morrongrus

Knick-knack

Gäsp. Nu är jag morrontrött igen. Vaknar en sväng i natten och börjar tänka. Det är inte bra. Det spelar liksom ingen roll vad jag tänker på. Jag blir allt mer klarvaken vare sig det handlar om huruvida jag behöver transitvisum, om jag kan fixa en trasig lampa där en del behöver bytas ut eller komma ihåg att jag har ett tidigt möte på jobbet idag, om tvåornas och ettornas fadderlunch. Hjärnan går igång och jag får anstränga mig stenhårt för att tänka på ingenting. Till slut somnar jag ändå om och vaknar med inte alltför lätt huvud av väckningssignalen.

Nå, det är torsdag och bara en morgon till, sedan kan jag ha sovmorgon igen.

Sommaren är bräcklig nu. Minsta lilla motgång så viker den ner sig för den lite kaxigare, bullrigare hösten. Någon grad lägre och något litet dimmigt moln och genast känns det höstigare, redan innan jag gått ut genom dörren. Och jag glömde ta in chilisarna, i natt. Men de lever. Bra.

(Åh nej. Nu sa de på radion att vi har omkring ett kilo bakterier i kroppen. ETT KILO. Gynnsamma, förvisso. Men ändå. BLEH. Tur jag slapp ligga och begrunda detta i natt...)

Schemamässigt ser torsdagen ut att vara veckans mest krävande dag. Men jag har förberett mig så mycket jag kan och det är intressant att se hur en liksom kan lyfta sig själv i håret när en måste. Väl på plats är tröttheten som bortblåst. Alltid. Jag tror att det handlar om såväl positiv och utmanande respons från eleverna som att vi kollegor småpratar, stöttar och uppmuntrar varandra.

Broken Down Angel - Nazareth