Det är milt ute och molnen är ljusa. Ändå är det skönt att sitta inne i Mannens röda soffa, med ett glas vin, ett par chåklabitar och en sprakande brasa i kakelugnen. Senare går vi nog ut och tänder upp i grillen. Kanske sjunger vi en stump också. En fin vårvisa.
Arbetet är nästan helt bortkopplat nu. Nästan. Men kvällen är ung.
fredag 30 april 2010
torsdag 29 april 2010
tunggung
Reggae. Det nya Moby*? Hursomhaver älskar jag mina Marleypass där på träningscentrets motionscyklar! Uppvärmning: 2 x Kaya (låten - inte hela plattan) med lätt belastning. Sedan kör jag Legend från början och så långt jag orkar eller hinner. Långa sugande tunggunglåtar lägger jag på tjockt med belastning och när tempot ökar minskar jag något på belastningen. Rytmen styr hela passet och de där digitala små prickarna som lyser på displayen indikerar att mina pass är bra och varierade. Idag blev det bara en dryg halvtimme, följt av ett lika långt styrkepass. Jag behövde komma hem och läsa igenom drygt 40 uppsatser i Engelska B (nationellt prov) innan jag lämnar över dem till min medexaminator.
Det kanske låter jobbigt att läsa alla de där uppsatserna, men jag tycker det är roligt och spännande att se hur mina elever tagit sig an uppgiften och hur de löst den! Arbetsglädje FTW! Det sorgliga i sammanhanget är att jag stannade kvar i byn även i kväll, i stället för att åka hem till min käraste. Han fattas mig nu.
*Moby är annars suveränt att just cykla till!
Det kanske låter jobbigt att läsa alla de där uppsatserna, men jag tycker det är roligt och spännande att se hur mina elever tagit sig an uppgiften och hur de löst den! Arbetsglädje FTW! Det sorgliga i sammanhanget är att jag stannade kvar i byn även i kväll, i stället för att åka hem till min käraste. Han fattas mig nu.
*Moby är annars suveränt att just cykla till!
fittigt
Vi pratade om systerskap häromdagen, min käraste och jag. (Jag minns inte riktigt hur vi kom in på ämnet.) Jag berättade att jag reagerar starkt på det uttrycket.
Systerskap. Jag gillar inte det ordet. Jag gillar inte vad det står för. Och seriöst trodde jag att det var på utdöende. Hos mig framkallar det tankar om exkludering och en sorts reaktionär genuselitism. GLÖM systerskap. Det handlar inte om värme och generositet och inkluderande utan om ett sticksigt vi-och-dom-tänkande som borde verka frånstötande för varje tänkande och kännande människa. Det är nästan - men bara nästan - lika störande som när män tilltalar varandra "broder" så att man som kvinna helt utesluts ur sammanhanget. (Exempel: "rockbroder". Det reducerar ju rockintresserade, och kanske rentav initierade kvinnor till något utanför...)
Det handlar inte om nära vänskapsrelationer med andra kvinnor. Jag har sådana. Jag har till och med ganska många goda kvinnliga vänner varav några känns särskilt tajta. Men något systerskap är det dock inte. Vänskapen bygger inte på det faktum att vi är kvinnor; det är i en del fall den allra minsta gemensamma nämnaren, faktiskt.
Anledningen till att jag kom att tänka på detta just nu var det här, som jag snubblade över när jag kollade i SVT:s tevetablå. Fittcrew. Joråsåatteh.... Och... just som jag ju tänker: "Deras kamp bygger på systerskap, en gemenskap där män inte är välkomna." Huvva.
Inte konstigt att ordet "feminism" som kan vara så positivt laddat får många att ta fram både krucifix, vitlök och äggfläckad nätbrynja.
Systerskap är en chimär. Kvinnor är snåla och missunnsamma skator. Tro inget annat. ;-)
Systerskap. Jag gillar inte det ordet. Jag gillar inte vad det står för. Och seriöst trodde jag att det var på utdöende. Hos mig framkallar det tankar om exkludering och en sorts reaktionär genuselitism. GLÖM systerskap. Det handlar inte om värme och generositet och inkluderande utan om ett sticksigt vi-och-dom-tänkande som borde verka frånstötande för varje tänkande och kännande människa. Det är nästan - men bara nästan - lika störande som när män tilltalar varandra "broder" så att man som kvinna helt utesluts ur sammanhanget. (Exempel: "rockbroder". Det reducerar ju rockintresserade, och kanske rentav initierade kvinnor till något utanför...)
Det handlar inte om nära vänskapsrelationer med andra kvinnor. Jag har sådana. Jag har till och med ganska många goda kvinnliga vänner varav några känns särskilt tajta. Men något systerskap är det dock inte. Vänskapen bygger inte på det faktum att vi är kvinnor; det är i en del fall den allra minsta gemensamma nämnaren, faktiskt.
Anledningen till att jag kom att tänka på detta just nu var det här, som jag snubblade över när jag kollade i SVT:s tevetablå. Fittcrew. Joråsåatteh.... Och... just som jag ju tänker: "Deras kamp bygger på systerskap, en gemenskap där män inte är välkomna." Huvva.
Inte konstigt att ordet "feminism" som kan vara så positivt laddat får många att ta fram både krucifix, vitlök och äggfläckad nätbrynja.
Systerskap är en chimär. Kvinnor är snåla och missunnsamma skator. Tro inget annat. ;-)
sovmorgon
Eftersom jag bara har ungefär tre minuters promenad till mitt arbete kunde jag ge mig själv en sovmorgon idag. Det var skönt. Men det kändes konstigt att vakna ensam. Och här. Min känsla för den här bostaden är kluven - den känns som mitt hem och ändå inte. Jag är här alldeles för lite för det, tänker jag. Men... jag har ju annat för mig.
Jag lyssnar på P1-morgon och kommer på hur väldigt mycket jag saknar det, även om det är fint att lyssna på ljudböcker i bilen. Jag måste se om jag kan fixa (eller låta fixa, troligare...) radion i bilstereon.
Milt ute. Det har regnat i natt och det ser ut att kunna bli mer av den varan under dagen. Spelar roll. Jag tar bilen till jobbet. Inte för att det ger någon tidsvinst, utan för att jag ska köra direkt till gymmet efter jobbet. Jag kan till och med tänka att det är bra att det regnar, eftersom det har varit väldigt torrt på gräsmattan de senaste dagarna...
... och inte kan jag meddela mig med min käraste idag, heller. Han är i stealth mode. Bokstavligen.
Emmaboda, 29 april 2010
Jag lyssnar på P1-morgon och kommer på hur väldigt mycket jag saknar det, även om det är fint att lyssna på ljudböcker i bilen. Jag måste se om jag kan fixa (eller låta fixa, troligare...) radion i bilstereon.
Milt ute. Det har regnat i natt och det ser ut att kunna bli mer av den varan under dagen. Spelar roll. Jag tar bilen till jobbet. Inte för att det ger någon tidsvinst, utan för att jag ska köra direkt till gymmet efter jobbet. Jag kan till och med tänka att det är bra att det regnar, eftersom det har varit väldigt torrt på gräsmattan de senaste dagarna...
... och inte kan jag meddela mig med min käraste idag, heller. Han är i stealth mode. Bokstavligen.
Emmaboda, 29 april 2010
onsdag 28 april 2010
skumbad
Hemmakväll i Byn. Sent slut på arbetsdagen och en extra tidig start i morgon avgjorde saken. Ich bleibe im Byn, eller vad det nu kan heta på tyska.
Mina arbetsdagar är så roliga, så roliga, men också krävande och så här dags på kvällen är jag rätt seg. I kväll ska jag ge mig själv en avslappningskur i ett varmt skumbad, medan jag lyssnar på gårdagens Skolministeriet och läser Anne Sofie Roalds Muslimer i nya samhällen. Jag fnular fortfarande på uppsatsvinkel. Jag tänker att jag kanske blir lite mer på det klara när jag läst denna och sedan Otterbecks; de tangerar ju mitt speciella intresse.
~~~~~~~~~~~~~
Jag tänker på min familj. Både den närmaste och den utsträckta. Ni är så många och jag skulle så gärna vilja ha mycket mer och tätare kontakt med er, men det är verkligen mycket runtomkring mig just nu. Hav tålamod med mig. Jag kanske inte ringer så ofta men ni är hela tiden i mina tankar!
Emmaboda 28 april, 2010
Mina arbetsdagar är så roliga, så roliga, men också krävande och så här dags på kvällen är jag rätt seg. I kväll ska jag ge mig själv en avslappningskur i ett varmt skumbad, medan jag lyssnar på gårdagens Skolministeriet och läser Anne Sofie Roalds Muslimer i nya samhällen. Jag fnular fortfarande på uppsatsvinkel. Jag tänker att jag kanske blir lite mer på det klara när jag läst denna och sedan Otterbecks; de tangerar ju mitt speciella intresse.
~~~~~~~~~~~~~
Jag tänker på min familj. Både den närmaste och den utsträckta. Ni är så många och jag skulle så gärna vilja ha mycket mer och tätare kontakt med er, men det är verkligen mycket runtomkring mig just nu. Hav tålamod med mig. Jag kanske inte ringer så ofta men ni är hela tiden i mina tankar!
Emmaboda 28 april, 2010
tisdag 27 april 2010
miscellaneous
Det blir nog inte frost i natt. Men jag är ändå lite purken på den här bitvis knöliga våren. Framförallt tycker jag inte om att det blåser mest hela tiden. Den gör så att jag till slut fryser inifrån och ut och när det händer kan man bara göra en sak: krypa ner under täcket med raggsockar. Och dricka te. Det är i och för sig två saker.
En trevlig sak var dock att upptäcka att bibblan kör Library Loverskampanj igen! Jag plockade åt mig en näve knappar och fick en fin, rosa kasse att lägga min senaste lånebok i; Samtidsislam - unga muslimer i Malmö och Köpenhamn av Jonas Otterbeck. Det ska bli intressant läsning!
En annan fin sak är samtalen med mina barn. Jag försöker ringa dem med jämna mellanrum och det är underbart att byta lite tankar och idéer med dem och höra hur de har det. Prata om studier och arbete och framtidsplaner och säga till varandra att vi älskar varandra. Det vet vi ju redan, men det är fint att säga det också. Jag vill aldrig ångra att jag sagt det för lite. Man kan aldrig höra det för mycket.
Min käraste och jag var på inköpsutflykt i kväll. Det köptes boardskivor och ett fiffigt dräneringssystem (typ) och fyra paket kaffe (Zoegas såklart!) för 89 spänn på Netto. För att få utnyttja erbjudandet var man tvungen att handla något annat för 99 kronor. Det var fasen inte lätt att få ihop när vi inte tyckte vi behövde något... Men till slut fick vi ihop lite stapelvaror. Väl hemma lagade jag en ost- och skinkpaj och gjorde en sallad till det. Sedan kroknade jag alldeles. Mina arbetsdagar är verkligen rätt intensiva nu. Många bollar att hålla i luften. Tur jag tycker det är roligt!
Björkeryd 27 april, 2010
En trevlig sak var dock att upptäcka att bibblan kör Library Loverskampanj igen! Jag plockade åt mig en näve knappar och fick en fin, rosa kasse att lägga min senaste lånebok i; Samtidsislam - unga muslimer i Malmö och Köpenhamn av Jonas Otterbeck. Det ska bli intressant läsning!
En annan fin sak är samtalen med mina barn. Jag försöker ringa dem med jämna mellanrum och det är underbart att byta lite tankar och idéer med dem och höra hur de har det. Prata om studier och arbete och framtidsplaner och säga till varandra att vi älskar varandra. Det vet vi ju redan, men det är fint att säga det också. Jag vill aldrig ångra att jag sagt det för lite. Man kan aldrig höra det för mycket.
Min käraste och jag var på inköpsutflykt i kväll. Det köptes boardskivor och ett fiffigt dräneringssystem (typ) och fyra paket kaffe (Zoegas såklart!) för 89 spänn på Netto. För att få utnyttja erbjudandet var man tvungen att handla något annat för 99 kronor. Det var fasen inte lätt att få ihop när vi inte tyckte vi behövde något... Men till slut fick vi ihop lite stapelvaror. Väl hemma lagade jag en ost- och skinkpaj och gjorde en sallad till det. Sedan kroknade jag alldeles. Mina arbetsdagar är verkligen rätt intensiva nu. Många bollar att hålla i luften. Tur jag tycker det är roligt!
Björkeryd 27 april, 2010
måndag 26 april 2010
sen
Jag blev sen på mitt arbete och ännu senare hem. Min käraste bredde oss mackor med ost och oliver och när vi ätit upp dem kände vi oss rätt styrkta och gick ut på gården för att se vad som skulle hända. Det händer liksom alltid något när vi går ut. Vi vattnade i drivbänkarna och spankulerade omkring lite på tomten. Mannen fick för sig att han kanske skulle börja smågräva - fast bara lite - för dräneringen från garaget. Sedan storgrävde han ändå. Inte illa, när man betänker att det är grus och sand. Hårt packat. Han grävde nästan klart. Under tiden roade jag mig rätt bra på egen hand. Hittade en röd damcykel - helt cykelfärdig! - i garaget och tog mig en vinglig tur runt byn. Väldigt fin kväll för cykling! Mot slutet av turen vinglade jag mindre. Den har helt enkelt en helt annan tyngdpunkt än min mountainbike, men jag vänjer mig. Svårare att lära mig sluta famla efter handbromsarna och i stället inse att den sortens cykel bromsas med fotpedalerna. Det har jag nog inte gjort på 25 år. Minst.
Nå. Den var lättrampad och rullade mjukt och fint och nästa gång beger jag mig på en lite längre utflykt!
Efter avslutad utfärd hämtade mannen fram ett enkelt lås som jag monterade fast och sedan stod jag en lång stund och bara tog in alla fågelläten. Det lät som rena djungelsoundtracket. Jag hade inte blivit särskilt förvånad om en lätt flåsande David Attenborough hade älgat ut från något snår. Sedan gick jag in och satt på pasta och broccoli och medan det kokade upp fräste jag ihop lök och squash i lite smör, spädde med ett par deciliter grädde, lite citron, grovmalen svartpeppar och dill och lät det koka ihop lite för att sedan avrunda det genom att lägga i ett par nävar strimlad, kallrökt lax. Det blev en god middag och det blir gott till lunch i morgon!
Innan vi nu kryper till kojs har vi varit ute igen för att lägga ner glasen på drivbänkarna och sedan bara stå stilla i mörkret, prata lite lågmält, kolla på månen och lyssna på tystnaden och ännu mer fågellåt. Ute på sjön landade en flock svanar. Inte särskilt diskret.
Nu är jag sömnig. Jag ska läsa ett par dikter av Daniel Boyacioglu och killa min käraste i nacken. Sedan ska jag sova.
Björkeryd 26 april, 2010
Nå. Den var lättrampad och rullade mjukt och fint och nästa gång beger jag mig på en lite längre utflykt!
Efter avslutad utfärd hämtade mannen fram ett enkelt lås som jag monterade fast och sedan stod jag en lång stund och bara tog in alla fågelläten. Det lät som rena djungelsoundtracket. Jag hade inte blivit särskilt förvånad om en lätt flåsande David Attenborough hade älgat ut från något snår. Sedan gick jag in och satt på pasta och broccoli och medan det kokade upp fräste jag ihop lök och squash i lite smör, spädde med ett par deciliter grädde, lite citron, grovmalen svartpeppar och dill och lät det koka ihop lite för att sedan avrunda det genom att lägga i ett par nävar strimlad, kallrökt lax. Det blev en god middag och det blir gott till lunch i morgon!
Innan vi nu kryper till kojs har vi varit ute igen för att lägga ner glasen på drivbänkarna och sedan bara stå stilla i mörkret, prata lite lågmält, kolla på månen och lyssna på tystnaden och ännu mer fågellåt. Ute på sjön landade en flock svanar. Inte särskilt diskret.
Nu är jag sömnig. Jag ska läsa ett par dikter av Daniel Boyacioglu och killa min käraste i nacken. Sedan ska jag sova.
Björkeryd 26 april, 2010
söndag 25 april 2010
primör
Mannen såg minst sagt tveksam ut när jag häromdagen illpojade av lycka över det rikliga beståndet av nässlor på tomten.
- Det blir ju underbar nässelsoppa! hojtade jag.
Mannen hummade.
Idag var det så dags. Inspirationen föll över mig och medan han pysslade med båtgrejer tog jag en sax och en blå systempåse och gav mig ut på jakt. Fick lätt ihop ett par liter späda skott som jag tog in i köket och förvällde i ungefär en liten kvart medan jag facebookade. Sedan fick de stå och rinna av i ett durkslag en god stund medan vi drack kaffe ute på trappen och njöt eftermiddagssol. När de svalnat tog jag spadet, tillsatte buljongtärning och en smörkula (smör och vetemjöl som mojats ihop till en lagom boll) och vispade upp. Lätt kokning typ fem minuter, medan jag finhackade nässlorna, och sedan i med nässlorna, en försvarlig slatt grädde och ett uns vitpeppar. Tillsammans med ägghalvor blev det förrätt till middagen, som i övrigt bestod av ljuvliga rårakor med vitlöksdoft och lagom hårt stekt bacon, som Mannen tillredde. Lingonsylt till det, förstås!
Fan vad vi har det bra.
Och... han gillade soppan! Jag får gärna göra den igen! Det var väl det jag visste... ;-)
- Det blir ju underbar nässelsoppa! hojtade jag.
Mannen hummade.
Idag var det så dags. Inspirationen föll över mig och medan han pysslade med båtgrejer tog jag en sax och en blå systempåse och gav mig ut på jakt. Fick lätt ihop ett par liter späda skott som jag tog in i köket och förvällde i ungefär en liten kvart medan jag facebookade. Sedan fick de stå och rinna av i ett durkslag en god stund medan vi drack kaffe ute på trappen och njöt eftermiddagssol. När de svalnat tog jag spadet, tillsatte buljongtärning och en smörkula (smör och vetemjöl som mojats ihop till en lagom boll) och vispade upp. Lätt kokning typ fem minuter, medan jag finhackade nässlorna, och sedan i med nässlorna, en försvarlig slatt grädde och ett uns vitpeppar. Tillsammans med ägghalvor blev det förrätt till middagen, som i övrigt bestod av ljuvliga rårakor med vitlöksdoft och lagom hårt stekt bacon, som Mannen tillredde. Lingonsylt till det, förstås!
Fan vad vi har det bra.
Och... han gillade soppan! Jag får gärna göra den igen! Det var väl det jag visste... ;-)
familjärt
Familj. Det är en viktig sak för mig. Först och främst barnen, förstås. Så är det bara. Och Mannen (fast ändå inte i någon hierarkiskt uppbyggd rangordning utan mer samexisterande, sida vid sida). Givetvis. Han betyder lika mycket som barnen, men på ett annat vis. Mannen och vart och ett av mina fyra barn har alla sina egna rum i mitt hjärta.
Sedan blir det lite snårigare. Eller kanske egentligen enklare? Som min familj räknar jag i övrigt dels sådana jag delar någon form av biologiska släktband med och/eller ett gemensamt intresse att mötas och trivas tillsammans. Det inkluderar alltså mina godaste vänner. De är liksom en del av min utökade familj, de också. "Familj" handlar helt enkelt inte om blodsband, utan om kärlek. Denna familj samsas i mitt hjärtas kök och vardagsrum.
Den här veckan har inneburit en svindlande och underbar utökning av min familj; efter trettiotvå års tappad kontakt har vi funnit varandra, jag och min käraste kusin Anna. Ära vare Buddha för Facebook! Det är för knöligt att gå in på hur och varför and all that jazz, men det handlar om tunga saker. Saker vi delar hon och jag och som vi säkert kommer att samtala om när vi möts. Men... det viktigaste är nuet. Därom är vi helt eniga. Just nu mejlar vi varandra via Facebook. Lite varligt. Vi pratar om detta Nu, samtidigt som vi väver in ett Då emellanåt. Snart kommer vi att mötas. Samtala ansikte mot ansikte. Vi gör oss inga illusioner. Det är inte de över snygga killar fnissande tonåringarna Anna och Magda som kommer att ta vid där det hela slutade så abrupt. Det är två vuxna kvinnor med två gånger trettiotvå års liv bakom sig. Stora ryggsäckar med erfarenheter. Och ändå... jag tror vi kommer att kunna bygga upp en riktigt fin vänskap. Utifrån... nuet. Men vem vet... Kanske kommer vi att lyssna på Slade och skråla med?
Solen skiner därute. Morronkaffet smakar fint. Dags att ta tag i dagen, kanske.
Björkeryd 25 april, 2010.
Sedan blir det lite snårigare. Eller kanske egentligen enklare? Som min familj räknar jag i övrigt dels sådana jag delar någon form av biologiska släktband med och/eller ett gemensamt intresse att mötas och trivas tillsammans. Det inkluderar alltså mina godaste vänner. De är liksom en del av min utökade familj, de också. "Familj" handlar helt enkelt inte om blodsband, utan om kärlek. Denna familj samsas i mitt hjärtas kök och vardagsrum.
Den här veckan har inneburit en svindlande och underbar utökning av min familj; efter trettiotvå års tappad kontakt har vi funnit varandra, jag och min käraste kusin Anna. Ära vare Buddha för Facebook! Det är för knöligt att gå in på hur och varför and all that jazz, men det handlar om tunga saker. Saker vi delar hon och jag och som vi säkert kommer att samtala om när vi möts. Men... det viktigaste är nuet. Därom är vi helt eniga. Just nu mejlar vi varandra via Facebook. Lite varligt. Vi pratar om detta Nu, samtidigt som vi väver in ett Då emellanåt. Snart kommer vi att mötas. Samtala ansikte mot ansikte. Vi gör oss inga illusioner. Det är inte de över snygga killar fnissande tonåringarna Anna och Magda som kommer att ta vid där det hela slutade så abrupt. Det är två vuxna kvinnor med två gånger trettiotvå års liv bakom sig. Stora ryggsäckar med erfarenheter. Och ändå... jag tror vi kommer att kunna bygga upp en riktigt fin vänskap. Utifrån... nuet. Men vem vet... Kanske kommer vi att lyssna på Slade och skråla med?
Solen skiner därute. Morronkaffet smakar fint. Dags att ta tag i dagen, kanske.
Björkeryd 25 april, 2010.
lördag 24 april 2010
lättnad
Jag tycker det är skönt med olika former av kroppsarbete och annan fysisk ansträngning, som till exempel träningen. Jag tänker så många tankar då. De liksom bara kommer flygande. Av sig själva. En del låter jag fara förbi och andra fångar jag in och bollar med en liten stund. Sedan kan det hända att jag släpper dem fria igen, eller så stoppar jag ner dem i någon ficka för att kunna ta fram igen och igen och fnula på.
Idag har jag oljat och målat några fönster med tillhörande karmar. Fyra, närmare bestämt. De ska sitta i (på?) garaget som är under byggnation. Bäst jag stod där och målade och hade fångat en tanke om det där med att vara någons efterträdare, som fallet till exempel är på arbetet men faktiskt också i en relation (helt oundvikligt när man möter kärlek i vuxen ålder) slog det mig. Bara sådär liksom. Man måste faktiskt inte alls fylla någon annans skor - det funkar bra med ens egna. Fan. Visserligen en ganska självklar sak. Men ändå. Vilken lättnad.
Björkeryd 24 april, 2010
Idag har jag oljat och målat några fönster med tillhörande karmar. Fyra, närmare bestämt. De ska sitta i (på?) garaget som är under byggnation. Bäst jag stod där och målade och hade fångat en tanke om det där med att vara någons efterträdare, som fallet till exempel är på arbetet men faktiskt också i en relation (helt oundvikligt när man möter kärlek i vuxen ålder) slog det mig. Bara sådär liksom. Man måste faktiskt inte alls fylla någon annans skor - det funkar bra med ens egna. Fan. Visserligen en ganska självklar sak. Men ändå. Vilken lättnad.
Björkeryd 24 april, 2010
fredag 23 april 2010
landa
Fredagskväll. Vi soffar lite med ett glas vin/en öl, samtalar om dagen som varit, om lustiga människor vi mött i kassaköer, rör varsamt vid varandra och gör oss lustiga över plastmänniskorna i TV4:s Förkväll. Nyss for en regnskur över sjön, men nu lyser solen igen. Maten står på spisen.
Jag landar så sakteliga efter arbetsdagen och träningen och körningen (jag börjar gilla Reine Brynolfsson som uppläsare av Gangsters). Lite tung i huvudet försöker jag stänga ner tankar på elever och arbete och bara vara. Här. Nu. Om en stund så är jag det.
Vi har pratat om att köra ner till Malmö ikväll, för att kolla in Skånska Mord och Abramis Brama. Men... vi är trötta efter arbetsveckan och det är cirkus 25 mil att köra. Enkel resa. Det är för mycket. Visst hade det varit fint att träffa goda vännerna igen, men det blir fler tillfällen.
Björkeryd 23 april, 2010
Jag landar så sakteliga efter arbetsdagen och träningen och körningen (jag börjar gilla Reine Brynolfsson som uppläsare av Gangsters). Lite tung i huvudet försöker jag stänga ner tankar på elever och arbete och bara vara. Här. Nu. Om en stund så är jag det.
Vi har pratat om att köra ner till Malmö ikväll, för att kolla in Skånska Mord och Abramis Brama. Men... vi är trötta efter arbetsveckan och det är cirkus 25 mil att köra. Enkel resa. Det är för mycket. Visst hade det varit fint att träffa goda vännerna igen, men det blir fler tillfällen.
Björkeryd 23 april, 2010
fint
Jag sov så gott i natt. Jag tror det bland annat har att göra med den sköna kvällspromenad vi tog igår kväll, Mannen och jag. Upp för backen, genom skogen och ut bland hästhagar och små gårdar och sedan följa den gamla banvallen tillbaka, längs med den svarta ån, pratandes om paddling och skogsdofter och om oss. Om vårt. Och ibland vilande i skön tystnad.
Idag är det fredag. Fin Fredag, ni vet. Svart, stickad klänning och vårblommiga strumpor. Som en eftergift åt det nyckfulla vädret har jag stövlar på mig. Och idag blev det rosa nagellack.
Solen lyser därute, från en absolut klar himmel (såvitt jag kan se - kanske svävar askstoftet från Eyjafjallajökull högt däruppe), och vinden har avtagit. Det skulle vara fint att vistas ute, men det får vänta tills efter arbetet. Fullt upp idag. Som alltid. Och... det är roligt! Arbetsglädje är en förmån jag åtnjuter. Den är faktiskt inte beskattningsbar - bara uppskattningsbar!
Idag är det fredag. Fin Fredag, ni vet. Svart, stickad klänning och vårblommiga strumpor. Som en eftergift åt det nyckfulla vädret har jag stövlar på mig. Och idag blev det rosa nagellack.
Solen lyser därute, från en absolut klar himmel (såvitt jag kan se - kanske svävar askstoftet från Eyjafjallajökull högt däruppe), och vinden har avtagit. Det skulle vara fint att vistas ute, men det får vänta tills efter arbetet. Fullt upp idag. Som alltid. Och... det är roligt! Arbetsglädje är en förmån jag åtnjuter. Den är faktiskt inte beskattningsbar - bara uppskattningsbar!
torsdag 22 april 2010
vardagspoesi
Jag har snöat in på poesi. Lyrik. Och... det är just som Daniel Boyaciouglu skriver:
("Apropå romanen" ur Fint som snus)
Jag är inte av den uppfattningen
att man lämpligast avnjuter poesi
på en gungstol med en termos te
jag tycker posei är utmärkt tunnelbaneläsning.
Man bara slår upp en sida
obetydligt vilken, koncentrerar sig tillräckligt,
läser en dikt och slår igen boken
eller läser en dikt till om man känner för det.
("Apropå romanen" ur Fint som snus)
mammig
Jag har fyra barn. De är vuxna nu. I alla bemärkelser.
Ändå är de ju mina älskade... barn. Jag längtar efter dem, bryr mig om dem och blir ledsen och bekymrad om de inte har det bra.
Vad som är "bra" kan ju förstås handla om många olika saker, men det jag lägger in i det hela handlar om att jag vill att de ska må bra och känna sig som hela och glada människor. Att de ska känna stråk av lycka i sina liv. När de mår dåligt eller är olyckliga blir jag det också. Fast jag försöker att inte visa det alltför tydligt eftersom även vuxna barn har en tendens att skydda sina föräldrar och kanske skulle de dra sig för att anförtro sig (om de skulle ha behov av det och känner att jag är rätt person att göra det till) om de skulle bli rädda att förorsaka mig bekymmer. De är inte dumma. Klart de fattar. Men hittills har den sköra balansen ändå kunnat upprätthållas.
Just när jag skulle somna igår sa jag till Mannen att jag nu verkligen kunde känna mig lugn och tillfreds ett tag. Ett telefonsamtal från en av döttrarna fick den sista kuggen i maskineriet att hugga tag och därmed få allt att börja rulla mjukt och friktionsfritt. Hon har - efter en väldigt tuff vinter och vår som arbetssökande - kommit in på en kurs som mer eller mindre garanterar henne just ett sådant arbete hon önskar sig! De andra har heltidsarbeten där de trivs bra och tjänar okej eller studerar - och klarar det med den äran (och hårt arbete).
Så nu kan mamman luta sig tillbaka igen. *phew*
Emmaboda 22 april. 2010
Ändå är de ju mina älskade... barn. Jag längtar efter dem, bryr mig om dem och blir ledsen och bekymrad om de inte har det bra.
Vad som är "bra" kan ju förstås handla om många olika saker, men det jag lägger in i det hela handlar om att jag vill att de ska må bra och känna sig som hela och glada människor. Att de ska känna stråk av lycka i sina liv. När de mår dåligt eller är olyckliga blir jag det också. Fast jag försöker att inte visa det alltför tydligt eftersom även vuxna barn har en tendens att skydda sina föräldrar och kanske skulle de dra sig för att anförtro sig (om de skulle ha behov av det och känner att jag är rätt person att göra det till) om de skulle bli rädda att förorsaka mig bekymmer. De är inte dumma. Klart de fattar. Men hittills har den sköra balansen ändå kunnat upprätthållas.
Just när jag skulle somna igår sa jag till Mannen att jag nu verkligen kunde känna mig lugn och tillfreds ett tag. Ett telefonsamtal från en av döttrarna fick den sista kuggen i maskineriet att hugga tag och därmed få allt att börja rulla mjukt och friktionsfritt. Hon har - efter en väldigt tuff vinter och vår som arbetssökande - kommit in på en kurs som mer eller mindre garanterar henne just ett sådant arbete hon önskar sig! De andra har heltidsarbeten där de trivs bra och tjänar okej eller studerar - och klarar det med den äran (och hårt arbete).
Så nu kan mamman luta sig tillbaka igen. *phew*
Emmaboda 22 april. 2010
onsdag 21 april 2010
kura inne
Bilen blev inte tvättad igår. När jag kom hem (rätt sen efter jobb och gym) hängde regnet redan i luften och Mannen hade tänt i kakelugnen och filurade på vad som kunde göras av fläskfilén, som vi så förtänksamt lagt upp för att tina redan på morgonen. Ingen av oss hade någon lust att ge sig ut och greja med något, så vi stannade inne och kurade i stället. Jag höll honom sällskap i köket medan han lagade oss en god middag och sedan blev vi sittandes en god stund vid bordet och samtalade. När tröttheten kom smygande diskade jag undan och sedan gick vi och la oss, medan inte bara regn utan till och med snö föll därutanför. Innan jag somnade låg jag en stund och lyssnade på det trygga, vilsamma knastret från kakelugnsbrasan.
När vi kom ut i morse låg det visserligen lite vitt i gräset neråt sjökanten men luften var mild och det hade slutat blåsa. Fåglarna sjöng av bara fan.
Emmaboda, 21 april 2010
När vi kom ut i morse låg det visserligen lite vitt i gräset neråt sjökanten men luften var mild och det hade slutat blåsa. Fåglarna sjöng av bara fan.
Emmaboda, 21 april 2010
tisdag 20 april 2010
komplimang
En av mina kollegor kom och satte sig bredvid mig, där jag satt i caféet och drack en mugg kaffe och läste DN. Ville prata om sina mentorselever och hur det går för dem just nu. Snart dags för utvecklande samtal. Jag fick höra saker som eleverna sagt om mig. Vore jag bara ett uns mindre ödmjuk skulle jag skriva det här! Arbetsglad och varm blev jag!
- Och den där jeanskjolen är snygg och sexig på dig!
OK. Den korta, rutiga kilten var inte så dum, den heller.
Hon klär i den.
- Och den där jeanskjolen är snygg och sexig på dig!
OK. Den korta, rutiga kilten var inte så dum, den heller.
Hon klär i den.
flit
Vi gör så många bra och roliga saker tillsammans, min käraste och jag. Även de mest vardagliga göromål blir otråkiga när vi gör dem tillsammans, eller parallellt.
Igår hann jag hem först. Jag började med middagen och när Mannen kom hem hjälptes vi åt att göra den klar. Jag hade börjat röra ihop nötfärs med fint hackad purjo, kapris och dijonsenap och gjorde små biffar av geggan, som jag sedan lindade in i bacon och stekte. Till detta fixade Mannen bulgur med god smak och trollade ihop lite squash och tomater med en bit brie.
Efter maten gick vi ut direkt och började pyssla. Mannen bytte ut sina vinterdäck mot sommardito och jag fick äntligen tummen ur och sanerade/storstädade min bil invändigt. Plockade ur skräp, dammsög supernoggrant, torkade av och polerade. Lagade växelspaksknoppen och lite annat som satt löst. Samlade viktiga survivalgrejer i en plastback som får stå i bagageutrymmet. Den stora röda magliteficklampan funkade minsann. Den kan vara bra att ha och slå ihjäl påkörda smådjur med, kanske? Inte för att jag någonsin gör sådant. Enda gången det hänt var när jag körde över en stor hare för en del år sedan och, tro mig, den behövde inte eftersökas... den finfördelades så den blev ett med asfalten... Bilen (ett stort tungt as - Volvo S80) gick sönder undertill och fick stå på verkstad i en vecka. Så kan det gå när man kör fort. För fort. Inte ens det gör jag nuförtiden. Jag har liksom blivit medveten om min egen dödlighet, liksom andras...
Vi arbetade på tills skymningen föll och kylan kom krypande. Då var det skönt att komma inomhus för varm snabbdusch, disk (Mannen) och tekokande (jag). Vi hängde en stund i soffan och slökollade lite nyheter och väderprognoser innan vi kapitulerade och kröp i säng. Jag har drömt om städning hela natten...
När jag vaknade - åh, så segt det var... - sken solen från klarblå himmel och det var nästan fyra minusgrader. Dimman hovrade över den spegelblanka sjön. Att, efter frukost, hejdåpussande och andra morgonbestyr, sätta mig i den rena, fräscha bilen kändes nästan högtidligt. I kväll ska jag ta itu med utsidan på bilen!
Emmaboda 20 april, 2010.
Igår hann jag hem först. Jag började med middagen och när Mannen kom hem hjälptes vi åt att göra den klar. Jag hade börjat röra ihop nötfärs med fint hackad purjo, kapris och dijonsenap och gjorde små biffar av geggan, som jag sedan lindade in i bacon och stekte. Till detta fixade Mannen bulgur med god smak och trollade ihop lite squash och tomater med en bit brie.
Efter maten gick vi ut direkt och började pyssla. Mannen bytte ut sina vinterdäck mot sommardito och jag fick äntligen tummen ur och sanerade/storstädade min bil invändigt. Plockade ur skräp, dammsög supernoggrant, torkade av och polerade. Lagade växelspaksknoppen och lite annat som satt löst. Samlade viktiga survivalgrejer i en plastback som får stå i bagageutrymmet. Den stora röda magliteficklampan funkade minsann. Den kan vara bra att ha och slå ihjäl påkörda smådjur med, kanske? Inte för att jag någonsin gör sådant. Enda gången det hänt var när jag körde över en stor hare för en del år sedan och, tro mig, den behövde inte eftersökas... den finfördelades så den blev ett med asfalten... Bilen (ett stort tungt as - Volvo S80) gick sönder undertill och fick stå på verkstad i en vecka. Så kan det gå när man kör fort. För fort. Inte ens det gör jag nuförtiden. Jag har liksom blivit medveten om min egen dödlighet, liksom andras...
Vi arbetade på tills skymningen föll och kylan kom krypande. Då var det skönt att komma inomhus för varm snabbdusch, disk (Mannen) och tekokande (jag). Vi hängde en stund i soffan och slökollade lite nyheter och väderprognoser innan vi kapitulerade och kröp i säng. Jag har drömt om städning hela natten...
När jag vaknade - åh, så segt det var... - sken solen från klarblå himmel och det var nästan fyra minusgrader. Dimman hovrade över den spegelblanka sjön. Att, efter frukost, hejdåpussande och andra morgonbestyr, sätta mig i den rena, fräscha bilen kändes nästan högtidligt. I kväll ska jag ta itu med utsidan på bilen!
Emmaboda 20 april, 2010.
måndag 19 april 2010
flytande
Det är en viss skillnad mellan att hålla sig flytande och att ha flyt. Jag har flyt. Idag igen. Har just haft ett väldigt positivt och konstruktivt samtal med min chef, där jag gav vika för ett spontant infall och plötsligt räddade sensommarekonomin (jag har ju inte kunnat arbeta in ett helt sommarlov, då jag bara varit anställd sedan första februari). Jag är glad åt samtalet som innehöll konkreta löften om min framtida tjänst. Jag är ännu gladare för den synnerliga uppskattning mina elever tydligen uttalar bakom min rygg. Gladast är jag dock för att jag klev fram och gav det där förslaget. Att jag vågade. Att vi förhandlade. Och att utgången blev ännu bättre än vad jag tänkt när jag gick in i det hela! Nu behöver jag inte tänka på att bara hålla mig flytande.
Tänkt och tänkt, förresten. Jag kom ju på det när vi satt där och samtalade. Det var mer att lyssna på min magkänsla. Och nu är magen lugn och fin. Lite prilligt pirrig, möjligen. Ja. Jag får jobba min breda häck av mig i höst. Men. Jag behöver, å andra sidan, inte oroa mig för om jag får tre veckors förlängd tjänst på sommarskolan. Jag behöver inte jobba där överhuvudtaget. Om jag inte vill, förstås. Och det kanske jag vill? Det får jag se. Då.
Emmaboda 19 april, 2010
Tänkt och tänkt, förresten. Jag kom ju på det när vi satt där och samtalade. Det var mer att lyssna på min magkänsla. Och nu är magen lugn och fin. Lite prilligt pirrig, möjligen. Ja. Jag får jobba min breda häck av mig i höst. Men. Jag behöver, å andra sidan, inte oroa mig för om jag får tre veckors förlängd tjänst på sommarskolan. Jag behöver inte jobba där överhuvudtaget. Om jag inte vill, förstås. Och det kanske jag vill? Det får jag se. Då.
Emmaboda 19 april, 2010
lördag 17 april 2010
förundran
När jag vaknade vid kvart i sju sken solen. Jag gick upp för att kissa och kröp sedan ner i sängvärmen igen. Väcktes sakta ett par timmar senare (efter en rörig dröm där Kullen, Hallandsåsens utpost i havet och västra Skottland flöt ihop till en behaglig enhet) av att Mannen rörde på sig, bredvid mig. Ytterligare någon timme senare klev vi upp och jag diskade undan medan han satte på kaffe och musik och lagade frukost åt oss.
Telefonsamtal med bästaste Agneta och sedan gick vi ut för att ta oss för lite arbete. Solen var försvunnen. Vi kom snabbt igång. Jag skurade dynor och en hel båt invändigt medan Mannen mätte till och precisionssågade till nya skivor till durken. Väldigt fina. Det kommer att bli kanonläckert när de blir lackade och klara! Vi jobbade under tyst samförstånd - med avbrott för en mugg kaffe och en stunds småprat på trappen - i nästan fyra timmar. Sedan kände vi oss nöjda med dagens insats och tog en rejäl och rask långpromenad uppåt skogen ovanför byn. Det är så vackert där uppe. Skogen avlöses av steniga hagar med stora ekar och hästar och gula gårdar.
Nu delar vi en öl och maten - tillagad av min käraste - puttrar i ugnen och på spisen. Jag har satt på en maskin tvätt och funderar på att kanske ta en lång, varm dusch. Dag Vags första platta utgör kvällens soundtrack.
Jag älskar våra vardagliga helger. Vi gör nyttiga saker tillsammans. Vi erfar en gemenskap som fördjupas i detta arbete. På något sätt finns ju vår gemensamma framtid invävt i det. Vi ser framåt. Har mål. Inriktning. Tillsammans. Det är vi nu. Det är en svindlande och helt underbar tanke och känsla. Kanske har jag upplevt något liknande tidigare, men det var isåfall för många år sedan. Och jag förstod varken att uppfatta, vara medveten eller förundras och glädjas över det så som jag är och gör nu.
Björkeryd 17 april, 2010.
Telefonsamtal med bästaste Agneta och sedan gick vi ut för att ta oss för lite arbete. Solen var försvunnen. Vi kom snabbt igång. Jag skurade dynor och en hel båt invändigt medan Mannen mätte till och precisionssågade till nya skivor till durken. Väldigt fina. Det kommer att bli kanonläckert när de blir lackade och klara! Vi jobbade under tyst samförstånd - med avbrott för en mugg kaffe och en stunds småprat på trappen - i nästan fyra timmar. Sedan kände vi oss nöjda med dagens insats och tog en rejäl och rask långpromenad uppåt skogen ovanför byn. Det är så vackert där uppe. Skogen avlöses av steniga hagar med stora ekar och hästar och gula gårdar.
Nu delar vi en öl och maten - tillagad av min käraste - puttrar i ugnen och på spisen. Jag har satt på en maskin tvätt och funderar på att kanske ta en lång, varm dusch. Dag Vags första platta utgör kvällens soundtrack.
Jag älskar våra vardagliga helger. Vi gör nyttiga saker tillsammans. Vi erfar en gemenskap som fördjupas i detta arbete. På något sätt finns ju vår gemensamma framtid invävt i det. Vi ser framåt. Har mål. Inriktning. Tillsammans. Det är vi nu. Det är en svindlande och helt underbar tanke och känsla. Kanske har jag upplevt något liknande tidigare, men det var isåfall för många år sedan. Och jag förstod varken att uppfatta, vara medveten eller förundras och glädjas över det så som jag är och gör nu.
Björkeryd 17 april, 2010.
fredag 16 april 2010
lyfter
Ännu en solig fin dag. Den Fina Fredagen tar tag i mig och jag känner mig lite mindre låg. Jag sov lite på saken och kom fram till att min sinnesstämning nog mycket handlar om mig själv, de krav jag ställer på mig själv och är relativt den mån i vilken jag uppfyller dessa krav. Då finns det bara en sak att göra; jobba hårdare med mig själv så jag slipper känna den där inre besvikelsen. Att sänka kraven är inget alternativ.
Jag är på min arbetsplats i god tid. Jag möter elever och arbetskamrater och jag stannar till lite här och där för att bara säga god morgon, småprata, kommentera en rolig uppsats någon lämnat in, tacka andra för gårkvällens konsert eller peppa en nervös elev inför en tenta. Sådant lyfter mig också. Jag trivs så bra på, och med, mitt arbete! Jag blir glad av det!
En sak jag funderar över just nu är: mina naglar är knallröda. Vad tänkte jag på när jag målade dem igår kväll, när jag ju hade tagit fram det riktigt rosa lacket..? Uppenbarligen hade jag tankarna på helt annat håll och lät mitt undermedvetna styra; rött är helrätt just idag!
Emmaboda 16 april, 2010
Jag är på min arbetsplats i god tid. Jag möter elever och arbetskamrater och jag stannar till lite här och där för att bara säga god morgon, småprata, kommentera en rolig uppsats någon lämnat in, tacka andra för gårkvällens konsert eller peppa en nervös elev inför en tenta. Sådant lyfter mig också. Jag trivs så bra på, och med, mitt arbete! Jag blir glad av det!
En sak jag funderar över just nu är: mina naglar är knallröda. Vad tänkte jag på när jag målade dem igår kväll, när jag ju hade tagit fram det riktigt rosa lacket..? Uppenbarligen hade jag tankarna på helt annat håll och lät mitt undermedvetna styra; rött är helrätt just idag!
Emmaboda 16 april, 2010
torsdag 15 april 2010
sjunkskrivning
Ibland går luften bara ur en.
Trots att man gör allt rätt.
Ikväll blev det så.
Jag har haft en bra dag på mitt arbete.
Solen har lyst hela dagen.
Jag har tränat och tagit ut mig ordentligt.
Jag var på elevkonsert i kväll, och de var så duktiga.
Jag har bakat en sörprajskaka, till fikat i morgon, som jag fick recept till hos min kakidol Erica. Kakan blev lite blöt men jag tror den är god.
Och ändå; jag bara sjönk.
Jag ringde Mannen och kände mig varm och lite uppåt.
(Jag är väldigt glad i honom. Glad för honom. Tacksam för det vi har tillsammans.)
Men nu sjunker jag igen.
Det är väl liksom bara... livet. Antar jag.
Lika bra att sova på saken.
Trots att man gör allt rätt.
Ikväll blev det så.
Jag har haft en bra dag på mitt arbete.
Solen har lyst hela dagen.
Jag har tränat och tagit ut mig ordentligt.
Jag var på elevkonsert i kväll, och de var så duktiga.
Jag har bakat en sörprajskaka, till fikat i morgon, som jag fick recept till hos min kakidol Erica. Kakan blev lite blöt men jag tror den är god.
Och ändå; jag bara sjönk.
Jag ringde Mannen och kände mig varm och lite uppåt.
(Jag är väldigt glad i honom. Glad för honom. Tacksam för det vi har tillsammans.)
Men nu sjunker jag igen.
Det är väl liksom bara... livet. Antar jag.
Lika bra att sova på saken.
kolonistugan
I mina drömmar handlar det ofta om hus. Stora hus. Hus byggda som labyrinter. Kråkslott med hemliga rum, torn och tinnar. Mörka dystra hus jag inte vill gå in i. Ja, rentav en byggbarack. I natt drömde jag om en kolonistuga. Den hade tillhört Ozzy och den väldigt stora tomten (ja, för att vara en kolonilott var den rentav gigantisk) var fullspäckad med uppstoppade djur, trädgårdsomtar i corpsepaint och andra intressanta attribut. På gatan utanför gick bussar till olika stadsdelar i Oslo och Stockholm. Johanna var med i drömmen och jag blev aldrig klok på om stugan var hennes eller min. Ozzy kom gåendes förbi på trottoaren i sällskap av Janis Joplin. De hade likadana blåtonade, runda glasögon. Ozzy ville inte erkänna att han haft den där röda lilla ministugan, med sina vita knutar.
Begrundande detta dricker jag mitt morgonkaffe mugg nr 2 efter att ha frukosterat med Mannen och pussat honom hejdå (idag var det hans tur att ha lite längre till jobbet).
Emmaboda 15 april, 2010.
Begrundande detta dricker jag mitt morgonkaffe mugg nr 2 efter att ha frukosterat med Mannen och pussat honom hejdå (idag var det hans tur att ha lite längre till jobbet).
Emmaboda 15 april, 2010.
onsdag 14 april 2010
onsdagar
Onsdagar tycker jag om. Och det här är en särskilt trevlig sådan. Den började i Björkeryd med dusch, frukost och småprat och fortsätter här i byn med arbete. Idag handlar arbetet om några intensiva lektioner, samtal med kollegor och en lunchpowerwalk (med en annan kollega) som innehöll en lysande sol, frisk vind, hög puls, en pedagågisk diskussion och samtal kring relationer och livsval.
Efter en snabb lunch blev det framdukning, tillsammans med några tvåor, av mingeltugg och sedan en rundvandring i treornas utställning av årets projektarbeten. Där fanns en nöjeskatalog, historik kring olika företag och kring Emmabodafestivalen, svarvarbeten, dyslexiinformation, ett avancerat rollspel, renoveringsprojekt och mycket annat. Många av våra treor har lagt ner stor möda med sina arbeten!
En föräldraledig arbetskamrat kikade förbi och fick naturligtvis höra att lilla bebisen var hennes projektarbete och hade hon möjligen loggboken till hands? Bebisen var rar som en liten ärta, förstås! Bebisar är det - by default.
Nu väntar snart ett mellanmål bestående av yoghurt, torkade aprikoser och en liten näve pekannötter samt kaffe och därefter blir det klasskonferens och är jag hemma före sex är jag förvånad. Jag tänkte hinna handla hem lite middagsmat också; jag är sugen på kycklingsoppa med kokosmjölk. Mannen kör upp hit ikväll så det blir middag och lite softande resten av kvällen. Och vem vet - kanske blir det en promenad också?
Onsdagar. Fina grejer!
Emmaboda 14 april, 2010
Efter en snabb lunch blev det framdukning, tillsammans med några tvåor, av mingeltugg och sedan en rundvandring i treornas utställning av årets projektarbeten. Där fanns en nöjeskatalog, historik kring olika företag och kring Emmabodafestivalen, svarvarbeten, dyslexiinformation, ett avancerat rollspel, renoveringsprojekt och mycket annat. Många av våra treor har lagt ner stor möda med sina arbeten!
En föräldraledig arbetskamrat kikade förbi och fick naturligtvis höra att lilla bebisen var hennes projektarbete och hade hon möjligen loggboken till hands? Bebisen var rar som en liten ärta, förstås! Bebisar är det - by default.
Nu väntar snart ett mellanmål bestående av yoghurt, torkade aprikoser och en liten näve pekannötter samt kaffe och därefter blir det klasskonferens och är jag hemma före sex är jag förvånad. Jag tänkte hinna handla hem lite middagsmat också; jag är sugen på kycklingsoppa med kokosmjölk. Mannen kör upp hit ikväll så det blir middag och lite softande resten av kvällen. Och vem vet - kanske blir det en promenad också?
Onsdagar. Fina grejer!
Emmaboda 14 april, 2010
tisdag 13 april 2010
inne
Jag blev sen hem från jobbet. Stannade kvar en liten stund extra och promenerade sedan till verkstaden som pysslat om min bil (nu vårpigg och i behov av en mindre rekond). Köra söderut och fortsätta vara besviken över att det inte är Björn Kjellman som läser upp Gangsters. Inget fel på Reine Brynolfsson. Absolut inte. Förutom just i det här fallet.
Jag smet inom lanthandeln i Fridlevstad (dyr och tunt sorterad) för att köpa med mig några saknade ägg. Mannen höll på med middagen och medan den blev klar i ugnen pysslade vi lite grann med vårt, var och en på sitt håll. Efter maten var vi ganska trötta och sega så vi beslöt oss för att ge vika och stanna inne. Ligga i soffan, äta lite glass och se en rar liten Molinskröna - Sture och Kerstin forever - på teven.
Det är inte så dumt det heller.
Björkeryd 13 april, 2010.
Jag smet inom lanthandeln i Fridlevstad (dyr och tunt sorterad) för att köpa med mig några saknade ägg. Mannen höll på med middagen och medan den blev klar i ugnen pysslade vi lite grann med vårt, var och en på sitt håll. Efter maten var vi ganska trötta och sega så vi beslöt oss för att ge vika och stanna inne. Ligga i soffan, äta lite glass och se en rar liten Molinskröna - Sture och Kerstin forever - på teven.
Det är inte så dumt det heller.
Björkeryd 13 april, 2010.
frostnatt
Det var kallt ute i natt. Tur vi tog in våra små plantor igår kväll, när vi pysslat klart ute. Vi har tagit för vana att gå ut åtminstone en timme om kvällarna, efter jobbet, och alltid får vi något vettigt gjort. Drivbänkarna är nu inoljade och försedda med fina glastak (vars bågar och spröjs också är fint inoljade - men det ska göras minst en gång till) och invändigt klädda med markduk för att hindra ogräset att komma in och sabotera. Vi var sugna på att hälla i jorden och dona lite mer, men beslöt oss för att vänta lite. Till helgen kanske, om vädret känns okej? Visst kan tröskeln ibland vara lite hög innan vi tar oss ut, men sedan är det enbart vilsamt och avkopplande. Arbetsdagen släpper sitt grepp.
Vi varvade ner ytterligare i soffan, med te och lite tevetittande. Jag tror faktiskt jag gillar den nye Winter.
Medan Mannen borstade tänderna och jag gick runt för att släcka ner visades helt oförberett ett otäckt inslag på tevenyheterna; några emotionellt permafrostiga "män" hade filmat (inte enbart känslomässigt efterblivna utan retarderade i största allmänhet, uppenbarligen) när de hällde bensin på en liten kanin och sedan tände på och så stod där och skrattade medan det stackars djuret sprang omkring i smärta och dödsångest och skrek. Varje gång jag vaknade till i natt fick jag upp de där bilderna på näthinnan...
Emmaboda 13 april, 2010
Vi varvade ner ytterligare i soffan, med te och lite tevetittande. Jag tror faktiskt jag gillar den nye Winter.
Medan Mannen borstade tänderna och jag gick runt för att släcka ner visades helt oförberett ett otäckt inslag på tevenyheterna; några emotionellt permafrostiga "män" hade filmat (inte enbart känslomässigt efterblivna utan retarderade i största allmänhet, uppenbarligen) när de hällde bensin på en liten kanin och sedan tände på och så stod där och skrattade medan det stackars djuret sprang omkring i smärta och dödsångest och skrek. Varje gång jag vaknade till i natt fick jag upp de där bilderna på näthinnan...
Emmaboda 13 april, 2010
måndag 12 april 2010
vardagar
Vi vaknar av väckaren i min telefon. Förvirrade först; helgen ligger kvar i våra system.
Jag lägger min hand på min mans bröst. Känner en stilla glädje över att han är där.
Går upp och duschar, sätter på kaffet på tillbakavägen och medan mannen duschar sätter jag på kaffe, brer några mackor och gör i ordning hans frukostyoghurt.
Lätt make-up och fixa till håret. Klä mig.
Vi dricker kaffet tillsammans, vid det lilla bordet i köket. Jag tänker att jag ska kolla på tyg till nya gardiner och dynorna på sittbänkarna. Han äter en macka och tar med den andra till jobbfrukosten. Jag äter två. Ingen tid till frukost när jag kommer till mitt arbete. Vi småpratar om inget särskilt alls.
Han plockar fram vår lunch och ser till att jag får med mig mitt i en lila påse.
Tandborstning. Låsa ytterdörren.
Titta till luktärterna vi planterade ut i kruka, och satte under glas, igår. Det har varit nere och vänt på nollan i natt, men de ser ut att klara sig fint.
Hejdå-och-puss-och-kram-och-ha-det-fint-på-jobbet-idag.
Vi kör åt varsitt håll. Jag har Klas Östergrens Gangsters i bilstereon och tänker att jag har gott om tid - jag hinner köra hemom mitt och slänga in sommardäcken i bagaget innan jag kör vidare till jobbet.
Visst är det fint med fredagsmys och tvårättersmiddagar och vin och loja sovmorgnar.
Men det är minst lika fint att dela en vardag.
Emmaboda 12 april, 2010.
Jag lägger min hand på min mans bröst. Känner en stilla glädje över att han är där.
Går upp och duschar, sätter på kaffet på tillbakavägen och medan mannen duschar sätter jag på kaffe, brer några mackor och gör i ordning hans frukostyoghurt.
Lätt make-up och fixa till håret. Klä mig.
Vi dricker kaffet tillsammans, vid det lilla bordet i köket. Jag tänker att jag ska kolla på tyg till nya gardiner och dynorna på sittbänkarna. Han äter en macka och tar med den andra till jobbfrukosten. Jag äter två. Ingen tid till frukost när jag kommer till mitt arbete. Vi småpratar om inget särskilt alls.
Han plockar fram vår lunch och ser till att jag får med mig mitt i en lila påse.
Tandborstning. Låsa ytterdörren.
Titta till luktärterna vi planterade ut i kruka, och satte under glas, igår. Det har varit nere och vänt på nollan i natt, men de ser ut att klara sig fint.
Hejdå-och-puss-och-kram-och-ha-det-fint-på-jobbet-idag.
Vi kör åt varsitt håll. Jag har Klas Östergrens Gangsters i bilstereon och tänker att jag har gott om tid - jag hinner köra hemom mitt och slänga in sommardäcken i bagaget innan jag kör vidare till jobbet.
Visst är det fint med fredagsmys och tvårättersmiddagar och vin och loja sovmorgnar.
Men det är minst lika fint att dela en vardag.
Emmaboda 12 april, 2010.
söndag 11 april 2010
avrundning
Vi avrundar dagen med en skön, rask promenad genom skog och över igenväxta hagmarker. Vi delar utrymmet med fåglar, en skuttande hare och tre rådjur. Vinden är frisk ute på öppna fälten och solen bländar oss. Pulsen går upp och jag blir skönt varm. Vi behöver inte prata så mycket. Vi vilar i fågelsången och vår egen tystnad.
Nu väntar en varm dusch och sedan ska jag laga te till oss. Helgen går mot sitt slut och i morgon är det arbetsvecka igen, för oss båda. Men än har vi några timmar kvar att råda över själva.
Björkeryd 11 april, 2010
Nu väntar en varm dusch och sedan ska jag laga te till oss. Helgen går mot sitt slut och i morgon är det arbetsvecka igen, för oss båda. Men än har vi några timmar kvar att råda över själva.
Björkeryd 11 april, 2010
lördag 10 april 2010
lördagsloja
Vi vaknade mjukt och varsamt i morse.
Solljus silades in mellan jalusierna av naturvit, veckad väv.
Så småningom gå upp... laga kaffe... smörgåsar med ost och skinka.
Äta under stilla samtal.
En vän på besök. Fika tillsammans.
Prata om vilda djur och vad som låter sig ätas.
En mer civiliserad (?) jaktrunda i stan.
Komma hem med frön av förhoppning om en kulinarisk sommar.
Olja trä och göra fina drivbänkstak av vackra gamla fönster.
Kakelugnsprak och en varm dusch.
Mera stilla samtal över ett par glas chardonnay.
Doften av mat som tillreds med kunnighet och... kärlek.
Solljus silades in mellan jalusierna av naturvit, veckad väv.
Så småningom gå upp... laga kaffe... smörgåsar med ost och skinka.
Äta under stilla samtal.
En vän på besök. Fika tillsammans.
Prata om vilda djur och vad som låter sig ätas.
En mer civiliserad (?) jaktrunda i stan.
Komma hem med frön av förhoppning om en kulinarisk sommar.
Olja trä och göra fina drivbänkstak av vackra gamla fönster.
Kakelugnsprak och en varm dusch.
Mera stilla samtal över ett par glas chardonnay.
Doften av mat som tillreds med kunnighet och... kärlek.
härvaro
Jag är här nu.
Livet... det pågår runt omkring mig och jag är mitt i det.
Men allt går så fort.
Dagarna och veckorna rusar fram.
Jag försöker vara stilla ibland, i allt detta.
Stannar upp.
Försöker fånga små ögonblick av småsaker och ingenting.
Jag stannar i steget och lyssnar på ljuden omkring mig.
Noterar hur våren luktar.
Eller vaknar sakta och låter min hand vila på Hans sängvarma hud.
Livet... det pågår runt omkring mig och jag är mitt i det.
Men allt går så fort.
Dagarna och veckorna rusar fram.
Jag försöker vara stilla ibland, i allt detta.
Stannar upp.
Försöker fånga små ögonblick av småsaker och ingenting.
Jag stannar i steget och lyssnar på ljuden omkring mig.
Noterar hur våren luktar.
Eller vaknar sakta och låter min hand vila på Hans sängvarma hud.
fredag 9 april 2010
romantiker
Mannen säger att jag är naturromantiker. Jag tänker att det har han fullständigt rätt i; tror man inte på någon övernaturlig makt kanske man behöver naturen som kraftkälla? Jag känner att jag behöver det.
Han säger också att det nog kan bli en radhusmänniska av mig. Där har han dock ganska fel. Jag är en lantis. Jag bedömer min lantlighet till ungefär 78.9%. Jag bor gärna ute i bushen – nu när det finns mobilt bredband. De övriga 21.1 % av mig kan likaväl bo i New York. Men inte i ett radhusområde där grannarna sitter i knät på en.
Han säger också att det nog kan bli en radhusmänniska av mig. Där har han dock ganska fel. Jag är en lantis. Jag bedömer min lantlighet till ungefär 78.9%. Jag bor gärna ute i bushen – nu när det finns mobilt bredband. De övriga 21.1 % av mig kan likaväl bo i New York. Men inte i ett radhusområde där grannarna sitter i knät på en.
själavård
Jag möter en fråga; tror du att trädgårdsarbete är bra för själen?
Jag svarar att jag tror det. Egentligen vill jag säga att jag vet. Jag vet att det är bra för min själ. Trädgården jag arbetar i just nu är en bra bit över fyratusen kvadratmeter, men det fungerar väldigt bra med några krukor på en balkong också. Koncentrationen. Tankarna som antar formen av meditation. Uppgåendet i nuet. Lyckan över något litet som spirar. Planerna för, och tron på, framtiden. Förväntan inför det som komma skall. I trädgården, eller på balkongen, men också för oss som ska få vara med. Tillsammans.
Igår byggde vi drivbänkar.
Jag svarar att jag tror det. Egentligen vill jag säga att jag vet. Jag vet att det är bra för min själ. Trädgården jag arbetar i just nu är en bra bit över fyratusen kvadratmeter, men det fungerar väldigt bra med några krukor på en balkong också. Koncentrationen. Tankarna som antar formen av meditation. Uppgåendet i nuet. Lyckan över något litet som spirar. Planerna för, och tron på, framtiden. Förväntan inför det som komma skall. I trädgården, eller på balkongen, men också för oss som ska få vara med. Tillsammans.
Igår byggde vi drivbänkar.
ledig morgon
Väckarklockan piper uppfordrande klockan sex. Någonstans i mitt sömndruckna medvetande vet jag att jag inte behöver gå upp idag. Jag drar ett förnöjt andetag och kryper ihop hos Mannen en stund, med handen på hans kropp, innan det blir dags för honom att kliva upp.
Innan han kör till jobbet kommer han in i sovrummet och kramas och pussas lite. Ute i köket puttrar kaffebryggaren.
Det är kärlek, det.
Björkeryd 9 april, 2010
Innan han kör till jobbet kommer han in i sovrummet och kramas och pussas lite. Ute i köket puttrar kaffebryggaren.
Det är kärlek, det.
Björkeryd 9 april, 2010
torsdag 8 april 2010
retrospektiv
Jag går omkring ett slag, i staden som en gång var min. Så mycket som är sig likt efter alla dessa år. Så mycket som förändrats. Kanske ska jag återerövra den.
om kärleks början
Egentligen hade jag mer eller mindre bestämt mig för att skippa det där med män och kärlek. Det verkade som att jag visserligen pussade på en och annan groda men aldrig skulle hitta en prins i alla fall. Inte så att jag tappat tron på kärleken - sällan! - men det verkade kräva mer än det gav.
Efter viss marknadsföring från en av mina systrar, och ett samtal med en klok väninna som då också var min nästan-granne, bestämde jag mig för att - mer som ett socialt experiment (ja, mina försvarsmekanismer är det inget fel på... hmmm...) - registrera mig på en kontaktsida på nätet. Jag tänkte bara ge det en månad och valde noggrant ut en sajt som kändes seriös. För att i möjligaste mån skrämma iväg alla prinsfejkande grodor (ja, det är klart att jag hade fördomar om kontaktsajter och deras medlemmar...) satte jag sedan ihop en beskrivning av mig själv och en slags kravspecifikation som inte gick av för hackor.
Det tog bara någon vecka så var det en bleking från Skåne, med fina blå ögon, som skrev till mig (det var flera som skrev men de straffade ut sig själva i en grisblink...). Något hos honom fångade mitt intresse direkt. Kanske var det själva tonen i hur han skrev om sig själv? Det raka, enkla, öppna? Vi utväxlade en del tankar under några veckor. Berättade om oss själva, frågade om saker vi var nyfikna på och beskrev vår vardag. Lugnt och sansat. Varsamt.
Jag var tveksam till att lämna ut mitt telefonnummer men det fanns något ärligt och rättframt hos denne man. Något som fick mig att känna tillit. Och att prata i telefon lyfte vår bekantskap till en helt ny nivå. Men fortfarande utan stress. Inga intimiteter. Bara trevliga samtal om saker som ligger oss nära.
Min tid på kontaktsajten var på väg att rinna ut. Jag hade ingen lust att hänga kvar, och än mindre att betala för det. Så vi mejlade i stället. Ringde. Skickade sms. MMS. Och vi började tala om att träffas. Inte så enkelt ordnat när det låg 60 mil emellan oss, fast han brukar ibland åka upp till Stockholmstrakten i sitt arbete och vi bestämde att försöka ses vid ett sådant tillfälle.
Men vi var bägge lite otåliga. Vi ville inte vänta. Allt kändes så bra och vi ville givetvis se om det bara var små aningar av ännu oinfriad förväntan eller om det fanns ett annat djup i den där känslan. Jag frågade om han skulle vilja komma upp i mellandagarna och gå med mig på Debaser och kolla Abramis Brama. Skulle det kännas okej när vi väl träffades kanske han kunde stanna kvar över nyår?
Och... som man brukar säga; på den vägen är det. Mitt i livet fick jag möta kärleken. Det kändes helt rätt från allra första början och för varje dag som går fördjupas den känslan och förvandlas till visshet; han är mannen jag vill tillbringa resten av mitt liv med.
Efter viss marknadsföring från en av mina systrar, och ett samtal med en klok väninna som då också var min nästan-granne, bestämde jag mig för att - mer som ett socialt experiment (ja, mina försvarsmekanismer är det inget fel på... hmmm...) - registrera mig på en kontaktsida på nätet. Jag tänkte bara ge det en månad och valde noggrant ut en sajt som kändes seriös. För att i möjligaste mån skrämma iväg alla prinsfejkande grodor (ja, det är klart att jag hade fördomar om kontaktsajter och deras medlemmar...) satte jag sedan ihop en beskrivning av mig själv och en slags kravspecifikation som inte gick av för hackor.
Det tog bara någon vecka så var det en bleking från Skåne, med fina blå ögon, som skrev till mig (det var flera som skrev men de straffade ut sig själva i en grisblink...). Något hos honom fångade mitt intresse direkt. Kanske var det själva tonen i hur han skrev om sig själv? Det raka, enkla, öppna? Vi utväxlade en del tankar under några veckor. Berättade om oss själva, frågade om saker vi var nyfikna på och beskrev vår vardag. Lugnt och sansat. Varsamt.
Jag var tveksam till att lämna ut mitt telefonnummer men det fanns något ärligt och rättframt hos denne man. Något som fick mig att känna tillit. Och att prata i telefon lyfte vår bekantskap till en helt ny nivå. Men fortfarande utan stress. Inga intimiteter. Bara trevliga samtal om saker som ligger oss nära.
Min tid på kontaktsajten var på väg att rinna ut. Jag hade ingen lust att hänga kvar, och än mindre att betala för det. Så vi mejlade i stället. Ringde. Skickade sms. MMS. Och vi började tala om att träffas. Inte så enkelt ordnat när det låg 60 mil emellan oss, fast han brukar ibland åka upp till Stockholmstrakten i sitt arbete och vi bestämde att försöka ses vid ett sådant tillfälle.
Men vi var bägge lite otåliga. Vi ville inte vänta. Allt kändes så bra och vi ville givetvis se om det bara var små aningar av ännu oinfriad förväntan eller om det fanns ett annat djup i den där känslan. Jag frågade om han skulle vilja komma upp i mellandagarna och gå med mig på Debaser och kolla Abramis Brama. Skulle det kännas okej när vi väl träffades kanske han kunde stanna kvar över nyår?
Och... som man brukar säga; på den vägen är det. Mitt i livet fick jag möta kärleken. Det kändes helt rätt från allra första början och för varje dag som går fördjupas den känslan och förvandlas till visshet; han är mannen jag vill tillbringa resten av mitt liv med.
morgonkaffe
Gud vilade på sjunde dagen, sägs det. Samma källa påstår i och för sig också att han aldrig vilar. Kanske bara velar, då?
Idag är min sjunde påsklovsdag. Jag vilar lite nu på morgonen och sedan får jag se; kanske gör jag som Gud och ändrar mig?
Begrundandes denna smått teologiska fråga dricker jag kaffe. Det går så mycket lättare då.
Björkeryd 8 april, 2010
Idag är min sjunde påsklovsdag. Jag vilar lite nu på morgonen och sedan får jag se; kanske gör jag som Gud och ändrar mig?
Begrundandes denna smått teologiska fråga dricker jag kaffe. Det går så mycket lättare då.
Björkeryd 8 april, 2010
onsdag 7 april 2010
lunch
Väninnan med det stora, sköna skrattet kom och åt lunch med mig idag.
Hon berömde min kärastes vitlöksdoftande potatisgratäng och mustiga fläskkotletter och vi pratade om viktiga saker, där mellan de allvarsamma skratten.
Hon berömde min kärastes vitlöksdoftande potatisgratäng och mustiga fläskkotletter och vi pratade om viktiga saker, där mellan de allvarsamma skratten.
"... och ännu en bok öppnades, livets bok"
Det låter fint, eller hur? Livets bok. När jag var barn var det snarare något som skrämde mig. Fick mig att ständigt oroas. Inse att jag troligen inte dög. Jag anade att jag inte skulle hitta mitt namn i den. Och jag visste alltför väl vad det innebar: "Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön." TJOHEJ! Eller... inte.
Nu skriver jag min egen bok. En bok om livet. Mitt liv. Livets bok.
Björkeryd 7 april, 2010
Nu skriver jag min egen bok. En bok om livet. Mitt liv. Livets bok.
Björkeryd 7 april, 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)