Ibland räcker det med så lite för att en ska bli på riktigt, riktigt gott humör. Jag skyndar genom uppehållsrummet slash cafeterian och en elev spelar den här:
Åh, minnena... När Freddie kom och hälsade på och vi hade båda hört låten på radio samma kväll och vi sa att det var som om vi hört den förut... fast på det allra bästa viset. Sunne. 1978... Och vi spelade den om och om igen... analyserade texten... älskade den...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar