Solen värmer mina ben medan jag dricker morronkaffet och filosoferar lite. Varje altanmorgon kan vara den sista för säsongen. Den här ska jag lägga på minnet inför kalla, gråa som kommer.Visst. Jag fuskar lite. Raggisar på fötterna och en skön filt om axlarna. Men det finns ingen vidare värme kvar i vinden.
Lite i sänder vaknar kvarteret till liv. Grannen B, snett över gatan, kommer ut på förstukvisten och har ärende till sitt lilla fina, röda uthus. En granne från nästa kvarter kommer svischande nerför backen på sin cykel och bara några minuter senare kommer han svischande tillbaka. Har han varit och köpt nybakta frukostfrallor till familjens lördagsfrukost, månne? Fatima promenerar förbi med kasse över armen. Hon ska nog gå och handla. Kanske kommer barn och barnbarn på besök idag? Lite längre bort, på en annan gata, går ett billarm igång. Den sortens ljud kan jag klara mig utan. Annars är det så tyst och fint att jag hör när Rose-Marie låser upp ytterdörren för att gå ut och fiska upp morgontidningen ur brevlådan. En alldeles vanlig morgon i mitt kvarter. En i raden. En att minnas.
Jag har en fin liten chatkonversation med en av mina allra bästa vänner. En vän av den kalibern som jag värderar högst. Min själ är lite frusen idag och samtalet värmer. De finns där. Vännerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar