vår kamp

Lördag morgon. Jag har satt väckning på telefonen för att kunna brygga kaffe och sedan krypa tillbaka i sängen med en stor mugg och lyssna på... inte Lundströms bokradio idag (de pausar den här veckan)... men väl ett program om Knausgårds självbiografiska romansvit Min kamp, varav jag läst de två första. Han har ett intressant sätt att skriva, galet utlämnande och massivt.

Ja, han har kämpat. Men vi är många som haft tunga slag att utkämpa, mellan en och annan ödesmatch... Det blir så klart och tydligt när jag betraktar mitt eget liv, likaväl som lyssnar in hur andras liv varit och är. Räkmackemänniskorna... jag undrar om de ens finns? Det kan se fint ut utåt gatan... men vad döljer sig bakom de stärkta gardinerna och i de inre rummen? Det fantastiska är ju att så många inte vikt ner sig och bara tagit emot utan kämpat och slagit tillbaka. Tagit sig upp och ut och fram... Heja er! Heja... oss!

När jag kommer ner i köket har Mats redan varit uppe länge och både bakat bröd och fixat kaffe. Inte dumt, minsann!

Längre fram på förmiddagen ska jag köra söderut. Hem. Som ressällskap har jag en lånad [engelsk] inläsning av The Hobbit. Det var många år sedan jag läste den och har bestämt mig för att läsa den innan jag ser filmen (ja, jag vet... jag har legat av mig... vadå inte se den på premiärnatten..?) - men kan ju lika gärna (hellre?) lyssna på den. Inläsningen ska vara ungefär lika lång som min restid, vilket förvånar mig. Och ändå står det på CD-omslaget att det inte är en förkortad version. Hm...

Häromdagen köpte jag mig ett armband på Indiska. Halva ordinarie priset, dvs 39 spänn. Helt okej.

Stentungt. M. Ronnby (by)