fasad

Jag lyssnar på Fasad i P1. Temat idag: gemenskap. Om olika former av kollektivt boende. Jag har under många år funderat på att bo i kollektiv. Jag tror inte jag skulle vilja bo i hyreshuskollektiv. Ni vet... med gemensamma utrymmen och egna lägenheter... det är ju ungefär som att bo i vanligt hyreshus men vara tvungen att skala potatis till 40 personer och städa vävstugan (ja, jag raljerar lite, men ni fattar...) och ändå kanske bli väldigt ensam eftersom det lilla jag sett av det slaget av kollektivboende inte alls verkade handla om att faktiskt umgås, hjälpas åt och göra grejer tillsammans.

Men en rejält stor kåk tillsammans med ett gäng goda vänner. Med gemensamma utrymmen som på något sätt skapar gemensamma aktiviteter (som kök, vardagsrum och teverum och verkstad och ateljé och whatnot) och så ett eget sovrum, bara. Ett sovrum som förvisso kan vara stort nog att kunna hänga i, om en vill. Att kunna dra sig tillbaka till när man behöver avskildheten. En kollektivlösning skulle kunna ge en möjlighet till ett fantastiskt boende till en hyfsat låg kostnad. En enorm herrgård på landet... eller något helt kustnära*? En egen ö?

Kungsholmens fort i skärgården utanför Karlskrona är till salu. För 1 krona. Dock ingår att köparen åtar sig att underhålla hela klabbet vilket beräknas gå löst på, i runda slängar, 40 miljoner om året. Så... kanske ändå inte..? Dessutom tror jag att spindlarna kan bli ett problem. En hastig okulärbesiktning gav vid handen att det är väldigt spindeltätt på ön...

Jag gillar liksom själva tanken. No man/woman left behind. Jo, jag vet. Det är idealistiskt. Men drömma kan en väl få göra, va'? Och jag tror att det skulle kunna finnas stora vinster (inte primärt ekonomiska) att göra på detta slag av liv. Men det är ju jag det...

Ganska långt från Sergel - November