a song for...

A Song For Europe - Roxy Music

...

Torsdag eftermiddag. Lektionen direkt efter lunch. En elev visar mig Aftonbladets nyhetssida i sin mobil. En skolattack. I mellanmjölkens land. Vi läser nyheterna tillsammans och pratar om det men eftersom informationen är så knapphändig, i det läget, så fortsätter vi arbeta efter en stund. Vi ses första lektionen idag och vi behöver nog prata vidare.

Måndag eftermiddag. Med en grupp elever hamnar jag i samtal kring skolskjutningar och den oundvikliga frågan dyker upp; kan det hända i Sverige också? Flera tror inte. Jag påpekar lite stillsamt att det inte enbart händer i USA utan också på senare år har skett i Tyskland, England och Finland - så... det är nog bara en tidsfråga innan det händer i Sverige. Det blev en KORT tid och jag önskar att jag hade haft fel. Hade delar av samma elevgrupp igår eftermiddag strax efter vi fått höra de första nyheterna från Trollhättan och flera var oroliga och upprörda. Jag tror vi får fortsätta samtalet idag...

I andra forum bubblar diskussionerna upp igen, om skolan som en icke offentlig miljö (somliga verkar förvånade att en skola faktiskt inte är en plats för allmänheten att uppehålla sig på) och att det måste kontrolleras hårdare vilka som kommer in. Men hur? Vakter? Skalskydd med lås, accesskort och koder? En del tycker att lärare ska lära sig försvarstekniker eller kampsport. Någon säger att lärare borde få ha vapen. Eh? Jag har ingen lösning men är övertygad om att såväl problem som lösning ligger på en annan nivå...

Some Die Young - Laleh

bortom emmajävlaboda

Stolta pappan, i Fredriksbergs have

Köpenhamn. Skön stad. Jag, Matilda och Sigrun tog tåget i fredags efter jobbet och Mike mötte oss på Hovedbangården. Buss några minuter och så var vi i Frederiksberg. Jag förstår att de trivs i området. Livlig stadsdel med massor av småbutiker, caféer och restauranger. Gröna oaser, vackra gamla stenhus och sköna bakgårdar Vi gick ut och åt sushi och sedan tillbaka hem igen. Tanken var att dricka varsitt glas vin när Sigge Siggelito somnat men vi var så trötta att det nog bara blev ett halvt.

Lördagen blev Sigrunmys och god frukost och promenad i Frederiksbergs have (där ska jag springa nästa gång jag hälsar på!), en smaskig fika och lite shopping och så småningom hem och hämta ryggsäcken och bege mig vidare mot Helsingborg för att tura lite med trivsamma vänner innan kvällens clou - konsert med Mats & Morgan och Magma. Jag var inte alls på humör för M&M, men Magma var helt magiskt sköna och vilken energi! Jag är så glad att jag inte skippade detta!

Sömnig Sigrun

Det jag inte är glad för är att så många karlar (OBS inte män, och definitivt inte de i mitt sällskap igår) ofta beter sig som idioter ute på lokal. Utan någon som helst hänsyn knuffar de sig förbi, trampar en på fötterna, ställer sig bredbent precis framför en, trots att det finns plats runtom, så att en (jag) inte ser scenen, armbågar sig fram vid baren och viftar med plånboken och (lyckligtvis inte så ofta, men det hände igår igen) ställer sig alldeles för nära (min komfortzon sträcker sig helt klart längre än 0,5 cm) och när jag flyttar mig klänger de efter. FYFAN. Om jag upplever det som störande, hur ska det då inte vara för de unga och snygga tjejerna? BLEH.

Som logi hade jag lånat en liten etta på Högaborg och dit begav jag mig direkt efter spelningen. Skönt att ta en snabb dusch och kura ihop i sovsäcken. Vaknade av strålande sol och en vidunderlig utsikt över stan och sundet. Låg och drog mig och lyckades sedan lokalisera lite kaffe, även om det var Gevalia. Say what? I Zoégas hemstad? Hm.

Jordbodalen, Helsingborg

Drack kaffet halvliggandes i soffan och filosoferade. Behöver tänka över saker och ting i mitt liv. Eftersom jag tänker ännu bättre när jag springer drog jag på mig löparkläderna och begav mig ut för att springa en sväng. Jag hade tänkt kanske en halvmil, lite drygt, men det var så fint och jag hade ett sådant fantastiskt flow. Jag blev ju inte trött! Och när jag till slut behövde runda av för att hinna duscha och promenera ner till Knutpunkten för lite frukost innan tåget hem så var jag uppe i 12,5 kilometer. Hade jag inte haft en tid att passa hade jag nog klippt en mil till! Tänk, så inspirerande det kan vara att springa i ny miljö ibland. Inte tänka på löpningen alls utan bara njuta av solen, luften, vattnet och alla vackra träd. FLOW.

Mississippi Blues - Johnny Winter

Tunnel under Södra Stenbocksgatan, Helsingborg

apartheid...

Hind, Matilda & jag

Min sköna saudiska vän Hind skriver på Facebook och berättar hur hon och en kvinnlig arbetskamrat häromdagen blivit anmodade att lämna cafeterian i det nya kontorshuset, där hon arbetar, då de skulle äta lunch. De blev inte ens direkt anmodade utan meddelandet gick via en manlig kollega. Hur frustrerande det än må vara, att somliga saudiska män uppenbarligen är så känsliga för kvinnligt sällskap att de inte kan äta i samma lokal, så är detta inget en kvinna kan sätta sig upp mot. Så idag gick de ner till cafeterian för att köpa mat att ta med ut och efter det tog det inte ens trettio minuter innan hon fick ett mejl med cafeterians nummer så att hon/de fortsättningsvis kan ringa in sina lunchordrar och få dem levererade till avdelningen...

Så går det alltså till i den stora [saudiska] världen utanför Aramcos compound, där det förvisso finns avskild sittning för den som så önskar, i Dining Hall, men det vanligaste ändå är att män och kvinnor äter i samma matsal och understundom till och med vid samma bord...

Men det är ju inte alltid bara männen som vill upprätthålla en strikt moral och segregation. När jag skulle flyga hem blev det lite dålig stämning då en djupt beslöjad ung kvinna först inte ville sitta på anvisad plats, eftersom hon tyckte att det verkade bekvämare vid den plats hon själv valt, och sedan blev hon arg för att en man hade mage att sätta sig bredvid. Att det var hans plats verkade hon tycka var helt irrelevant och att han skulle ta hennes egentliga plats fanns inte på kartan - då hade han ju fått sitta bredvid en annan kvinna, som inte var villigare hon. Lösningen blev att hon fick ta sin anvisade plats och så sitta där och sura bakom niqaben, bredvid en annan lika beslöjad kvinna som inte hade samma sofistikerade utstrålning. Nästa gång får hon väl köpa upp en hel rad, dårå...

Frontier Psychiatrist - The Avalanches

sömnen

Åtta timmar. Jag är lite groggy av sömnmängden men samtidigt känner jag mig riktigt utvilad. Skönt. Jag tackar träningen för min extra goda sömn! På mitt köksbord tända ljus och nybryggt kaffe och på golvet bredvid åtta små grå tassar som trippar omkring. Lite blygt, men... ändå! Fyra vita också. betydligt morskare. Mys!

Nigeria. Det går inte att ignorera att ännu ett afrikanskt land har infört lagar som beskär människors liv, som kriminaliserar homosexualitet och där till och med guilt by association kan ge fleråriga fängelsestraff. Och detta politiska utspel stöds av religionen, naturligtvis. Konservativa kristna och muslimer med sharialagstiftning verkar vara toksams om detta. BLEH och FY och SKÄMMES TAMEJFAN!

Mycket att göra på jobbet idag, och jag tänkte låta dagen bli lite längre, också. Middag hos, och med, ett par goda vänner ikväll! Sweet!

Sunshine of Your Love - Cream

upplopp

Nu närmar sig upploppet på den här terminen. Mycket ännu som ska göras innan den är i box. Men om det är något jag lärt mig är det att det åååårnar sig!

Visserligen är marken täckt av snö men inte är det sådär ljust som det brukar sägas. Temperaturen ligger strax över nollan och på tak, infarter och liknande har snön smält bort. Good riddance! Jag har faktiskt inget emot att skotta men jag låter hellre bli.

Vad händer idag? En tenta måste snickras klart - i tre varianter - och lektioner hållas. Ett arbetslagsmöte förberedas lite och ett åtgärdsprogram justeras. Lite information till kollegor, en lärarstudent på fältstudier och någon form av utvärdering för elever, i mina kurser (jag funtar på Socrative eller Google drive). Lektioner förstås och förhoppningsvis lite gott snack över en kaffe, med någon kollega. Samt den där gnagande känslan av att det är något jag glömt...

Syrien, igen. Barn som skjuts av prickskyttar. Helt utstuderat. Om det finns ett helvete och det dessutom finns nivåer i detta måtte den delen av vår planet vara en av de lägre. Fifan. Jag mår illa. Händerna domnar av vanmakten.

Vanligen gör jag inte requests. Men här är ett undantag för dig, Fanny!

Do You Hear The People Sing? - Les Misérables

¤£%//@¤QWÖ]]}\

Glad i hågen checkar jag ut från jobbet och kör, i solskenet, mot Nybro för ombesiktning av bilen. Väntetiden är inte så lång och muntert kör jag in i hallen när det är min tur. Besiktningsmannen bjuder på en kopp kaffe medan han besiktigar. Så långt allt väl.

Men... han undrar varför jag inte låtit byta fjäder på vänster fram, som jag (nej... bilen) fått anmärkning på? Jag tror först han skojar med mig... men sedan får jag själv se att fjäderhelvetet fortfarande är av. Bilen är ju sned, för tusan hakar! Jag försöker ringa bilmekarverkstaden men ingen svarar. Hm.

När besiktningen är över lämnar besiktningsmannen över nycklarna till mig. Jag sätter mig i bilen och avser att snabbt ta mig därifrån, men... växellåset har slagit i och... ehm... låst sig. Det går alltså inte att vrida om startnyckeln och inte heller går det att få växeln ur backläge. JEFFLA SOPIGT! Varför lägga växeln i backläge på plan mark och när jag dessutom ska köra iväg inom tio sekunder?! Jag bad honom fixa det (väl vetandes att det inte är lätt - jag råkade själv ut för detta för en tre-fyra år sedan) och han försökte. Det gick inte så bra. han hämtade en kollega. Han kunde inte heller. De vinkade till sig en tredje kollega som efter sex-sju minuter lyckades kirra det. Vid det laget var jag heligt förbannad och fick använda nästan all min sociala kompetens för att säga "tack, hej och trevlig helg" i stället för att örfila upp dem. och då var det ändå inte deras fel att bilen inte var lagad...

Sedan var det ändå skönt att köra bort till fiket vid stationshuset där jag & Annhelen understundom sammanstrålar för senlunch och prat. Vi åt goda hamburgare och la en rejäl stund på att ventilera saker och ting. SKÖNT!

På väg hem körde jag inom verkstan för att köra det nya underkännandeprotokollet under näsan på Vissa och Somliga - men grindarna var stängda. Det lyste i och för sig men ingen svarade i telefon heller.

Fortsättning lär följa.

The Plague (of Christ) - Vexator

mkay..?

Egyptisk myndighetsperson eller kanske hovrättsråd?
Same shit. Different name.

Nytt försök att få bilen fixad. Den här gången går det vägen. Den får stå på verkstan tills jag kommer hem från Saudi. Men jag får mig en lagom promenad till jobbet. Det är faktiskt ganska skönt att röra sig en stund innan jobbet. Vore jag inte så urbota lat och älskade mina långsamma morgnar så mycket skulle jag kunnat gå en sådan promenad (fast lite trevligare omgivning än infarten till Byn, då) varje dag. Rent hypotetiskt, då.

Jag läser i DN om pojkars resultat i skolan. Artikeln handlar om en specifik skola, Frejaskolan i Gnesta, där man under en längre tid arbetat medvetet med normkritik, bland annat genom att ifrågasätta mansrollerna, och där pojkarnas resultat successivt har höjts och hur klimatet på skolan också förbättrats. Men det som fångar min tanke är egentligen det som står i spalten till höger om artikeln. Att studier anses omanligt. Det är lite spännande, tycker jag, eftersom högre studier och dito läroanstalter under hundratals år varit manliga bastioner. Pendeln har svängt under de senaste hundra åren och som så ofta med pendelrörelser så svänger det rejält i "början". Jag undrar hur det ser ut om ytterligare femtio, eller hundra år - är situationen mer jämlik då? Inget superseriöst i denna fundran och ingen vidare utveckling. Mer som att jag tänker högt. Jag gör det ibland.

Och så lyssnar jag i detta NU på Cecilia Uddén - denna fantastiska journalist! - som bryter ihop och börjar gråta när hon pratar med den egyptiske företrädaren för vad-det-nu-var som är så jeffla cynisk och nedlåtande och som tycker att syriska flyktingars öden verkligen inte är hans sak... och jag vill bara gråta, jag också. Och jag tänker... att vi aldrig pratar om sådana här saker över fikabordet på jobbet, eller annorstädes. Men... det blir ju så dålig stämning, då...

Apropå dålig stämning så kan en ju verkligen börja undra över dem som sitter i Göta Hovrätt. De kan alltså inte förstå upprördheten över deras senaste bedrift; den att sänka skadeståndet till den flicka som smygfilmats av sin kille, när de hade sex. Killen la sedan ut filmen på olika porrsajter. Hovrätten försvarar sitt domslut med att det ju är så vanligt nuförtiden att folk är öppna med sitt sexliv. Ehm. Okeeeey..? Men om en är öppen med andras sexliv, då? En kan ju få hjärnblödning för mindre...

Know Your Enemy - Rage Against the Machine

må du ruttna långsamt, lord voldemort

Jag har svurit att aldrig promota hans namn. Men den här dagen, för två år sedan, miste 77 människor (mestadels riktigt unga människor med hela livet framför sig) livet för att en idiot med en synnerligen vriden uppfattning om sakernas tillstånd, samt människolivs värde, kallblodigt avrättade dem. Det är min namnsdag idag, men det firar jag aldrig. Ännu mindre efter Utøya.

Så här skrev min goda god vän Kia på Facebook idag, och jag tar mig friheten att citera henne:

"Idag är det 22 juli. 
Glöm aldrig att ta avstånd från hat, hämnd, resignation, extremism, rasism och våld inom dig själv och i livet runt dig. 
Älska och odla glädjen, hjälpsamheten, kärleken, ärligheten, vänligheten och förlåtelsen du har inom dig och inspirera andra till att göra detsamma!
Är det svårt för dig att göra just detta så sök hjälp! 
Världen har alldeles för många hatande, resignerade, våldsamma och hämndlystna människor för att även du ska vara en av dem! 
Låt 22 juli vara en dag för att tänka och agera utifrån andra värderingar än det ABB gjorde i Oslo och på Utöya!"
Som om inte den tragedin vore fullständigt nog fick jag samma dag veta att en i vänkretsen tagit sitt liv - och dagen efter att Amy Winehouse joinat Club 27...

Love Is A Losing Game - Amy Winehouse

I lördags kväll upptäckte jag att en säkring gått på ovanvåningen och varje gång jag bytte small det på nytt. Sådant händer givetvis på helger. Eller under semestertider. Den här gången bådadera... Så jag löste det med en förlängningssladd så att vi åtminstone kan ha en lampa tänd om kvällarna. Nu på morgonen ringde jag en någon seg elektriker (hans första arbetsdag efter semestern) som hade tusen saker att ta tag i så han kan komma hit först på onsdag och kolla vad som kan vara problemet. jag tror (vet...) att det är två sladdar i taket som antagligen kommit för nära varandra (dåligt isolerade) men så fan heller om jag meckar med det elektriska. Där går min gräns för vad jag vill testa i fixarväg. Så nu får det väl vara lite provisoriskt då tills onsdag. *muttra*

Nu ska jag fylla på kaffemuggen, njuta lite till av stillheten på min altan och så småningom bege mig till min arbetsplats för att skanna in några dokument som behövs för att jag ska kunna få "sponsorskap" (har inget med pengar att göra utan är en slags inbjudan) från Aramco (Mikes arbesgivare) så att jag sedan kan söka - och få - visum. 

Jag tror jag ska inom affären och bunkra lite också. Detta blir första året jag faktiskt är hemma under hela Emmabodafestivalen och köerna på Konsum och liknande ställen lär en inte kunna skoja med under resten av veckan... 

Hej och hå!

jordgubbsfrulle

Idag är det verkligen en underbar majmorgon. Jag har satt ut plantbebbarna på altanen, vattnat och njuter nu av anblicken av min gröna, välklippta gräsmatta. Till och med den risiga forsythian är vacker i morgonsolen! I frukosttallriken en klatt havregrynsgröt med jordgubbar. Byns bästa i Frökenmuggen.

Retronaut.com

Det behöver jag. Jag har ju så gott som aldrig bekymmer med insomning, men jag vet att när jag vid något sällsynt tillfälle vaknar alldeles för tidigt (halvfem idag...) då är det stress på gång. Egentligen är stressen inte alls oöverkomlig men försök säg det till min hjärna, i vargtimmen. Det som stressar mig mest är nog att det liksom hamnade på mitt bord att rådda med alla campingdetaljerna till SRF och när jag vaknade i morse försökte min hjärna antagligen lösa problemet med dalkullornas bilpass. Vilket jag nu, i mer vaket tillstånd, tycker att de kan rådda med själva. Dock tillät jag mig inte att stiga upp förrän efter någon timme vilket gör att jag ändå känner mig utvilad.

Dagen idag blir en dag bakom drivor av nationella prov. Jag har god lust att ta alla proven, orättade, och skicka upp till Skolverket. De tvingar oss att köra proven, som ändå inte mäter allt kring kunskapskraven, och därför tycker jag att de fanimej kan rätta dem själva. I egentligheten (bra ord, va'!?) knyter jag givetvis näven i fickan, gnisslar lite tänder och rättar vidare...

På morronnyheterna får jag höra om personer som beställer våldtäkt på barn, via nätet, och sedan får se på - i realtid - medan övergreppen begås. Då blir jag sådär vanmäktigt arg igen. Vaihelvete? När jag hör sådant... dras mina mest primitiva sidor fram... vad kan vara ett lämpligt straff för människor som håller på med sådant? Finns det ens straff nog? Och... hur ser en sådan individ ut? Kan en se på någon att hen är en våldtäkt-på-barn-beställare? Knappast. Det kanske är min granne? Eller din?

Jag försöker släppa det. Måste, liksom. Får ta en bloggpromenad och fylla på kaffemuggen. Lyssna på Tankar för dagen. Tänka på dalkullornas bilpass eller whatever.

Une Nuit à Paris - 10cc

Instagram, ja. Det har jag nu. Den som vill se taffliga bilder utan egentlig kontext (kontexten är ju möjligen... jag?) kan ju följa mig på mronnby.

ungjävlar

Saker som inte är okej: att kasta stora, stenhårda iskokor på mina - och grannarnas? - fönster. Ändå är det vad två räklar roat sig med vid några tillfällen ikväll. Den ene är lite kort och mörkklädd, den andre gängligare och iförd en knallröd jacka.

Sådant trams (gärna sagt med samma uttal som Carl Bildt som jag just nu ser ett program om, på teve) gör mig faktiskt väldigt förbannad.

Och det är ju synd nu när jag för övrigt är så alldeles väldigt nöjd med både arbetsdagen och mina insatser därefter. Huset är städat och kylen och skafferiet innehåller det som behövs. Pelletsbehållaren är full. Jag jobbar visserligen hela dagen imorgon, men för övrigt är det liksom helg och morgondagen blir en slags fredag. Det firar jag ikväll med ett stilla glas rött och en bit ost.

åtta timmar senare

Bra sömn i natt. Goda drömmar (jag minns bara känslan av dem, inte innehållet). Vaknade vid halvsex. Satte på radion tysttyst. Somnade om. Och lät mig sova till halvsju. Nästan sovmorgon, ju. Känner mig lite seg i kroppen men är garanterat feberfri.

Tänker på en film som cirkulerade på Facebook igår och som också kommer att utvecklas kring i kvällens Uppdrag: Granskning. Och jag tänker att förutom att det är så sjukt att det nästan känns overkligt så finns de överallt, de där männen. De hatar inte bara på nätet; de hatar överallt och de hatar kvinnor generellt. Fast de skulle inte erkänna det. De skulle möjligen sträcka sig till att medge att de hatar någon enskild kvinna som på något vis inte är som de förväntar sig. Men hatet... det finns där. Dessa män känner sig så hotade av att kvinnor uttrycker en åsikt, som inte stämmer överens med deras egen, att de inte drar sig för att komma med hot om sexualiserat våld och ond bråd död. Sverige 2013. Längre har vi alltså inte kommit.

Nu vill jag se Riktiga män rasa emot detta. Vägra tillåta. För så länge enbart kvinnor reagerar - och agerar - får dessa mentala kalhyggen tyvärr luft och kan fortsätta med sitt hat.

mayhem

Men... om en måste proviantera, då?

Vi behövde verkligen det. Tog omvägen om sköna vännen Ulla för att få igång hennes bil men sedan var det no mercy. Köpcentrat Bergvik utanför Karlstad kan lätt mäta sig med Ullared i fråga om förvirrade människor som låter all sans och allt vett fara och flyga. Som om detta inte vore nog finns det de som därtill sitter bakom en ratt...

Jag får, i sådana lägen, en obändig lust att göra en falling down. Tur jag inte har ett basebollträ i bagageutrymmet (järnrören lämnar jag åt mentala kalhyggen i kostym...). Tur är också att jag har år av träning bakom mig i att verkligen stänga ute all sådan galenskap och gå in i kö- och trängselmode, vägra låta mig stressas och vandra i min egen lugna bubbla.

Jag hade behövt inom Biltema också, för att köpa nya blad till vindrutetorkarna. Men där gick min gräns för idag. Jag får ta det en annan dag, helt enkelt.

Så nu sitter jag i en skön soffa och avser att äta en knäckemacka och se Downton Abbeys julspecial, via SVT Play. Lugn och fin.

Lev hette han ju. M Ronnby (by)

en unnar sig

Jag tog mig en liten sovmorgon idag. Gick inte upp förrän fem i sex.

Ändå hinner jag det jag ska och min morgon är lugn och tyst. Ja, om en bortser från reportage från ett ånyo drabbat Haiti, efter Sandys framfart, och ännu en mobilfilm på SD-toppar som bär sig åt som förväntat. För det var väl ändå ingen som trodde att de förändrats bara för att de dragit på sig kostymer och folkdräkter? Och... när en tänker på att de som kommit i mediafokus nu är "topparna" - så vill en inte låta tanken vila för länge vid hur botten ser ut...

Men... annars... så smakar kaffet bra och fötterna vilar på bordet, ljusen brinner i sina lyktor och en bra dag väntar på mig, utan att stressa mig.

släckt va're här...

Vacker solnedgång. Jag dricker ett litet glas rött vid köksbordet efter att ha satt in en form med rotsaker för rostning i ugnen. Mats vispar ihop en kantarellsås. Grillad entrecôte till det. I Åfors dricks det nu gravöl efter det att den sista ugnen släckts. Hyttan var knôkafull av folk, utanför spelade Polyhymnia och inomhus kompade The Bicycle Repairmen Bertil Vallien och andra glasarbetare medan de gjorde den sista gjutningen...

 

SKÄMMES tamejfan, Orrefors Kosta Boda AB, New Wave Group AB och Torsten Jansson.

*yawn*

Är det bara jag som redan varit trött på den amerikanska presidentvalskampanjen ett bra tag? Visst är det ett avgörande val, inte minst med tanke på hur USA lägger sin näsa i blöt lite varstans, och dessutom kittlande och fascinerande att se hur republikanerna blottar en avgrund av rigid konservatism. Men ändå... orka, liksom.

lärdomar

Att jag aldrig lär mig. Det går inte att åka tåg om man har förväntningar på att komma fram vid en given tid. Vi hann ju inte ens till Växjö innan det började jävlas och när jag väl var i Alvejävelsta fick jag boka om till ett senare tåg. Här sitter jag nu och åker och kanske kommer vi fram när det här tåget ska vara framme - kanske inte. Troligen inte.

I den här papperskorgen kastar jag skittågsystemet vi har och tänker även framledes köra bil, trots att det är helt förkastligt för vår miljö...

voldemort

Det är mycket i teve nu, om massmördaren ni vet. Jag vägrar fortfarande att skriva hans namn, och helst vill jag inte ens säga det. Han är inte värd att omnämnas. Jag känner stor empati med de som på olika vis drabbats av hans sjuka föreställningar och det finns inget straff vidrigt nog för att skipa ens den allra minsta rättvisa. Så tycker jag.

tillbakatagning

Jag tar tillbaka det där med att det skulle vara synd om killen vars Cadillac låg i diket igår. Lokala informatörer lät oss förstå att det handlar om en fyllekörning. Rätt åt en. Sådana är det inte synd om. Basta.

in your duckface

Igår var vi lite sega och hamnade i soffan, med fjärrisen i högsta hugg. Råkade ramla in på ett program som heter Älskling, du har blivit en tjockis. Jag tänkte att det skulle vara ett sunt livsstilsprogram men vad får jag se i bild om inte en blåst blondin som tar läppförstoringen till nya, oanade höjder. HerreGUD. Tjejens ansikte fick liksom övervikt och nedre delen av ansiktet såg ut att hänga på henne.

Hon ville att hennes karl skulle gå ner 15 kilo så de kunde vinna 100000 kronor eftersom hon ville ha nya bröst. De hon hade såg plastiga nog ut. Men nya läppar kunde jag förstått - de hon låg inne med borde reklameras.

Så går det när man avviker från public serviceteves smala väg. Jag återhämtar mig med lite funk: