jag är glad när jag vaknar

Här men inte där. M. Ronnby CC

En mardrömsnatt. Alltså... en natt med mardrömmar. Så jag känner lättnad när jag dras upp mot medvetande av Cheb Khaled och min redan tända sovrumslampa. Slår på radion och ligger och lyssnar en kort stund innan jag får benen över sängkanten och påbörjar min dag.

När jag gick hem från arbetet igår, kanske vid halvfemtiden, var det fortfarande inte mörkt ute. Skumtimme. Men än är mornarna bläcksvarta. Och mitt kvarter är alldeles tyst. Jag tänker ofta att jag lika gärna kunde bo mitt ute i skogen, så stillsamt som här är. Men... nej... bo i skogen är inte riktigt min tekopp.

Jag vill veta att det finns folk nära. Jag tycker om att vinka till Fatima när hon är ute i trädgården med ett barnbarn eller heja på Ros-Marie eller växla några ord med Börje. Och jag tycker om att ha så nära till min arbetsplats, till affär och bibliotek. Till stationen.

Skogar kan vara fina att gå omkring i, däremot. Det tycker jag om.