hemlig

Om en tycker mycket om sitt hem och verkligen gillar att vara där - kan en sägas vara hemlig då? I så fall är jag väldigt hemlig och väldigt glad att vara hemma igen, i mitt sköna, fina hus.

När jag stuvat in Matildas grejer i bilen, och mina egna, tog jag ett djupt andetag för att leta mig fram till Ingalills hemadress ute i en av de mysigare södra förorterna, för att leverera en femtiotalsbyrå i teakfanér. Jag var fullt beredd på att köra vilse men missade bara en gata jag skulle svänga in på, kom på det, vände och kom rätt. Direkt. Tack vare en bra vägbeskrivning från Eniro, en inre kartbild etsad i skallen och lite allmänt lokalsinne. Eat that GPS-lovers!

Lika smidigt hittade jag ut ur staden - genom att fetignorera skyltning och köra på känsla - men sedan blev jag ändå stående tillsammans med hundratals andra i kö på motorvägen utanför Huddinge eftersom det skett en olycka. När den väl var passerad låg vägen torr och bred och hem tog det inte ens fem timmar (bortsett från stoppet, då) trots att jag stannade för påfyllning (bensin och hamburgare) i Mjölby.

Nu har Matildas lådor och grunkor stuvats in i en av mina stora garderober och min egen resväska är urplockad. Jag sitter och dör lite, av trötthet, i soffan och ser på ett fint program, på SVT2, om Stora Barriärrevet. Jag ska försöka uppamma krafter nog att dra mig ut i köket och fixa mig en mugg te.

Men vilken fin, fin helg jag haft!

Finmugg. M. Ronnby CC