förhinder

Jag kan faktiskt inte träna utan musik. Och då menar jag inte det där skvalet de kör på gymmet utan den musik som finns i min iPod och som jag kan stänga in mig själv, och ute allt annat, i. Och när jag kom på, just när jag lämnade min arbetsplats, att jag glömt ladda iPoden så struntade jag i att träna, gjorde ett par ärenden istället och åkte sedan hem och grävde ner mig i Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar 2. Sjukdomen, som låg och väntade på mig i brevlådan. Under tiden fick iPoden ladda upp sig och imorgon är det no mercy.

Lite så jag jobbar.

Lånad härifrån.