Nya väskan, den röda med fickor (som jag köpte på en loppis) är kanonbra. Meeeen... den har en kass mobilficka. Fickan måtte vara gjord för Motorolas Microtac, om någon minns den? Så min lite större modell (Samsung Galaxy SII) ramlar ur fickan och liksom uppslukas av det bottenlösa djup som är resten av väskan. Detta fick mig att - i tron att jag glömt den på skrivbordet eftersom jag inte hittade den trots en riktig djupdykning i den rödas innanmäte - stå och banka på skolans entré för att försöka få uppmärksamhet från två tjejer som satt kvar sent och pluggade, så jag kunde komma in och hämta min livlina, min telefon, mitt allt...
Har jag ingen nyckel? undrar vän av ordning. Eller en portkod? Jovisst. Men jag har ingen entrényckel utan bara en liten bricka som jag håller upp mot en läsare varefter jag knappar in en kod och TADAAA! dörren låses upp. Men varför knackade jag då? Varför knappade jag inte bara in koden och knatade in? FÖR ATT KODEN FINNS I MIN TELEFON. That's why...
Men skolan är uppenbarligen välisolerad och till slut gav jag upp och gick, med sorgsna axlar, och satte mig i bilen. Stack ner handen i väskan för att hala upp plånkan och får fatt i... telefonen. Oh well.
Jag lever ett äventyrligt liv.
Dessutom lägger jag nycklarna på bordet. M. Ronnby CC |
Och för eleverna är det naturligtvis fiffigt att kunna se en genomgång om och om igen, om de behöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar