blått, blått, blått

Krispig, klar luft som nyper till i de bara fötterna när jag går ut för att vattna. En man joggar tyst och lugnt nerför gatan och bakom grannens björkar lurar solen. Vackert och absolut höstlikt. Jag måste nog ha en kofta eller tröja på mig, när jag går till jobbet, tänker jag. Snart strumpor också. Och en mjuk, skön sjal. Jag tror jag ska sticka mig en vackert röd, i helgen. Ett härligt garn ligger och väntar.

Onsdagar, är som mitt schema nu ser ut, höstens stora planeringsdagar. Bara en enda lektion, allra sist på dagen. Och jag har att göra. Ett par idéer gror i mitt huvud och allt blir så mycket enklare nu när jag mött ett par elevgrupper. Generellt har jag i år lite större grupper än jag brukar men det känns inte oroande. Jag fortsätter flippa* och hinner då arbeta mer tillsammans med eleverna i klassrummet. Och jag tror faktiskt, som Hattie kommit fram till, att lärande inte i första hand har med lärartäthet och klasstorlekar att göra även om det givetvis någonstans finns en kritisk punkt där gruppen blir för stor och relationerna med eleverna blir lidande. Där är jag inte än. Inte på långa vägar. Och relationer... det är det viktigaste. Ämneskunskaper, javisst! Absolut! Men har jag inte goda relationer med mina elever kommer jag ändå inte att nå dem, där de befinner sig. Så tänker jag.

Jag tänker på den joggande mannen igen och skrattar lite för mig själv. Hur ofta har jag inte haft föresatsen att kliva upp extra tidigt och ge mig ut att gå, springa eller till gymmet för att träna? Otaliga. Hur ofta har jag verkligen gjort det? Sällan. När jag bodde i Stockholm hände det faktiskt. Jag gav mig av på cykel mot Vällingby klockan sex om morgonen, eller tog ett tidigare tåg och gav mig själv tusen meters simning på simhallen som låg i samma kvarter som jobbet. Men... det var då, det. Det är fyra år sedan och det lär knappast hända igen, mer än ytterst sporadiskt. Men seriöst... jag tänkte bara så sent som häromveckan att jag kanske skulle ha en morgonrutin åtminstone för gymmet. Jag till och med kollade på öppettiderna för att se vilka morgnar de öppnar klockan sex. Men... nä.

Inspirerad av Ming har jag däremot, nu på morgonen, kikat lite på vänners statusar för att se om de skrivit något om drömmar. Några har faktiskt gjort det men jag behöver nog vara uppmärksam över tid för att se om det finns mönster i detta. Själv har jag givetvis drömt i natt, men jag har ytterst små minnesfragment av dem och det handlar inte om något dramatiskt eller uppseendeväckande. Jag har helt enkelt sovit som en sten i nästan åtta timmar.

En kusin la upp ett gammalt foto på Facebook. En av de två bebisarna på fotot var jag. Jag kan inte minnas att jag sett något så tidigt foto på mig, tidigare. Pappas foto- och filmintresse tog fart först några år senare. Jag skar ut bilden på mig själv. Suddig är den. Men det är jag. Och jag kan se likheter med hur mina egna barn såg ut som bebisar.

I'm a Fool To Want You - Billie Holiday

Jag funderar på att ha en blå period.

* Kolla här.