morgon börjar mitt nya arbetsår och jag tycker om att tänka mig det som en fräsch och spännande start på något nytt, med nya in- och föresatser och möjligheter - och gärna lite festligt och kul också! Jag har väl inte precis firat idag, men mitt hus är nystädat, sängen renbäddad och all tvätt tvättad. Kläder för morgondagen framlagda och jobbryggan packad. Jobbdatorn, som fått vara hemma här i sommar, står på laddning och äntligen är det dags att börja använda nya kalendern, som jag köpte i England.

Till yttermera visso har jag beställt en fåtölj och en fotpall som ska passa till nya soffan, sytt in en klänning, varit på en trivsam eftermiddagsfika hos en mycket skön vän, suttit på altanen och njutit en svag, ljum vind och läst en stund samt lackat naglarna och lyssnat på en massa bra musik. En festivalbegivenhet, nästa sommar, har också såtts ett litet frö till. Ja, jag har till och med ätit kräftor till middag och virkat lite på en sjal.



Som om inte allt detta vore nog är arbetsårets söndagskvällsrutin härmed återupptagen; bra teve på SVT2 18:00 och framåt. Ikväll var det första delen i en serie om judarnas historia och sedan ett program om naturfilmarstrapatser i Afrika.

Nu kan det nya året få komma!

Bring it on, ba'!

Mr. Torture - Helloween

kakmonstret

Torsten i motljus

Igår åt jag kakor. Både smaskiga scones med sylt och clotted cream och en synnerligen delikat tranbärs- och mandelmassekaka med en liten klatt vispad grädde uppepå. Men har en cyklat först 16 km till The Tea Room och sedan, efter kaksmaskande och timmar av trivsamt samtal med Annhelen, cyklar de 16 km hem igen - då är det ett nollsummespel, kalorimässigt. Om en inte rentav ligger på minus. Som ren bonus fick jag också se ett stort, vackert rådjur hoppa över vägen i två långa språng, bara några meter framför mig, där jag trampade hemåt!

När jag kom hem såg jag att något hänt i min trädgård...

Änglar finns!

Vad sker idag, då? Solen skiner från klarblå himmel och luften är lätt och skön att andas. Fyra lediga dagar kvar och efter ett pass på gymmet ska jag baka kanelbullar och framåt eftermiddagen kommer Erica och hänger på altanen. The mys is on!

Bicycle Race - The Queen
(Nej... idag vill jag inte. Ett par kroppsdelar ömmar en smula... ;))

Cykla är lycka! Lycka är det nya svarta!