 |
| Lars Brunström, Lars Lerin Konsthall, Karlstad. |
Jag hinner bara ett halvt kvarter, på min väg upp mot Krysseboda, innan jag blir beskjuten av en mycket kortväxt revolverman.
- Jag ger mig, hojtar jag och sträcker upp bägge händerna i luften.
Revolvermannen ser både nöjd och lite förskräckt ut när han sänker sitt vapen.
- Det är bara knallpulver, lugnar han. Det är bara på låssas.
Sedan hör vi skott från skjutbanan bakom hembygdsgården.
- Men det där, fortsätter han, det är på riktigt...
Efter någon kilometer känner jag att det faktiskt är ganska varmt ute. Att dra på en luvtröja var något av en overkill och resten av rundan får den sitta knuten runt midjan, i stället. Jag möter en kollega som är ute och förmiddagspromenixar med sin fru. Annars möter jag ingen alls. Om man gillar träd - och det gör jag - är den här rundan helt underbar där vägen går under, och bland, bokar, ekar och lindar. Alla i kolossalformat.
Nere vid bäcken tar jag vänster och utökar rundan med att gå runt den lilla sjön i parken, också. Förutom en farfar och hans lilla sonson får jag ha stigen alldeles för mig själv. Var är alla? Det är lördag, vädret är fint och det är ledigt?
Nu: Kaffe! Strax: dusch!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar