förnuft och känsla

Nej, det blev inte en Tesla den här gången, heller. Men drömmen lever vidare.

Torsdagsmorgon. Pannan mullrar tryggt i källaren och kaffet är hett och svart. Utanför mitt köksfönster stirrar en kall måne ner på mig. Jag sitter här och känner mig, för tillfället, ganska förnuftig. Jag sålde min bil igår. Och skaffade mig en betydligt mindre, mer bränslesnål och på alla vis sansad bil. Mindre motor och färre hästkrafter. Men mjuk och fin att köra! Jag är ändå förbi det där med att dra vid rödljus och aldrig bli omkörd på motorvägen. Det enda läskiga är att jag valde privatleasing och jag får alltid ångest över ekonomiska åtaganden. Men den blev så "billig" att jag inte behöver oroa mig. Och eftersom min oro för plötsliga, stora reparationskostnader är större så känner jag mig trygg och nöjd ändå. Jag hade egentligen bestämt mig för en större modell av samma märke men skärpte mig, helt enkelt. I höjd med nyår lämnar jag ifrån mig den gamla bilen och får hämta min nya. Det blir trevligt.

Annars... så har årets kaosdag randats. Niorna från högstadiet ska tillbringa förmiddagen hos oss och det har som vanligt skett genom att vi meddelats ett datum och sedan blivit tvungna att bryta schemat för våra egna elever och försöka styra ihop ett vettigt program för en 75-90 nior varav många redan valt en annan skola, men måste komma till oss ändå, samtidigt som alla våra elever ska ha en meningsfull förmiddag. Oh well... this too shall pass. Imorgon är det i alla fall fredag.

Nobody Loves You When You're Down And Out - Bessie Smith

marknadsvärde

- So... when are you gonna start dating again? Or... are you out of the market for good?

Amerikaner är inte alltid så sublima men ofta uppriktiga, åtminstone som jag känner dem. Jag sneglade lite på Mike för att se om han retades med mig men han ville faktiskt veta. I den mån det angår honom, alltså. Han tyckte jag skulle skaffa Tinder och jag sa att det nog inte är för mig. Milt uttryckt. Alldeles bortsett från att det nog är mer för ungdomsmänniskor så far jag illa vid tanken på att avfärda, eller bli avfärdad, med ett enda hastigt vänsterswajp utan att ha gett, eller fått, en rimlig chans. Å andra sidan är jag alltmer petig och har antagligen dissat folk för mindre än ett trist Tinderfoto. Intresse för styrdans, till exempel...

Så... ska jag? Är jag? Väljer jag det senare ens själv? Jag vet inte. Ingen jeffla aning, faktiskt.

Vad jag vet är att jag nog byter bil, endera dan. Tänkte passa på medan SAABen är nybesiktigad, helt problemfri och inte så svårsåld.

Electric Love - Børns

vardagligheter, bara

Westminster Abbey

Det har varit mer biläventyr. Nån vajsing med tändningen som gjorde att jag, just när jag körde från bärgaren och uppladdningen av batteriet, blev stående mitt på bron över järnvägen. Som tur var hade jag ju bärgarens nummer, ringde och han var där på mindre än fem minuter. Under tiden körde en massa sura GUBBJÄVLAR (i alla åldrar) förbi mig. Men en bil med två unga kvinnor stannade och frågade om jag behövde hjälp. Så mycket för teorin om riddare och damsels in distress... Senare, på COOP, träffde jag en av tjejerna igen och fick tacka henne ordentligt. För att hon brydde sig. Bärgaren körde bilen till vanliga verkstan och där fick jag hämta den på kvällen, efter dagens sista utvecklingssamtal. De har väldigt mycket att göra där och därför såg de lätt förvirrade ut när jag dök upp idag igen, strax efter sju, och undrade vad som hänt nu då... och blev lättade när jag påminde dem om att jag ju fått en tid för skifte av däck. Hur eller hur. Nu är bilen vintersäker, fulltankad och redo för helgens äventyr.

På jobbet känns det fortfarande som rätt gott flyt även om en riktigt skön medarbetare slutar till jul, för att bli rektor i en grannkommun. Jag genomför mina kreativa idéer med liv och lust och det verkar faktiskt som att de flesta eleverna gillar det. Det är väl ungefär den återkoppling jag får - och vill ha.

Imorgon ska jag sitta bakom ratten några timmar. Då ska jag se till att lyssna igenom Cohens senaste ordentligt. Lugn och bra bilmusik. Hoppas jag.

Autobahn - Kraftwerk

lättnad

Day...

SAABen lever. Jag har en assistansförsäkring som gäller även hemma på garageuppfarten så jag fick hit en räddare i nöden, på lunchen. Han kablade upp bilen mot ett superbatteri så att den startade. Sedan fick jag köra bort och ställa bilen, i hans varma garage, för uppladdning över natten. Sweet!

Jag har ett kreativt flow på jobbet. Kommer på nya ingångar och arbetssätt i religionskurserna och det smittar av sig så att jag känner mig taggad och inspirerad även för engelskundervisningen. Idag hände en sådan där oförklarligt skön grej; vi diskuterar lille Oliver Twists sanslösa naivitet och aningslöshet, när han blir bekant med Fagin & Co. och... vi gick över tiden! Med TRE minuter! Normalt brukar ju eleverna försöka packa ihop minst fem minuter innan lektionstiden är slut. Och nu reagerade de inte på tiden! Jag borde gjort det, men ville gärna avrunda samtalet på ett lugnt vis och så blev det. Det hör verkligen inte till vanligheterna att de blir så uppslukade... men jag tror temat berör dem.

... and night.

För övrigt önskar jag att jag vore mer fokuserad på detaljer, i det sociala livet. På väg hem från jobbet mötte jag en bekant som undrade hur jag hade haft det i London. Jag är förvånad att hon ens lagt det på minnet - och mindre förvånad över att jag borde frågat henne om hon haft barnbarnen på besök men avstod eftersom jag inte för mitt liv kan komma ihåg om det var denna helgen, eller nästa, de skulle komma hit. När det gäller familj och närmre vänner har jag gott minne, liksom med elever, men sedan tar liksom engagemanget slut. Eller kapaciteten.

Ikväll ska jag plocka undan lite extra. Jag har bestämt mig för att jag tröttnat på att bo i det här stora, lite otympliga om än ljuvliga huset och tänkte låta en mäklare ha det i rockärmen som ett litet ess att dra fram om utifall att han skulle springa  på någon som prompt vill ha ett härligt hus i centrala Byn. Hen kommer hit imorgon för att kika närmare på kåken. Vart jag sedan ska bo får väl lösa sig. Jag vill hyra något, tror jag, och slippa Ansvaret. Förhoppningsvis vill ingen ha huset före sommaren. But... I'll cross that bridge when I get there.

Us And Them - Pink Floyd

meh...

Bra dag, även om jag inte fick många timmars sömn (jag hade svårt att varva ner efter resan, jag har ofta det) i natt. Kallt, förstås, och inte bara ute utan också på jobbet där värmesystemet på något vis kajkat ihop så att det var absolut svinkallt i vissa salar. Och i personalrummet. Så jag åt min lunch vid mitt skrivbord. Asocialt, men jag gillar inte att äta med dunjacka och vantar på.

Lång dag, också. Utvecklingssamtalssäsong, den här veckan och nästa. Samtalen är trevliga och det enda på minussidan är att det inte blir mycket tid till träning. Men det kommer ju fler veckor. Jag snodde mig hem för att hinna aska ur pannan och fylla på pellets innan jag skulle köra ut till Erica-mitt-i-skogen för att äta middag tillsammans. Men när jag, något försenad, satte mig i bilen fick jag inte ur växeln ur backläget (ett måsteläge för SAABägare om en vill ha ur nyckeln ur tändningslåset) och när jag skulle starta den sa den bara Gnö...ö...ö... Troligen är batteriet tvärdött. Bara sådär, liksom. Jag hatar när bilar inte fungerar för jag vet verkligen inget om hur jag ska sparka liv i dem. Så jag fick fixa mig en snabbmiddag på egen hand. Deppa lite. Och sedan ta mig samman, diska, packa ur resväskan, fixa naglarna och göra mig en mugg te. Känna hur sömnig jag är. Men också renons på en bra ljudbok. Jag fick tipset om Elena Ferrantes Min fantastiska väninna och klippte både den och uppföljaren Hennes nya namn på Storytel på nolltid. Just min tekopp, de där. Det finns två till, i hennes napolitanska kvartett, och nr 3 finns översatt till svenska men ännu inte inläst. Frustrerande. Jag får leta upp något annat, så länge. Och liva upp mig med lite blues.

The Sky Is Crying - Stevie Ray Vaughan

lite stillsamt hålligång

Vilken lugn, avslappnad och innehållsrik dag det var igår. Sovmorgon, morgon"jogg" och långfrukost. Så småningom dra sig till Ällebäck (via ÖoB i Nybro eftersom en ny, men redigt billig, sovsäck behövde införskaffas) och sticka och dricka te framför brasan på The Tea Room. Alltid lika mysigt och underbart och avkopplande. Ett nytt rum har de också inrett, som jag tänker funkar alldeles väldigt fint till musikkvällarna, men jag kom av mig och glömde plåta takbelysningen som bestod av kubbar (a k a bowler hats). Kul, originellt och snyggt!

Efter tedrickande, stickning och småprat till brassprak och engelska 40-talsschlagers drog vi vidare i västerled, mot Åfors och sista föreställningen där, av Glasjesus. Jag har sagt det förut och säger det igen: se den i Hovmantorp i augusti - om det inte redan är utsålt! Ljudsättningen fick oväntad assistans av vädrets makter så att ju mer orosmolnen hopade sig över Orrefors bruk, ju högre mullrade åskan och regnet tills de fick göra några minuters avbrott i föreställningen för att det inte gick att höra skådespelarnas repliker. I pausen fanns det enkel fika och det var sådär chosefritt och charmigt som det bara kan vara på landet.

När föreställningen var slut skyndade vi ut i regnet och sedan hem mot Byn för att äta rester (pastasallad, potatissallad och stekt kyckling), dricka rosévin och kolla fopoll (Brasilien-Chile). De som känner mig hittar två "fel" där... ;-) Men det var en mycket spännande och trivsam kväll med straffsparkar och småprat och plötsligt var timmen bara väldigt sen igen.

I natt har jag drömt om ringwraiths. Jag har befunnit mig i någon slags husvagn, model jättestor, med barn och vänner och det har, som vanligt, varit duktigt förvirrat men mot slutet av drömmen satt vi i alla fall och försökte gömma oss för en av nazgulerna bakom en dörr av... glas. Jag tror jag avstår från att analysera detta.

Det rinner något blågrönskimrande under min bil. Det får bli verkstan imorgon. Har verkligen inte tid och lust med något trams när jag ska ut och långköra.

Men idag är det långfrulle på altanen och sedan får jag se. Ikväll ska jag nog "löpträna" igen. Annars göra så lite som möjligt. En arbetsvecka kvar...

Cusp of Eternity - Opeth

om att sköta sitt...

Sa jag att den är gruvligt bra?

Jag bor i en liten By. Jante är allestädes närvarande. Jag har förstått att även jag är föremål för förvetet tyckande. Det tycks att jag kör en för stor och dyr bil med alldeles för många hästkrafter. "Vad ska hon med den till?" har det tydligen sagts. Nyckelordet, och det som gör det hela så irriterande, är inte ordet "vad" utan "hon". Ingen säger någonsin så om en mans bilinköp. Men om en kvinna köper något annat än en rosa Nissan Micra eller någon annan TJEJBIL så ska det jävlarimej tyckas.
- Up yours, är min kommentar på det.

Det tycks också om min lön, och om mitt förstelärarskap, och det has synpunkter på att jag betalar RUTger för att t ex klippa gräset i min trädgård. "Vad ska man med hus till om man inte ens klipper gräset?" är en kommentar som fällts. Jadu... fattar du inte det så är det knappast jag som äger det problemet.

Egentligen blir jag inte särskilt arg. Inte alls. Men tämligen road och allra mest full i skratt, faktiskt, - här i mitt [alltför stora..!] hus - över små människor med snäva horisonter och stora skygglappar. Jag har inget att bevisa (mer än för mig själv) och inte heller något jag behöver förklara eller försvara. Men så pass mycket kan jag säga att jag gillar stora, starka bilar som går förbannat fort (och hade gärna haft en ännu större och starkare och snabbare, om jag kunnat) och jag har en sådan för att jag kan. Likadant med gräsklippningen. Jag lejer bort det för att jag tycker det är tråkigt och för att jag... kan. Snöskottning om vintern, däremot, det gillar jag. Så det gör jag. Svårare än så är det inte. Jag låter också sakkunnigt folk snickra och rörkröka och serva tvättmaskinen, men jag målar själv, jag pysslar med pellets och panna och jag tvättar själv. Fast en vet aldrig... funnes det en tvätt nere på hörnet skulle jag kanske dumpa mina kassar där, om måndagarna?

Präktiga, duktiga och rediga människor undanbedes, tack.

Ridin' With The King - B.B. King & Eric Clapton

PS. Nu har jag en ny mobil och så gott som alla mina kontakter är återställda. Det blev en Samsung, igen. En VIT. Lite wild and crazy måste jag ju ändå vara.

det är slut, det är över nu

All good things must come to an end. Vi reste tillsammans. Dagar blev till månader och år. Kilometer till långa mil. Vid detta livets vägskäl skiljs nu våra vägar åt.

Tack för trogen, pålitlig tjänst och gott kamratskap, gamla Bettan! Hoppas du ska trivas i ditt nya hem.

On the Road Again - Canned Heat

ledig dag

En långvarig kärleksaffär...

Vaknar tidigt. Det är ljust ute, men klockan är bara sex. Jag somnar om en stund och vaknar igen till Naturmorgon på P1. Kliver upp och fixar en kanna kaffe. Kattsand i halva badrummet. Dammsuger medan kaffet puttrar klart och dricker det hett och svart vid köksbordet medan katterna tassar omkring och himlen blir allt blåare.

Diskar undan, plockar med några papper och kör sedan ner till jobbet. Glömde ett par grejer som jag kan behöva i kväll, eller kanske imorgon, och kör sedan vidare till ICA för lite tunga inköp (kattsand och sådant). Smiter in på Systemet och köper på mig några ale. Just in case. Och så hem igen. Kånkar in grejerna och flyttar på bilarna så att jag enkelt kan städa ur och dammsuga G:a Bettan. Fin blir hon, den gamla damen. Spankulerar ett varv runt trädgården och ser små vårtecken. Funderar på om det inte vore läge att kratta ur häcken från alla hästens löv men skjuter lite på det. Går in och gör en rejäl frukostmacka och mer kaffe. Väntar lite. En tjej kommer för att kolla på GB och provkör en runda. Hon gillar den men vill fundera ett par dagar. Jag tar inte ut någon lättnad i förskott.

Drar ner dammsugaren i källaren och askar/sotar ur pannan ordentligt och fyller på en ny omgång pellets. Bråkar med tvättmaskinen en stund också, men varken lock eller lämpor verkar fungera. Jag får be en serviceperson kolla på den pronto och bereder mig på att kanske tvingas köpa en ny. Leva utan microvågsugn går ju hur fint som helst, liksom torktumlare. Men tvättmaskin måste jag ha. Alltid och hela tiden. På ICA köpte jag upp mig på en bit fläskkarré. Det är dags nu. Dags att kolla hur en gör pulled pork. Det lär bli en god söndagsmiddag och kanske en och annan lunchlåda, därtill. Som förberedelse gör jag picklad rödlök. En stor burk blir det. Den ska stå och dra ihop sig över natten.

Sedan går jag ner till en slags "post" och hämtar ett paket från Wolff-Wear. En lila softshelljacka som jag har tänkt ska bli en skön vår- och höstjacka. På väg hem igen pratar jag lite med en granne. Vi är helt överens om att en inte behöver kratta och ha sig i trädgården när en inte känner för det. Och så pratar vi resor. När han var på trekking i Nepal i januari var det så jeffla kallt. Han sov i fleecekläder och under tre täcken och frös ändå. Men sedan fick han värma upp sig på Andamanerna så det är inte synd om honom. Vi pratar om att passa tågtider i Bangladesh och om vilket fint och spännande land Saudi är (jodå, han har varit där också).

Min cykel har stått och väntat på mig, ett par dagar, hos rara cykelfarbrorn så när han ringer och säger att han är hemma från någonstans tar jag på mig sköna skor och nya, härliga softshelljackan och går bort för att hämta hem den. Klappar lite på den. Hoppas den håller många år till. Passar på att ta mig en liten mil på den innan jag cyklar hem den och parkerar vid kökstrappen. Inget mer garage på den här sidan sommaren, för den!

Nu ska jag kura skymning.

Dear Father - Black Sabbath

boxing day

Tre systrar!

Lust att nita någon? Gört! Eller... kanske inte, ändå. Det är ju ändå jul och en fridens högtid. Här uppe i de värmländska skogarna, som är ännu djupare än de småländska, har jag inte hört, eller sett, några nyheter och inte heller brytt mig om att läsa någon dagstidning (har de ens kommit ut?) så jag har lite dålig koll på världsläget. Men jag misstänker, på goda grunder, att det fortfarande är mest elände och skit.

"Boxing day" har för övrigt inget alls med boxning att göra utan att det var den dag då tjänstefolk och anställda kunde få en julklapp ("a Christmas box") av sin arbetsgivare. Så nu vet vi det.

Idag är det mjukstartsmorgon och i höjd med lunchtid ska jag droppa av Johanna & Andreas vid Oslobussen och sedan träffa kära vännen, och gamla klassisen, Ulla för en trivsam fika inne i Karlstad innan jag riktar SAAB-nosen mot mitt sydöstra hörn av det småländska höglandet. Det är riktigt tokmysigt att umgås med familjen - men det ska också bli mysigt att komma hem...

Fridens!

Eders [nu hemlängtande],
-M.

Driving Home For Christmas - Chris Rea

löftet

Jag har assistanshjälp i min bilförsäkring. En bärgare hämtade min bil i morse och hivade av den på verkstan där de konstaterade att batteriet var så slut att det helt enkelt bara var att byta ut. Nu går gamla Bettan som en klocka igen och spinner så fint, så fint. Jag lovade mig själv att så snart jag fått rull på den igen ska jag ta upp träningen. Jo, jag kör bil till gymmet. Det är tvåochenhalv kilometer dit och det ska vara enkelt att träna, tycker jag.

Så nu står väskan packad i hallen och imorgon drar jag dit, direkt efter jobbet. En mycket intensiv termin drar mot sitt slut och nu ska jag ägna mig åt mig själv och tanka ny energi inför nästa.

TJOHEJ!

In My Secret Life - Leonard Cohen

spurt

Årets sista arbetsmåndag. Jag har sovit mina sju och är inte pigg, men inte heller trött. Det är nu jag plockar fram reserverna och går på dem. Det här ska bli en bra vecka!

Kaffet smakar gott, ljus brinner på mitt köksbord och jag har bara lite ont i magen för bilhelvetet. Om en halvtimme har jag löst det också.

Idag är det tentavaktande för kollega, besök av VFU-student (inte samma som förra veckan) som ska göra s k "fältstudier", lektioner och sist i-ordning-ställande av tentasal för morgondagens kraftprov för mina ettor som skriver sin allra första tenta. De läser inte här, men om de gjorde det skulle jag tala om för dem att det kommer att gå SÅ bra. Istället ska jag säga det till dem när vi ses  efter lunch.

Sweet is the Night - ELO

nu jävlar

Jag har nog inte riktigt uppdaterat, här i bloggen, de senaste turerna kring bilfanskapet. Jag kunde ju inte ombesiktiga i veckan som gick eftersom de hade stängt ner drive-in-besiktningen pga sjukdom. Och så var den plötsligt omöjlig att starta. Jag tänkte att först ska ju batteriet kollas upp och när Annhelen och jag testade att starta med kablar idag så gick det såklart inte. Jag blir så jeffla LESS. I min källare, lutad mot en vägg, står en gigantisk slägga. Jag har, i skrivande stund, lust att gå ut på garageinfarten och liksom bara gå loss på bilen. Men det är antagligen rätt kontraproduktivt så imorgon får jag väl se till att få den släpad till verkstan. Jag tror det är startmotorn eller så är det något kajko med tändningslåset och jag vill inte bara slå sönder vraket - jag vill spy på det också. Men om en vecka ska den rulla, besiktigad, till Värmland så det är bara att bita ihop. Och småhata.

På positiva sidan är en dag av fet sovmorgon, lite läsning, en smula strykning, ett par maskiner ren tvätt och en väldigt skön långpromenad full av hjärnverksamhet bland lågt gående moln. Likaså filmtittande i soffan (Det röda fältet, baserat på en roman av Mo Yan) och Guds kvinnor, på SVT2. Strax: pingviner.

Nemesis - Arch Enemy

rich woman - poor woman

Jag har i alla fall klarat mig undan alla förkylningar!
Tror jag.

Nej. Jag är inte fattig. Det vore lögn att säga. Men jag är inte rik, heller. I synnerhet inte nu när jag betalat månadens räkningar (skönt att ha det gjort ASAP). Och månadens suraste utgift är de 6120 spänn jag fick lägga på Gamla Bettan för att få henne att rulla lagligt ett år till. Till sommaren får hon nog bytas ut, faktiskt. Men jag säger det inte till henne nu, utan håller god min, eftersom jag vill att hon inte ska börja konstra med mig. För hur det nu är så startar hon pålitligt, drar förvånansvärt lite soppa och är i största allmänhet ett behagligt stycke bil.

I natt jag drömde. En dystopisk undergångsdröm där jag och mina två (!?) barn bor i ett höghus i Karlstad. Allt är slut. Även om en har pengar (vilket en inte har) finns inget att köpa för dem. Planen är att stanna kvar så länge maten räcker och sedan sätta oss i bilen och köra så långt ut på landet som bensinen räcker. Ingen för alla, alla för sig själva, enbart. Ytterst märklig dröm som inte blev just mer än så, men som får mig att ligga vaken en stund och fundera över vad jag skulle göra och vart jag skulle ta vägen om scenariot vore verkligt. I mina sömndruckna tankar går jag igenom olika alternativ. Och inser det jag alltid vetat; i slutet av allting står du... ensam. Sedan somnar jag om.

Men vaknar nästan en hel timme innan jag har tänkt gå upp. Jag tänker att det är underliggande stress (kurs- och terminsslut i kombination med att vilja ge eleverna så mycket det bara är möjligt och uppepå det en fullständigt rättvis och bra examination) som gör att min annars så goda nattsömn blir lite vinglig. Jag tvingar bort tankarna från allt jobbrelaterat. Försöker tänka på en bok jag läst, på resor jag ska göra och på något lite... hemligt. Det går sådär och till slut resignerar jag och kliver upp.

Tredje morgonen av fem, denna svartaste av novemberveckor. Dricker mitt kaffe och tänker att this, too, shall pass.

Money - Pink Floyd

jeffla ockrare

Jag gick och mötte Malin, vid tåget, direkt efter jobbet igår och efter att svängt inom hemma och hivat in väskorna tog vi en föga vacker höstpromenad till verkstan för att hämta min bil (som inte är klar, utan ska tillbaka onsdag morgon). Det var liksom inget fel på det milda vädret eller de höstsprakiga färgerna omkring oss. Men för att komma till verkstan måste en gå en sträcka på landsvägen och där är fult och trafikerat à la industriområde.

Sedan tillbringade vi timme efter timme med härligt samtal, stickning och te. Tiden bara flög iväg. Plötsligt var det sovdags. Och nu har jag varit nere i köket en smygsväng och fixat mig kaffe och så tillbaka i sängen med mugg, dator och Lundströms bokradio. Jag får ha volymen mycket tyst och knappra på tangentbordet lättlätt så att jag inte väcker Malin. Det är lite lyhört mellan sovrummen i mitt Hus.

Marie Lundström samtalar med några om läsning för unga, och om högläsning. Jag försöker lyssna medan jag otåligt hoppas på mer prat om Alice Munro... Högläsning är underbart, viktigt och... magiskt. Genom högläsning av de första Harry Potterböckerna fick jag min son intresserad av böcker och läsning, när han var i tio-elvaårsåldern. När han hade tappat en del av intresset igen, när han var kanske femton, lyssnade jag till Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött på en lite längre körning (sonen med kompis skulle hälsa på tjejer i Småland) och sonen blev så fascinerad att han sedan ville lyssna vidare själv, när han kom hem. Då upptäckte han samtidigt att detta att lyssna på bok var ett skönt sätt att varva ner när han skulle försöka somna så när han lyssnat klart undrade han om jag visste några andra sköna böcker och.... minsann... det gjorde jag ju! Det fick bli en inläsning av Liftarens Guide till Galaxen, av Douglas Adams. Men tänk så förargligt... hehe... det vara bara de första tre delarna som fanns inlästa. Så... vad gör en då? En plockar fram boken, fetaste volymen, ur hyllan och sätter i händerna på sonen, som... börjar läsa. Som älskar det. Som fick en egen samlingsvolym. Som ständigt läste i, och ur, den och under de kommande åren ofta citerade den och också läste om den (kanske dags att han får en ny, mindre sliten utgåva av sin mamma?)...

Men... Alice Munro, då? Jag kikar på Bokbörsen (ja, jag besitter en god portion simultankapacitet) medan jag hoppas Ms Lundström ska komma till henne... och jag blir så jävla förbannad. Idioter till näriga miffon som plötsligt säljer ett begagnat exemplar av t ex Kärlek, vänskap, hat i "gott skick" för FEMHUNDRA SPÄNN??!? Stick och brinn, dumjävlar! Hennes böcker finns ju på Bokus. Och i min bokhylla (eller utlånade...). Men de är liksom inte till salu. Jag säljer inte mina vänner.

Dagen idag, då? Det är ett ljuvligt höstväder ute och vi ska åka till Åfors och besöka skördemarknaden där. Ikväll blir det Neil Youngkväll på The Tea Room. Dessemellan? Time will tell!

Repris:

Höst på min planet - Lars Winnerbäck

hillbillyn inom mig...

Bläcket hann knappt torka i blogginlägget häromdagen, det om att transportera hem de åtta äpplestolarna och bordet), innan världens bästa Annhelen hade fixat med en lånebil och erbjöd sig att dessutom hänga med. Det är vänskap i praktiken, det! Så nu har vi mullrat ner till Rödeby (och hem igen) i en härligt stor, gammal Chevapickup och i hallen står åtta stolar och bara väntar på målartvätt, målning och ny klädsel på sitsarna! SWEET!
(Bordet står i garaget och kan kanske skänkas bort...)

Och jag känner, verkligen känner, att om (när, snarare) jag byter ut gamla Bettan så skulle jag älska att ta steget ut och köpa mig ett fett, mullrande och bensinslukande monster - gärna med en viss patina! Visserligen skulle jag varken ha råd, eller miljösamvete, att bege mig utanför sockengränsen med ett sådant ekipage... men jag kör väldigt sällan bil i alla fall, när jag är hemma i Byn. Och ska jag längre bort finns det ju kollektivtrafik!

Förresten så gillar vi hillbillies mest att hålla oss hemikring, i alla fall. Vi passar oss jävligt noga för proximala utvecklingszoner.

Chevrolet - ZZ Top

gamla bettan å jag

I morse skrev jag att det börjar glesna lite i den stora asken. Nu är den helt... kal. Alla de gula löven ligger i stora drivor runt stammen.

Vi har en liten tradition i familjen att låta bilarna vandra mellan oss. Mesta vandringspokalen i detta sammanhang är min gamla Nissan Almera (-96), som också kallades "The Almighty" och som, förutom av mig själv, kan ha ägts/omhändertagits av samtliga mina barn - utom... Matilda? Senaste siktades den på Gol (Norge) - det kan ha varit 2007/2008..? - och dess vidare öden är höljda i dunkel. Gamla Bettan (SAAB 900, -95) köpte jag för vad som verkligen kan kallas ett kompispris av Matilda för snart fyra år sedan, och jag har vårdat den minst lika ömt som hon. Den brukar få blanka papper på besiktningen men så icke idag. Ett par bromsskivor måste bytas och en del av det främre avgassystemet. Annars var allt hunky dory och eftersom jag inte tror det blir jättedyrt får hon väl hänga med ett tag till.

Efter besiktningen (trivsam personal där, förresten) navigerade jag mig in till centrum av Nybro och mötte Annhelen. Vi kan nog fan vara distriktsmästare på långfika, om vi sätter den sidan till. Tre och en halv timme. Samtalsämnen fattades inte. En mycket väl använd finfredagseftermiddag, if you ask me!

Kvällen får vara som den är. Tända ljus. Något glas rött. Jimi Hendrix i stereon en stund och sedan soffhäng med Top of the Lake. Sista avsnittet. Jag har separationsångest redan innan jag sett avsnittet. Den som spar hon har...

Jag har förresten köpt en liten målning idag. Redan i somras såg jag den på en liten anspråkslös utställning, här i Byn, och bara ville ha den. Den kändes som om den hörde ihop med mig. Svårt att förklara när själva motivet är en herre som ser ut som en korsning mellan Fredrik Reinfeldt och Josef Stalin - med intensivt stirrande blå ögon... och tavlan känns lite... ofärdig. Men jag bara tokgillar den och när den unge konstnären fått fundera ett slag, i vår förhandling om priset, så kom vi överens och jag tror vi är nöjda, båda två.

(Erik Witt. 2012)

If 6 Were 9 - Jimi Hendrix

på tur...

Jag gillar inte shopping. Det gör jag inte. Men vi var nyfikna på Kosta Outlet eftersom jag hört så mycket om att "alla" fyndar där så vi åkte upp. Jag närde en förhoppning om ett par schyssta skor och kanske en bra jacka för lite blåsiga vandringar. Jag hittade inget sådant. I stället hittade jag ett Modesty Blaiseblock och till exempel en knallröd klänning (det är snart jul igen!) för femtio kronor. Den hade kostat 995...

Av shopping blir en trött och egentligen var det bara en förevändning för att köra en fin sväng upp i skogarna och sedan landa i Ällebäck och The Tea Room. Åke och Maureen har en hel hoper nya, bruna hönor som gör lite konster om de får vindruvor. Det hade vi inga med oss men de var snälla och rara ändå.


Och teet smakade som vanligt underbart, liksom de alldeles, alldeles nybakade sconesen (till vilka hönsen bidragit med überekologiska ägg). Vi satt där en god stund, småspråkade med varandra och Åke och stickade och lyssnade på engelska evergreens från 40-talet...

Hemma igen tog jag och Jenny en rask promenad, på en dryg halvtimme, medan Malin och Katten softade lite. Till middag blev det, med Jennys hjälp, ugnsstekt lax, färskpotatis och grekisk sallad. En god ripasso fulländande upplevelsen. Nu: dags att krypa till kojs med god bok.

You'll Never Know - Vera Lynn

med värme

Jag dricker mitt morronkaffe och medan kylan pågår därutanför (minus 16.8 grader) är det varmt och fint här inne. Pannan mullrar, ljusen brinner och kaffet är hett. Dessutom har jag sonen här. Det värmer mest.

Jag funderar på om jag ska gå ut och starta bilen eller inte. Bara för att hålla batteriet vid liv. Gör slag i saken, den startar och får nu stå en stund på tomgång. Inte alls miljövänligt, men idag nödvändigt. Det är skönt att ha bil när en ska köra långt, handla eller forsla saker. Annars mest besvär, ju.

Jag tar en bloggpromenad och blir lite full i skratt. En av de bloggare jag följt längst har ett nytt förhållande och rekommenderar läsning av partnerns blogg eftersom den är så fint och klokt skriven. Det är den, och den berör mig ofta, men det som roar mig är hur partnerns blogg är så lik den första i sättet att uttrycka sig att jag ibland får för mig att den är skriven av samma person. Orden, upplägget, ja till och med interpunktionen... Så går jag vidare till pysselbloggar, musikbloggar, Sofias cancerblogg, ett par satiriska bloggar... och passerar härliga Karins konstnärliga blogg innan jag landar i min egen.

Arbetet idag... En hel del av planering och tänkande kring de närmaste veckornas upplägg. När jag var nyexad tyckte jag att tiden från jul och fram till avslutningen i juni var i det närmaste oändlig. Nuförtiden känner jag stress redan vecka 3 för att vi inte ska hinna med allt som behövs. Då kunde jag pricka av varje vecka och vara glad att jag lyckats fylla dem med innehåll. Ganska snabbt lärde jag mig dock att sovra detta innehåll så att vi hann med det centrala... En ärrad veterankollega sa till mig att "det vi inte har gjort innan påsk hinner vi inte med". Då skrattade jag lite inombords åt hen. Idag vet jag. Hen hade rätt.

Nu är det ju inte så att jag inte får in kursernas centrala innehåll. Det får jag ju - det gäller att tänka och planera smart så att vi gör det vi ska men på ett stimulerande, kreativt och intressant vis. Och det är just sådant jag ska tänka kring idag.

I've got the power! M. Ronnby CC

tankar vid dagens slut

På väg hem från mitt arbete gör jag några ärenden. Handlar ett par bortglömda saker och postar ett tungt brev till en god vän. Bilen ber mig om en runda så den hinner bli riktigt varm och jag gör den till viljes. Snön tynger ner skogen jag kör genom och en smal månskära lyser upp den dunkelblå himlen.

Hemma igen skottar jag snö en stund medan temperaturen snabbt faller från -3 till -9. Pellets ska fyllas på, en säng till finaste sonen bäddas och när jag ändå är i farten tar jag ett varv med dammsugaren och städar badrummet innan jag tar itu med matlagningen. Inget fancy idag; en mustig köttfärssås som får stå till sig medan han färdas de knappa tjugofem milen mellan där och här.

Medan jag bäddar gästsängen, skruvar upp elementet lite och lägger fram en stor badhandduk i vackra färger tänker jag att jag faktiskt gärna skulle ha barnen boende hemma. I nästa ögonblick tänker jag... nej, nej... det är inte naturligt. När barn blir vuxna ska de flyga ut och bygga sig egna bon. Något ögonblick senare tänker jag på hur det bara är några få generationer sedan det var den självklaraste sak att livet skulle levas nära. Att en kanske rentav skulle samsas på samma gård... föräldrar... barn... barnbarn... alla med sina givna roller... och i respekt för varandra. Det var inte alltid det fungerade så men jag tänker att jag nog hade stått ut med det. Och ändå... så stolt och glad jag är för mina ungar med starka vingar!

Sedan lutar jag mig mot mina stora röda soffkuddar, lägger upp fötterna på bordet och dricker mitt te medan jag ser på nyheterna. En förfärligt omfattande olycka i Skåne och jag kan inte låta bli att tänka på de av mina vänner som bor i de där krokarna...

Jag tänker tillbaka på min arbetsdag. Terminen rullar igång och vi är alla upptagna. Vi hinner ändå prata med varandra och det finns utrymme för samtal med elever också. Jag är så glad för min arbetsplats. Jag har funnit min hylla i livet på den där lilla skolan. Fint.