 |
| Stor skörd i år igen... |
Jag skummar igenom Facebook, medan jag lyssnar på morgonradion. Jag slås av mångas rastlöshet. En del statusar innehåller dagligen rapporter om utgång, semesterutflykter och fester och ändå varvas de, av samma användare, med förfrågningar om någon är sugen på att hitta på något kul ikväll. Jag ser bekanta som varit iväg på semester och roat sig grundligt och träffat en massa trevliga människor och ägnat sig åt kul aktiviteter och ändå hinner de knappt hem och hiva in resväskorna innan de ska ut igen och då kan de inte ens äta middag enbart med varandra och barnen, utan måste dra ihop annat middagssällskap också - "om någon har lust?". Inte som att de ska träffa några särskilda vänner de saknat under bortavaron utan random människor. Andra har en sysslolös (?) kväll och slänger ut nödrop och vädjar om tips på hur en kan fördriva en kväll, eller eftermiddag.
Leva och låta leva. Självklart och givetvis gör var och en som hen vill. Fattas bara. Det som får mig att fundera handlar mer generellt om rastlösheten. Att inte stanna upp och vila i något slags... nu. Att kunna njuta stillhet och våga se vad som händer då. När jag var barn sa min mamma ibland att det var nyttigt att ha tråkigt. Då trodde jag väl inte att jag faktiskt skulle säga ungefär detsamma till mina barn. Att en ibland behöver det grå, trista för att uppskatta det färgglad och roliga. Att en, om en har tråkigt tillräckligt länge, kan bli kreativ och att fantastiska saker då kan hända. En kan ju till och med upptäcka att en trivs hemma. Att en trivs med dem en har omkring sig. Och att om förändring behövs så kanske en drar igång det arbetet istället för att rymma ut och iväg.
Jag tycker också det är skitkul att umgås med vänner och träffa nya. Det är roligt att gå på lokal och äta och dricka gott och glamma och stimma. Åka på festivaler och konserter och överdosera på sällskap och stoj. Men jag skulle aldrig orka med det om jag inte också kunde dra mig tillbaka helt och hållet. Tillbringa en helg i avskildhet. Bara umgås med mig själv och kanske ha det lite, lite småtrist men också komma ikapp mig själv och underhålla mig bäst jag kan.
Just nu brottas jag med ett sådant beslut. Jag är bjuden på musikkalas de luxe i morgon. Men om jag verkligen, verkligen ska lyssna inåt känner jag att det här är en sådan helg då jag borde tagga ner på det sociala och mest umgås med mig själv och göra stillsamma saker. Lägga mig när jag blir trött. Sova tills jag vaknar. Dricka morronkaffe på min altan. Jag behöver inte bestämma mig än.
Fin Fredag är det ju, förresten! Lite helgkänsla har infunnit sig. Det blir en fin dag!
3 kommentarer:
Jag är förfärligt rastlös, men väljer ändå mest att vara själv i mitt råtthål när jag inte arbetar. Det finns ingen energi till det sociala. Jag förstår inte heller hur alla orkar så mycket.
Bästa botemedlet mot rastlöshet och uttråkning och leda är för mig naturen och helst ensam, annars stressar jag inte ner.
Fast de yngre är väl ännu sämre än vår generation på att ha tråkigt? De står knappt ut ens några minuter med tråkighet. Och de kan inte trösta sig med naturen, för den tycker de är så förfärligt tråkig att de hellre dör än sätter sin fot i den.
man måste vara bekväm i sitt eget sällskap för att klara av att vara ensam. Jag gillar att vara själv och klarar av det under långa perioder. Blir alldeles utmattad av en mängd människor omkring mig. Fattar inte hur jag hamnade i mitt gamla arbete... :)
En av mina vänner sedan tidernas begynnelse kallade det "upplevelsenoja". I kväll skall det bara vara jag, lite vin och så mat förstås. Något som fattats mig i veckor :-) (I Ratti della Sabina får vara med på en kant)
Skicka en kommentar