silver linings

© M. Ronnby

Sonen kom tillbaka från Karlskrona igår kväll. En arm - ett bestående konstverk. Sådana måste få ta tid. Vi låter kvällen ta sin tid, den också. Äter, pratar och... pratar. Vi finns här och nu men samtalet handlar om framtiden.

Det blir sent. Jag somnar gott. Det är om att det känns i huset när det är någon här. En god känsla.

Jag unnar mig lyxen att göra den här torsdagsmorgonen till en sovmorgon. Sover nästan två timmar längre än vad jag någonsin gör en vardag. Lång, varm dusch och hett svart kaffe. Mildare ute idag. Bara -5 grader...

Strax ska jag gå till jobbet. Skaffa mig bättre överblick över några projektarbeten och ett möte kring en förestående resa. Sedan: mera lyx. Sluta tidigt och få tid att umgås med med sonen innan det är dags för honom att köra hemåt, till bästkusten.