Det tar emot att slänga benen över sängkanten när telefonen drar igång första gången. Jag vill inte dyka upp ur nästan åtta timmars toksömn. Så jag glider bort några minuter innan andra ringningen. Då sätter jag på radion, lyssnar på morgonandakten (hoho...) och vädret och sedan, vid tredje påminnelsen, går jag upp. Egentligen skulle jag ju lätt kunna ligga en halvtimme till, kanske mer, men hur skulle jag då kunna sitta vid köksbordet, se ut i trädgården och sakta sakta dricka mitt morronkaffe medan jag tar in omvärlden via P1-morgon och nätet och samlar ihop tankarna innan arbetsdagen drar igång.Idag ska jag möta två stora elevgrupper som är nya för mig. Jag har sett att några redan skrivit till mig (engelska) i vår kursblogg, vilket känns bra. Vi får känna varandra på pulsen lite idag, kolla våra virtuella klassrum och påbörja arbetet i någon ände. Mycket religion blir det. Och lite engelska, då. I religionskurserna brukar det fungera bra att börja med att prata om meningen med livet. Vad är egentligen meningen? Vad är det viktigaste? Vad vill man få ut av livet? Vad tycker du? Just idag tror jag vi ska lyssna på början av Kristian Gidlunds sommarprat som en ingång till dessa samtal...
Grått och vått ute. Nästa vecka tror jag att jag börjar med lite höstigare kläder. Då är det ändå snart september. Jag pratade med en kollega igår, som kommer att gå i halv pension från och med september. Han berättade att ända sedan han var liten och började skolan har han drömt om att få vara ledig hela september. I skolans värld är det inte möjligt. Tyvärr. För jag förstår honom precis. September är den vackraste och skönaste av årets alla månader. De fantastiska färgerna, temperaturen, höstljuset och den klara, höga luften som bär fram alla ljud på ett alldeles speciellt vis. Ingen månad lockar mig ut i skogen som september. September är själva kvintessensen för "den vår, di svage kalla höst".
I september är allt möjligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar