colorways

En kusin skulle hälsat på mig idag, men som vanligt bangade hon i sista minuten. Vi har nog inte setts på åtta-nio år och det beror inte på mig. Jag kan inte låta bli att fundera på varför hon hör av sig, vill träffas, bestämmer en dag och sedan - konsekvent! - inte dyker upp. Den här gången fick jag i alla fall veta kvällen innan. Detta gav mig en dag som plötsligt blev helt oplanerad. Efter en förmiddag med disk, tvätt och skogspromenad med hunden körde jag ut till en god vän för en stilla kopp kaffe och samtal i skuggan på hennes altan. Hon skickade med mig en färgstark bukett från sin trädgård.

Häromdagen satte jag in en annons på Blocket, om att jag vill hyra ett torp eller ett litet hus. Jag gör mig inga som helst illusioner om att jag skulle få några svar. Tajmingen är ju helt fel. Men det kostar mig så lite och kanske kan jag fila på formuleringarna (jag glömde skriva att jag väldigt gärna vill ha en vedspis...) och skicka upp en ny, eller förnya denna, framåt höstkanten.

Symaskinen har åkt fram, också. Jag har lite projekt jag vill göra men behöver lite attiraljer, som dragkedjor och sådant, och orkar inte gå och köpa. Inte idag. Men innan helgen, så att jag kan greja loss. Jag väntar på ett beställt garn för en riktig gladkofta. Under tiden stickar jag på en sjal i mjukaste ull (jag försöker ha framförhållning... winter is coming - om ett tag) och tänker börja på en tröja i hønsestrik till Sigrun. Torvalds är klar och den blev fin. Sigges ska ha en lite annan färgpalett.

Är jag gladare nu, än på sistone? Nä. Men inte ledsnare, heller.

A House is Not a Motel - Love

fo

Jag lägger ännu ett "FO" (Finished Object) till handlingarna. I ett par veckor har jag stickat en sjal, designad av The King of Knitting, Stephen West, som gör en hel del skruvade grejer, men också väldigt mycket läckert och ganska lättburet. Den här sjalen går mest utanför min komfortzon vad gäller färgerna (gult är verkligen ingen färg jag brukar använda) men jag tror ändå den blir en favorit. Mjuk, varm och skön! Nu kör jag vidare på min islandskofta. No rest for the wicked.

Muggen!

Helgen som gick var annars bra på alla sätt och vis. Fredagskväll med övernattning, i Börringe. Bus och lek och sagor med barnen och mys och gott prat och något glas rött med föräldrarna, senare på kvällen. På lördagen passade de Floyd medan jag utförde en välplanerad och mycket rask kommandoräd till Emporia och IKEA. Hur orkar folk ha dessa ställen som sina helgnöjen? Jag var fullständigt slut när jag var klar och kunde köra tillbaka till Rodeys. De skulle iväg till vänner och äta middag och det passade mig fint för jag var ju seg som tusan och tyckte det var skönt att köra hem och krypa upp i soffhörnet med stickning och hund. Och igår var det bland annat minikonstrunda (underbara Argilla krukmakeri, i Löderup, där jag köpte två ljuvliga te/kaffemuggar) och jättegod fika på Olof Viktors - men det skrev jag ju om igår.

Konstig vecka igen; jobba två dagar, vara ledig en, och så jobba två. Och tokfullt med grejer att hinna och göra. Men jag hinner ju i alla fall inte ha tråkigt, på jobbet!

Inside - Stiltskin

torsdag

Stickcafé igår kväll. Roligt att tre kollegor plötsligt joinar. Det är enkelt och lättsamt. Vi stickar, eller virkar, pratar och fikar. Någon hjälper någon annan med ett nytt sätt att virka, eller med en krånglig beskrivning. Vi tipsar om idéer och projekt. Planerar en gemensam utflykt till en svensk alpackafarm, där de också säljer egenproducerat garn. Jag är hemma strax efter sju och hinner sticka några varv till (just nu känns det som att koftan kommer ta en evighet och i tankarna är jag redan i andra projekt) medan jag kollar sista avsnittet i säsong 4, på Game of Thrones.

Idag är sista dagen med min VFU-student. Det har varit fyra snabba veckor men jag kan klart och tydligt se en utveckling och det känns roligt. Vi avslutar idag med ett trepartssamtal med VFU-läraren från uni.

Planen för eftermiddagen och kvällen är att dammsuga (måste utnyttja dagsljuset om det ska bli ordentligt gjort), köra en tvättmaskin och kanske sy på något. Romantiskt, eller hur?

My Funny Valentine - Miles Davis

vin och vatten

Nej, något vin har jag inte druckit den här helgen. Heller. Möjligen blir det väl att knäcka ett par flaskor kommande weekend, när Erica kommer ner från Emmajävlaboda. Men bildligt talat har det varit dagar av såväl vin som vatten. Ensam kontemplation och socialt umgänge. Mestadels har jag stickat. Mässan förra lördagen och detta att jag plötsligen stickar till mig själv har gett mig en nytändning på stickprojekten och efter att ha stickat mig två par vantar, en mössa och en låååång halsduk i mjukaste mohair har jag nu gripit mig an en uppgift jag länge ryggat för. I stickvärlden går det mode i grejer, ibland. Att sticka plagg uppifrån och ner har varit inne i typ 7-9 år. Jag är ju aldrig först med det sista så nu har jag börjat sticka mig en kofta på det viset. Mjukt grått garn utan några som helst krusiduller, brutet av en härva blåmelerat garn som jag köpte i Hillerød. Det ska bli spännande att se om jag går iland med detta, då beskrivningen (den klassiska från Tant Kofta) är väldigt vag. Jag måste själv räkna ut stickfasthet, antal maskor etc. Men nu är jag igång, i alla fall!

I lördags var jag och köpte en hundbur till Floyd och sedan var jag hembjuden till väninnan M. i Nybrostrand. Jag körde tvärsöver Österlens sydöstra hörn och njöt av landskapet som just där är flackt och öppet. Härlig sopplunch, gott prat och en syndigt god toscakaka blev min lördagsgeftermiddag. Igår skulle Matilda och barnen kommit över, men vi fick skjuta på det tills idag, efter jobbet. Men i kylen står en lasagne och gottar ihop sig och en mustig sallad på rödkål, likaså. Det känns fint att ha något att se fram emot efter arbetsdagen. Idag har jag en sådan där morgon, igen, då jag ifrågasätter mina livsval...

Blackwater Park - Opeth

vantarna

Nu har jag två par vantar som jag gjort själv. De är fint stickade och jag känner mig nöjd med dem. Tyvärr blev de grå lite stora (storleksangivelsen på mönstret var lite luddig) och trots att jag tvättat dem och grejat så krympte de inte tillräckligt. Jag får ge bort dem till någon med stora händer.

Jag kom på att jag kanske skulle göra mig en mössa som passar till de vita. Får räkna på om garnet räcker. Annars gör jag fler vantar. Väldigt roliga att sticka, ju!

Slentbjenn - Hoven Droven