resa i tid och rum

Pilgrimstapeten. Detalj.

Den där korta trippen upp till norra Klarälvsdalen lämnade spår. I tankarna återvänder jag hela tiden till bilderna jag har inne i huvudet. Visst tog jag några vanliga foton också, men de gör inte landskapet rättvisa. I mitt huvud blandas bilderna med dofterna, ljuden, samtalen och... tystnaderna. Att stå på ett berg och se miltals omkring över andra berg och glittrande sjösmycken. Platser som för alltid är inetsade i mig och som är som dyrbara vänner att återse.

Andra bilder som bjöds var de som var broderade i ullgarn på linneväv på den fyrtio meter långa Pilgrimstapeten, som finns att se på Utmarksmuséet i Ransby. Det tog tio kvinnor två år att färdigställa den, inför Trondheims 1000-årsjubileum och efter att den vandrat omkring på pilgrimsrelaterade platser fick den komma tillbaka till nordvärmland eftersom det var där den hörde hemma. Ett helt fantastiskt arbete som skildrar pilgrimernas vandring från Hammarö, vid Vänerns strand, hela dalen upp och vidare ända upp till Trondheim. Nidaroslederna användes mellan år 1060 (lite senare) och 1500-talet och 30000 pilgrimer vandrade vägen varje år. Förutom att skildra vandringen och de heliga platserna efter vägen berättar tapeten också om Värmland (och Norge)... om kultur och historia i dåtid, likväl som i nutid. Jag tog en enda bild (på en liten Lustenbåt - ett minne från min barndom då dessa båtar drog stora timmersläp på älven och i sjöarna)... det funkar liksom inte att fotografera den, såvida en inte har en liten filmkamera med sig (min ligger i en låda någonstans) och sakta följer hela tapeten. Den behöver helt enkelt ses på plats. Och, konstaterade vi, mer än en gång - den är alltför detaljrik för att kunna tas in vid ett enda besök. Har du inte sett den... gör det!

När jag gick där tänkte jag mycket på kvinnorna som gjort arbetet. När de började var några av dem ganska vana vid handarbete medan andra inte kunde trä en tråd på en nål, ens. Sedan satt de där och sydde på samma tyg (tapeten är i ett enda stycke), runt ett bord, i två år. Vilka samtal måste inte ha förts där... vilken gemenskap... vilken gemensam problemlösning... En resa så fantastisk som någon!

Hiroshima Mon Amour - Ultravox!