dagarna som gick

I lördags for jag till Hillerød, på sy- och stickmässa, med en vän från stickcaféet. På vägen slog vi följe med två färgstarka och konstnärliga kvinnor och frågan är om inte mötet och samtalen med dem smällde högre än själva mässan, även om den också var bra arrangerad och full av inspiration. Vilka sköna människor det finns, och om man har ett gemensamt intresse så spelar ålder och annat ingen som helst roll. Det finns så mycket kul och intressant att samtala om!

Söndagen var en mycket medvetet planerad egendag. Sovmorgon, stickning, ljudbok, te, tända ljus och ljuvliga tulpaner. Ett par maskiner tvätt kördes och jag bakade en rejäl laddning brödbullar. Pysslade runt. Nystade några av mohairhärvorna jag fyndade i lördags. Fick på mig kläder och körde ner till havet för en ordentlig långpromenad. Temperaturen var neråt nollan, men det var helt vindstilla och det kändes inte alls kallt. Bara skönt. När jag vänt, borta vid Nybroåns mynning, kände jag mig varm i kroppen och jag fick för mig att jag kanske skulle försöka "springa". Jag sprang med mycket korta, nästan trippande, steg och det gick faktiskt alldeles väldigt bra. Jag trippade en liten distans till. En stilla lycka. Hopp! Hurra!

Så hemma igen. En varm dusch och lite sobanudlar i svampbuljong, bara. Var tvungen att teststicka mohairet. Efter månader av finlir med tunna stickor och mönsterstickning bestämde jag att det ska bli en alldeles vanlig jeffla halsduk. Stickor nr 9. Sweet! Kurade skymning under en filt i soffan, med Leonard Cohens You Want It Darker på stereon. Sedan stickade jag på min mönstrade mössa en stund, också. Tittade på de sista avsnitten av Case. La mig ganska tidigt. Somnade gott. Och [eftersom det var natt mot måndag] vaknade vid ett. Kunde inte somna om förrän vid fyra...

Ljudbokssällskapet i helgen har varit... Ulf Lundell. Vardagar. En smågrinig ensamvarg. Jag tycker han är trött, desillusionerad och gubbitter. Kommer fnissande på mig med att vi kanske är rätt lika. Och hans ensamma vandringar vid Stenshuvud kunde vara mina, ett par mil längre söderut. Men jag tycker om att umgås med mina barn. För min egen skull. Han verkar ha kopplat bort sina. Tycker att efter att han gett dem en bra start i livet får de nu själva komma underfund med livet. Om och om igen återkommer han till Barbros självmord. Tungt. Jag gillar det här sällskapet. Han resonerar med sig själv och jag tjuvlyssnar.

Treaty - Leonard Cohen

mitt läsår

Färglagd rygg = läst bok

Ja, jag har semester nu och mitt arbetsår ligger ännu långt därborta mot slutet av sommaren. 43 dagar kvar till dess. Men jag har just avslutat ett annat läsår. Ett år av läsande. I min bullet journal har jag gjort en bokhylla där jag lagt in alla böcker jag läst under året. Egentligen är det en att-läsa-lista där jag sedan färglagt ryggarna allteftersom jag läst. Jag byter alltid kalender till 1 juli (gammal yrkesskada antagligen, då jag vill ha en och samma kalender under ett arbetsår) och det är ju idag! Jag har redan börjat fylla i min nya lista och mer lär det ju bli då jag får tips från andra (jag tar inte upp alla tips - bara de jag känner kan vara värda att kolla upp), eller själv blir nyfiken.

Jag har varit på Ön igen, i veckan som gick. Lite sola på strand, men mest upptäcktsfärder med bilen. Cyklarna vid stugan är tyvärr inte i skick att använda. Det blir mycket hav, fria vidder och en och annan fornlämning eller annan plats av historiskt intresse. Om kvällarna läser jag, löser korsord och dricker något glas vin. Lägger mig tidigt och sover gott. Vaknar till fåglasången i ottan. Nästa vända blir det lite mer av socialt liv, med en god vän från Byn som kommer över och hänger ett par dagar, en gammal kollega och jag ska vandra en dag på Alvaret och så är väl Lena och J. tillbaka i Gräsgårds hamn efter sin resa.

Jag har givetvis också hängt med Börringekollektivet lite. Jag körde direkt från Ön till Sigruns förskola, för hämtning, i torsdags och sedan blev jag kvar till sent fredag kväll. Som vanligt en skön mix av häng med lilla människan och internationellt samkväm - den här gången var gästerna greker och amerikaner. Och på tisdag ska jag umgås med vännen Maria, ute vid hennes hus vid havet. Om min gamla cykel hinner bli klar på verkstan ska jag cykla ut dit. Sweet!

Så... jag är nog inte så ensam som jag ibland kan känna mig. Kanske.

I'd Have You Anytime - George Harrison

Tips emottages tacksamt!

namaste och tjolahopp, typ

Äntligen. S E M E S T E R. Hurra! Jobbade sista dagen idag och nu ligger 52 fria dagar framför mig. Jag har verkligen dragit ner på planer och stordåd och kommer pendla lite mellan hemma och Öland, med en avstickare till Oslo. That's it. Mitt fokus kommer att vara att laga mig själv. Jag har redan tjyvstartat med att cykla en sväng på gymmet igår, medan Linus körde marklyft. Idag skulle han köra bänkpress innan han körde hem till Malmö och då passade jag på att bara njuta en stund i massagestolen. Och nu ikväll har jag varit på mitt första yogapass på en smärre evighet. Yinyoga. På söndag ska jag testa kundaliniyoga, är tanken. Utöver detta ska jag cykla ute och påbörja vad jag hoppas blir en framgångsrik uppträning av löpningen, igen. Tyvärr kan jag nog aldrig mer springa de allra skönaste rundorna, de där mellan 14-17 km, utan får vara jeffligt glad om jag kan klara 5... Men hellre det än inget. Jag ska också se över mitt kosthåll som fortfarande är veganskt men som i övrigt fått gå på alldeles för lösa boliner alldeles för länge.

Och så läsa massor. Just nu: M Train av Patti Smith.

Jag vill må bra hela sommaren och jag vill komma tillbaka till jobbet glad, avslappnad och utvilad.

Dancing Barefoot - Patti Smith

onwards...

Ledigheten slut. Verkligheten är över mig. Jag är ändå glad för dagarna i London, liksom de med la famiglia the extended version. Huset var ganska fullt i påskhelgen, med syster från Kil och hennes familj och så Linus och Nathalie.

Nu är det bara att köra vidare. En resa med elever, nationella prov och vandringshelg i Värmland väntar de närmaste veckorna. Och så vore det ju trevligt om det slutade snöa, förstås.

Annars är det som det är. Det var inte helt oangenämt att vara tillbaka på jobbet, ändå. Jag har ett par verkligt trivsamma och fina kollegor,som jag utan vidare kan betrakta även som vänner. Det är gott att se dem igen och vi har ett gott utbyte - och då inte bara didaktiska idéer utan... livet, liksom.

För lite Ystadskänsla läser jag om Mankells böcker om Wallander. Jag läste dem när de kom, och det är ju ett bra tag sedan. Jag tycker temat kring främlingsfientlighet och kyla framträder tydligare, men Mankells språk blir jag inte riktigt vän med.

Och så stickar jag mig en tröja.

Where Are We Now? - David Bowie

när jag vill

För flera år sedan fick jag en bok av Matildas nya pojkvän, Mike. Den var den första i en serie,  A Song of Ice And Fire, och hette A Game of Thrones. Författare: R.R. Martin.  Jag läste den och gillade den väldigt mycket. Jag minns att jag sedan lånade ut den till en elev som blev helt uppslukad av den. Men jag hade ju så mycket annat att läsa och glömde halvt bort den. Efter ett tag dök teveserien Game of Thrones upp och jag reagerade inte så mycket, faktiskt. Jag tror till och med att det hade gått ett antal avsnitt innan jag alls uppmärksammade det hela och eftersom jag inte riktigt har den där serietittargenen så missade jag alltihop.

Familj, vänner och bekanta höjde den där serien till skyarna men allteftersom tiden gick ju mer efter blev jag ju och till slut bestämde jag mig för att inte se ett enda avsnitt innan jag läst alla böckerna. Senare halvan av sommaren 2016 lyssnade jag igenom alla fem böckerna (egentligen sex eftersom tredje boken, A Storm of Swords, bestod av två feta volymer) i en fantastiskt fin inläsning av Roy Dotrice och det var en skön läsupplevelse. Jag hade lurar i öronen dygnets alla vakna timmar (nåja... nästan, i alla fall) och var helt fångad i maktkamperna och intrigerna i Westeros och Essos. Mot slutet kände jag befogad oro; dels ångade tydligen teveserien på trots att R. R.  Martin sa sig ha två delar kvar att skriva och dels visade det sig att Dotrice var 93 år gammal och man behöver ju inte vara raketforskare för att inse att när/om R. R.Martin får tummen ur och skriver nästa del så kanske inte Dotrice kan läsa in den. Och mycket riktigt... han gick ur tiden 17 oktober, 2017, i en ålder av 94 år.

För att se Game of Thrones, utan att fultanka, behöver man ha HBO. Det har inte jag, men Matilda och Mike har. Deras teve är ofta upptagen av Shaun the Sheep, Peppa Pig, någon annan serie, eller tevespel så jag har liksom inte riktigt kommit till skott. Men... den här helgen har jag huset helt för mig själv! Och plötsligt var tiden inne, igår kväll, att börja se Game of Thrones ( eller GoT som de initierade säger/skriver)! En skål sobanudlar, två glas vitt, en gosig filt och jag hann se halva första säsongen (fem avsnitt) och jag är fast! Serien följer böckerna nära, vad gäller karaktärer, miljöer och händelser men är mer tevemässigt upplagda, så att man klipper mellan olika personer och deras berättelser medan böckerna mer är upplagda så att man kan följa en viss karaktärs äventyr i gott och väl en halv bok, innan man sedan får läsa om någon annan.

Planen för dagen är som följer: se ett avsnitt till, tvätta och greja, jobba lite (helt frivilligt - jag ska göra klart planering och upplägg för två läsprojekt och jag tycker det är roligt och det blir SÅ mycket bättre om jag gör det i lugn och ro här hemma, så jag hinner tänka färdigt, utan att bli avbruten, hela tiden) och sedan tar jag tidig kväll och ser GoT tills jag inte orkar längre!

All Your Thoughts - Kadavar

den andra dagen

Jodå. Hallonen mognar, trots att det är i slutet av oktober...

Allt går planenligt. Jag har legat och läst sent om kvällen, utan tanke på morgondagen. Jag har läst en bok till. Jag har tvättat och lekt med Sigrun och börjat se en verkligt spännande serie - Mindhunter - på Netflix, med Matilda. Vi har varit ute och promenerat lite, småplockat i trädgården och struntat i att laga stormiddag och om en stund, när Sigrun sovit middag, ska vi köra in till stan (Malmö) för lite ärenden. Ikväll ska jag väl packa lite.

Jag sköter det här riktigt bra.

Children of the Revolution - Marc Bolan & T Rex

never let me go

Den bästa av lördagsmorgnar börjar med en god natts sömn. Det här är en sådan. Att sedan sippa på en stor mugg kaffe och lyssna på Lundströms bokradio, i sängen, medan katten kommer smygande och rullar ihop sig längs ens ben, gör det hela ännu bättre. Jag multitaskar så medan jag lyssnar, sippar och skriver det här läser jag också ett meddelande från Johanna som bokat Airbnb åt oss i Budapest. Inte så långt kvar nu! Jag har faktiskt skaffat mig en ny kabinväska. Den gamla röda var så himla tung och trög att dra, upptäckte jag när jag var i England innan sommaren. Inte så konstigt; ett par av hjulen var inte bara helt utslitna - de var borta! Den har varit med mig kors och tvärs i sju år så det var dags nu att hiva den och ersätta med en ny.

Efter jobbet igår tog jag mig en promenad i Ystad och satte mig sedan på ett café, och drack kaffe och kisade mot solen. Jag tror det ska få bli en skön fredagsvana. Ännu trivsammare när jag sedan bor där, men varför inte ta mig an staden redan nu?

Kazuo Ishiguro. Jag blir glad när författare jag läst - och gillar - får Nobelpris. Av hans romaner har jag bara läst The Remains of the Day, men han har också skrivit vackra noveller och av dem har jag läst ett par, tre stycken. Bara häromdagen plockade jag fram A Family Supper för att läsa tillsammans med en grupp i ENG07. Nu är jag nyfiken på Never Let Me Go.

Don't Know Why - Norah Jones

boxing day

Annhelen fick inte med sig alla hyllorna idag...

Att flytta är bra fysisk träning. Annhelen, som köpt mina bokhyllor, undrade om hon kunde hämta dem idag på eftermiddagen så det var ju bara att köra igång, efter morronkaffet (som drog ut lite på tiden för är jag ledig så är jag, ju). Nu är alla böcker inte bara nerpackade utan också sorterade. I lådor märkta med BOOKS, och en bokstav som avslöjar den alfabetiska ordningen, ligger böckerna som Matilda & Mike ska ta hand om. På mina kartonger står det antingen bara BÖCKER (vilket talar om att det är böcker jag ska ha i en bokhylla) - och det står det bara på tre kartonger! - eller BÖCKER REL/HI/osv för de jag ska magasinera i något framtida vinds- eller källarförråd.

Assistenten kvalitetssäkrar.

Av bara farten har jag också plockat ner spel, pussel och mina få andra små föremål som bott i hyllor och på fönsterbrädor. CD-skivorna ligger nerknökade i två tunga kartonger (alla fick inte plats så de resterande hamnar väl i någon slags randomlåda) och DVDerna har jag avhänt mig, sånär som på enstaka juveler. Även musikDVDerna. Tittar folk ens på sådana nuförtiden? Ja, alltså... någon gör det ju uppenbarligen eftersom ett par stycken hörde av sig och den som var först fick hela kassen. Jag tänker som så att har jag inte kollat på dem de senaste fem åren lär jag inte sakna dem.

Men böckerna. Nå. Jag får framledes definiera mig som något annat än en som har en förfärlig massa böcker. Läsare kommer jag alltid att vara men jag är ganska tvärsäker på att jag inte kommer att sakna all denna barlast. Däremot har jag köpt mig en CD-spelare. Spotify i all ära, men ibland vill jag spela mina CD-skivor. Vem vet? Kanske skaffar jag mig rentav en vinylspelare, någon gång?

Nu är jag ganska slut. Det får bli tidig läggning ikväll. I morgon ska jag ta prylgarderoben, städskrubben och skafferiet. Några köksskåp också. Det blir ingen avancerad matlagning mer, för min del, i det här köket.

Lullaby - Leonard Cohen

grit

Bättre dag, idag. Jag vaknade ganska utsövd och har både hunnit fylla på pellets, köra ett par tvättmaskiner, bädda rent i gästrummet (Matilda och Sigrun dyker in lite senare i veckan!) och handla hem godsaker till middagen, då Lena och hennes J, kommer över en sväng. De är båda devota karnivorer så det känns alltid lite nervöst att bjuda dem på veganskt. Idag blir det en enkel wok med risnudlar. Chokladglass (Tofuline) med krossade Oreos till kaffet. Vad dricker man egentligen till wok? Jag har några ale hemma, liksom vitt och rött vin. Och bubbelvatten kan jag fixa. De får väl välja själva.

Nu har nattens snö återigen smält undan. Det känns lite deppigt att se hur blommor och spirande pionbuskar täcks av det vita, kalla. Men de verkar vara ganska tuffa och härdiga, ändå.

Eftersom det är påsk ska man läsa/lyssna på påskekrim. Men efter Nesbøs sjukt spännande Törst stack jag först emellan med den lättsamma lilla bagatellen Dimma över Darjeeling (av Mikael Bergstrand, en fortsättning på Delhis vackraste händer) och nu Grit: The Power of Passion and Perseverance av Angela Duckworth. It's all the buzz i skolvärlden, just nu, i samma härad som till exempel James Nottingham (Challening Learning) och Carol S. Dweck (Mindset) och jag tänkte att jag skulle förkovra mig. Den slår fast en viktig sak - vi må ha olika grundförutsättningar; det som avgör våra framgångar är vår uthållighet, att vi inte ger upp, att vi anstränger oss. Vår resiliens.

Talang kan bara ta oss så långt - resten är hårt arbete och vetskapen om att vi alla kan utvecklas. Det kan säkert låta opportunisktiskt men det handlar inte nödvändigtvis om att bli "framgångsrika" i dess mer materiella mening utan om att nå vår egen, individuella, fulla potential, oavsett om det handlar om studier, karriär eller att leva det liv man vill leva. Nå de mål man vill nå. Tyvärr (?) innehåller den också några kapitel om hur en ska göra... och det känns lite väl mycket självhjälpslitt för min smak. Men ändå... jag önskar att mina elever ville läsa den, eller åtminstone delar av den.

Jag tänker, medan jag lyssnar och pysslar. Jag har nog rätt mycket grit, själv. Jag sätter upp mål, även ganska långsiktiga, och sedan ser jag till att nå dem. Just nu går det väl inte så bra med min fysiska träning - jag håller mestadels bara på med underhåll - men på andra plan händer det desto mer...

Jag blir nog klar med boken ikväll och då återgår jag till påskekrimmet, igen. Jussi Adler Olsens Selfies ligger överst i listan.

True Grit är för övrigt en förbaskat bra film.

Wake Me Up - Aloe Blacc

identitet

Jag är en människa som älskar att läsa och som älskar böcker. Jag vill äga böcker. Till och med all min studielitteratur köpte jag - och behöll. I mitt hem har jag nästan som ett litet bibliotek. Därtill böcker i köket och i mitt så kallade arbetsrum. Två-tre hyllmeter av mina egna ägandes står på jobbet. En liten hög får plats på hyllan under soffbordet, och när jag tänker efter har jag några i gästrummet också. Plus några utlånade, förstås. Kanske lite drygt femtonhundra böcker? Möjligen lite fler, ändå. Artonhundra, typ.

Inför den kommande flytten (ja, jag är försiktigt optimistisk till husförsäljningen, även om mäklaren inte har återkopplat till mig, trots sex visningar den här veckan - och en bokad på måndag morgon) funderar jag seriöst på att göra mig av med böcker. Inte alla, men... många. Tanken på att flytta med dem är jobbig. Och eftersom jag lär flytta till en mindre bostad får jag troligen inte plats med alla mina bokhyllor. Jag gjorde ett svep i dem i morse. Några kommer jag aldrig att kunna skiljas från, men andra kommer jag inte ge någon omläsning och en del tycker jag ju inte ens om.

Det är ju inte som en musiksamling där en rätt vad det är kan ägna en kväll, eller natt, åt att lyssna igenom en massa gamla älsklingar. Förutom mina fackböcker. Många bläddrar, letar och läser jag i alltsomoftast. Morgonens snabbis resulterade också i insikten att jag har en hel del lyrik och den får följa med. Den har just den egenskapen att den går att ta fram både nu och då.

Men om jag inte har många, fullknökade bokhyllor... vem är jag då?

En lättad och befriad person, kanske?

Burden - Opeth

de här onsdagarna

Nybakade biscotti

Bråda dagar. Eftersläntrande utvecklingssamtal. Projekt. Planeringar som ska göras. Utvärderingar. Och så har jag sådär många inlämningar igen, att läsa och bedöma och återkoppla på. Teoretiskt ser onsdagar ut att vara perfekta för sådana sysselsättningr, eftersom jag bara har en enda lektion, allra sist på dagen. I teorin, alltså. I själva verket har jag hunnit läsa FYRA när det är dags för lunch. Varför? Elever ser att jag är på mitt arbetsrum och kommer förbi och frågar och undrar om allt möjligt. Kollegorna passar på att glida in med kaffemuggar, elevärenden, arbetsmiljörelaterade samtal och trevliga diskussioner och så går dagen. Vid ett hade jag en intervju. En religionsstuderande som ville intervjua mig kring hur jag ser på och hanterar främlingsfientliga uttryck i klassrummet, i samband med en uppsats hen skriver. Och sedan var det ju bara att samla ihop mig för lektionen, då...

I morgon är det studiedag (fredag också) och efteråt kommer en drös kollegor hem till mig för lite glöggafterwork. Dealen är att var och en själv tar med sig dryck och att jag står för lite lättsamt tilltugg. Veganskt tilltugg. Men det säger jag inget om. Förutom tunnbrödssnittar med olika fyllningar, k*ttbullar på pinne med någon topping, varma nachos med het salsa och *st så blir det ett par sorters oliver, dadlar, fikon, pepparkakor, saffransbiscotti, tre sorters [mjölkfri] choklad och lite saltlakritsgodis. Ja, och så russin och mandlar, då. Ett par saker har jag tillverkat/berett själv men det mesta är ju sådant en bara köper och lägger upp på/i lite roliga fat eller skålar. Ikväll har jag tagit ett varv med dammsugaren. Nu är jag jättetrött. Och klockan är bara drygt åtta...

Jag läste The Book Thief när den kom ut. Nu lyssnar jag om. En del böcker upplever jag som snäppet bättre i ljudvarianten. Det här är en sådan bok. Det kan givetvis också bero på vem som läser och jag har ingen aning vem Allan Corduner är (borde jag det?) men han är en fin uppläsare. Och på något, lite barnsligt, vis känns det fint att krypa ner under duntäcket, fluffa till det och sedan få en "gonattsaga". Jag tror ju att högläsning, rent generellt, är snudd på magiskt.

Drunk On The Moon - Tom Waits

oh captain, my captain...

Fare thee well, Mr Cohen...

Leonard Cohen är död. För mig var han Den Störste. Jag kan bara ha varit 13-14 år när jag först upptäckte honom och sedan har han varit med mig. Bildat en stor del av soundtracket till mitt liv. I med och motgång. I glädje och i sorg. Och ofta i min ensamhet. Sångerna, texterna, rösten som med tiden mörknade alltmer... alltid har han funnits där och inte bara musikaliskt utan också med en viss skärpa kommenterat kärleken, religionen, politiken... Livet. I sin lyrik och i sina noveller, korta historier. Nu är han borta. Men hans verk lever vidare med mig så länge jag gör det. Lever, alltså. Att välja en låt som skulle vara representativ är snudd på omöjligt. Hans lägstanivå var enormt hög. Så jag blundar och väljer någon, bara...

Hey, That's No Way To Say Goodbye - Leonard Cohen

meh...

Bra dag, även om jag inte fick många timmars sömn (jag hade svårt att varva ner efter resan, jag har ofta det) i natt. Kallt, förstås, och inte bara ute utan också på jobbet där värmesystemet på något vis kajkat ihop så att det var absolut svinkallt i vissa salar. Och i personalrummet. Så jag åt min lunch vid mitt skrivbord. Asocialt, men jag gillar inte att äta med dunjacka och vantar på.

Lång dag, också. Utvecklingssamtalssäsong, den här veckan och nästa. Samtalen är trevliga och det enda på minussidan är att det inte blir mycket tid till träning. Men det kommer ju fler veckor. Jag snodde mig hem för att hinna aska ur pannan och fylla på pellets innan jag skulle köra ut till Erica-mitt-i-skogen för att äta middag tillsammans. Men när jag, något försenad, satte mig i bilen fick jag inte ur växeln ur backläget (ett måsteläge för SAABägare om en vill ha ur nyckeln ur tändningslåset) och när jag skulle starta den sa den bara Gnö...ö...ö... Troligen är batteriet tvärdött. Bara sådär, liksom. Jag hatar när bilar inte fungerar för jag vet verkligen inget om hur jag ska sparka liv i dem. Så jag fick fixa mig en snabbmiddag på egen hand. Deppa lite. Och sedan ta mig samman, diska, packa ur resväskan, fixa naglarna och göra mig en mugg te. Känna hur sömnig jag är. Men också renons på en bra ljudbok. Jag fick tipset om Elena Ferrantes Min fantastiska väninna och klippte både den och uppföljaren Hennes nya namn på Storytel på nolltid. Just min tekopp, de där. Det finns två till, i hennes napolitanska kvartett, och nr 3 finns översatt till svenska men ännu inte inläst. Frustrerande. Jag får leta upp något annat, så länge. Och liva upp mig med lite blues.

The Sky Is Crying - Stevie Ray Vaughan

va? va? va? såg ni?

I mitt förra inlägg länkade jag till en favoritlåt med Bob Dylan. Dagen INNAN han blev tilldelad Nobels litteraturpris. Jag borde antagligen köpt en lott, eller något. Fast... i min fantasi var han inte en av de nominerade. Jag hoppades på Murakami, Oates eller Auster. Men blev så himla GLATT överraskad av att det blev Bob, då. Han är verkligen inte min favorit, annars. Hans lyrik är fantastisk och visst skriver han bra låtar, som dock vanligen blir bäst i någon annans tolkning. Men det finns några jag aldrig tröttnar på - både för texterna och, faktiskt, för hans eget framförande av dem. Desolation Row är en sådan, liksom Shelter From the Storm.

Den här är inte så dum, den heller:

Tomorrow Is a Long Time - Bob Dylan

paraplymagi

Igår klev jag upp nästan innan jag ens hade gått och lagt mig. Det var kolmörkt ute och medan jag torkade håret och drack kaffe, simultant, körde tidningsbilen förbi ute på gatan. Kvart över fyra tog jag jobbilen och körde till Lessebo där jag hämtade upp kollegan U och så fortsatte vi till Göteborg och en heldagskonferens för förstelärare. Jag var lite skeptisk men innehållet var mestadels väldigt bra. Fast... det här med konferenser. En sitter och sitter och enda gången en reser sig är när en ska fika eller äta. Jag är inte van att sitta still så mycket och länge. Jag behövde lunchpromenera åtminstone. Men Göteborg var ösregnigt. Det regnade när vi kom, det regnade när vi for och det regnade dessemellan också. Enda gången det inte regnade var när jag hade småsprungit bland vattenpölarna, längs Avenyn, för att köpa mig ett paraply. När jag kom ut ut butiken hade det slutat. Jag fick mig en liten, liten prommis, i alla fall.

För dagen idag hade jag en plan. Att gå upp och frukostera i lugn och ro, sedan springa en runda och så köra in till Kalmar för en timmes massage. Planen funkade ända till Kalmar. Men när jag kom till lokalen var den stängd, pga dödsfall (nej, inte massören men någon i familjen). Jag åkte ner en sväng till vattnet, funderade på om jag kanske skulle sticka över till Öland men... efter ett kort ärende (födelsedagspresentsköp) körde jag hem igen. Jag har en liten, men enveten, huvudvärk som ligger på lur och har gjort sedan jag vaknade och den skulle antagligen ha förtagit lite av glädjen över en spontan runda på Öland. Ska ta det en kommande helg i stället. Förbereda med en kaffetermos och köra ner till södra udden.

Just nu ska jag försöka att inte vara så besviken för min uteblivna massage. Jag hade verkligen behövt den, men givetvis är det ganska futtigt i perspektivet av att någon har dött. I stället ska jag laga mig något gott att äta till middag och sedan tillbringa resten av kvällen, i min stora sköna fåtölj, tillsammans med Märta Helena Reenstjerna [von Schnell] som jag nördar ner mig med sedan några veckor. Det blir bra, det.

Disigt över Kalmarsund

Haydn Trumpet Concerto, 3rd Mvt - Trine Thing Helseth

ledig igen

Påsklov, alltså. Igår var jag ytterst flitig. Körde vändor till återvinningen, tvättade och fejade. Till och med min dammiga, skitiga bil fick sig en omgång. Inspirerad av teveserien om Kerstin Thorvall svängde jag förbi bibblan och lånade hem trilogin om Signe plus tänk om det är klimakteriet, vilket är en ganska rolig bok som jag egentligen bara bläddrar omkring i och med förtjust fniss läser valda delar ur. Förutom allt praktiskt jag hann med att fixa kom jag också in ett vansinnigt läsflow. Klippte När man skjuter arbetare... och I skuggan av oron bara sådär, liksom, innan jag somnade nångång mitt i natten. Jag har den kvar, tydligen. Förmågan att stänga ute allt och tokläsa. Jag är snabb. Hinner ändå tänka och reflektera.



När jag springer (jag kom nyss in från en riktig pannbensrunda - åtta varv på motionsspåret) lyssnar jag just nu på De sista vittnena, av Svetlana Aleksijevitj, om barnen och kriget. Förfärliga öden och berättelser. De som gillar krig borde läsa hennes böcker. Om och om igen.

Nu har jag lunchat på förstärkt havregrynsgröt (havregryn, krossade linfrön, chiafrön, en skivad banan och en halv skopa proteinpulver tillsammans med en slatt havremjölk) och ska ta tag i från Signe till Alberte, sista delen i trilogin. Kaffet är nybryggt och fåtöljen mjuk och skön. Jag är ledig!

Feeling Good - Nina Simone

stundens njutning

Efter jobbet igår... jag hade verkligen en hel del att rådda med här hemma. Huset ska fyllas med efterlängtad familj och jag borde verkligen... men... jag hade sådant spring i benen och bestämde mig för att allt det där jag hade tänkt göra säkerligen skulle hinnas med ändå. Så jag bytte snabbt om, startade upp Kriget har inget kvinnligt ansikte och pulsklockan och gav mig ut. Och alldeles bortsett från att jag krigade ihop tretton kilometer, vilket i sig självt är satans skönt, så blev jag rikligen belönad där jag sprang i skogen och ut mot sjön där jag brukar vända och leta mig delvis andra vägar hem. Kvällen var mild och solnedgången fantastisk. Skogen doftade gott och sjön är nu isfri. Jag glömde tiden och bara sprang, lyssnade och andades.

Och ändå... hann jag med allt jag hade tänkt mig i alla fall! Till och med förbereda kvällens middag inför att förtrupperna, i form av Matilda, Sigrun, Johanna och Stitch hungriga anländer från Bunkeflostrand och Oslo.

Idag ska jag rätta en bibba religionstentor. På jobbet, that is.

Honey Bee - Madrugada

krig och frid

Man kan alltså även springa till Svetlana Aleksijevitjs Kriget har inget kvinnligt ansikte.

Frid...

tgif

Jobb.
Löpning.
Styrketräning.
Posta ett brev.
Köpa hem broccoli och frukt.
Köra hem.
Tömma träningsväskan.
Byta om till lite slappekläder.
Laga middag.
Dricka ett glas vin medan ugnen gör sin del.
Ringa far och mor, som har gäster och inte har tid att prata (bra det).
Äta.
Kolla dokumentären Rebellerna, på SVT Play, och må lätt illa. En fanatisk fundamentalist är en fanatisk fundamentalist är en fanatisk fundamentalist.
Bli sömnig.
Fundera på att krypa ner under täcket och lyssna vidare på Potensgivarna. En ytterst lättsam, och lite småputtrig, roman, som gjord för långa löpturer och tidiga kvällar.
Men... först ska jag se Borgen, på Kunskapskanalen. Verkligen härligt nördigt och underbart, i största allmänhet.

A Day In The Life - Jeff Beck

läslust

Kärlek. 

Plötsligt läser jag igen. Än så länge allt i en enda röra. Ljudbok, två romaner, facklitteratur. Allt om vartannat. Men jag flyter ovanpå och räknar med att det kommer att sortera upp sig självt. Blev sugen på att förkovra mig, mer strukturerat, och anmälde mig till minikursen (7,5 hp) Amerikansk litteratur, 1620-1919. Distans mot uni i Karlstad. Kan bli kul. Som om jag inte har att göra ändå... Jag har en annan plan, också. Beroende på hur framtiden på min arbetsplats ska se ut (lite utveckling och utmaningar på gång) vill jag gärna vara en del i den utvecklingen (inte minst för att få vidareutveckla mig själv) och skissar lite på hur jag ska kunna vara det.

Fantastiskt fin morgon här i mitt kvarter. Alldeles tyst och höstlöven glöder i dimman. Det är som att de färgar in ljuset och luften antar en lite gul ton. Vackert. Har faktiskt ingen lust alls att gå till jobbet. Vill hellre dra på mig vandringskängorna och gå ut och andas i en mil, eller två. Men... så blir det ju inte.

Funderar på helgen. Hade en del planer, men omgrupperar mig nog. Lördagen skulle bli en liten musikresa men jag känner mig en smula sliten (det har varit en radda helger med mycket aktivitet nu), det är en bit att köra och jag har ingenstans att sova innan jag vänder hemåt, så... jag blir hemma.

Tisdag igen. Jag övar mig på att gilla. Det börjar gå ganska bra nu.

Hollow Talk - Choir of Young Believers

The Recycled House. Här bor Hrafn Gunnlaugsson.
Just där staden, havet och landskapet möts...