digitalisering

Vilka galna tre veckor det varit sedan jag kom tillbaka till jobbet. Men så bra det fungerat! Jag är på riktigt imponerad av både kollegor och elever, som tagit detta på största allvar. I en del grupper har banne mig närvaron gått upp. Jag har varit inne på jobbet hela tiden och det har känts bra att ha kollegorna att prata med, stötta och stöttas, även om vi av "naturliga" skäl håller en viss distans. Igår stannade jag faktiskt hemma, dock. Jag tyckte bara att det tog längre tid än vanligt att sjunga upp mig och tog det säkra före det osäkra. Men jobbade som vanligt, förstås.

Det jag tycker är verkligt jobbigt är att det är väldigt dränerande att inte möta elevera i det man kallar verkligheten. Det blir inget energiutbyte, eller vad jag ska kalla det. Och det gör att jag blir mycket tröttare än vanligt. Och kroppen tar stryk. Aldrig har jag väl suttit så mycket på jobbet som jag gjort de senaste veckorna. Plötsligt måste jag sitta stilla hela lektioner, även om vi givetvis bryter av med annat - för eleverna. Men medan eleverna kopplar ner och jobbar vidare har jag meddelanden att besvara, elever som behöver hjälp med hur man skickar in små filmer, kollegor som frågar något... så ofta utnyttjar jag inte pauserna. Vi har alla höj- och sänkbara skrivbord - men vi kan ju inte sitta på arbetsrummen och ha lektioner... och pulpeterna i klassrummen har bara plats för datorn och inte något annat material Så alltså sitter jag... och axlarna och ländryggen värker och knäna bråkar...

Ljuspunkt: naturen! Det har väl inte enbart med stillasittandet i sig att göra - utan nu kan jag ju vara ute och gå mycket mer (även om högerknät jävlas) utan smärtor och det gör jag. Sandskogen, Hammars backar, Sandhammaren, Svartskylles lilla naturreservat... Kanske skulle jag köra ut till Stenshuvud idag? Eller spara det till måndag, då Sigrun kommer hit - om vi båda är friska. Men jag är alltså ute väldigt mycket, har fika med mig och bara njuter. Någon gång har det varit tristväder, men då har jag, efter promenaden, suttit i bilen med kaffetermosen. Vilsamt.

Och även om det innebär ännu mer skärmtid så har den senaste veckan både bjudit på (nå - det var jag som initierade det) ett stickcafé, med några ur det gänget, och en AW, med mina systrar -via Zoom. Attans käckt.

Norwegian Wood (Rare Psychedelic Acid Bootleg) - The Beatles

... lift off!

Jag har inte ens flyttat än och mitt sociala liv har redan tagit lite ny fart. Jag är inbjuden till både ett bröllop och en sommarfest, som lär bli fet!

Tyvärr måste jag tacka nej till det senare evenemanget, eftersom det infaller samma dag jag ska flytta. Men det blir raincheck på det!

Space Oddity - David Bowie

hur gör djur?

Gott med veganska tapas!

Den här veckans sociala aktiviteter har nästan varit som andras (ja, eller så som jag föreställer mig att "alla" andra har det). Förutom jobbet har jag ju tränat några gånger och då haft lite roliga snack med oldboysen, och en och annan kvinna därtill. Igår var jag hos en vän ute på Riktiga Landet och åt torsdagsmiddag (ärtsoppa och pannkakor) tillsammans med ytterligare en vän. Avslappnat och trivsamt. Idag var det AW, inne i Kalmar, tillsammans med några kollegor. Lättsamt och trevligt. Fördelen med AW är ju att man är hemma inte särskilt sent alls. Bra för mig som ofta är slut som artist om fredagskvällarna. När jag kom hem satt Sixten och glodde förebrående på mig, på kökstrappen. Han gillar att vara inne, han.

Nu lyssnar jag på Skolministeriet där "pedagogikprofessorn som bad om ursäkt" - Jonas Linderoth - samtalar med en reporter. Jag har läst hans Lärarens återkomst som handlar om hur läraren som berättar, visar och instruerar nu är på väg tillbaka efter åratal i skamvrån. Jag tycker han har väldigt många bra och goda tankar i sin bok men i de olika kollegier jag arbetat har den läraren alltid varit närvarande. Jag har förhoppningsvis själv varit (är!) just den läraren. Den som vet vart vi ska i en kurs, som kan ämnet och som just berättar, visar, instruerar eleverna och hjälper och stödjer dem framåt i deras lärande. Katederundervisning, om en så vill kalla't. Och det är jag stolt över.

Jag spelar vanlig - Olle Ljungström

short stopover

Landade i natt, här i Byn, strax efter två. Somnade vid tre. Upp sex igen och så köra hela dagen, med muntliga prov och, som grädde på moset, APT. Hem och kaffa och smarra kanelbullar på altanen med god vän och sedan hänga tvätt, tvätta mer och packa om. Samtal med Netti som är på väg ner från Dalarna. I morgon, någon gång, anländer hon Emmajävlaboda och när jag jobbat klart drar vi ner till Sweden Rock. Just nu känns det galet. Snurrigt. Och jag är sjukt otaggad. Men jag vet hur det blir. Det blir bra.

Det var skönt att se att pionerna inte blommat ut, att gräsmattan var nyklippt och att mina odlingar frodas och växer. Katterna glada (särskilt Sixten) och allt i god ordning. Nu har jag vattnat och sett över allting och hade jag bara orkat dammsuga hade allt varit frid och fröjd. Men... jag hinner. När jag kommer hem, om inte annat. Just nu kändes det viktigare att plocka fram en sovsäck, lacka naglarna och fundera på om jag ska ta med mig en flarra Pastis, eller inte.

Dags att slafa. G'natt. See you on the other side.

The Psychedelic Warlords - Hawkwind

bortom emmajävlaboda

Stolta pappan, i Fredriksbergs have

Köpenhamn. Skön stad. Jag, Matilda och Sigrun tog tåget i fredags efter jobbet och Mike mötte oss på Hovedbangården. Buss några minuter och så var vi i Frederiksberg. Jag förstår att de trivs i området. Livlig stadsdel med massor av småbutiker, caféer och restauranger. Gröna oaser, vackra gamla stenhus och sköna bakgårdar Vi gick ut och åt sushi och sedan tillbaka hem igen. Tanken var att dricka varsitt glas vin när Sigge Siggelito somnat men vi var så trötta att det nog bara blev ett halvt.

Lördagen blev Sigrunmys och god frukost och promenad i Frederiksbergs have (där ska jag springa nästa gång jag hälsar på!), en smaskig fika och lite shopping och så småningom hem och hämta ryggsäcken och bege mig vidare mot Helsingborg för att tura lite med trivsamma vänner innan kvällens clou - konsert med Mats & Morgan och Magma. Jag var inte alls på humör för M&M, men Magma var helt magiskt sköna och vilken energi! Jag är så glad att jag inte skippade detta!

Sömnig Sigrun

Det jag inte är glad för är att så många karlar (OBS inte män, och definitivt inte de i mitt sällskap igår) ofta beter sig som idioter ute på lokal. Utan någon som helst hänsyn knuffar de sig förbi, trampar en på fötterna, ställer sig bredbent precis framför en, trots att det finns plats runtom, så att en (jag) inte ser scenen, armbågar sig fram vid baren och viftar med plånboken och (lyckligtvis inte så ofta, men det hände igår igen) ställer sig alldeles för nära (min komfortzon sträcker sig helt klart längre än 0,5 cm) och när jag flyttar mig klänger de efter. FYFAN. Om jag upplever det som störande, hur ska det då inte vara för de unga och snygga tjejerna? BLEH.

Som logi hade jag lånat en liten etta på Högaborg och dit begav jag mig direkt efter spelningen. Skönt att ta en snabb dusch och kura ihop i sovsäcken. Vaknade av strålande sol och en vidunderlig utsikt över stan och sundet. Låg och drog mig och lyckades sedan lokalisera lite kaffe, även om det var Gevalia. Say what? I Zoégas hemstad? Hm.

Jordbodalen, Helsingborg

Drack kaffet halvliggandes i soffan och filosoferade. Behöver tänka över saker och ting i mitt liv. Eftersom jag tänker ännu bättre när jag springer drog jag på mig löparkläderna och begav mig ut för att springa en sväng. Jag hade tänkt kanske en halvmil, lite drygt, men det var så fint och jag hade ett sådant fantastiskt flow. Jag blev ju inte trött! Och när jag till slut behövde runda av för att hinna duscha och promenera ner till Knutpunkten för lite frukost innan tåget hem så var jag uppe i 12,5 kilometer. Hade jag inte haft en tid att passa hade jag nog klippt en mil till! Tänk, så inspirerande det kan vara att springa i ny miljö ibland. Inte tänka på löpningen alls utan bara njuta av solen, luften, vattnet och alla vackra träd. FLOW.

Mississippi Blues - Johnny Winter

Tunnel under Södra Stenbocksgatan, Helsingborg

storstad i 210 knyck

Maman. Louise Bourgeois.

Stockholm är alltid Stockholm. En stad att älska [att besöka] och ogilla [att bo i]. Vi åkte upp, ca 70 elever och lärare, i ottan i fredags, och hann knappt skyffla in lite lunch, på Moderna, innan vi såg bl a Serrano och Parr på Fotografiska och sedan Vårsalongen på Liljevalchs...

Cunt. Petra Ryrberg.

... och så checka in på af Chapman och svida om snabbare än stålis i sin telefonkiosk, och vidare till Trettondagsafton (underbar föreställning!) på Dramaten (jag m fl), och Chicago på Stadsteatern (andra m fl) och till slut, vid elvadraget, få sig lite till livs på TGI Friday i Kungsan och så hem och välta omkull i en skön vandrarhemssäng och sova järnet...

... och sedan ha ställt klockan på 6 (jag) och faktiskt - mot alla odds! - kliva upp, komma mig i springkläderna och ge mig ut och upptäcka att fredagens gråsura snöblask förvandlats till solbelyst skönhet, vara behjälplig med att fotografera en spansk turist (för att hans vänner aldrig annars skulle tro honom om han berättade om kylan, snön och solen) och så halkspringa en sjukilometers ren njutrunda runt Skeppsholmen, bort runt Nybroviken, Strandvägen och en liten sväng på Djurgården...

... innan det var dags att vända tillbaka för att hinna med dusch och frukost och promenad till gamla stan och Mordvandring...

Pojke som tittar på månen. Liss Eriksson.

... och sedan lunch på egen hand (som inte blev originellare än en latte på ett av Wayne's ställen på Drottninggatan)...

Mmm... kaffe + mjölk = LUNCH!

... och så ses för att åka ut till Naturhistoriska (och därvidlag glömma ge eleverna ett litet frågeformulär som naturkunskapsläraren skickat med oss...) och vandra omkring (elever förtjusta över muséet men besvikna för att det inte fanns en enda ledig plats till Cosmonova) och sedan ta mig egentid och ta tunnelbanan in till stan och möta upp med härliga vännen Malin och låta eftermiddagen bli en riktigt skön långfika med tillhörande goda samtal och sedan tillbaka till utgångspunkten af Chapman för att räkna ihop oss och lasta in oss på vår medhavda buss och rulla tillbaka till Smålands djupa skogar och vara hemma hos Sixten, Torsten och Lilla Spöket (Vilmas "smek"namn) före midnatt och vara så uppvarvad att både macka och lite godis hann slinka ner ner innan jag till slut kom mig i säng och, så småningom, somna och väckas av solen rakt in i ögonen och tycka att det finns tusen sämre sätt att vakna på.

Och så tassa upp och sparka igång pelletsbrännaren (måste byta ut ett raster... den får inte tillräckligt med drag, ibland) och göra kaffe och knäckemackor med västerbottenost och chatta med Janice, i Alaska, om klimatförändringar och returnerade julklappar och "the gyre" (google is your friend) och vår gemensamma frustration över att inte tillräckligt görs, tillräckligt snabbt och så (just nu) sitta kvar vid köksbordet, lyssna på radion och luta hakan i handen och se ut genom fönstret och den lättlätt skyiga himlen och hoppas på att snart kunna ställa i ordning på altanen och kunna dricka mitt morronkaffe där. Planerna för dagen är lättsamma - köra ett par maskiner tvätt, läsa, pyssla och kanske - om lusten faller på - springa en runda framåt eftermiddagen. Nu tänker jag brygga mig lite mer kaffe.

Trailer för Trettondagsafton (den föreställning vi såg)

la famiglia, the kil chapter

Från Kyrkeruds Fhsk

Fyrtiofem mil norrut i fredags, efter jobb och The Friday Fys, och landa hos Malin och Per, barnen och syrran Cia, med ost och vin och lite gott snack och sedan somna gott och ovaggad.

I Kil har det varit fårfestival, vilket i praktiken innebar en ganska ansenlig ullmässa med alltifrån fåravskiljningsstationer till tovade rockhjältar. Däremellan ull och nystampad vadmal och garner och design och en sjudande kreativitet och workshops och stickat och tovat och nålbundet och virkat och sytt och whatnot och Bredsjö blå och heta lammkorvar. Fullt med Gudrun Sjödénpråmar, skäggiga hipsters och alldeles vanliga kilsbor. Fika och syrresnack och familjehemligheter och frampå kvällen gick vi bort till Glada Killingen för en bit mat, ett par ale, synnerligen lokal atmosfär och gemytligt snack med bordsgrannarna och som avrundning ett coverband som ändå fick en liten tumme upp när de spelade både Osmonds Crazy Horses och Montroses Rock Candy - inte den vanliga coverrepertoaren, enligt min erfarenhet. Tyder på god smak. Här är några bilder från ullfestivalen...

Från Kyrkeruds Fhsk

Från Ullkonst Koster

Nathalie Sjögren,
Trollkonst i Ullskogen

Minns inte vilken utställare detta var... :(

Nathalie Sjögren,
Trollkonst i Ullskogen

En kaffegök fick följa med mig hem och huserar nu i mitt vardagsrum. Bild på denna rara fågel* kommer under veckan.

Idag: lite seg frukost och sedan köra hem, via ett par sportaffärer, på köpcentra utanför Karlstad så att jag fick köpa de där springskorna jag lovat mig själv en månad nu. Två par blev det! De ska testas i veckan som kommer! Hurra!

My precious...

Allt som allt har det varit en välfylld och samtidigt mysig och avslappnad helg. Här hemma har jag hunnit plocka ur resväskan, preppa veckans lunch- och middagslådor och se senaste avsnittet av Grantchester, på SVT Play. Shetland får vänta tills imorgon kväll. Nu kan veckan få komma! 

Rock Candy - Montrose

*  Enligt utställaren Annalena Edman-Ylvén kännetecknas kaffegöken av att den gillar kakor, har sin givna plats vid varje kaffebord samt är påflugen... 

dagarna...

Ebb vid Robin Hood's Bay

Dagarna i England bara rullade förbi. Trettiosju elever och fem lärare. Regniga dagar och dagar i strålande solsken. Jag fick till och med ett par timmar i bikini på en strand. Sedan kom högvattnet in.

Små strandhytter vid södra stranden

Vi har gjort det vanliga. Som aldrig blir vanligt. Vädret skiftar. Grupperna är olika. Vinklarna blir nya. The moors: Robin Hood's Bay, Whitby, Goathland. Två dagar i York. Studiebesök här och var. Ätit engelsk mat. Och italiensk. Och indisk. Vi har gått. Gått, gått och gått. Ingen dag under tjugotusen steg (förutom heldagen med muntliga delen av nationella provet), men ofta mer. Umgåtts. Med eleverna (fina och goa!) och kollegorna (trivsamma, de också!). Med våra två polska gäster (två lärare som var med på resan) och med våra guider som vi ju lärt känna genom åren. En blueskväll hann det bli också. Och fantastiskt härliga, supertidiga morgonrundor längs havet med sköna kollegorna Malin och Anders! En av morgnarna måtte alla planeter ha stått på rad för solen sken, det var lågvatten och vi joggade längs hela stranden, och tillbaka i morgonvärmen. Fint minne!

Ja. Det är vackert!

Vi kom hem natten till igår och efter tre timmars sömn var det bara att kliva upp och gå till jobbet. Tenta i religionskunskap. Förberedd till tänderna, givetvis. Idag arbetar jag hemifrån för att hinna rätta alla, tillsammans med elevernas fördjupningsarbeten. Medan jag dricker mitt morronkaffe lyssnar jag på ett inslag i radion, om det nya betygssystemet. Till stor del håller jag med. Det här systemet är så mycket bättre än det förra, men det har sina fläckar...

Elevarbete, Art Class, Sixth Form College,
Scarborough

Tanken var att faktiskt smita ner till Sweden Rock idag, bara för att ta emot husvagnen och invänta käraste dalkullorna Netti och Lillis, men som grädde på gårdagsmoset blev jag tvungen att omgruppera mig själv och bränna ner till Blekinge efter arbetsdagens avslutande APT. Ägaren av campingen meddelade nämligen (när jag ringde för att ge honom registreringsnumret på husvagnen så att uthyraren skulle kunna komma in genom gaten och ställa upp den åt oss) att han inte tänkte släppa in vagnen om den levererades på onsdagen. Snabb telefonkonferens med uthyraren som, till skillnad från campingägaren, besitter en viss intellektuell spänst och som lovade vara på plats kl 19. Bara att köra ner, alltså. På plussidan (förutom att jag inte somnade vid ratten när jag körde hem) var att jag fick kramas med en hel hög ljuvliga rockvänner! Och jag behöver inte köra ner idag vilket jag tänker ska ge mig utrymme för lite festivalförberedelser (som att tvätta, handla och tänka ut nödvändigheter) och ett pass på gymmet. Nej, det är varken tisdag eller torsdag men jag kan vara flexibel, jag också! Och i morgon bränner jag ner till festivalen igen, direkt efter jobbet!

Regn i York...

Nu: lite mer kaffe, kattgos och sedan väntar tjugo prov, och lika många uppsatser, på rättning, bedömning och betygssättning!

Taste My Fist - Freak Kitchen

... och sol över Gryningspatrullens morronPW!

Ebb i marinan, Scarborough.

rust never sleeps

Neil Young, alltså. Kärlek. Sorg. Smärta. Skönhet. Musiken och texterna berör som få. En berättarafton på The Tea Room kring hans liv, kryddat med en näve av absoluta guldkorn ur framförallt hans tidiga produktionsskattkista, bildar en ljuvlig avslutning på en i övrigt härlig lördag.

Åfors...

Vi hann inte bara med skördemarknaden i mysiga Åfors (jag köpte tomatmarmelad, vildsvinskorv, en liten pumpa och en burk med jästsvamp så jag kan göra min egen kefir) utan vi tog oss en sväng till Långasjö, också. Det var fint där, vi sprang ihop med vännen Erica och hennes kärlek och Malin köpte en superfin ullsjal! Anledningen till att vi kom oss för med att åka dit var en bild som Terttu slängde upp på min Facebooksida. Väl på plats tog jag en bild själv, också - och köpte förstås en burk!

Titta vad som kan hittas på skördemarknaden i Långasjö!

Vi tog vägen om Vissefjärda hemåt, genom gulrödorangebruna lövskogar. Vid kyrkstallarna stannade vi till och bara njöt av spegelblankt vatten, uråldriga ekar och hög, krispig höstluft. Det är verkligen fantastiskt här i mitt sydöstra hörn av Småland!

Kyrksjön, Visselfjärda

Och minsann om vi inte hann med en Kryssebodapromenad också, innan det var dags att köra ut till Ällebäck. Ponnysarna gick och betade i sina hagar, en hackspett hackade och det var fler än vi som kommit på den briljanta idén att sträcka på benen och andas ren, mild oktoberluft.

Like a Hurricane - Neil Young

ett halleluja moment

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Om jag ska räkna upp banden jag såg och hörde och hur de allra flesta hade en väldigt hög lägstanivå men att Cressida skapade ren och skär magi och att den spelningen är det närmaste jag någonsin kommit en verkligt religiös upplevelse. En uppenbarelse. Ett andedop... Jag blir ofta berörd av bra musik, men inte så att tårarna faktiskt börjar rinna. Men här var det vått i ögonvrårna. Efter spelningen var vi ett helt gäng som både bubblade över iver att dela med oss av känslorna - och samtidigt inte hittade orden. Stort. Och nu har jag beställt ett par skivor. En otålig väntan tar sin början. Tur jag har Spotify och Youtube att ta till...

Opeth gjorde, trots lite ljudproblem, en fullständigt grym spelning med mycket progressiva inslag men också - till min oförställda glädje! - några seriöst growliga deathgrejer. Och Demon of the Fall i en lite halvakustisk version, med djembe.

Och alla de andra banden. Trettioåriga kriget, Änglagård, Saga... Panta rei var bra - men inte alls vad jag hade förväntat mig.

Jag kan också berätta om kramar och sköna vänner och kärlek och skratt och samtal och flams och Bloody Marys och skönt soldäckshäng med bubbel, öl och saltlakrits i gassande eftermiddagssol. Om Rigas mysiga, vindlande gator och vackra torg. Spännande arkitektur och enchiladalunch i jugendhusens jugendhus. Kullerstenar och en avslappnad atmosfär som man inte direkt förknippar med huvudstäder, kanske...

Eller så kan jag nöja mig med att bara säga att detta var en fullständigt underbar helg.

Munich - Cressida

packa mammas kappsäck

Ja! 

Jag har gjort det! 

Jag har bokat resan till Saudi! 

Woopwoop! 

Det är så spännande att jag måste förlösa det hela med lite fuldans och skojig musik. 

Tjohej!

Typ!

The Sheik of Araby - Uncle Deadly

postfestival så det dammar om det

Det finns egentligen inte så mycket att säga om en festival eftersom den är något som måste upplevas. Redan första kvällen kunde jag inte förstå hur jag kunde tvekat inför att åka och hur jag inte kunde känna den där stora förväntan jag alltid annars gör. Euforin flög på mig som en fet nacksving så snart jag körde in på festivalområdet med bilen!

Sedan har det alltså varit strålande solsken, heta dagar, kyliga nätter, musik, skratt, prat, snack och samtal, kramar till tusen (och en och annan puss), sköna vänner, trötta fötter i dammiga kängor, fest till fem om morgonen, galna idéer, flirtar, mera musik, människor att sakna och nya bekantskaper att minnas, vatten (mycket vatten!), grillning, kall cider, apelsinjuicefrukostar, massa damm, femkronorsduschar, obefintliga möjligheter att mobilsurfa (åtminstone för mig som Telenorkund) och därmed kunna twittra och instagramma, mer än sporadiskt, rent underbar musik (Devin Townsend, UFO, Thunder, Backdraft och... förstås... RUSH!) sopmusik (KISS...), solcrème, generositet, kärlek, langos, vin, kära återseenden, en och annan cigarill och sentimentala avsked...

Det har helt enkelt varit en femdygns terapisession De Luxe. Bortåt 120 timmars eskapistisk bubbla, där omvärlden i form av facebook, instagram, twitter, mejl, nyheter, politik, samhällsdebatt och arbetslinje inte har ägnats någon större tanke alls.

Nu kan vardagen få komma igen. Jag är redo. Men först ska jag hänga tvätt.

Soluppgång, en lördagsnatt

Himlen är oskyldigt blå

Gråhund

Nån hippiefolka

Powerfrukost

Camp Öland

<3 rush="" td="">

Mera RUSH!

Torsdagsfrukost hos Öland

En betagande utsikt

En lika betagande utsikt

Jag tar väldigt få bilder på festivalvänner och de jag tar lägger jag inte ut. Bäst så. Men snygga var vi! ;-)
Likaså tar jag sällan konsertbilder eftersom jag inte har något tillräckligt bra objektiv, så jag kör med mobilkameran, istället.