Vi får en fin eftermiddag tillsammans, sonen och jag. Vi äter en sen frukost, eller om det är en tidig lunch? Samtalen flyter lätt, vi skrattar och han visar mig lite hur Minecraft funkar. Så småningom måste han köra hemåt och vi är båda överens om att en tomhetskänsla uppstår när vi skils åt.
Ändå... jag är glad för att vi har ett så gott förhållande till varandra. Enkelt, okomplicerat och kärleksfullt. Nära. Oskattbart.
 |
| Detalj av full sleeve. © M. Ronnby |
Men vad det känns skumt att vara hemma såhär en tidig torsdag. Det är som en känsla av att skolka. Ändå är jag ju på min arbetsplats långt fler än de 35 timmar som vanligen är en lärares arbetsplatsförlagda arbetstid. Jag lägger ju dessutom merparten av min förtroendetid där. Och igår jobbade jag ju till klockan var nästan sex eftersom jag gick på den där inspirationsföreläsningen (som inte inspirerade mig
så mycket).
Jag ska skaka det av mig. diska, köra några ärenden och sedan se om jag kanske skulle kunna ägna mig åt något trivsamt pyssel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar