ordning och reda

På fredag ska jag träffa en läkare. Det är skumt att boka läkare nuförtiden. Man får svara på en massa frågor via sms och en sköterska frågar om något hänt de senaste månaderna som bidragit till mitt välmående.Välmående? Jag ifrågasätter ordvalet och hon menade tydligen motsatsen. Hm. Nå, vi får väl se vad det ger. Kanske kan jag få någon bra strategi att få mer energi? Något tillskott? Jag äter mycket tillskott redan (vitaminer & mineraler) som vegetarian och nästan-vegan, och vid blodgivningen för några veckor sedan sa de att jag har väldigt bra värden. Men den här tröttheten... den liknar inget jag tidigare varit med om. Jag dyker ner i arbetet. Det "måste" jag ju sköta. Jag försöker ligga i framkant och inte låta rättningshögarna växa. 

Och så försöker jag vara strukturerad även i övrigt. Inte spara disken. Ordning och reda i byrålådor och garderob. En god vän uppmuntrar sig själv med att föra bok över sina klädutgifteroch sedan klappa sig på axeln när hon räknar ihop ett år och bara har köpt (nytt och andrahands) för 1165kr. Jag köper verkligen inte särskilt mycket kläder, så detta kan ju faktiskt bli lite roligt, ändå. Visserligen har det bara gått en månad och jag har bränt av 1850 spänn ungefär... men det var inköp jag behövt göra länge (tre t-shirts i merinoull, korta och långa ärmar och en praktisk men säkert helt otrendig vind- och vattentät jacka från Didriksons - allt detta absolut nödvändigt för att ha det nöjsamt när jag är ute) och när jag funderar kan jag faktiskt inte komma på vad jag mer skulle behöva under året? Kanske ett par träningsskor, typ "walking". Kanske inte?

Hunden var hos frisören idag. Då åker man till Tomelilla och medan han blir ansad brukar jag sitta på ett franskt café (jo... de spelar franska chansons, ägaren bär liten hatt och kallar mig "Madame"... och han är faktiskt fransman, så han kommer undan...) och dricka gott kaffe och sticka. Så även idag. Det kändes som en treat. Jag kan diock inte säga att jag satt där och tittade på folk, för idag var jag helt själv. Så till den milda grad att en snubbe stack in huvudet och undrade hur länge jag hade öppet idag. 

En kär kollega och vän gjorde sin sista arbetsdag idag. Nu går hon i pension och jag kommer sakna hennes glada sällskap och kloka tankar. På jobbet, that is. Vi ses ju utanför den sfären då och då, som väl är. I morgon fyller hon år. Jag måste komma ihåg att ringa henne.

The Partisan - Leonard Cohen

jamen... semester, då...

Egentligen är det ju idag som är den första riktiga semesterdagen. Torsdagen  var en arbetsdag där chefen gav oss ledigt, och sedan har det ju varit en slags helg i dagarna tre. Men idag... jag vaknade aptidigt, men lyckades somna om till halvåtta. Lugn morgon, med tvätt och annat pyssel och sedan ut till en välrenommerad loppis i Löderup. Men inte hade de just den låga bokhylla i med femtio-sextio år på nacken som jag sökte. Eller... jo... det hade de faktiskt men de hade låtit den stå ute så att faneret släppt och så mycket renoveringsarbete hade jag inte riktigt tänkt mig. Jag får leta på ett nytt ställe, i morgon. Men när jag ändå var i krokarna stannade jag till vid Kabusa, på hemvägen, och tog en lång runda ute på platten, med hunden, och lyssnade på lärkorna och drog in den mättade doften av torra, kryddiga marker. Tacksam för att det inte gick några kor där, just nu. Jag är inte särskilt kompatibel med kor och många kor gillar inte hundar så det hade varit allt annat än optimalt med ett möte därute, där himlen är så hög, så hög.

Till lite sen lunch har jag köpt med mig jordgubbar. Är det sommar så är det. Planen var ett par timmar på stranden, men det är ganska molningt och det kommer många soliga dagar, framöver. Så jag grejar vidare här hemma, kanske tar en kopp kaffe på baktrappen och lyssnar på Ulf Lundell, som sommarpratar. Igår lyssnade jag på Greta. Skönt med tekniken som tillåter att man lyssnar när man vill.

Freelove - Depeche Mode

livet...

... rullar på. Förra helgen var jag på en kurs i silversmide i Lund. Så roligt! Det är sant, som så många säger, att man blir så himla nöjd med sina alster! Jag är ju en total noob och ändå lyckades jag smida ett par örhängen, en ring och hamra/forma ett armband. "När handen jobbar får själen vila" är mottot på Gråbröderssmedjan - och det kan jag skriva under på. Lille Floyd var fint omhändertagen i Börringekollektivet under tiden, och för att spara mil och för att få mysa ordentligt bodde jag där, jag också.


I veckan som gick var det ju naturligtvis arbete (lite för mycket och för intensivt) men också trivsamheter, som sköna hundpromenader, stickning, torsdagsmiddag här hemma med Matilda & barnen, fredagsmys på egen hand med te,tända ljus och en bok, lördagslunch med prat och stickning här hemma i sällskap av god vän och idag, på morgonen var vi nere vid havet, i den mjuka dimman, Floyd och jag. Strövade hit och dit, fram och tillbaka och havet var nästan helt stilla. Även om jag är lite orolig att han ska sticka (nära till trafikerad väg) släpper jag honom lös och hittills har han alltid kommit när jag kallat in honom. Övning ger träning. Och jag blir glad av att se honom studsa omkring i vattenbrynet, rulla sig i lätt ruttnande tång och kanske ta sig en tugga, eller två.

Nu i eftermiddag åkte jag och kollegan Sandra ut till Borrby där vår brother in arms, David, hade boksläpp för sin debutroman (den jag läste i fredags kväll) Berättelsen om en stad. Långsam och stämningsfull berättelse om en liten turiststad och om en man som flyttar tillbaka efter många år. Men mannen är bara en bifigur, det är staden som är huvudpersonen. Och den lilla staden har tydliga drag av Borgholm, så där så att jag till och med i tanken kan följa mannen på hans ensamma vandringar.

Att ha pratat så mycket med David om skrivandet, om förlagskontakterna och om det oerhört modiga i att ge ut en bok... att blotta sig så... har väckt tankar och mig. Jag har läst om boken jag skrev 2013 och förbanne mig om den inte kan funka. Jag behöver bearbeta texten - och avsluta den. Sedan ska jag fanimej skicka in den tillnågra utvalda förlag. Jag vågar. Tror jag...

Apropå att våga. Jag tog ett steg igår. En sedan länge försvunnen vän, som jag på något vis saknar. Som jag upplevt undviker mig. Som inte vill kontakt. Jag skrev ett meddelande. Jag fick svar. Kan relationen lagas? Vi vet inte. Men vi kanske försöker.

For Absent Friends - Opeth

i fas

1 maj.

Det känns snudd på overkligt, men innan jag gick hem från jobbet igår hade jag rättat undan allt som rättas kunde. Det betyder att jag inte har någon enda liten slask inför rättningen av nationella proven. Det känns väldigt skönt, såhär en söndag mitt i veckan.

Sålunda avkopplad steg jag upp i vanlig onsdagstid för att ta ut hunden till "klubben" (det där låter som att jag på något vis skulle vara aktiv, vilket inte alls stämmer) för minst en timmes spring (hunden), lek och träning. Men klubben har också en liten medlemscamping och idag stod där en husvagn. Med folk i. Och två stora rottweilers. Superfina hundar. Det kan jag tyvärr inte säga om deras husse som såg ut som vilken dräggig gringubbe som helst, en lördagsmorgon på Sweden Rock. Han morrade och muttrade värre än hundarna så efter bara en halvtimmes vistelse avbröt jag och så åkte vi ner till havet istället. Problemet med att gå där är att det på något vis skruvar upp hunden till helt oanade höjder. Han blir helt yr och springer åt alla håll. Samtidigt. Ligger som en iller i kopplet och det blir liksom inte lika kul. Men när vi kom ner till vattnet sansade han sig och efter att ha ätit lite tång och jagats av vågorna kunde han chilla en stund, medan jag drack te och bara tittade ut mot horisonten. Skönt. Ingen stress. Ingen tid att passa.

Nu har jag ett över-natten-jäst bröd (sjukt lättbakat, väldigt, väldigt gott och helt enkelt ett av mina favoritbröd att baka) i ugnen och tror ett varv med dammsugaren får bli det mest ansträngande jag gör före lunch. Jag behöver köra en tvätt också och baka en rabarberpaj. Men det hinns ju med, det också. Jag är trött och känner mig lite nere inuti och behöver göra något jag tycker om. Som att sticka, till exempel.

Senaste avsnittet av Game of Thrones... jag var helt utmattad efter The Long Night. Och musiken... gripande. Det finns en fin video på Youtube men om någon av den lilla tappra skaran som läser bloggen inte hunnit se avsnittet så är ju inte jag den som vill spoila, så jag valde en annan version. Utan filmbakgrund.

Ramin Djawadi - The Night King

kravmärkt?

Plommonblom

Förr i tiden kunde man säga om en person att hon, eller han, var en "hundmänniska". En sådan var en person som höll på med hundutställningar, eller kanske tävlade med sin hund i exempelvis bruks eller agility. En lite speciell person - och inte alltid positivt menast... Vi andra hade liksom bara hundar. Vi var inga "hundmänniskor". Men jag anar att det har svängt en del, i detta avessende. Det verkar som att "alla" numera håller på med agility, rallylydnad, nosework med mera. Det är utställningar, träning och läger och fan och hans moster. Det är lätt att, som hundägare, dras med i det där och för mig skapar det enbart ångest. Jag varken vill, orkar eller hinner hålla på med honom hela tiden. Jag tror dessutom att ständig aktivering skapar en hund som ständigt behöver aktiveras vilket kan vara skitjobbigt i längden.

Vi har kul ihop, hunden och jag. Och jag har bestämt mig för att låta det fortsätta vara så. Avslappnat och kravlöst. För skojs skull, liksom. Mina primära mål med hans "fostran" är att han ska kunna gå vettigt i koppel utan att uppföra sig som en dammsugare på amfetamin. Han ska kunna komma på inkallning så att han, när han blir äldre och förståndigare, kan få springa lös på långpromenader i skog och mark (när det är tillåtet, mind you) och han ska ha ett lugnt och trevligt uppförande så att det är okej att ha honom med i diverse sociala sammanhang. Och just det...en sak till... han ska inte sno grejer från fikabordet. Och vi är på god väg, tillsammans. Kopplet är fortfarande ett work i någon form av progress men han är annars en riktigt trevlig liten jycke som är väldigt mån om att ha kontakt med mig - även när han springer lös på hundparken i Sjöbo eller på brukshundklubben (två anläggningar om vardera ca 15000 inhägnade kvadratmeter). Och med är han alltid. Idag fick han visserligen snällt vänta i bilen medan vi (jag och en kompis) besökte en keramikers butik men sedan blev det finfika på Olof Viktors uteservering och där var han såklart med! För en hund är sådana grejer också aktivering. Om man därtill lägger små uppdrag han får, när vi är ute, som till exempel att våga hoppa upp på en hög sten, gå balansgång på en mur eller en stock, hoppa över något hinder, kunna sitta fint och lugnt när det är stimmigt runtomkring, leta upp godisbitar jag slänger ut på en gräsmatta osv ad infinitum, så mår han dessutom mentalt mycket bra.

Just nu har han totalt däckat på vardagsrumsgolvet efter en timmes spring, lek och aktivitet på hundparken och sedan minikonstrunda med fika. Och jag kan ta upp stickningen och maska av ett kul projekt jag hållt på med ett par veckor! Så vill jag ha det med min hund. Andra får gärna hålla på. Så mycket de bara orkar. Men jag vill inte bli indragen...

Nu är det väl revolution på gång? - Bob Hund

jävelben

Funderar på min islandströja.
Måste ha grönt, också!

Livet rullar på. Arbete, stickning, umgåsing med familj och vänner, hundmys- och träning. Jag tror hormonerna börjar rycka i honom för plötsligt är dofter det mest spännande som finns och när han får upp spåret på något är han inte kontaktbar. Det är som att vara ute med en dammsugare på speed. Så just nu tränar vi intensivt att inte dra i kopplet. Och ibland är det skit och ibland går det jättebra. Tur jag är envis. Varje dag får han en lång promenad (plus alla de mer eller mindre korta). Onsdags- och torsdagsmorgnar sticker vi ut tidigt till Brukshundsklubben och har hela appellplanen för oss själva i en timme, ungefär. På helgerna blir det promenader vid havet, i Sandskogen. Så jag får mycket motion. Alltid något.

Jag har fått tid hos sjukgymnast för att jag har så sjukt ont i benet, nästan uppe vid höften. Rätt vad det är går det som en elstöt genom benet (SMÄRTSAMT) och det kan plötsligt vika sig. Helt sjukt. Jag vågar knappt gå i en trappa utan att hålla i räcket, för den händelse benet skulle ge vika. Jag vet att man inte ska googla utan söka läkare, men jag har gjort det i alla fall (OCH försökt få tid på en vårdcentral men det var ÅTTA veckors väntetid... och då tänkte jag att en sjukgymnast troligen kan lika mycket som en läkare - och kan dessutom remittera mig tillen ortoped, om det skulle behövas. Googlande har i alla fall gett vid handen att det troligt kan röra sig om en så kallad slemsäcksinflammation (både symptom och bakomliggande orsaker verkar stämma rätt bra), men jag får väl se vad sjukgymnasten säger. Dit ska jag redan nästa vecka. Jävelben. Hålla PÅ, hela tiden.

In Circles - Staring At Cows

swisch!

Söndagsmorronkaffe!

Veckan bara försvann. Fullt upp på jobbet, och utanför har jag försökt hålla balansen mellan aktiviteter med valpen och vila (för mig själv). Det blir många promenader... och jag tänker att när han blir vuxen kommer han bli ett härligt sällskap ute i naturen, på lite längre vandringar och småäventyr. I onsdags stack vi ut till brukshundklubbens appellplan. Den är helt inhägnad och där fick Floyd springa helt fritt som en galning (vi var helt själva) och så tränade vi inkallning, med mycket gott resultat. En termos med hett te värmde gott i morgondiset. Igår var vi ute på stranden och i Sandskogen. Han sover gott när vi är hemma - och det gör jag med... Nu har jag ordnat med hundvakt för veckans två långdagar, också. Det känns skönt att dels slippa oroa mig för att han måste vara ensam för länge och dels slipper jag stressa hem mitt på dagen för rastning, lek och umgåsing.

Jag har måhända inte ett så socialt liv, men det artar sig ändå. Middag och gos med små människor i torsdags, i Börringe. Igår eftermiddag var en vän från stickcafét här och vi åt en het tomatsoppa med saffran, som jag hade lagat till. Hembakat focaccia till det. Kaffe. Bra samtal. och så stickning, förstås. Idag ringde vännen/kollegan Maria och ville ses. Det blev en lång, skön runda på stranden (valpen var med, förstås) i solsken och sydvästliga vindar - och så kaffe på det. Det räcker bra för mig, just nu.

Veckan som kommer är mycket arbete. Jag har ännu en gång lyckats med konststycket att ha tre klasser som samtidigt haft skriftliga inlämningar. Eller... de började vid olika tidpunkter och tanken var att de också skulle vara klara olika veckor - men de jobbade fortare/saktare än vad jag förväntat mig... Nå, det lär väl svida över. Jag känner mig inte särskilt stressad, den här terminen.

Ptja. Roligare än så är inte mitt liv, just nu...

California Dreaming - The Mamas & the Papas

slutet

Den lille och havet...

Ledigheten är slut om några timmar. Den har varit bra.

Fredagskvällen blev riktigt mysig med Maria och Sima ute vid havet, i Skateholm. Strandpromenad i solig snålblåst och persisk, polsk och svensk (nåja, biffar av Anammas formbara vegofärs...) mat. Något glas rött. En värmande brasa. Härliga samtal.

Igår tog jag med mig te och smörgås och for ner till havet. Där fick valpen stimma omkring både på stranden och i Sandskogen och en stund vilade vi, lite i lä, och åt frukost och njöt av solen över vattnet. Ja, jag är ju tveksam till att valpen njöt just av solen (men desto mer av att få springa runt som en galning). Men jag gjorde det för oss båda. På eftermiddagen ringde åka-till-Malmövännen och ville ses på en fika. Vi gick till Möllers, som är ett klassiskt kondis med massor av kakor, bullar och bakelser av alldeles normal storlek. Inga sådana där kromosomkakor, stora som frisbees, som de flesta caféer kör med.

Och så här blev min söndag...
Tvätta ett par maskiner - CHECK
Klippa klorna på Floyd - CHECK
Dammtorka - CHECK
Städa badrummen - CHECK
Sortera pappersskräp, tidningar etc och slänga - CHECK
Ställa upp fönstren för rejäl genomvädring - CHECK
Dammsuga - CHECK
Våttorka golven - CHECK
Vattna växterna - CHECK
Köpa ny mobiltelefon - CHECK
Baka grahamsbullar - CHECK
Bädda rent - CHECK
Stimma en timma i Sandskogen med lille F - CHECK
Laga och äta en god, het tomatsoppa - CHECK

Nu hänger vi i soffan, jag & valpen. Han tänker nog sova och jag ska sticka och lyssna på ljudbok. Senare blir det säkert lite film, Game of Thrones eller naturprogram och Babel på SVT2. Skön söndag! Morgondagen ska jag ägna mig åt då. I morgon, alltså.

Canzona (There will be time) - Osanna

sportlovsaktiviteter

Avanti!

Ledig vecka. Nio dagar. Jag klagar inte.

Lördag var en heldag med Floyd där vi avrundade med att vara barnvakter ute i Börringekollektivet, så att föräldrarna fick åka iväg och äta en vuxen middag (en sådan där man får sitta still och tala till punkt). Vi körde hem i sena kvällen och på söndagen kom Matilda och barnen hit på lunch och så stannade Sigge kvar till tisdag eftermiddag. Full rulle och mycket kärlek!

Onsdag var en utflykt med en vän som skulle in till Malmö och lämna sin symaskin på service. Jag följde med som sällskap, bara, och vi var in på en trevlig liten tygaffär och vännen köpte mycket tyg. Jag hittade äntligen ett jerseytyg med tungt vackert fall (bambutrikå) som ska få bli en lite längre kjol som blir snygg som tusan till mina Doc Martens, som vilat länge nu. Symaskinen åker fram i morgon. Jag har ett par andra projekt, också!

Mycket stilig!

Igår, torsdag, tog jag mig en riktig eremitdag. Stickade frenetiskt på min kofta och såg flera avsnitt av Game of Thrones (nu är jag inne på S7...). Givetvis med ett antal avbrott för längre eller kortare promenader med Floyd.

Och idag har Floyd varit ensam hemma (nödvändig träning) medan jag gjort lite ärenden. I eftermiddag ska vi (ja, jag och Floyd, alltså) plocka upp en vän/kollega på stationen och köra ut till en annan vän/kollega ute i Skateholm för strandpromenad och gemensam middagslagning. Jag hoppas Floyd vet att uppföra sig...

Vid ett fönsterbord mot parken - John Holm

hej, hej, hemskt mycket hej

Här är han. FLOYD.

Han följde med hem igår och han är så lugn och trygg. Det är jag också. Hela natten har han sovit och vi har varit ute två gånger nu på morgonen, med önskat resultat. Han är cool, pigg och följsam. Följer mig i hasorna vart jag går. Det blir nog bra, det här!

Om en stund kommer Sigrun och hälsar på. Lika bra att de vänjer sig vid varandra på direkten.

Dogs - Pink Floyd