medan ljuset erövrar dagen

Jag vaknar till vid halvsjutiden. Lampan i mitt sovrumsfönster är tänd. Den går på timer så att jag ska slippa vakna i kolmörker. Först tror jag att det är dags att gå upp men kommer sedan på att det ju är lördag. Långsovardag. Om jag vill. Jag sätter på radion som står på mitt sängbord och kryper längre ner under täcket. Somnar om. Vaknar strax före åtta av att telefonen surrar till. Jag har satt den på väckning eftersom jag inte bara vill ligga i sängen och myslyssna på Lundströms bokradio utan dessutom vill ha kaffe tillgängligt.

Så jag tassar upp. Brädgolven känns kalla mot mina bara fötter men jag tänker på att jag snart ska krypa tillbaka ner i sängvärmen och bryr mig inte om att dra på mig raggsockarna. Lagar mig en kanna kaffe och skyndar tillbaka till mitt sängläger.

Vi får lyssna på intervjuer med både Paul Auster och Kristoffer Leandoer som båda skrivit böcker om sina mammor. Såsom varande mamma kan jag inte låta bli att fundera över vad mina barn skulle skriva i böcker om mig... Jag är ju själv nyfiken på att i skriven form utforska den relation jag har med min egen mor.

Så är det ju bokcirkeldags, då. Jag har läst den första delen av Madame Bovary och är nyfiken på vad Märta Tikkanen och Jens Liljestrand kan tänkas ha för funderingar kring boken. Det blir ett trivsamt och intressant boksamtal - som börjar med att Märta T råkar spilla kaffe över sin bok! - med en del detaljer jag själv lagt märke till. De läser också ett par korta avsnitt ur den nya svenska översättningen (av Anders Bodegård) och jag får tillfälle att jämföra med den översättning jag själv har (av Greta Åkerhielm) - och så kass är den faktiskt inte. Min utgåva, alltså. Den fungerar.

Att samtala om Madame Bovary utan att diskutera kärleksrelationer torde väl vara i det närmaste omöjligt och Tikkanen och Liljestrand pratar om hur Charles verkligen dyrkar Emma och är beredd att göra exakt vad som helst för henne. De ställer frågan om det är möjligt för en kvinna att älska en man utan att också beundra honom. Emma kan inte älska sin man. Hon finner inget att beundra hos honom. Han är tämligen medelmåttig och helt utan ambitioner. Hon kan inte älska honom när väl den första förälskelsen och hennes förhoppningar om vad ett liv tillsammans med honom skulle kunna bli och vara flagnar bort.

Kan vi själva känna igen detta? Kan det vara så att det är lättare att älska någon som en känner har det där lilla extra? Kan det vara som Jens Liljestrand säger? Att "det finns en ojämställdhet i detta... att det är lättare för en man att älska en kvinna som man inte helt och hållet beundrar i allt hon gör än för en kvinna att älska en man där detta inte föreligger... att mäns behov av att vara beundrade i en relation förefaller vara större än kvinnors behov av detsamma"?

Jag rekommenderar helt enkelt att lyssna till programmet! Det finns här!

Vad har du på ditt sängbord? M. Ronnby CC

Jag kan läsa precis överallt, men det känns särskilt skönt att ligga och läsa i sängen. Hur läser du helst? Och vad ligger på ditt sängbord just nu? På mitt ligger Yann Martels Life of Pi, Jane Robins Rebel Queen och Martina Lowdens Allt. Och så Madame Bovary, då.