Trots gårkvällens pirr inför min resa, som nu börjar ta form, så somnade jag snabbt och sov gott hela natten. Mitt hus är stilla och omfamnande och jag har sedan länge vant mig vid knakningar och knäppanden som är oundvikliga i gamla hus. Liksom jag behöver det sträcka ut sig efter en lång dag, stretcha lite och sedan kura ihop sig inför natten. När jag äntligen får hem Wilma och Wilmer (vad tycker ni... ska de få byta namn?) kommer hemmet att vara komplett igen.
Jag kanske är tramsig som stimmar upp mig så inför en vanlig, jävla veckoresa men dels ska det bli så vansinnigt kul att få se hur Matilda och Mike lever och har det och dels är det ett spännande och lite udda land att besöka. Jag har velat åka dit ända sedan jag var liten och läste böckerna om Svarta Hingsten (Walter Farley) om och om igen och även om jag fullt ut begriper att jag varken kommer att få se några fantastiska hästar (än mindre rida på dem) eller särskilt många vilda och djärva shejkdöttrar så lever drömmen kvar inuti mig. Jag har också lovat Mike att se Lawrence of Arabia innan jag reser, vilket jag givetvis ska göra. Bland annat.
Det går bra för läxhjälpsföretagen, säger de på nyheterna. Skillnader i betyg börjar märkas mellan de elever som får inhyrd läxhjälp och de som inte... Vart är vi på väg? (Retorisk fråga.)
2 kommentarer:
Vi är lite uppstimmade på vårt håll också, det är ju liksom inte så ofta folk får lov att hälsa på! :-)
Då får vi väl stimma ihop, då! :)))
Skicka en kommentar