själv inte ensam

Jag tycker om mina helger. De är min motvikt till arbetsveckan och de är mina uppladdningsmöjligheter. Jag gillar lördagen men har inga problem med söndagen, heller.

Jag hade planer för vad jag ville använda den här dagen till. Och nu när dagens snart är slut kan jag konstatera att bortsett från att jag inte skrivit något (men jag har tänkt och också fått feedback på mitt skrivande från en god vän) och inte heller umgåtts med någon (åtminstone inte afk... men det är inte mitt fel... jag öppnade möjligheten för en annan god vän att äta middag med mig men hon hade annat planerat) så har jag gjort det jag ville göra.

Kvällen har varit lite tevetittande, med ett halvt öga och öra, och stickning. Chiligrytan var underbart god, tillsammans med en halv, skivad avocado och en klick grekisk yoghurt. Ett glas shiraz till fulländade upplevelsen.

Mindre mysigt var det kanske att se dokumentären om raviolins världsturné, i Kunskapskanalen (var annars?). Efter att ha sett den vill jag inte köpa något i konservburkar. Min ravioli vill jag framledes laga till själv. Och det ska inte vara några små vilsna grisar i den...

Nu är det i alla fall snart dags för Madame Bovary i renbäddad säng med doft av nytvättade, prassliga lakan. Jag är privilegierad, jag vet. Jag har fantastiskt sköna barn, en storfamilj bestående av både de jag är förenad med av släktskap och av riktigt goda vänner, ett arbete jag tokgillar och ett trivsamt, gott hem. Jag har varit själv idag, men sannerligen inte ensam. Det är jag oändligt tacksam för.

Pysselkväll. M. Ronnby CC