alltsomallt

Jo, men det går ju rätt bra med, och på, jobbet. Ändå. Jag har några riktigt roliga klasser och de kollegor jag har i min närhet är både trevliga, proffsiga och lite kul. Vi har ett gott utbyte av tankar och idéer. Så jag trivs gott. Men arbetsglädjen vill inte infinna sig. Jag tror att det är något jag får leva med. Jag har väl varit ovanligt privilegierad i det avseendet, tidigare, och jag får väl acceptera att det är på annat vis nu. Kanske ordnar det sig med tiden.

Ny månadsdekoration i min Bullet Journal

Jag tränar varje morgon, innan jobbet. Jag tror jag är inne på fjärde veckan nu och har liksom fått in vanan att kliva upp, dra på mig träningskläderna och när kaffet är klart hälla upp det i en mugg med lock och sedan köra in till Ystad. Förberedelserna gör jag kvällen innan. Gymmet bidrar faktiskt till min trivsel och det är en skön start på dagen. Dessutom har jag eftermiddagar och kvällar fria om något trevligt skulle dyka upp, eller om jag behöver hämta Sigrun (vilket i och för sig också är trevligt). Oftast gör det ju inte det, men ändå. Om inte annat så har jag tagit för vana att avsluta min arbetsvecka med en fika på stan och det känns bra. Jag fick en fråga idag om det är Ystad jag vill bo i, sedan, eller om jag kan tänka mig någon annan ort i närheten, eller pendla in från Malmö. Men... nej, jag vill bo i Ystad. Jag vill bo vid havet, nära jobbet och i en fin liten stad. Dessutom vill jag bo så jag snabbt kan ta tåget in till Malmö, eller över Sundet.

Resan till Budapest börjar närma sig, så smått, och det ska bli riktigt kul. Alltid roligt att resa med Johanna och tillsammans strosa omkring och bara upptäcka och uppleva. Prata, äta gott, dricka gott och kanske ge oss en spabehandling (för det hör ju liksom till när man är där) och fika på mysiga caféer. Kolla på folk och njuta av oplanerad, fri tid.

Kollektivet är utvidgat igen. Ett par kompisar till M&M har flyttat in, med sin lille son som är lika gammal som Sigge, och ska stanna här tills de kan flytta in i sitt nyköpta hus, om åtta veckor. De är rara och det är kul att se Sigrun leka och leka och leka med sin kompis. Och jag kan ju alltid dra mig undan till mitt om jag tycker det blir för mycket. Jag tänkte bidra till stimmet genom att be hit vännen Lena, från Emmaboda, framöver. Och Erica. Och jag skulle vilja ha en glöggfest i början av december. Tur här är gott om plats för det är ju lite svårt med kommunikationerna när folk har glöggat och ska hem...

Tom Petty har gått ur tiden. Jag har aldrig varit något stort fan, men han har gjort mycket jag gillat och många av hans texter har haft något att säga mig.

Refugee - Tom Petty And The Heartbreakers

random rants

Jag har sovit gott i natt. Själva vetskapen om att ingen väckarklocka kommer att störa min morgonsömn verkar ha en positiv inverkan på sömnkvaliteten. Dessutom har Assistenten tagit upp sin vana att sova vid mina fötter. Det är så rogivande att höra hans små snusningar och känna värmen mot benen.

Däremot har jag en mycket lätt huvudvärk och något som svider lite i halsen. Det får bli en dag av panodil och mycket hett te. Bli sjuk har jag inte tid med. Inte lust, heller.

Jag ska köra ett par tvättar, hjälpa Matilda med något och hänga lite med Sigrun och i övrigt försöka komma mig lite ikapp på saker jag försummat alltför länge, så som intressanta klipp/tal från TED och Youtube, senaste avsnittet av Ett fall för Vera och lyssna vidare på min ljudbok (den tar jag med på regnpromenaden jag tänker ta mig, senare i eftermiddag).

Ikväll kan det mycket väl bli en film och lite popcorn, med Matilda. Mike är på jobbresa (till Japan, den stackaren...) och alla överflitiga amerikaner är hemresta... Alltså kan vi ha en avkopplande lördagskväll. Ja, missförstå mig rätt; Mike är lika bra som vi på att softa, tro inget annat.

Skön avslutning blev det på arbetsveckan igår. När jag kom ner till gymmet var den sista kollegan just på väg ut och jag fick nästan två timmar alldeles för mig själv. Fatta! Ett komplett gym - att leka loss i! Jag körde hög musik, fuldansade lite, körde ett fetinghelkroppspass och avrundade med några kilometers intervaller på löpbandet. Min hjärna hatar löpbandet. Jag springer en halvtimme och när jag kollar klockan har det gått två och en halv minut. Men... min kropp gillar det. Särskilt bråkiga knät - och jag gillar att samarbeta med min kropp, så... och efteråt tyckte nog även hjärnan (inte minst pannbenet) att det var en bra sak, ändå.

Medan jag skriver det här lyssnar jag på ett alldeles fantastiskt skönt program för oss som älskar hösten. Jag tror dessutom att det kan vara ett program för alla dem som inte.

Det börjat bli lite småkallt, om morgnarna. Jag trodde att mina stövlar och jackor låg i ett par lådor i min garderob, men tji fick jag. Så jag måste upp på vinden och lokalisera dem. Bara kofta, eller kavaj, räcker inte riktigt längre - inte ens kompletterat med en varm skön sjal.

Pratade med Johanna häromdagen. Hon är in charge för att välja, och boka, boende i Budapest (höstlovet). Hon har hittat en liten trevlig lägenhet, supercentralt, som dessutom råkar ägas av en av hennes arbetskamrater. Fint. Då kan man fixa sitt kaffe exakt när man vill. Och det verkar vara nära till det mesta. För övrigt lär vi ju inte sitta där och trycka - vi ska ju ut och strosa! Jag längtar dit. Och det känns ju en smula trevligt att jag flyger från Sturup (som vanligt flyger vi in från olika håll och ses på plats) som ligger så nära att jag i princip skulle kunna gå, eller cykla, dit... :)

Så. Lördag, alltså. Panodil, te och lugnt-tagning.

Where You Lead - Carole King

mångkulturellt

Vilken vecka. Uppstartskonferens i måndags. Så nära hemma att jag kunde cykla dit, i solskenet. Jo, för det är givetvis så att bara semestern är slut så kommer finvädret i språngmarsch. Tisdag var en hel del möten och fix med allt som är nytt och som man förväntas få kläm på pronto. I onsdags kom våra ettor så det var fullt kör hela dagen och sedan info för all personal i aulan. Det finns alltså en aula på min nya arbetsplats, tänka sig. Det är jag inte van vid. I Emmaboda fick vi använda Folkets Hus och kyrkan för större tillställningar.

I onsdags kväll körde jag direkt upp till Emmaboda. Det kändes i magtrakten när jag närmade mig Byn men känslan var inte enbart negativ. När jag svängde in över järnvägsbron, ner mot "centrum", kändes det ganska gott att återse alla välbekanta hus, träd, människor. Jag kvistade in på ICA för att köpa lite vatten och frukt och givetvis träffade jag på några elever som ville småprata lite. Jag körde förbi mitt gamla hus och det ser fortfarande inbjudande och mysigt ut. Nya ägarna gör det till sitt och det är precis som det ska vara. Jag tog ett varv runt samhället - och kände inget av det arga, taggiga jag kände när jag lämnade Byn för Stockholm för åtta och ett halvt år sedan, utan kan gott tänka mig att återvända ibland - innan jag körde hem till Lena, som generöst erbjudit mig en sovplats för natten. En timmes prat över tidigt morronkaffe hann det bli, på torsdagen, innan jag körde till Kalmar för att vara med på en konferens, kring mindset, med Carol Dweck och Martin Renton. Egentligen skulle jag varit på vandring med eleverna, mellan Brösarp och Haväng, men när skolchefen i Emmaboda erbjöd mig en plats så bad jag min nya rektor snällt om lov och det var helt okej att åka. Väldigt bra dag. Och som grädde på moset, smör på fläsket, lök på laxen fick jag träffa några av de kollegor jag vet jag kommer sakna allra mest! De trettioen milen hem kändes ganska tunga, dock. Inte minst när det var dags att stiga upp igår. Kort träff med eleverna igen och sedan föreställning med TUMMEL som körde grymt svängig balkan/klezmer och berättade om "flyttfåglar". Vi är många och av olika sorter. Jag har ingen dramatisk flyktinghistoria men i min familj är ju alla på mammas sida ättlingar till vallonska arbetskraftsinvandrare, min pappa och hans familj gjorde resan från småbruket på landet in till textilfabrikerna i den stora staden (och därmed möjligheterna för barnen att studera vidare efter den sjuåriga folkskolan), mina barn har alla rest bort - kort och långt - för att söka arbete och äventyr. Själv har jag gjort flera förflyttningar. Såväl sekventiellt som parallellt. Flyttat, bytt skolor, vänner, fortsatt mönstret som vuxen om än i mycket längre intervaller, vanligen. Brutit mönster och till och med bytt liv. Just nu har jag ju migrerat från de småländska skogsbygderna ut i det sydostskånska odlingslandskapet. Efter lunch fick jag plötsligt flow och fick massor av viktig planering gjord. Det firade jag med att gå ner till personalgymmet, när arbetsdagen var slut, och köra ett pass. Jag fick lokalen helt för mig själv. Underbart!

Igår kväll blev det ett av de där verkligt sällsynta tillfällena, den här sommaren, då vi alla blev sittande kvar i timmar efter middagen och bara samtalade. Barnen (ja, det är nya gäster i huset) hade somnat redan före middagen och ingen bröt upp från bordet för att spackla eller måla eller kratta löv och whatnot. Intressanta och spännande saker pratade vi om och det var en fin kväll. Givetvis kom jag i säng alldeles för sent och nu är jag  ganska trött och seg, men inte på ett oöverkomligt vis.

Husets amerikaner har för vana att alla dagar, som inte är uppenbara arbetsdagar, fråga vad ens planer är för dagen. Mitt svar blir ofta svävande eftersom jag sällan har några, förutom att köra någon maskin tvätt (eller fem... jag kör ofta kollektivtvätt när jag ändå håller på), läsa, ta en långrunda eller kanske småpyssla med köksgrejer, skriva eller något. Jag anar en kulturkrock. Big Time. Men det är inte alltid jag som ska anpassa mig. Så alldeles nyss fick jag hela kåken (>300kvm) för mig själv (och katten, då, men han är ute och jagar sork, eller något) och jag ska lässa skön musik svinhögt, fuldansa lite och komma ikapp mig själv. Jag ska faktiskt jobba lite, också. Ja, jag veeet. Det är emot alla mina principer, men jag säger som Groucho Marx: "Those are ny principles. If you don't like them I have others." Och jag tror faktiskt att detta är det sista hemmajobbandet i år. Jag har bara pyttelite kvar nu, planeringsmässigt, för att vara helt i fas. Egentligen är det nästan överkurs att, som lärare ha en PLAN, när skolan inte lyckats producera ett SCHEMA. Ettorna började i onsdags och på måndag kommer resten... Mer än 1.600 elever - och inga scheman... Joråsåatte...

Bhangri-la - TUMMEL

helt slut

Haha... efter min tämligen medvetna träningsvila var det dags för ett pass idag, efter jobbet. Orken och styrkan fanns kvar. Men nu är jag tröttare än tröttast. På ett skönt sätt. Kickstart på veckan och jag får inte tappa höjd förrän framåt fredag eftermiddag så det är bara att köra på. Stort beslut taget. Nu fortsätter jag på den inslagna vägen.

Midnight Train to Georgia - Indigo Girls

det åååårnar sej...

Hvalfjörður. Så vackert även i regndis.

Så kom jag igenom terminens första arbetsvecka. Ganska hel. Känslan av stress har minskat eftersom jag insett att jag har koll på det mesta, att vi faktiskt kommer att hinna det vi ska - om än inte så på djupet som jag skulle vilja - och att allt kommer att ordna sig, så som det ju nästn alltid gör. Jag är professionell, helt enkelt. Jag kan mitt jobb och jag gör det bra. Det är bara så svårt att ta in nattetid. Jag känner också att något annat börjar släppa. En mer ... generell stress. Och det beror på att jag tränat bra hela veckan. Jag skojar inte. jag kan verkligen känna hur något inuti mig lättar för varje gång jag styrketränar, cyklar, powerwalkar eller springer. Just springandet blir inte så mycket så länge mitt knä inte känns 100 men på dagens sköna PW-runda (i SOL, mind you!) gav jag mig själv en fyra-fem springintervaller på kanske 2-3 minuter vardera. Det kändes okej. Men jag ska vara försiktig. Jag tänkte lyssna på en ljudbok på PW:n men hade glömt ladda det trådlösa headsetet så det la av efter bara en kilometer. Så jag fick lyssna på naturen, istället. Uppåt skogen sa den ingenting. Alls. Men nere i utkanten av Byn hördes en massa småfåglar och ett vackert rådjur korsade min väg bara tre-fyra meter framför mig.

Jenny ringer från Oslo och vi pratar en god stund och plötsligt har jag min midsommarhelg bokad och klar. Den såg jag inte komma. Jag brukar sällan ha några direkta midsommarplaner, överhuvudtaget, och det brukar alltid sluta med att jag är hemma och möjligen har en eller annan gäst. Nu ska jag själv bli bort"bjuden" på en norsk takterassfest. Och vet det flera månader i förväg!

Pratet om midsommar får mig att börja tänka på resor. Jag vill åka på någon bra resa i år, igen. Väldigt gärna roadtrippa på en annan del av Island. Och en storstad, igen. London? Kanske. Jag är också sugen på Prag och nyfiken på Dublin. Nå. Jag får se.

Efter en tur till återvinningen, en tvätt tvättad, PW:n och en sen lunch på en smarrig, värmande rotsaks- och bönsoppa ska jag nu lata mig. Kanske se ett par avsnitt av Sherlock? Ta fram stickningen, rentav?

Winter - Vivaldi 

vilar

Jag har gett mig själv några veckors träningsvila. Senast jag sprang var i London. Jag ska göra det igen, den här veckan. En gång. Kanske två. Men för övrigt låter jag kroppen vila och accepterar att jag har långa arbetsdagar och andra saker jag måste hinna med. Planen är att starta upp träningen igen nästa vecka. Ett par styrkepass. Lite löpning. Träningen får inte bli en stressfaktor, helt enkelt.

Funderar på morgondagen. Idag ska Kuverten ha kommit. Kuverten till de som fått del av lärarlönelyftet. Som förstlärare är jag "inte prioriterad" i den här kommunen. Men alla andra som är legitimerade. Kan bli intressant vid förmiddagsfikat...

Youtube föreslog den här plattan. Jag vet inte varför? Kanske har jag vid något tillfälle följt någons länk till killen? Hur eller hur - det är vackert.

Dreams (full album) - Gabor Szabo

gympaläraren

Torsten på jakt...

Nu har jag kollat på första avsnittet av Gympaläraren, med Kalle Zackari Wahlström. Och jag gillart! Inte som en helhetslösning på ungas allt mer minskande fysiska aktiviteter men som en möjlig väg. Som inspiration. För lärare, föräldrar och - inte minst! - unga. Och det är dessutom ett viktigt och angeläget ämne! Forskningen börjar se exempelvis tendenser till benskörhet och andra åldersrelaterade sjukdomar hos tonåringar!

Jag tänker på min egen skolgång och de förhatliga idrottslektionerna då det skulle hoppas på dessa jävla bockar och plintar och presteras ridsvängar på räck och annat totalt meningslöst. Meningslöst i bemärkelsen att det aldrig gavs några sammanhang, eller valmöjligheter. Och på hur kul det blev när vi skulle dansa, spela handboll eller springa 100 meter - men också hur sällan vi fick göra sådant.

För egen del hade jag 5:or i alla mina skolämnen utom idrott och textilslöjd (där jag hade 2:or...). Och ändå - de som känner mig nu vet att träning och kreativt textilt skapande (sy nytt, sy om, sticka, virka, brodera, whatever) är just sådant jag har som ett par av mina största intressen. Skolan lyckades inte slå ihjäl mitt intresse för detta, trots frenetiska försök... Men tänk om jag hade haft fler möjligheter att utforska vad jag tyckte var roligt? Upptäcka mina talanger eller rentav få stöd att skapa dem? Så annorlunda större delen av mitt liv hade sett ut då, framför allt när det gäller hälsa och välbefinnande!

Hon börjar ta sig framåt nu!

Jag ser hos mina egna barn, i varierande omfattning, att de inser vikten av att röra på sig och när det gäller älskade Sigrun och hennes eventuellt kommande syskon och kusiner tänker jag göra min del för att stötta henne/dem till massor av fysiskt hålligång! Promenader, lek och bus i parker, skogsäventyr, pulkaåkning, upptäcktsfärder, trädklättring (jag låter mina improduktiva äppelträd stå kvar), simhallsskoj, cykelutflykter, och allt annat!

Slut på morgonens rant. Nu ska jag se om jag kan få ut jägaren Torsten på lite fysträning. Solen skapar solkatter via datorskärmen och han jagar dem frenetiskt. Jag tycker han kan gå ut och jaga något levande i stället - även om det bara är en yrvaken fluga, eller något.

Here Comes The Sun - Nina Simone

lyft

Lyftet. Henry Gustafsson.

De tre-fyra senaste gångerna jag varit på gymmet har grejer varit upptagna så att jag inte kunnat köra marklyft. Så där så att jag lite oroat mig för att jag kanske inte skulle kunna alls. Ungefär som när jag hade kraj med magen i början av december och inte kunde springa på över en vecka, och trodde att jag nog inte skulle kunna springa ens 500 meter. Men idag, alltså. Äntligen. Gick ut lite halvtungt och la på tills jag var uppe i samma vikt som när jag lyfte förra gången. ROLIGT!

Annars är arbetet i full gång, eleverna har börjat sätta fart och jag har mycket roligt på gång. Mycket roligt. Och spännande. Mer om detta vid annat tillfälle.

Och så provar jag, uppmuntrad av Linus som kör 90 dagar för att testa, att äta veganskt i veckorna. Helgerna också såvida jag inte blir bjuden på middag. Risken är nog inte så stor. Men kanske unnar jag mig lite mjölk i teet, eller en bit god ost till vinet.

Walk Unafraid - First Aid Kit

rush hour

Veckan liksom bara rusade in mot mål. Om nu fredagen är ett mål. Så här känns det som att det är så, i alla fall. Prepplektioner, vanliga lektioner, möten med elever, kollegor, träning, nätverkande integrationsprojektskväll med ett gäng unga tjejer igår, mer lektioner, överraskningslussa för elever (jag var tomte i röd, tajt klänning, röda strumpor och väldigt fluffig tomteluva), finfredagsfika, springa i skogen, ha discofredag och möta upp några goa kollegor för tågfärd in till Kalmar och en afterwork som avslutning på vår hundradagars träningsutmaning och så mysa på ruskigt mysigt ställe inrymt i stadens gamla stadsmur. Äta gott och dricka fantastiskt god ale och minsann om inte en liten Ardbeg smög sig på, också... och minsann om jag inte fick till en oändligt liten, diskret (och väldigt oskyldig) flört, också. Jag borde helt klart gå ut oftare. Om jag ville flörta, alltså.

Tåg hem och så landa i köket och strax sova.

Venus In Furs - Velvet Underground

i'm back and i'm mean

Novemberkaktus. Det var ett tag sedan...

Ja, det låter kanske märkligt i somliga öron men... JÄVLAR I HAVET VAD SKÖNT DET VAR ATT SPRINGA OCH STYRKETRÄNA IDAG! Efter nio dagar av avhållsamhet hade jag sjukt mycket spring i benen och det blev sju väldigt lätta kilometrar innan jag svängde in på gymmet och fortsatte med en timmes discoträning (ja, ni vet - bara det som
syns! ;) )! Detta är fanimej instant happiness.

Nu har jag provianterat och huset är lugnt och jag väntar på en god väns ankomst i sena kvällen. Sedan blir det trivsam samvaro hela helgen. Vi har inte setts på över ett år (om en bortser från ett snabbt samtal på SRF, i juni) så vi har en del att komma ikapp med. Att hon sedan la sig att sova middag efter jobbet och fortfarande inte ens har kört hemifrån är ju en annan sak. Jag oror mig lite för att min sovklocka ringer ungefär när hon dyker upp, haha...

Le grand cirque de la lune - Ame Son

Skuggshopping?

mitchum och jag

Dessa onsdagar

En synnerligen ordinär dag. Vackert höstväder, förvisso. Underbart, rentav. Men inget stort har hänt. Däremot många små saker. När jag skulle skrapa vindrutan i morse och varken hade någon skrapa eller ett kassettfodral (those were the days...) hittade jag en djungeloljerollon i handskfacket och det avskruvade locket funkade fint som substitut. Men så var det ganska fluffig frost, också. Måste skaffa en bättre pryl. En trevlig pratstund med en kollega. Effektiv planering av vad jag hoppas ska bli några roliga, och intressanta, lektioner.

Ett foto på ett foto

Besök hos tandhygienisten. Där såg jag Robert Mitchum. Han stajlade sig lite. På en fransk strand. Jag tycker han är lik min far. Eller om det är tvärtom? Och jag hann bläddra i en tidning, några minuter, och hittade ett recept som jag tror jag ska testa en vacker dag. Fast varför den heter "mormors" och vad "sumo" ("umo" rentav?) är vet jag inte.

Funkar säkert med mandel- eller kokosmjölk 
också? Lite kanel... kardemumma... mmm...

Det verkar som förgjort att lämna jobbet i tid de två dagar i veckan då jag slutar tre. Idag hann jag till och med starta bilen, när vår administratör kom rusandes med andan i halsen och telefonen i handen. Chefen ringer från Berlin och vill fråga något. Mottagningen är kass så jag går in igen. Sedan måste jag leta upp en elev och prata med hen en stund, också. Till slut kom jag mig dock iväg till gymmet och körde marklyft och chins och hantelpress och sånna goa grejjer. Urladdning De Luxe.

Jag antecknar varje träning.

Till middag fräste jag ihop kycklingfilé, böngroddar och svamp. Helt åkej. Andra maskinen tvätt surrar i tvättstugan och jag längtar till läggdags. På köksbordet brinner värmeljusen och på radion är det följetong om en flykt från Nordkorea - Käre ledare.

En synnerligen vanlig, och helt åkej, dag.

Melancholy Road - Fuchsia

sådärja

Från Elisabeth Olsson Wallins Ecce Homo.
(Bilden "lånad" på nätet.)

Uppstartstisdagen är överlevd! Jag har fått 25 supermysiga mentorselever. Rara, roliga och liksom.. söta! Allt funkade som det skulle och jag har startat upp tre nya kurser också. Och jag har, i ett sammanhang i religionskurserna där vi bl a tittade på några bilder från Elisabeth Ohlson Wallins Ecce homo, sagt ordet "läderbög". Till elevernas förskräckta förtjusning, eller om det var förtjusta förskräckelse. I ett sammanhang, som sagt.

Efter åtta och en halv timmar (där jag faktiskt inte hann gå och kissa på de första fyra och en halv) cyklade jag hem och sedan körde vi till gymmet, Matilda, Mike & jag. Skön urladdning och sedan hem, duscha, fixa snabb middagssallad på pasta och allehanda vegetabilier och så sjunka ner i fåtäljen och kolla ännu ett avsnitt av Mr. Robot. Mycket bra, och udda, serie! Eller som en recension säger: "... a suspenseful cyber-thriller with timely stories and an intriguing, provocative premise".

Nu känner jag mig snart redo för horisontalläge med kudde och täcke.

Burden - Opeth

sommarens sista bad?

Matilda är urstark. Igår var vi på gymmet igen och hon håller ett tufft tempo på crosstrainern och lyfter och grejar med hantlar och skivstänger. Det är roligt att se hur folk sneglar förundrat (ja, magen är STOR nu...) men de kommer också fram och pratar och frågar. En av oldboysen skrockar glatt och kallar mig mormor redan. Jag ler bara ljuvt och vänt tillbaka och säger att "mormor är det nya svarta". Jag är osäker på om han fattar.

Efter gymmet åt vi lunch och sedan körde vi ner till Nättraby för att sola och bada några timmar. Det finns badställen på närmre håll, men vi ville dels bada i någon form av hav (det är bräckvatten vid Nättraby, men ändå...) och dels var det lite nostalgiskäl. Vi körde förbi husen vi bodde i när Matilda var liten och dessutom badade vi alltid vid Tallholmen när hon och Jenny var små och trodde att de där fluffiga sjöväxterna var fragglar...

Fragglarna

Vattnet var hur skönt som helst. Minst 20 grader, alltså, och kändes mjukt och skönt att simma i. Kanske sommarens sista bad? Jag hoppas inte, men jag vet att så snart skolan börjar är det plötsligt som förgjort att få till något badande. En av simturerna blev lite längre för jag såg ett par fåglar som simmade längre ut och jag ville veta vad det var för art. Motljuset gjorde det svårt att se mer än silhuetterna (och jag hade inte kikare med mig) så jag fick ju helt enkelt simma ut till dem och ta mig en närmare titt. Sothöns var det. Inte särskilt blyga och kanske inte så märkvärdiga, men jag tyckte de var fina att se på.

Häromkvällen såg vi Forks Over Knives och Mike som vanligen är mycket kritiskt tänkande har liksom gått på hela grejen och tyckte att vi ska testa äta vegetariskt ett tag. Jag äter ju rätt mycket vegkäk ändå så gärna för mig. Matilda är mer skeptisk och tycker att vi behöver animaliskt protein också men vi kom överens om att göra det några dagar. Om inte annat blir det ju lite nytänk vid spisen. Men... haha... det var inte jag eller Matilda som t ex köpte korv på IKEA häromdagen... Hehe.

Skämt åsido tror jag att vår miljö har sjukt mycket att vinna på att vi äter mer växtbaserad mat och även om jag inte vill släppa kött, fågel och fisk helt och hållet så är det nog bra att, ur det perspektivet, dra ner ytterligare på den konsumtionen. Men kapa alla förtöjningar och utesluta även mejeriprodukter och ägg, och bli vegan? Nope. Njet. Icke.

Utsikt från en motionscykel... Triss i gamla SAABar!

Idag har vi med gemensamma krafter städat och så drog jag till gymmet. Nu är Ironmanutmaningen klar. Bra. Så kan jag fokusera på att springa, igen. När jag kom hem hade Matilda satt en deg till kanelbullar. Smarr!

Emotionally Yours - Bob Dylan

ashtangavinyasayoga, park lane edition

I söndags...

Vill verkligen att sartorius och de andra iliopsoasmusklerna ska snälla till sig. Ingen löpning igår och ingen idag, heller. Däremot har jag dammat av ett par yoga-DVD:er och kört ett par pass och kompletterat med lite extra höftböjarövningar och det känns som att det börjar lätta. Om inte annat märker jag direkt hur jag blir aningens mjukare och smidigare, hur musklerna inte spjärnar emot hela tiden. Tror faktiskt jag ska lägga till ett måttligt yogapass om dagen, under resten av semestern. Sedan kan jag få svårt att hinna...

Vädret har varit helt perfekt idag. För inomhusaktiviteter. Spridda skurar, moln och blåst som fört tankarna till hösten. Jag har haft att pyssla med så det gör mig verkligen inget. Tvärtom. Jag känner ingen väderpress alls.

Såg till exempel en intressant dokumentär på SVT Play, Löparen, om långdistanslöparen Markus Torgeby som drog ut i de jämtländska skogarna för att bo i en tältkåta och springa och slippa en massa distraktioner och stress... Han säger "... det är ju bara att käka havregryn och springa och inte nåt himla krångel..." och jag kan inte säga emot honom. Beundrar modet att ta språnget. Stack bort till biblioteket för att låna hans bok, Löparens hjärta, men de hade den inte. Dock är de ju lyhörda och kommer att köpa in den, och har reserverat den till mig.

Nu faller skymningen snabbt över Byn. Tolvtusen festivalare börjar samlas för några dagars tokparty men än är det tyst och lugnt. Jag ska lägga mig och läsa en stund, eller kanske lyssna på en sommarpratare. I morgon ska jag springa!

Falling - Julee Cruise

allt gott kommer...

... till den som väntar.

En annan sida av min envishet är... tålamod. Förr eller senare ger det utdelning. Efter frukost kom jag mig faktiskt iväg en vända till Miljöstationen med tidningar, plast och annat skrafs. Direkt till simhallen sedan och avverka det jag bestämt mig för. Hela tiden med ett öga sneglandes ut genom de stora väggarna av glas. Snälla, snälla... mulna inte. 

Och det gjorde det inte. Hela eftermiddagen kunde jag ligga där och slacka i solgasset medan katterna gick ut och in och ibland hängde med mig - fast under solsängen. Emellanåt seglade något litet  moln förbi solen men det fick bli hämta-vatten-pauser eller slajsa-upp-lite-melon-avbrott.

Lunch. 

Sixten under cover.

Till slut kändes det som tillräckligt med sol för idag så jag fixade mig en enkel middag av nypotatis, stekt halloumi och lite rött och grönt från kylen. Givetvis åt jag ute på altanen och sedan har jag suttit därute ända tills nu. Läst, lyssnat på musik inifrån vardagsrummet och på livet i mitt kvarter. Lackat naglarna med guldfärg och, efter en viss tvekan innan jag kom på att vafan jag har ju semester för tusan hakar, ett glas rött.


Det är banne mig gott att leva. Här. Nu. Men det har känts smått absurt att, denna idylliska, vilsamma junitisdag lyssna till radion om IS vidriga tilltag, om bebisar som drunknar i Medelhavet, om krisen i Grekland och så politikernas svammel från Almedalen, detta PR-jippo, läsa om gisslanliv i Amazonas ångande, krypande, krälande djungler och samtidigt höra skottsalvor från den närbelägna skjutbanan. Hjärnan och hjärtat är förunderliga som kan låta en ta in allt detta, parallellt, utan att tillåta total härdsmälta... Att liksom veta att just nu, i denna sekund, utstår människor ett ofattbart lidande samtidigt som jag lyssnar på Sommar i P1 och kör en iskall smoothie på kokosmjölk och hallon, i min lilla behändiga portionsmixer.

"Är du deprimerad? Använd Ragnarök."
Inför den lilla festivalen har jag bestämt mig för att vara åtminstone något förberedd. Började med att dra ner Ragnarök till Spotify och researcha lite. Musiken är... magisk, lite drömsk, vilsam... Blev såklart lite taggad också av att de är nästan från mina hoods. Kalmar är ju i alla fall inte jättelångt bort. Tydligen spelade där för ett par veckor sedan.

Jag har inte läst Sweden Rock Magazine sedan eldkvarn brann, men på Ragnaröks hemsida hittade jag en krönika av Mikael Åkerfeldt där han skriver mycket gott om deras självbetitlade album. Jag har stor respekt för hans åsikter (nu ljög jag lite... han är ju Gud, typ... ;)). Jag ska givetvis följa hans råd, inför Ölandsvistelsen: "Ta 'Ragnarök' med dig som en respartner. Spela albumet när hjärnan behöver stängas av för en dag." Will do!

Vattenpussar - Ragnarök

Sista kvällssolen

jag blir så trött...

Sällsynt gymselfie.
Bad hairday.
Motljus.
Whatever.

Nu är till och med jag ganska spak. Klev upp och var på gymmet strax efter öppningstid. Körde fullt pass, minus två tricepsövningar, i drygt 90 minuter och sedan snabb dusch och så simma 60 minuter (1800 m). Jag simmar inte så fort men är... envis. Som sagt.

Och jag som hade tänkte köra en massa skräp och krafs till Miljöstationen, i eftermiddag.

Nå. Känner jag mig själv kommer jag skjuta upp det tills imorgon. Både Miljöstationen och skrafset finns kvar. Jag har kaffe att dricka, musik att lyssna på och minst två böcker att läsa. Efter att nu ha smarrat i mig lunch och vikt tvätt, slängt i en ny tvätt i maskinen och börja skriva en lista på bra-att-ha-grejer att packa med till Öland tror jag att jag börjar med... musiken. Kompletterat med en kudde och en filt... mmm... zzz....

En grej till bara. Ibland vill folk trycka på mig sina musikfavoriter och jag fattar nada (eller berörs bara inte). Ibland får jag får himla bra musiktips. Och ibland får jag Himla Bra Musiktips. Exemplet nedan är av den sista kategorin. Kanske något av det mest intressanta, lockande, berörande, svenska jag hört, sedan jag upptäckte Abramis Brama för ganska länge sedan. Eller Dungen...

Tack!

Hundred Hours - Truls Mörck
(Spotifyinloggning krävs nog)

ååå, den ljusnande framtid...

Så kom den då äntligen, den efterlängtade studentdagen. Vi har alla jobbat intensivt in i det sista, både elever och lärare och annan personal, och idag fick vi vara finklädda och glada och sjunga för full hals och stipendier delades ut och elever underhöll och rektor och andra höll tal och lunchen var god och trevlig och jag kommer att sakna min lilla mentorsgrupp alldeles väldigt mycket, men ska verkligen försöka hålla citrusträdet vid liv... och så var det sjungom studentens och utspring och marsch till flygande fanor och klingande spel, ner till parken vid sjön där det var bål och mingel och väldigt varmt och soligt och det var tur att mina röda skor var så sköna och när allt till slut tonade ut var det mer än skönt att köra bort till ett nästan tomt gym och fullständigt köra skiten ut mig dymedelst ett rejält styrkepass på nästan två timmar.

SA3: Anna, Frida, Lisa, Ebba, Maria,
Jonatan, Max & Elias

Sedan kände jag mig något alldeles oerhört värd att sitta på altanen, med fötterna högt, och dricka ett glas vin. Två, rentav...

Edvin! Vill ni höra något alldeles grymt,
får ni gå till Vilhelm Mobergsgymnasiets
Facebooksida (jag kan inte ladda upp filmen av
någon dum anledning)! Gört!

 K

Anna &Zacke

På väg ner mot sjön och parken!

Knäböj!

Puss!

  The Needle and the Damage Done - Neil Young

kääälmahfredag

Sjukhus. Jag känner en slags anspänning varje gång jag ska besöka ett sjukhus. Känner ett allvar och en oro. Inte enbart för egen del utan för alla dessa andra som vandrar ut och in och genom evighetslånga korridorer och kulvertar. Vad gör de där? Vilka besked har de fått? Kommer de för att få smärtsamma behandlingar, ett lyckobesked eller bara en rutinundersökning? Själv var jag där för mammografi och det må göra ont men särskilt dramatiskt är det knappast. Fast... det beror ju på hur beskedet ser ut som dimper ner här hemma om en två, tre veckor. Det är lite för mycket cancer runt omkring i min vänkrets för att jag ska kunna ta min egen väntan med en klackspark... Det är förresten alltid för mycket cancer. I allas bekantskapskretsar och familjer.

Kalmar konstmuseum har snålt tilltagna öppettider...

Min arbetsgivare (kommunen) är mycket generös just när det gäller mammografi. Eftersom en måste åka in till Kalmar för att göra det får en göra det på betald arbetstid. För mig, som fått tid på förmiddagen och som bara jobbar fram till lunch på fredagar, innebar det plötsligt en "ledig" förmiddag. Jag lyckades både klämma in en promenad runt slottet, i det helt ljuvliga, om än lite blåsiga, vädret, och en fika på Holmgrens, som är ett trivsamt gammalt kondis med skön atmosfär.

Sedan hem och köra sedvanliga The Friday Fys på en motionscykel. Den här eftermiddagen kändes det klart bättre än förra veckan. Medan jag cyklade tänkte jag på diskussioner på sociala medier och annorstädes kring trenden kring hälsa och träning. Vågen, kanske snarare. Och varför det alltid ska polariseras. Varför det alltid ska bli en massa svammel om träningsnarkomani och hur det är att jämställa med beroende av t ex spel, sex och droger och hur JÄTTEMÅNGA drabbas av ortorexi för att ANDRA peppar med sin träning... eller för den delen hälsohysterikerna som kolkar rödbetsjuice och drar ut i krig mot sockret. Inga har fel, men de har förbanne mig inte alltid rätt heller. Och... med all respekt för de som drabbas av ortorexi... men dels har det inte i sig självt med träningen att göra. Man får inte ortorexi av att träna... utan troligen har det mycket djupare orsaker, av ungefär samma skäl som andra får anorexi... och dels så är det faktum att en massa människor tränar mycket och målmedvetet inte ett nationellt hälsoproblem. Det som är vårt stora nationella hälsobekymmer är att många äter helt galet och inte heller rör på sig och därför blir sjuka, överviktiga och många inte heller särskilt lyckliga. DET är problemet.

Exploderande magnolior

Själv tränar jag sex dagar i veckan. För att jag kan, hinner och vill. För att jag funnit ett fritidsintresse som jag tycker är roligt! Förhoppningsvis har min familj glädje av att jag kanske lever friskare (och möjligen något längre?) men också jag själv, som stärker skelett och muskulatur, sänker min vilopuls (skonar hjärtat), håller mig oförskämt fri från förkylningar och flunsor, sover så gott, så gott om natten, stärker min självkänsla när jag utmanar mig själv och klarar det, vårdar min mentala hälsa, kanske undviker att trilla ner i depressioner, har en aktiv och - för mig -meningsfull fritid, inte vanemässigt stoppar i mig en massa skräp men understundom, som igår kväll, kan avnjuta lite godis eller en smaskig middag och något glas rött till det utan minsta dåligt samvete - eller särskilt stora bieffekter, heller.

Den här lördagen ska bli sjusärdeles lugn. Ingen träning. Och då menar jag... ingen. Alltså inte ens den där raska långpromenaden. Ska köra musik hela dagen, städa mitt hus (så småningom) och kanske hitta på något trivsamt pysselprojekt. Det var längesedan jag sydde något kul. Till exempel. Kanske baka bullar? Time will tell.

I Think of You - Rodriguez 

sportig ledighet - dag 1

Nu är jag ledig i nio dagar. Jag fick en smakstart på ledigheten igår när Linus kom och gjorde mig sällskap några timmar. Roliga och mysiga samtal och massor med tända ljus. Mannen i mitt liv. Kärlek.

Jag har vänt på mina rutiner från och med den här veckan och tänker fortsättningsvis ha lördagen som min vilodag. Så jag har varit ute och gått en lång, skön promenad. Tankat dagsljus och energi. Lyssnat på Filosofiska rummet och Människor och tro men inte på högre volym än att jag också kunde höra en hoper vilseledda fåglar som uppenbarligen verkar tro att det är vår. Det är det dock inte, alldeles oavsett plusgrader och tö. Fast jag undrar lite var alla andra i Byn kan vara? Jag mötte en kvinna med en hund, precis i början av promenaden, men sedan inte en käft. På nästan en mil..?

Resten av min ledighet tänkte jag köra några extrapass träning. Är det sportlov så är det. Jag funderar bara på... vad. Om jag skulle köra lite yoga, kanske? Testa ett corepass? Simma en morgon? Eller bara utöka med att ta en sådan här härlig långpromenad varje dag?

Medan jag funderar på detta tänkte jag sticka klart en mössa jag påbörjade häromkvällen. Det får faktiskt räcka som plan för resten av den här dagen. Alla hjärtans dag, dessutom. Som jag läste någonstans... "det är ingen som älskar dig de andra 364 dagarna på året, heller". Tur för mig att jag inte fäster något avseende vid den här sortens hittepådagar - mer än att det är lite roligt att häckla... annars hade det varit läge för en smula bitterhet. ;)

The Throat of Winter - Opeth

  

it's alive!

Jag lunchade med en supermysig kille idag!

Jamen... JAAA! Igår var jag och krossade på gymmet och idag sprang jag 6,2 ganska kvicka kilometrar, bara sådär, liksom! Att inte springa på nio dagar och sedan bara ge sig ut, och ibland behöva parera isfläckar (som dock var så få att jag valde att springa i vanliga skorna, utan dubbar), kommer antagligen kännas lite i gluteus maximus i morgon - men det kan det vara värt!

Dessutom har den här arbetsveckan, trots att det bara är onsdag än, varit alldeles utomordentligt givande, vilket känns SÅ bra. Idag, t ex, fick jag en vitamininjektion och nyinspiration av Karin Brånebäck som föreläste om det flippade klassrummet. Kvitton på mitt eget tänk, och min dito praktik, och flera nya idéer att utveckla och testa!

Utvecklingstrappan är användbar i många sammanhang!
(Illustrationen har jag lånat från Karins blogg och den är licensierad
via Creative Commons, vilket också framgår i bilden.)

I'll Be Seeing You - Billie Holiday