Kanske förskjuts inte hela dagen men min morgon gör det när jag vaknar och ser att klockan är närmare nio än åtta. Och jag som hade tänkt börja morgonen med att lyssna på Lundströms bokradio. Tur en kan lyssna i efterhand, då. Det gör jag nu, inne på andra stormuggen kaffe, vid mitt köksbord. Ute är det regnvått och tyst.Margaret Atwood. Jomenvisst. Klart jag läst en del av henne. Rövarbruden står i hyllan här. Men det var ett tag sedan och det fina med det här radioprogrammet är att det, utan större åthävor och med en stor del entusiasm, lyckas få mig sugen på både om- och nyläsning av allt möjligt. Närmast i pipeline ligger annars Knausgård. Jag har bara läst de två första och nu har jag att göra...
Jag hade egentligen tänkt att köra och hälsa på en mycket god vän, idag. Men jag låter det vara. Känner mig obestämbart trött och lite... klen. Haha. Vilket ord. Klen. Det är jag ju egentligen inte, men jag känner behovet av att ta det väldigt lugnt. Goda vännen försvinner inte. Finns kvar om ett par veckor, också. Så är det ju med vänner. Tackålov.
Istället tar en långsam lördagsplan form i mitt huvud. Planen inbegriper kaffe, många vackra tygbitar och noggranna mått. Jag har en beställning och ska försöka att, för en gångs skull, exekvera den utan vidare prokrastination. Det får räcka så, vad gäller planering.
Top of the Lake, då. Jag låg i soffan igår kväll, med laptopen i knät, och såg avsnitt två. Ja, Ming har rätt; avsnittet kan definitivt ses en gång till. Jag ska göra det. Fast kanske inte idag. Jag ska ju sy. Och läsa klart den här artikeln. Jag tycker den är bra skriven och tar upp något väldigt viktigt som satts på undantag utan, vad det verkar, någon större eftertanke. Klart vi alla mår bra, och samhället gynnas, av kreativitet på¨fler plan än de rent naturvetenskapliga. Vad hände med helhetstänkandet?
4 kommentarer:
artikeln som skrivits av en högt uppsatt man i näringslivet tar upp något alldeles uppenbart viktigt, ja. Saken är bara den, att vore det inte för att näringslivet en gång ansåg kultur vara onödigt och dyrt så hade våra glasbruk funnits kvar. Som ett litet exempel bara ;) Sent skall syndaren vakna.
Åh, det där har du bättre koll på än jag, Ming. Men jag tycker fortfarande att han har en viktig poäng! :)
Klart att det är bra, bättre än att det inte sägs alls. Jag är bara en affekterad bitterfitta som tycker att det är svårt när förövaren får agera både hjälte och martyr :D
Haha... :D
Skicka en kommentar