packad och glad

Inte riktigt så illa, men efter att ha jobbat så sjukt intensivt (och därvidlag haft så roligt!) att lunchen fick bli en macka jag tryckte i mig vid kopieringsapparaten, ärenden efter jobbet, uraskning och påfyllning av pellets, grannprat om post och allmän ögonhållning, inlåsning av cykel, vattning av växter, disk, onlineincheckning, lite sömnad på en abaya som glipade på ett oanständigt vis, småplockande, smsande med barn, glädjeskutt över bröllopsbestyr, iPod och Kindle satta på laddning och... ja, just det, ja... packning och sedan en tvärnit här vid köksbordet till P1:s repris på Tankar för dagen, lackandes naglarna, så tyckte jag att jag hade förtjänat a wee dram. Och minsann om inte den exemplariske svärsonen Mike lämnat kvar en halv flaska 15-årig Glengoyne! Som det kan bli, va'?

Allt är alltså packat och klart. Strax ska jag gå och lägga mig. Sova gott. Ha en vilsam morgon innan jag påbörjar en väldigt lång dags färd mot [en arabisk] natt. Men först... sakta smaka skotska smuttar...

Cam ye o'er frae France - Steeleye Span

middag på ambassaden...

Det blir inte japanskt ikväll. Det blir svensk husmanskost med vild touch.

Vad sägs om den här menyn? Inte alltför äckligt, va'?

FÖRRÄTT

LANTPATÉ PÅ VILDSVIN
serveras med saltgurka, hembakat knäckebröd, sallad och en mustig lingondressing.
~~~~~~~~
VARMRÄTT

VILTKÖTTBULLAR (ÄLG, HJORT OCH REN)
serveras med gräddsås, rårörda lingon, pressgurka samt potatispuré.

Med tanke på etablissemangets namn...

... så skulle det naturligtvis, rent hypotetiskt, kunna bli en liten whisky också. Heh.

Bord bokat till 20.30. Jag återkommer i ärendet.

fredagsflur

Jag bor i en By. Ibland (ganska ofta, faktiskt) bor jag i en annan by. Men jag är folkbokförd och lever det mesta av mitt vardags- och arbetveckoliv i Byn. Byar har många fördelar. De har nackdelar också. Nackdelarna kan vara att det ibland finns en tendens att veta lite för mycket om för många och att dra förhastade slutsatser kring alla som avviker från det man anser sig veta. Man kan till exempel veta att en person har en fast relation med någon annan. Denna person kan sedan synas offentligt på ett av Byns två fik tillsammans med någon med vilken personen inte har den sortens relation. Genast finns det då en tendens att dra slutsatsen att de två fikande inte egentligen fikar kaffe utan efter varandra och helt enkelt har något otillbörligt på gång. Ni tror jag skojar? Jag menar allvar. En sådan företeelse kan också kallas skitsnack. Det finns andra exempel på nackdelar också, men jag stannar vi detta. För idag.

Fördelarna uppväger dock nackdelarna. Man har till exempel nära till det mesta av livets nödtorft såsom Konsum, ICA, bokhandel, bibliotek och systembolag. Till och med till banken är det nära i min By.

När man handlar möter man ofta människor man känner, känner igen eller blir igenkänd av. Detta resulterar i en massa hälsande vilket känns trevligt. Man (jag) ingår liksom i ett sammanhang. Hör till. Och det tycker jag om. Inte bara jag - det är ett sådant där basalt mänskligt behov. Sociala varelser som vi ju är.

En plats där man verkligen möter de flesta är gymmet. Egentligen är det ju så mycket mer än ett gym; det är kommunens simhall och träningscenter. Man kan bada, simma, basta, sola, fika. gymma och träna i olika klasser - och många gör det. En average träningsdag möter jag både elever, deras föräldrar, grannar och kollegor. Eller möter människor jag inte skulle möta annars och slår mig i samspråk med. Att mötas på ett sådant ställe, helt privat, känns positivt när det exempelvis gäller relationerna till mina elever. Inte så att vi direkt hänger, men vi småpratar, hejar och peppar. Vi ser varandra i ett sammanhang utanför den konstruerade värld i vilken vi tillbringar våra vardagar. Bra skit, typ.

Mina arbetsveckor tar ut sin rätt annars. Träningen blir mitt sätt att rensa ur skallen och förnya energin. Jag ser fram emot den som en belöning för väl utfört arbete. När varje lektion blir en ny "föreställning" bränner man snabbt ut sig om man inte motverkar detta genom att låta kroppen jobba skiten ur sig och hjärnan tömmas på intryck. Det... och förmågan att helt koppla bort arbetet när jag går hem. Jag älskar mitt arbete. Toktrivs. Men det får inte följa med hem - mer än möjligen i form av något jag känner att jag kan dela med Mannen, som i sin tur också delar bitar av sin arbetsvardag.

Kvällarna och helgerna är mina egna. Tankar på arbetet kan dyka upp men jag låter dem komma... och gå.

En kväll som denna; att komma hem till min andra by... tända ljus i hallen och kakelugnssprak... middagen redan på gång... Mannen har stekt lövbiff och råddat ihop en vidunderlig sås på grädde, gorgonzola och kärlek (kanske lite av den dyra balsamvinägern också, den jag köpte till honom på Cajsa Warg på Renstiernas gata, när jag var i Stockholm i augusti?) som han serverar med en sallad på körsbärstomater med fetaost, bladpersilja och salladslök. Vi dricker rött vin och pratar energipolitik, kärnkraft, höstskymningen och det underbara med riktig vänskap. Sedan landar vi i soffan med lite ljuvligt rökig singelmalt. Då är jobbet sedan länge avhängt.

Och det är långt till måndag...


Björkeryd 10 september, 2010

frostigt

Inte riktigt, men nästan frost i natt. 0,5 grader som kallast. Men chilin, tomaterna och pelargonerna klarade det med den äran och får allt stå ute någon vecka till. Dock har jag rensat bort alla blad och ej fruktbärande kvistar på tomatplantorna dels för att solen ska komma åt att hjälpa dem rodna och dels för att all kraft ska gå till frukterna och inget annat. Möjligen skulle jag gjort det tidigare, så hade skörden blivit ännu bättre? Nå. Till nästa år vet jag.

En del av pelargonerna har också skattats på sticklingar. Men det var svårt nu när de bestämt sig - samfälligt - för ännu en grym blomningsperiod. Några gav jag mig ändå på och resten får antingen vänta till nästa helg - som min kära Mårbacka - eller så får de stå som de är över vintern. Jag har gjort plats i ett av de stora fönstren i "verkstan" (kanske ett blivande kök?) så att de kan stå ljust och svalt. Jag satte sticklingarna där. Ska ta de andra två i morgon så att det finns plats för resten när de ska in.

Mannen har sågat och snickrat. Och så satt vi en stund på trappen och bara gonade oss i solen och småpratade. Nytt ord jag lärt honom idag: kardiovaskulär. Nya ord han lärt mig: akustisk respektive magnetisk signatur och cycloidal propeller. Jag vet vad de innebär också. Inte illa. Inte illa alls.

Träningskläder fick jag också tag på, när jag var inne en repa till stan i förmiddags. Svarta träningstights och tre funktionstoppar i skitsnygga, ganska starka färger. Ingen lär missa mig på gymmet och på yogan i höst...

Nu är det grilltajm. Vi har besök i kväll, av en av Mannens systersöner med flickvän. Lite familjemiddag, alltså. Trevlans! Jag drar på mig en tjocktröja och en sjal och går ut och håller Mannen sällskap vid grillen. Men äter... det gör vi nog inne. Det är kyligt och myggen lite väl hungriga fortfarande. Kakelugnen är redan tänd!

Och se här då: nu blev jag serverad en Bowmore. Life is good. And so is my Man.


Björkeryd 4 september, 2010.

färdig

Nu är jag färdig med det arbetsbeting jag gav mig i början av veckan. Mycket skrivande har det blivit men nu kan jag inte göra mer. Det som återstår är dels att fixa med en publiceringsrättighet på en av plattformarna (och det måste jag ha hjälp med, så det får snällt vänta tills de andra lärarna drar igång den 17:e) och dels lite tankar och grovplanering kring mina grupper. Men för att kunna ordna med det behöver jag ju klass- och grupplistor och de verkar inte vara riktigt klara än. Åtminstone finns det inte åtkomst till dem. Too bad... ;-)

Jag kollar yr.no och festivalvädret i Wacken ser helt åkej ut! Skönt för Linus, Johanna och kusinen Anton. Troligen också för ytterligare typ 40000 andra festivalare. Och speaking of festivaler... Sonisphere... Verkar som om nästa hela bekantskapskretsen ska dit... Oh well... vad är väl en bal på slottet... *snivel* Om jag nu ändå ska till Ståkkhålm kunde jag ju tajmat det liiite bättre...

Resten av dagen blir det fika med min käraste och lite allmänt Fin Fredagskänsla. En av sönerna ska ha fest i trädgården med kompisarna och vi har rest partytält och Mannen har donat och hjälpt till en hel del med andra praktikaliteter. Medan ungdomarna festar loss tror jag vi ska bara softa, kanske kolla någon film eller så och i största allmänhet bara ha en vilsam och Fin Fredag. Halsbrännan från förra helgen har hållit sig borta och jag lurar på om jag skulle våga mig på ett glas vin, ändå. Annars får det bli en smaskig Caol Îla. Det funkar alltid!

Om jag kanske skulle "lura" med mig Mannen på en liten middagslur? Men först: resten av veckans avsnitt av In Treatment! Och stickning! Idag ska den röda korven bli klar!


Björkeryd 6 augusti, 2010

festligt

Nu är vi hemma igen, efter två dygns najsig samvaro med goda, goda vännerna. Vi har bott på en naturcamping några mil norr om Växjö, vid en liten fin sjö. Umgåtts, skojat, pratat, skrattat, ätit och druckit gott och igår kväll var vi på den lilla byfesten, som några vänner till oss kör varannat år. Superb musik och schysst stämning gav en apselut galet rolig kväll.

Men nu är vi hemma och det är förbaske mig rätt skönt det också. Bilen urpackad, tvätten tvättad och bara soffhäng tills vi kojar.


Björkeryd 1 augusti, 2010.

lugn

Så småningom tog jag mig ändå ut. Jag tänkte egentligen bara fixa med pelargonerna, men hur det nu blev så spankulerade jag omkring lite och plötsligt hade jag rensat bort en massa ogräs runt den underbara rosenkvittenbusken och klippt bort lite döda grenar samt hittat en fin akleja. Aklejorna kan vara mina absoluta favoriter, faktiskt. Av bara farten vattnade jag också, och pysslade lite med tomatplantorna och så fixade jag med pelargonerna då och röjde bort runt lastbryggan på det lilla magasinet (min kärastes hus har en gång varit stationshus vid en pytteliten smalspårig järnväg och uthuset är alltså ett litet godsmagasin med lastbryggor och stora skjutdörrar) och gjorde ett stilleben i ena hörnet av lastbryggan med en klarröd pelargon, ett slitet, litet spröjsfönster och några släta, lena stenar som jag staplade på varandra. När jag dessutom flyttat på den trasiga cykeln som stått lutad mot magasinsväggen upptäckte jag ännu en kraftfull akleja! Ljuvligt!

Sedan satt vi i solen, på lastbryggan, en stund och drack varsin torr äppelcider och småpratade. Bland annat om det här med egentid, att göra sina egna grejer och att aldrig, aldrig behöva känna någon press. Det var precis vad jag behövde. Jag måste lära mig fatta att det inte-aldrig-alls (som min lillebror brukade säga när han var liten) krävs att jag ska göra något jag inte känner för. Vill jag exempelvis slasa i morronrock en hel dag är det helt okej. Vill jag sticka iväg och hälsa på barnen eller kompisarna är det också okej. Det tar tid för mig innan den sortens budskap går in. Att det måste få vara okej är ju en sak; att min partner verkligen tycker det är en helt annan. Så har jag ju bara kunnat göra, utan konflikter, när jag levt singel. Annars har det förväntats och hittats på och tjatats om att man måste göra saker ute när solen skiner, för att ta ett exempel. Eller varianten att man måste göra precis allting tillsammans, annars har man problem i sitt förhållande. Jag som tycker precis tvärtom; om man lever i ett slutet system är det dömt att dö.

Annat som gjorts, utan stress och press, är eldning av skräp i en stor blå plåttunna samt städning av badrum och körande av två maskiner tvätt. Allt i sakta mak. Nu sitter jag i soffan, smuttar på en generöst tilltagen Bowmore, och i köket rumsterar min käraste med middagen. Det blir grillat i kväll! Han klarar sig så fint utan mig, men jag ska ändå se om det finns något jag kan assistera med; det är roligt att göra saker tillsammans. Också. Såklart.