Jag skjuter promenaden åt sidan och drar nytta av det intensiva dagsljuset. Plockar, dammtorkar, skurar, donar, rensar, dammsuger och våttorkar. Jenny ringer och vi pratar en god stund. *kärlek* Och sedan fortsätter jag. Nu väntar jag på att golven ska torka, så att jag kan lägga tillbaka några mattor. Sedan ska jag köra ner till affären och komplettera med ett par saker så jag kan baka blåbärsmuffins, eller vad det nu kan tänkas bli, tills Catharina kommer och fikar.
En bra söndag, ändå.
Förresten... när jag var på Bökön (vår hembygdsgård) på julmarknad gick jag in i ett av husen. Där stod en massa gamla föremål. Bland annat den här barnvagnen.
 |
| Stor. M. Ronnby CC |
Jag blev så glad! Endast en gång tidigare har jag sett just en sådan - som skyltning på Indiska i Karlskrona 1989.... Varför jag blev så glad? Jo, för att i mitt hus har jag en likadan. Men i dockstorlek. Den lekte min mormor Cajsa med när hon var en liten flicka i Linnéområdet i Göteborg och förra seklet var purungt. Jag tänker att det nog var ett ganska lyckligt och bekymmersfritt liv i den tämligen välbeställda familjen. Sedan dog plötsligt hennes båda föräldrar och hennes storebror i spanska sjukan och mormor fick en förmyndare som ackorderade ut henne till snikna bönder på landet för att sedan försnilla hela hennes arv, utom det som var avsatt för hennes utbildning och några få pinaler. Bland dessa få pinaler var dockvagnen. När jag var liten och hälsade på hos mormor och morfar i Kumla brukade morfar ta upp den från källarförrådet och så fick jag leka med den. Jag minns att jag var så arg, så arg. Det var ju ingen riktig dockvagn! Och ändå envisades de med att jag skulle leka med den...
Idag är jag så glad, så glad att de lät mig göra det. Och att jag fick den när mormor gick bort.
 |
| Liten. M. Ronnby CC |
Mina egna barn har inte lekt med den. Därför är den fortfarande intakt. Det lilla fotsteget har trillat av, men jag har det kvar. En dag ska jag laga den. Försiktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar