i muséets vrår

Lattemammorna. M. Ronnby (by)

Jag väljer muséets café för att de har så sköna stolar, som en kan sitta länge på. Men jag tycker det är lite för sorligt. Lite pratbrus har jag inga bekymmer med, det kan nästan fungera som avskärmning. Men stället verkar vara stans mest populära hang-out för lattemammorna...

När jag druckit ur mitt te kanske jag flyttar till något annat ställe. Kanske skulle jag gömma mig i någon tyst permanentutställning? Sitta insmugen bland gamla 1800-talskläder eller kanske i någon förmodad stenålderskanot?

Medan jag överväger alternativen läser jag igenom "boken". Jag har inte öppnat texten på över en månad. Jag skummar igenom den och förvånas. Har jag skrivit det här? Ler lite för mig själv. För tusan... jag tror det håller!