minussexkommatvå

Jag sover så gott om natten. Jag har väl aldrig haft direkta sömnproblem men har ändå under en ganska lång tid sovit... "oroligt". Hur eller hur bor jag ensam i mitt hus och rent hypotetiskt skulle någon kunna bryta sig in genom dörren på baksidan utan att varken jag eller grannarna skulle upptäcka det. Jag tror det har påverkat mig undermedvetet. Nu när jag har installerat larm sover jag plötsligt hur lugnt som helst. Vaknar sällan alls på natten. För jag kan ha pålarmat även på natten (olika steg, galet fiffigt). Sensorer och kameror. Snitsigt som fan, faktiskt. Samtidigt... helt sjukt att en ens ska behöva känna att en ska ha det... Jag hade ju mycket hellre haft en hund.

Nu sitter jag i sängen med mitt kaffe och lyssnar på ni-vet-vad. Jörn Donner intervjuas (han var ju på Skavlan igår också) och även om han är vulgär och cynisk så har han liksom blivit lite mjukare i kanterna. Fortfarande skarp i intellektet men ändå lite... nej... jag kan inte säga "ödmjuk"... inte om Jörn Donner. Hursomhaver sitter jag här och småler och lyssnar. Och han pratar då ändå om Döden...

I programmet ställs också frågan om varför ungdomsböcker blivit så populära även bland vuxna.Det har jag inte särskilt många teorier om, mer än att jag för egen del läser ungdomsböcker ibland för att ha koll på litteratur att rekommendera till och samtala om med de unga människor jag möter i mitt arbete. Och en och annan för att kolla om den kan användas i undervisningen. Som Ser mitt huvud tjockt ut i den här?, av Randa Abdel-Fattah, som jag använde i religionsundervisningen som högläsningsbok. (Vilket fungerade utmärkt i en industritrea!). Eller som de skönlitterära böcker jag använder som kursböcker i engelskundervisningen. Där har jag för övrigt börjat spana in vad vi ska arbeta med i höst. Det gäller att planera i god tid eftersom en får utarbeta hela konceptet på egen hand. Vilket i och för sig är en intressant process som jag tycker ger mig själv väldigt mycket.

Vintervik. M. Ronnby CC