inget att säga?

Jag funderar på om jag bloggar så sällan för att jag inte har något att säga, eller om det är för att jag censurerar mig. Det fanns en tid då jag skrev varenda dag. Ibland flera gånger om dagen. Nu glömmer jag nästan bort att jag har en blogg.

På hushyrarfronten har jag i alla fall lagt ut krokar i två stora grupper på Facebook. Jag ger det lite tid, för jag har ju liksom ingen brådska. Om ett tag slänger jag in en annons i gammelmedia (Ystads Allehanda) också.

"Sökes: litet mysigt hus att hyra, tillsvidare. 2-3 r o k. Omöblerat. Gärna med en eller flera fungerande eldstäder. Trädgård. Inget sunkigt och inga fantasipriser. 

Jag kan tänka mig såväl gatu- som gårdshus i stan, liksom ett fristående max 15-16 km från Ystad, kanske utåt Österlen, åt Svartehållet eller i naturskön trakt inåt landet. I den händelse att huset ligger nära en tågstation kan det nog fungera även lite längre bort från Ystad.

Jag bor i Ystad sedan några år men känner att lägenhetslivet inte riktigt är för mig, efter att större delen av mitt liv ha bott i eget hus. Arbetar heltid, har ordnad ekonomi och är hyfsat händig. Kan ta hand om en trädgård och har en liten hund. Dessutom är jag himla trevlig!"

Fredag innebär slutet på arbetsveckan och ju längre jag jobbat på min nuvarande arbetsplats ju viktigare är det. Slutet, alltså. På arbetsveckan. Inga speciella planer finns. Umgås med mig själv, förstås. Det är ju inte så mycket socialt liv, även om jag faktisktpå ett ganska "säkert" sätt var bjuden på middag hos en kollega i Malmö, under lovet, och fortsätter att umgås med de barn/barnbarn jag har i närheten. Jag är ju inte i någon som helst riskgrupp och de är, än så länge, friska.

Black Napkins - Frank Zappa

missommar

Lurigt väder. Jag var ner vid havet med hunden. Mulet och kvavt. Rätt vad det är spricker allt upp och solen bryter igenom. Ännu varmare. Och nu ett tungt dis som breder ut sig. Inget regn, dock.

Jag tackade nej till olika inbjudningar att fira och tillbringar dagen själv. Läser, lyssnar på poddar, klipper till tyg och kaffar. I morgon kör jag ut till Börringe och myser med la famiglia under lugnare former, dvs. inte så mycket folk.

I bilen ligger mitt nya tält och den nya sovsäcken, tillsammans med ett ganska bekvämt liggunderlag. Dessutom en s k hammock, med myggnät och tillhörande tarp. Äventyret väntar runt hörnet. Eller... nej... jag får allt köra en bit norrut om jag vill slippa att trängas i skogen... Men ändå!

Key West (Philosopher's Pirate) - Bob Dylan

mayhem

Maj har varit just det; MAYHEM.

Men idag sprang de ut, mina SA17A, och trots att vi, rent praktiskt, separerades för tre månader sedan kommer jag att sakna dem. En del mer än andra. Så är det ju. Men... en så mysig klass. Jag hoppas att det går dem väl i livet. Det är de värda.

Jag är, helt traditionsenligt, fullständigt slut. Jag dricker, också helt traditionsenligt, bubbel i min ensamhet. Lite nöjd är jag - också det helt i enlighet med mina studenttraditioner. Jag rodde det i land ett år till. Jag var klar med alla betyg (även ettornas) i god tid. Jag har, för första gången, hunnit fundera och planera lite inför höstterminen.

Tre arbetsdagar kvar. Sedan en semester, som alltid känns oändlig i början och sedan försvinner som en snålt tilltagen fredagslöning. Vad jag ska göra? Jag har, seriöst, ingen som helst aning - förutom Grövelsjön vecka 31. Jag funderar på ett tält, en sovsäck och en roadtrip. Trangiakök finnes.

Mannen i den vita hatten - Kent

Jag kan få dig när du vill.

the return of the deadlifts

Vi räddade en humla också, i Arrie.
Flyttade den från gruset på parkeringen
 och droppade lite vatten, på pinnen,
som den sög i sig med sin lilla snabel.

Fredagsmys i Börringekollektivet, igår kväll. Lek och skoj med de små människorna och sedan ett glas Riesling och Downton Abbey. Min exsvåger (den jag alltid gillat) var där också. Idag var vi ute och arbetade på ägorna och goda vänner till Matilda & Mike kom ut för att ge ett handtag. En bit av den stora tomten ska bli gräsmatta, efter att ha varit ett vildvuxet snärje (oroa er inte... det blir gott om blommor och annat för bin och humlor, ändå) och det har plöjts upp och harvats och idag var det dags att jämna ut det och plocka sten och torvor med ogräs och rötter.

Jag är GLAD att jag, för första gången på väldigt länge, kunde vara med! Min starkaste gren blev att lyfta den där stora räfsan, som var apterad bakom fyrhjulingen, så att någon annan kunde raka undan allt skrafs som åkt med, inför nästa varv runt åkern/gräsmattan/vad-jag-nu-ska-kalla-det. Som marklyft ungefär. Och det var så roligt. Jag kommer givetvis att ha en sådan träningsvärk imorgon att jag inte kommer kunna röra mig, men att kunna vara med som de andra och att känna att det vore roligt att ta upp styrketräningen igen... det kändes gott! Jag hann vara med och fika kaffe och lite ljuvlig rabarberpaj innan det var dags för mig att köra till Arrie och ta en fin kvällspromenad med Linus och Nathalie. Sedan den långa vägen (101:an) hem, i sakta mak. Njuta av böljande gröna och gula fält och lummiga skogskullar.

While I'm Still Strong - Weeping Willows

pysselhelg

Sigrun är nu drygt fyra år och även om det är mycket stim och bus och tjo och tjim (måtte det alltid få vara så!) så har hon också hamnat i ett flöde av pyssellust. Det träs små armband och halsband (jag har ett fint av silverpärlor på min vänstra handled... en kärleksgåva) och tavlor målas. Den här helgen har vi bakat pepparkakor och sedan dekorerade Sigrun dem. Garnbollar har vi också gjort, och provat att bygga höga torn av ett 3D-pussel.

Snart är det jul och jag har valt att enbart köpa lite olika material att pyssla med, i julklapp till henne. Askar, pärlor, stenar, lim, nabbipärlor, pärlplattor och sådant. Och så en bok, förstås. Jag har hittat en ny bokserie, Små människor - stora drömmar, som handlar om spännande kvinnor. Först ut är en bok om Amelia Earhart, som jag tror att den flygplansintresserade Sigrun kommer att tycka om. Lillebror Torvald får fortsätta med Alfonsböckerna.

Jag har fattat mitt beslut. Jag går inte tillbaka till arbetet efter julledigheten. Jag tänker sjukskriva mig två veckor innan operationen och försöka vara i god form, för en snabb och bra rehab. Jag måste liksom andas ut och det kan jag inte göra så länge jag arbetar. En vikarie är redan anställd och det kommer bli så bra, så bra.

Annars, då? Jo, jag lever. Jag läser mycket (eller lyssnar på ljudböcker), jag stickar ännu mer och tack vare den lille lymmeln* Floyd går jag ut på ganska många promenader varje dag. Konditionen är ändå ganska okej. Humöret...not so much. Men jag har förstått att det faktskt väntar en slags nytt liv, runt hörnet. Att det kan bli fint igen.

Femtio år sedan storstrejken! Jag minns ju den! Det var mycket på teve, och i tidningarna, när det hände. Allt i svartvitt, förstås. Spännande och lite läskigt, för en nioåring.

All the Ice King Wants for Christmas - Jonathan Mann

ack, värmeland

Fin helg i Värmland. Både att hänga med Malin, Per och killarna och att åka upp till Gro, upp mot Norgegränsen, och hälsa på i hennes härliga garnverkstad. Fantastiska färger som hon skapar! Glögg, prat och stickning. Och snö!

På hemvägen körde jag inom pappa och mamma, som tänkt, men träffa min bror hanns inte med. Så det får bli om ett par veckor, istället.

Nu är jag trött. Dags att sova...

Body and Soul -Tony Bennet & Amy Winehouse

livet...

... rullar på. Förra helgen var jag på en kurs i silversmide i Lund. Så roligt! Det är sant, som så många säger, att man blir så himla nöjd med sina alster! Jag är ju en total noob och ändå lyckades jag smida ett par örhängen, en ring och hamra/forma ett armband. "När handen jobbar får själen vila" är mottot på Gråbröderssmedjan - och det kan jag skriva under på. Lille Floyd var fint omhändertagen i Börringekollektivet under tiden, och för att spara mil och för att få mysa ordentligt bodde jag där, jag också.


I veckan som gick var det ju naturligtvis arbete (lite för mycket och för intensivt) men också trivsamheter, som sköna hundpromenader, stickning, torsdagsmiddag här hemma med Matilda & barnen, fredagsmys på egen hand med te,tända ljus och en bok, lördagslunch med prat och stickning här hemma i sällskap av god vän och idag, på morgonen var vi nere vid havet, i den mjuka dimman, Floyd och jag. Strövade hit och dit, fram och tillbaka och havet var nästan helt stilla. Även om jag är lite orolig att han ska sticka (nära till trafikerad väg) släpper jag honom lös och hittills har han alltid kommit när jag kallat in honom. Övning ger träning. Och jag blir glad av att se honom studsa omkring i vattenbrynet, rulla sig i lätt ruttnande tång och kanske ta sig en tugga, eller två.

Nu i eftermiddag åkte jag och kollegan Sandra ut till Borrby där vår brother in arms, David, hade boksläpp för sin debutroman (den jag läste i fredags kväll) Berättelsen om en stad. Långsam och stämningsfull berättelse om en liten turiststad och om en man som flyttar tillbaka efter många år. Men mannen är bara en bifigur, det är staden som är huvudpersonen. Och den lilla staden har tydliga drag av Borgholm, så där så att jag till och med i tanken kan följa mannen på hans ensamma vandringar.

Att ha pratat så mycket med David om skrivandet, om förlagskontakterna och om det oerhört modiga i att ge ut en bok... att blotta sig så... har väckt tankar och mig. Jag har läst om boken jag skrev 2013 och förbanne mig om den inte kan funka. Jag behöver bearbeta texten - och avsluta den. Sedan ska jag fanimej skicka in den tillnågra utvalda förlag. Jag vågar. Tror jag...

Apropå att våga. Jag tog ett steg igår. En sedan länge försvunnen vän, som jag på något vis saknar. Som jag upplevt undviker mig. Som inte vill kontakt. Jag skrev ett meddelande. Jag fick svar. Kan relationen lagas? Vi vet inte. Men vi kanske försöker.

For Absent Friends - Opeth

oh, moon of alabama...

Middag hos kollegan Maria igår, tillsammans med Sima och Marie. Samtalet svängde mellan det lägsta och det högsta. En hel del skratt (tack, det behöver jag) och mycket allvar. Så enkelt. Så gott. Och när jag körde hem i augustinatten hängde månen som en fantastisk, utskuren apelsinklyfta över kullarna och träddungarna.

Idag ska jag ut till Börringekollektivet och gosa med mina två små favoritmänniskor och fika med Matilda & Mike. Det dyker säkert upp fler till kaffet, så där enkelt och självklart som det så ofta gör där (därav epitetet "kollektiv"). Med mig hem har jag förhoppningsvis Sigrun.Vi ska ha lördagsmys, har vi bestämt. Jag anar popcorn, memoryspel, pussel och bra böcker.

Alabama Song - The Doors

back in the old routine

Arbetsvecka två. Helt okej. I morgon kommer ettorna och på måndag resten. Det blir bra.

Fredagsmyset!

I helgen som gick fick jag rå om min mellantjej, Jenny, lite extra. Hon flög ner från Oslo i torsdags kväll och hem på söndagskvällen. Så skönt att bara vara. Tillsammans. Prata, skoja, kramas. Busa med de små. Vila. Fika. I lördags blev det ännu mer familjärt när Linus & Nathalie kom på middag - och min favoritsvåger, dessutom. Nu är han ju inte längre min svåger, men han är den ende på barnens fars sida av släkten som jag överhuvudtaget vill se. Och vi har alltid kommit så bra överens. Han stannade sent och vi eldade i kaminen och spelade TP in i natten. Jenny och han har ett särskilt band och det var fint att han kunde vara med, han också.

Två veckor kvar till ortopedbesöket. Jag har förhoppningar.

Back In The Old Routine - Strawbs

att landa

Måndag. Det är nog först nu, när jag fick sova tills jag vaknade, som jag förstår att semestern har börjat. Midsommarafton var en härlig, rolig, festlig och utmattande tillställning. Drygt 40 vuxna och säkert 20 barn i olika storlekar. Torvald i liten rutig finskjorta och Sigrun i en alldeles förstor dirndlklänning som hon älskar, och som varit hennes mammas en gång på åttiotalet. Blomsterkransade små huvuden. Traditionell lunch, dans kring en stång Matilda klätt och Mike rest, en eftermiddag med prat och lek och poolplask och stilla stunder och, som avrundning, grillning. Jag hade verkligen en mysig dag och ändå kändes det som lenaste dun i huvudet, när jag körde hemåt mot stillheten och tystnaden. Mikes mamma följde med och i lördags gav vi oss själva en stillsam förmiddag, under fina samtal, innan vi körde tillbaka ut till Börringekollektivet.

Gårdagen: lååång promenad i Sandskogen med hunden. Stickning som meditation och framför ett par bra filmer. Orka bry sig om solen. Den hinns väl med, den också. Jag har 49 dagars ledighet kvar.

Alldeles strax ska jag till läkaren med mitt knä. Jag ska försöka vara väldigt besvärlig om hen inte fattar. Jag vill ha en MR på knät (och påföljande meniskoperation) och jag vill ha något antiinflammatoriskt för muskel- och senfästen på vänster ben. Får jag inte det vill jag ha ett nackskott.

The Spider and the Fly - The Rolling Stones

han är här nu

Nu har han flyttat in för gott, lille Floyd. 

Och jag har nio dagar av ledighet framför mig. 

Ljuvligt. 

A Song For Europe - Roxy Music

helg

Fin stuvbit jag fick av Erica. Den ska bli en messenger bag.
Måste bara hitta ett bra foder, först.
(Sven Lindberg, Lustgården)

Det var så mysigt att äta middag (Sigrun hade bestämt mac 'n cheese) med Matilda, Mike och de små och att leka, hitta på sagor, prata med M&M, igår kväll. Men idag var det gråmorgon, igen. Tungt att kliva upp. En ren viljeakt.

Men när jag sitter här vid köksfönstret ser jag små, lätta moln som flyger över himlen, mitt i allt det dystra. Teet smakar förträffligt och efter jobbet kör jag upp till Klippan och hämtar hem Floyd. Han ska tillbaka på söndag, men nästa helg kommer han hem för gott. Det blir fint.

Five to one - The Doors

ändrade planer

Det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Idag skulle jag ju kört upp till Klippan och hämtat hem lilla Floyd över helgen, men tydligen ska det bli snöoväder på söndag med risk för att jag inte kan köra honom tillbaka. Nu vet ju inte jag hurpass jag kan lita på smhi, yr m fl vädersiare men jag vågar faktiskt inte chansa. Jag har bra däck på bilen, men inte dubbade. Det känns ledsamt, men så får det bli. Som salt i såren känns det ju också att jag inte, som planerat, kan se Hans Arnoldutställningen på söndag, vilket var min plan. Nåväl. Jag hinner. Kanske om ett par veckor, då Floyd ska hit, igen.

Annars är det fredag och jag känner mig just nu sjukt nöjd och tillfreds då det idag är sista dagen att ha skrivit omdömen om samtliga sina elever (jag har 167) inför ämnessamtalskvällen (där vårdnadshavare kan boka in sig, och sina telningar, för samtal med respektive ämneslärare). Och jag blev klar igår. Till yttermera visso har jag uppdaterat all återkoppling - även på de aktiviteter vi avslutade så sent som igår. Jag befinner mig alltså på scratch vad gäller eleverabeten etc. Idag. Nästa vecka är det väl antagligen som det brukar...

Och så har jag en kandidat hos mig. Hon var hos mig förra året också och det känns utvecklande, inte minst för mig själv.

Fredagskvällen får bli som de flesta sådana; en omväg hem, så jag får rejäl motion, och sedan stickning och netflix. Det räcker gott. Får jag tråkigt kan jag kolla de små filmerna M & M skickar från Hemsedal där Sigrun på bara några dagar lärt sig åka utför. På skidor. Inte illa för en som inte ens är treochetthalvt, tycker jag. Jag är måhända en smula partisk.

Perpetual Black Second - Meshuggah

mellandagar

Julen kom och gick. Och minsann om det inte blev vitt också! Snön började falla på söndagen och det blev pulkaåkning och snögubbsbygge och julaftonen var vit och kall, som på beställning! Börringekollektivet fick verkligen leva upp till sitt epitet; vi var 20 personer där, inalles. Mest vuxna, men också ett par tonåringar, två 4-månaders bebisar och så Sigrun, då. I det stora huset kunde vi sprida ut oss och pussla, sticka, prata, vila, se på film, spela tevespel, läsa och whatnot. Visst låg det många klappar under den tre meter höga och seriöst dekorerade granen, men de var mest till de små. Maten hade vi alla hjälpts åt med och diskmaskinen verkade gå dygnet runt, och på det hela taget var det verkligen trivsamt och vilsamt och avkopplande. För att minska på sovplatstrycket körde jag, Jenny och Kristofer hem till Ystad på julaftonskvällen (de var bara här ett dygn, då de hade släkt i Falkenberg & Halmstad att träffa också) för att sova. Vi fick en fin pratstund i julnatten och på juldagsmorgonen en skön promenad i Ystads gulligaste gränder, innan vi körde tillbaka ut till Börringe för brunch och mer umgåsing. De åkte hem till Oslo på juldagskvällen och på annandagsmorgonen kom Linus och Nathalie (som tillbringat julen på varmare breddgrader) ut en sväng för att träffa la famiglia innan alla drog hemåt. Eller ja, de flesta... Johanna och Barb var ju kvar.

Själv åkte jag hem till mitt på annandagseftermiddagen och det var både ledsamt, vemodigt och skönt att sitta här i tystnaden, sticka klart på julstickningen (ett par vantar till mig själv!) och binge-titta på Vår tid är nu. Igår tog jag bilen till havet och gick en skön promenad längs stranden, lyssnandes på vågbrus och vind, och idag ska jag strax köra till Klippan för att hälsa på en... hunduppfödare! Om allt går som jag tänkt blir det verkligen en liten valp, till sommaren!

Förutom den här dagen har jag nio lediga dagar till. Ett par av dem ska tillbringas i Emmaboda, hos en god vän, och i övrigt har jag faktiskt inga planer alls. Mer än att gå långa promenader och fundera över mitt liv och vad jag ska göra av det.

Häxprocess - Opeth

fredag

Skön känsla i kroppen. Veckan har flutit på, på ett tillfredsställande vis, och nu har jag ett par avkopplande dygn framför mig. I kväll blir det väl julklappsverkstad (alltså stickning - jag har bara lite av oket kvar, och ärmarna, på Sigruns lusekofta), något glas vitt och en film, eller teveserie, om jag hittar något jag kan tänkas gilla. Jag borde kanske dammsugit, men det kommer fungera alldeles utmärkt att göra det i morgon förmiddag. Nu har jag tänt många levande ljus, efter en fin hempromenad och lite skapande vid spisen.

Jag hade en del rotfrukter, lite småledsen broccoli, en halv, lätt desperat purjolök och jag strimlade det mesta, fräste upp det med olivolja och vitlök och lät det sedan puttra i lite buljong och krydderier. Det blev en god grönsaksgryta. Så strax häller jag upp ett glas Alsace åt mig och tar itu med stickorna. Ska bara hitta något sevärt.Eller så blir det ljudbok. Just nu lyssnar jag på Becoming av, och med, Michelle Obama.

Buddha Time - Brant Bjork

barcelona

Att komma hem från en resa, packa ur väskan, slänga tvätten i maskin och sig själv i soffan är som en fet baksmälla. Jag är totalt slut och får absolut inget annat vettigt gjort i kväll. Inte ens några varv på min stickning. Jag ser på Is och eld, på Kunskapskanalen, och tuggar på några goda nötter jag köpte i La Boqueria, den stora saluhallen vid den i övrigt sjukt överskattade La Rambla. Hjärnan är nästan tom och kroppen matt. Hur jag tänkte när jag köpte biljett till Abramis brama, på KB, till ikväll vet jag inte. Jag försökte ge bort biljetten på FB, men ingen var sugen. Eller så trodde de att de skulle vara tvungna att gå med mig?

Barcelona var givetvis en vansinnigt intressant och rolig stad och vi har ägnat oss åt konstutställningar, muséer, metalbarer, parker, god mat & dryck, kyrkor, gatuliv, arkitektur och bara tagit in och njutit, samtalat i timmar på caféer, promenerat miltals och haft en riktigt fin vecka (fem dagar, iofs) tillsammans, Johanna och jag. Lite mätta på storstadliv tog vi tåget en timme inåt landet, till Montserrat, igår. Roligt att se lite mer lantisliv, småstäder och odlingar och sedan njuta av fantastisk utsikt uppifrån klostret, på sin bergshylla. Jag, med min höjdskräck, övervann mig själv och åkte både upp, och ner, i en liten gul kabinlift. Nere vid bergets fot hittade vi, i grönskan där perrongen tog slut, en liten bar i en trädgård. Där tog vi igen oss en stund och drack en hemsnitsad sangria som smakade glögg. En liten katt klappade vi också.

Barcelona smakar mer!

Barcelona - Freddie Mercury & Montserrat Caballé

(Ja, den är en gammal favorit, i all sin monumentala svulstighet... ;))

trött

Torvald

Jag har en skön familj. Delar av den har jag, mer eller mindre, gjort själv och utfallet är över förväntan. Så fredagens middag i Börringekollektivet blev förstås supermysig och det blev bus och skoj och saga med de små. Jag hade som plan att jag skulle leva eremitliv hela helgen. Men att åka tillbaka ut till kollektivet igår lockade mer. Så vi hade trädgårdsdag med gräsklippning, beskärning av diverse buskar, slutstädning och stängning av poolen, lek och roligheter, matlagning och annat fint tillsammans hela dagen. När jag kom hem var det sedan länge mörkt.

Sigrun

Men. Jag kan inte hänga upp mitt liv på mina barn och deras familjer/hjärtevänner hur mycket jag än älskar att umgås med dem. Det är inte rätt mot dem att de ska vara oroliga för mig (och det är de inte heller). Alltför många av min vänner bor lite för långt bort för att vi ska kunna spontanumgås. De som bor lite närmre verkar inte intresserade. Jag har ett par små vänämnen på gång här i stan (och ja, sådant tar tid, jag veeet) så läget är väl inte helt hopplöst. Men jag är så himla trött på att alltid få förutsätta att så mycket av det där vanliga, smått vardagliga jag gör måste göras på egen hand. En långpromenad, en dag i Köpenhamn, en utflykt i naturen, en spelning jag vill gå på eller kanske bara att laga mat och sitta ner med någon för lite gott snack, eller se en film eller vad det nu kan vara. Så trött att jag mer och mer drar mig för det.

Jag funderar seriöst  på att köpa mig en hund. Någon som tvingar mig att bege mig ut på daglig basis. Någon som blir skitglad av att se mig och som saknar mig när jag inte är hemma. Som tycker att det är roligt att hänga med ut på äventyr. Som gör mig lite glad[are].

Dvärgpinscher...

eller dvärgschnauzer?

Spinning Wheel - Blood, Sweat & Tears

jag ser framåt

Och bakåt. I backspegeln har jag en vecka där måndagen blev en rätt lång arbetsdag eftersom jag behövde det. Inte optimalt då jag haft någon slags eländesförkylning på gång, några dagar. I tisdags kände jag mig seriöst uschlig, men feberfri, så jag körde det klassiska lärartricket* med alvedon, nässpray och en spark därbak och gick till jobbet ändå. Dagen gick väl okej, men jag däckade i soffan till nyhetstimmen, vaknade till och släpade mig över till sängen. Lyckligtvis börjar jag sent på onsdagar så jag fick ihop tolv timmars sömn. Det minns jag inte när jag sist lyckades med. Jag var helt slut när jag vaknade, men hade ju bestämt stickcafé (första träffen) på kvällen, så jag cyklade till jobbet (klassiska lärartricket igen), genomlevde arbetsdagen utan alltför stora fadäser och det där stickcaféet, på Espresso House eftersom de har öppet till klockan åtta, blev riktigt trivsamt och inspirerande. Igår var jag ändå lite piggare så: trick > cykla > jobba.

Efter jobbet väntade "religionsdidaktisk mötesplats", på Malmö universitet, tillsammans med ett par kollegor. En av dem skulle ansluta på Malmö C och vi andra två skulle tåga från Ystad. Vi hade bestämt att ta ett extra tidigt tåg (med 40 minutere marginal till mötets början) men kollegan är, trots all sin övriga grymhet som både kollega och vän, en total tidsoptimist. Hen skulle bara... och plötlsigt var klockan för mycket och vi fick gåspringa ner till stationen, bara för att - naturligtvis! - ändå missa tåget. Lugn väntan på nästa, medan jag genomgick ett antal inre kriser. Jag avskyr att komma försent. Verkligen avskyr. Förutom att man kan missa viktig info och att stressnivåerna är svåra att få ner första delen av t ex ett möte så är det sjukt nonchalant mot de som väntar. Jag ville egentligen skälla, eller åtminstone vara galet passiv-aggressiv men mitt bättre jag tog över och det blev på det hela taget en bra kväll. Informativt, en del nya tankar och idéer och en möjlighet att på sikt utvidga kollegiet och knyta an till verksam forskning och då inte minst inom fältet levd religion. Men nästa gång ska jag fanimej vara där i tid, av respekt mot de 12-14 som fick vänta på oss... Kanske behöver jag också prata med kollegan om hur jag kände?

Nu ser jag fram emot en fin helg. Det är strax dags att lämna hemmets tysta, sköna lugn för ännu en dag i kunskapsfabriken. Fredagar är bra arbetsdagar då jag har utrymme för både planering, efterarbete och samtal med kollegorna så det blir säkert en Fin Fredag, där. Efter jobbet kör jag ut till mina raringar i Börringekollektivet för middag och en stunds gos med de små, och gött prat med Matilda och Mike. Sedan kör jag hem igen och planen för helgen är väldigt stillsam. Lite film/teve, kanske. Läsa en bok till The English Bookclub (jobbgrej) och fortsätta sticka på julklapparna. Kanske också en skön långpromenad, eller två, vid havet eller i någon skog?

Och är det ändå inte, mitt i all hemskhet i fallet Khasoggi, lite ironiskt att just Turkiet av alla avarter till stater nu vill klämma dit Saudi för hur vidrigt de behandlar oliktänkande och sanningssägare?

Landslide - Stevie Nicks and Lindsey Buckingham

*gäller även många andra välfärdsarbetaryrken, bevars, men lärare har väldigt hög sjuknärvaro.

summa summarum

Torsdag: Tysk film på bio, med kollegan/vännen Maria. Vi såg Den tysta revolutionen. Välgjord och berörande - inte minst för att Maria bidrog med egna erfarenheter från att vara gymnasist i öst...

Fredag - söndag: Sigrun dök upp direkt när jag kom hem från jobbet (ja, det var givetvis överenskommet - och hon fick skjuts av sin mamma) och vi har hängt tills tidiga eftermiddagen idag, med sedvanliga lekplatsbesök, stros på stan, fika på café, diverse promenader, lek och målning och musik och dans och pussel och sagor och lite filmmys här hemma. På förmiddagen idag bakade vi äppelpaj och gjorde en höstig gryta som vi serverade till lunch när Matilda, Mike och lillebror Torvald kom för att hälsa på och hämta Sigge. Mike hade med sig grejer och grunkor och äntligen är min teve monterad på väggen. Teakbordet som teven har stått på, sedan jag flyttade in, fotade jag och la ut på en säljsida på Facebook. Fyra minuter senare var jag av med det!

Resten av eftermiddagen har jag varit parkerad i soffan, sett ett par avsnitt av Shetland och lite ströteve och stickat på Torvalds julklappströja, en mariusgenser.

Nu är det dags att knyta sig och hoppas att den inte riktigt utbrutna förkylningen håller sig på mattan.

Mitt sår - Jojje Wadenius

vecka trettiosju

Det växer mycket fint i
klosterträdgården, här bredvid.

Jag har haft besök av vännen Lena hela helgen. Otvunget och trivsamt och så mycket att prata om. Visst har vi pratat en del jobb, men också resor, livet, hälsan och vad framtiden kan föra med sig. Nuet, politiken och känslorna. Det har varit som en välbehövlig uppladdning, för mig. Vi har turistat omkring, litegrann, och hittat något udda kaffeställe. Skrattat mycket och varit väldigt allvarliga. Nu väntar en vecka fylld med arbete, AW och bio med kollegorna och förberedelser inför fjällresan. Jag hittade, långt om länge, mina smidiga vindtäta, fodrade fingervantar. De kan nog komma att behövas; i morse var det minusgrader uppåt Älvdalen. Av Matilda och Mike, som jag var ute hos i eftermiddags (med smarrig sushimiddag), har jag fått låna en riktigt fin sovsäck och ett trangiakök. Fasiken, vad jag ser fram emot detta!

Helplessly Hoping - Crosby, Stills & Nash