Det viktiga är sannerligen inte att saker och ting blir gjorda tidigt på dagen utan att de blir gjorda, överhuvudtaget. Så det fick bli en stund efter lunch innan jag tog min sköna powerwalk. Jag hade tänkt att gå den lite längre varianten, men i lite lugnare tempo. Det
hade jag verkligen. Men ändå fann jag mig ånga på... och när jag väl kom hem och fick sitta i svalkan på altanen och dricka en större mängd kallt vatten, och eftersvettas, så var det
helt klart värt det.
Efter ytterligare eftersvettning, och lite prat med kollegan Anna som promenerade förbi, och en välbehövlig dusch kom jag mig ut i trädgården och fick plockat upp all fallfrukt som bara ligger där, annars, och drar till sig getingar och annat elände. Det blev en säck så full att jag knappt orkade lyfta den. Av bara farten tog jag ett röj i rabatten också medan jag lovade mig själv, dyrt och heligt, att det ska ordnas med en tokväxande marktäckare där. Pronto! En liten syn som gjorde mig glad var den här:
Den lilla buskpionen som jag fick för en symbolisk summa av trädgårdsgurun i Duvemåla tidigare i somras, och som jag lyckades rensa bort (inte roten utan det gröna lilla skottet som slagit ur från roten...) i en annan attack på rabatten, lever och växer. Hurra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar