måndag

Jag har sovit hemma i natt. Hemma som i Byn, alltså. Det känns ovant. Men jag passade på att ge mig själv ett skönt, varmt bad och min säng är skön att sova i även när jag sover ensam. Mina bortglömda räkningar, som var anledningen till att jag körde hem, är betalda och jag kan se ett ljus i tunneln.

Sovmorgon har jag ju kunnat ta också. Ska inte vara på mitt arbete förrän om en halvtimme. Gott om tid. Jag fyller på mitt kaffe och lyssnar på P1morgons nyheter. Israelerna har attackerat Ships to Gaza-konvojen och det rapporteras att 15-16 personer (benämnda "aktivister" som om det skulle ursäkta något?) dödats och 50-60 ytterligare har skadats. På det turkiska fartyg som tycks ha drabbats hårdast av israelerna finns Mattias Gardell. Heder åt honom och alla andra som engagerar sig!

Jag är klar för en ny arbetsvecka. Det är mulet och blåsigt ute men det fetignorerar jag och har ändå på mig rätt somriga kläder. Jag glömde min lunchlåda hos min käraste men jag har kokat mig några ägg och packat ner tillsammans med en yoghurt. Det funkar. Idag har jag enbart lektioner på högstadiet. Inte många kvar nu. Men vi jobbar på in i det sista. It ain't over til' it's over. Och sedan är det sommarskola för några.

Jag önskar er en magisk måndag!


Emmaboda 31 maj, 2010

samvete

Jag har dåligt samvete. Jag har varit en trist pain-in-the-ass precis hela helgen - utom möjligen i fredags kväll. Trött, trist och trulig. Jag har bett min käraste om ursäkt. Han säger att man inte alls måste vara på topp hela tiden. Det har han rätt i. Men det vore ju käckare om ett sådant där lågvattenmärke kunde nås mitt i veckan istället. I morse (nåja... snarare i förmiddags...) kollade jag på Caroline af Ugglas på TV4:s morronteve. Hon sa att hon behövde en dag i veckan att bara landa på. En göra-ingenting-dag. Det behöver jag också. En dag att ha tråkigt på. Att vara tråkig på. Men jag har inte ett fritt yrke där jag kanske kan ge mig en sådan dag en vanlig tisdag, eller så. Jag har bara lördagar och söndagar till mitt förfogande till det och de är mig alldeles för dyrbara för att jag ska vilja bränna av dem till sådant. Åtminstone inte på reguljär basis. Och ändå är det just det jag har gjort. Två dagar, till och med.

Idag har det dock varit lite bättre. Vi for iväg för att köpa oss en änglatrumpet (sort: Canary Bird) och när vi kom hem så klippte jag gräset av bara farten. Det gick lite lättare idag än förra veckan; det har inte varit riktigt så varmt och det hade inte kommit upp så långt. Sedan bjöd Mannen mig på jordgubbssaft och så belönade jag mig med att sätta om änglatrumpeten i en större kruka och toppa jorden med fina, släta stenar från Gotland. Eller om det är Öland, kanske. Ja, så är det nog. Nå - fina är de hursomhaver.

Och jag har blivit morsdaggrattad av de där underbara människorna som är mina barn. Inte för att jag bryr mig om själva dagen - men det känns ändå fint att de kom ihåg. Även idag.

balrog

Utanför fönstret ser vi fiskgjusarna göra raid efter raid över sjön.

På tevenyheterna rapporteras om BP:s hittills lönlösa försök att täppa till oljeläckan i Mexikanska golfen och jag kommer att tänka på dvärgarna som blev för giriga i sin jakt på mithril och grävde för djupt i Moria, och sålunda släppte lös det som kom att bli deras undergång - balrogen också känd som Durin's Bane.

Idag är jag lite mer på hugget än igår. Inte mycket. Men lite. Idag ska jag klippa gräset.


Björkeryd 30 maj, 2010.

shopping

Det är gott för min själ att köpa böcker. Så nu har jag beställt fyra stycken, via Bokus. Jättegott, alltså! Det blev:

Magnus Mills - The Restraint of Beasts
Iain Banks - Walking on Glass
Jonas Gardell - Om Gud
Richard Dawkins - Illusionen om Gud

Underbart skön och utmanande läsning är vad det blir, såväl skönlitterärt som faktadito.

Nu är frågan om jag ska kolla på Hang 'Em High med Clintan eller om jag ska fortsätta med Ranelids Krigaren. Ett angenämt dilemma.

lugn

Så småningom tog jag mig ändå ut. Jag tänkte egentligen bara fixa med pelargonerna, men hur det nu blev så spankulerade jag omkring lite och plötsligt hade jag rensat bort en massa ogräs runt den underbara rosenkvittenbusken och klippt bort lite döda grenar samt hittat en fin akleja. Aklejorna kan vara mina absoluta favoriter, faktiskt. Av bara farten vattnade jag också, och pysslade lite med tomatplantorna och så fixade jag med pelargonerna då och röjde bort runt lastbryggan på det lilla magasinet (min kärastes hus har en gång varit stationshus vid en pytteliten smalspårig järnväg och uthuset är alltså ett litet godsmagasin med lastbryggor och stora skjutdörrar) och gjorde ett stilleben i ena hörnet av lastbryggan med en klarröd pelargon, ett slitet, litet spröjsfönster och några släta, lena stenar som jag staplade på varandra. När jag dessutom flyttat på den trasiga cykeln som stått lutad mot magasinsväggen upptäckte jag ännu en kraftfull akleja! Ljuvligt!

Sedan satt vi i solen, på lastbryggan, en stund och drack varsin torr äppelcider och småpratade. Bland annat om det här med egentid, att göra sina egna grejer och att aldrig, aldrig behöva känna någon press. Det var precis vad jag behövde. Jag måste lära mig fatta att det inte-aldrig-alls (som min lillebror brukade säga när han var liten) krävs att jag ska göra något jag inte känner för. Vill jag exempelvis slasa i morronrock en hel dag är det helt okej. Vill jag sticka iväg och hälsa på barnen eller kompisarna är det också okej. Det tar tid för mig innan den sortens budskap går in. Att det måste få vara okej är ju en sak; att min partner verkligen tycker det är en helt annan. Så har jag ju bara kunnat göra, utan konflikter, när jag levt singel. Annars har det förväntats och hittats på och tjatats om att man måste göra saker ute när solen skiner, för att ta ett exempel. Eller varianten att man måste göra precis allting tillsammans, annars har man problem i sitt förhållande. Jag som tycker precis tvärtom; om man lever i ett slutet system är det dömt att dö.

Annat som gjorts, utan stress och press, är eldning av skräp i en stor blå plåttunna samt städning av badrum och körande av två maskiner tvätt. Allt i sakta mak. Nu sitter jag i soffan, smuttar på en generöst tilltagen Bowmore, och i köket rumsterar min käraste med middagen. Det blir grillat i kväll! Han klarar sig så fint utan mig, men jag ska ändå se om det finns något jag kan assistera med; det är roligt att göra saker tillsammans. Också. Såklart.

konflikt

Min käraste tycker att jag ska ha en lat dag om det är det jag vill ha. Själv är han ute och donar med något. Kanske med båten eller något i garaget. Han är god och förstående och självständig. Men han missade Luther och Jante. De slank undan när han gick förbi den röda tevesoffan där jag sitter och latar mig intensivt. Så snart han gått ut rusade de fram och hoppade upp på mina axlar. De gastar fördömande åt mig och petar på mig med vassa pinnar. Jag smätter bort dem, men de är envetna och är strax tillbaka igen. Två mot en. Det är fantamej orättvist.

Tur jag är så envis. Jag sätter på lite mer kaffe, bara.

splittrad

Ibland funderar jag på hur jag ska få ihop sitt liv till den där helheten jag önskar mig. Eller kanske... balansen? Jag lever verkligen inte för mitt arbete, men jag har ett arbete jag tokgillar och vill inte ge något mindre än 100% på den fronten. Jag har ett färskt, fint förhållande med en fantastisk man och jag vill använda så mycket tid som möjligt tillsammans med honom. Men jag har också ett stort behov av att dra mig undan och vara för mig själv. Göra saker som bara funkar att göra ensam, som att strosa en hel dag i morronrock, läsa, skriva, sticka eller pyssla med något projekt. Mina barn, som ju är vuxna och lever helt egna, fristående liv... jag saknar dem. Önskar att vi kunde träffas lite oftare. Samtidigt är jag glad och stolt över att de vågat språnget ut i livet och inte hänger mig i kjolarna. Mina vänner är spridda över landet och jag känner att jag försummar dem mest hela tiden. Visst ringer vi och mejlar och smsar och har oss och ibland ses vi (dock alldeles för sällan!) men de är många och det känns som om kontakten med några sker på bekostnad av kontakten med andra.

Är det detta som benämns "livspusslet"? Jag kan ju ta en, eller två, pusselbitar och få ihop dem. men ju fler jag försöker få ihop, ju knöligare blir det. Alltså... hur gör man? Måste man välja bort delar eller kan man få ihop det till den där balanserade helheten? Hur gör du?


Björkeryd 28 maj, 2010

mörker

Sjön försvinner i det tilltagande mörkret, men än kan man se vattenytan spegla den blyertsblå himlen. Det är tyst och stilla. Mannen sussar sött. Jag sitter med fötterna på bordet, dricker ett glas Masí, eller två, slösurfar och har just sett Trädgårdsfredag. Jag tycker att det är roligt att kolla på trädgårdsprogram, men jag vet inte om jag har det rätta tålamodet och den långsiktiga inställning som krävs för att själv driva en trädgård. Jag menar... man får ju först vänta och se vad som kommer upp, och först därefter kan man planera diverse ändringar, flytta lökar och annat. Allt tar sådan tid och man måste tänka så många steg framåt innan man gör något. Men... jag vill ju ordna sådant genast. När inspirationen faller över mig, liksom. Tacka vet jag pelargoner. Det är fint det. Jag var inom en handelsträdgård, på väg hem från jobbet, och köpte dels fyra vanliga pelargoner och dels en kraftig hängvariant i en helt underbar djupröd färg. Men det är märkeligt att det ska vara så knepigt att hitta alldeles vanliga terrakottakrukor?

Förresten; idag fyller min underbara Johanna 23 år! Det känns lite märkligt att jag i detta nu befinner mig bara några kilometer från Nättraby där vi bodde när hon föddes!

Och... även om vi pratat massor den här veckan så saknar jag fortfarande mina barn, nåt så in i bomben.


Björkeryd 28 maj, 2010.

tidrapport

Jag förstår att ni brinner av intresse att, i detalj, få veta hur min dag gestaltat sig. Och vem är väl jag att neka er tillfredsställelsen av att ha järnkoll? ;-)

05.50 väcks jag av telefonen. Kliver upp direkt och tar mig an duschen. När jag duschat klart har min käraste också klivit upp och fixat kaffe och mackor till mig (är han fantastisk eller är han bara... underbar?). Jag tänker ett slag att jag ska ta med mackorna till lunch och sätter därför på en portion havregrynsgröt. Medan gröten blir klar lägger jag en lätt make-up (ja, jag är fruktat snabb), och just när jag ska hälla upp härligheten i en tallrik kommer jag på att jag tog det sista av mjölken till teet igår kväll. Dricka kaffe utan mjölk funkar finfint; ja, det är t o m ett val ibland. Men äta gröt utan mjölk? Nä, det går inte. Så det får bli mackorna ändå. Jag har ju alltid yoghurt och müsli på lut på jobbet, så det var ingen större katastrof. Min käraste är snabb han också och vi hinner med att dricka kaffet tillsammans vid fikamyshörnan i köket innan det är dags att köra till våra respektive jobb.

07.00 har jag hunnit bädda och borsta tänder och fixa med håret och sätter mig i bilen för att köra till Emmaboda. Reine Brynolfsson läser Den sista cigaretten i exakt de 40 minuter det tar att köra upp dit.

Och vad som tilldrog sig där får man veta om man klickar här.

~~~~~~~~~~~~~~

Jag kom mig inte iväg exakt vid fem. När jag skulle diska min fina kaffemugg var det ett litet fackligt möte i personalrummet och medan jag diskade småpratade vi lite. Jag har bytt fack, och det var mina nya företrädare och det är ju alltid käckt att pejla dylika en smula, när tillfälle ges. På väg ut växlade jag några ord med vår lokalvårdare också. Men...

17.12 kom jag mig änteligen iväg, och var framme här...

17.55 då jag körde in bilen på gårdsplanen, gick in och kramade och pussade på Mannen och tog ett par knäckemackor i väntan på middagen. Han var i full färd vid spisen, men för att ordna och pyssla till trivselfrukost på sitt jobb i morgon och jag hjälpte honom att skala potatisen till Jansson och skala femton motspänstiga ägg. Ja. Frukost. Men eftersom det enbart är män som fixar med de där frukostarna har det givetvis gått en slags tävlan i vem som anordnar den svulstigaste och mest originella... ;-)

18.57 är klockan nu och jag lägger upp inlägget och går ut i köket igen för att assistera vidare.

It's all in a day's work, som sagt.


Björkeryd 27 maj, 2010

tungt

När min käraste ringde igår hade jag redan somnat. Jag var helt groggy och vårt samtal blev nog inte sådär jätteinspirerat. Såvitt jag minns. I samma ögonblick vi la på måtte jag ha somnat igen. Vaknade av väckaren strax efter halvsju. Jag har sovit i drygt nio timmar och har nu en lätt, men enveten, huvudvärk. Tyvärr får jag nog dras med den resten av dagen. Jag har väldigt sällan huvudvärk, men när jag har det börjar det ofta så här; jag vaknar med den och blir inte av med den på många, långa timmar. Bara att bita ihop och låta det svi' över.

Det tröstar lite att solen skiner från klart blå himmel, att träden står härligt gröna utanför mitt köksfönster och att det blåser lite så att luften inte kommer att kännas sådär tryckande. Det känns också bra att jag la ner ordentligt med planeringstid igår, inför dagens lektioner, så att allt kommer att flyta undan fint. Tyvärr blir det ingen pedagågisk powerwalk med Ingrid idag, men jag har packat väskan och tänkte ta mig till gymmet istället. Det blir nog inte huvudvärken bättre av, men knappast värre heller...

... och DÄM vad jag saknar mina barn! Jag har inte träffat någon av dem på flera månader nu och visst ringer vi och mejlar och smsar men det är liksom inte samma sak som att ses, kramas, sitta vid samma matbord och prata.


Emmaboda 26 maj, 2010.

singelliv

Jag är själv ikväll. Hemma. Hemma som i "hemma i Byn". Min käraste är på annat håll och jag har ätit en god middag på lite rester och havreknäcke, fullgjort mina uppdrag och sedan har jag blötlagt mig i ett varmt skumbad och bloggat och läst Ranelid och plockat upp lite omkring mig och det vete fåglarna om jag inte ska krypa i säng alldeles strax med en mugg Earl Grey och först se ett avsnitt av Från Lark Rise till Candleford på SVTPLay och sedan fortsätta min delvis mellanradiga läsning av Krigaren. Ranelid får ofta ros för sitt språk och såvitt jag uppfattat det får han lika mycket ris för det och jag har ännu läst alldeles för lite för att ha hunnit bilda mig en åsikt men jag lär återkomma om detta.

Singellivet är okej. When taken in moderation.

kusiner

Om en vecka. Då har vi äntligen mötts. Min kusin Anna-Maria och jag. Vi har bestämt att jag ska köra ner till Kristianstad på tisdagen och så ska vi fika, strosa och prata, prata, prata... Det ser jag fram emot med spänd förväntan!

omringad

Jag hade tänkt lämna min arbetsplats strax efter lunch, då jag var klar med speaking exam tillsammans med mina komvuxelever. Jodå. Planer kan man ju alltid göra upp. Jag tänkte verkligen att jag skulle göra det, men först skulle jag bara... och så var klockan plötsligt närmare fyra och jag hade visserligen fått mycket uträttat, men kvar var jag. Då stängde jag ner datorn, plockade ihop mina saker, sa hejdå till ett par arbetskamrater och gick hem. Jag kom på att jag skulle ta mig en sväng inom biblioteket. I bilen lyssnar jag fortfarande på Klas Östergren - Den sista cigaretten - men jag har länge sneglat på Björn Ranelid och nu var det dags att låna hem ett par volymer. Jag valde dels Krigaren (eftersom min fina, förra arbetskamrat Ray berättat så spännande saker kring Ranelids researcharbete kring boken) och dels Bär ditt barn som den sista droppen vatten. För att den fanns inne och för att det är en titel jag länge smakat på. Sue Townsends The Public Confessions of a Middle-aged Woman (aged 55 3/4) fick följa med också, som en lättviktig försäkring om sköna läskvällar.

På väg hem från biblioteket noterade jag att Byn i alla väderstreck var omringad. Hotades av tjocka, svarta moln som lovade regn och kanske också åska, men när jag tittade upp mot himlen lyste en trängd sol fortfarande genom ett hål i molnen, över torget och gatorna. Nu är jag hemma och ännu har inte regnet kommit. Vi får väl se.

Jag ska strax äta och plocka undan lite i kök och sovrum (min käraste var här igår och det kändes inte som en alltför rolig idé att diska och dona just då) och sedan har jag ett par uppgifter att ta mig an. Jag har en del rättningar att göra, av elevarbeten som börjar trilla in nu när deadline (läsårsslut) hastigt nalkas, och så ska jag korrläsa Matildas senaste hemtenta och samtidigt kolla upp att den håller ihop. Jag ska vara disciplinerad och göra detta direkt efter undanpysslandet och sedan ska jag tappa upp ett bad och lägga mig i det och börja läsa Krigaren. Det blir ändå en fin kväll...


Emmaboda 25 maj, 2010.

sällsynt

Det är sannerligen inte ofta man ser yuccapalmer nuförtiden. Och tur är väl det.


Emmaboda 24 maj, 2010.

avslut

Jag vaknade nyss efter att en kort stund ha slumrat till i soffan, framför Copland. Min käraste sover sött. Det är inte särskilt konstigt att vi tuppat av om man betänker hur vår dag varit. Vi vaknade inte jättesent och efter att ha ätit frukost vid det öppna köksfönstret gick vi ut i trädgården. Mannen började med båtpyssel och jag tog mig an gräsmattan. Drygt tre timmar tog det och det känns som ett helt okej träningspass! Gräsmattan hade hunnit växa sig hög och tät och gräsklipparen har visserligen motor men är inte självgående. Svettig blev jag. Rejält. Men också solbränd och det tycker jag om.

När jag var klar med gräset plockade jag med mig en näve rabarberstjälkar in och så lagade jag till en paj som vi sedan smaskade i oss, i bersån, med vaniljsås och kaffe. Vilken underbar, somrig känsla att sitta i solgasset och ha det så gott! Sedan fortsatte Mannen sitt pysslande och jag drog ut en solstol för att ägna mig åt en stunds seriöst solande. På väg genom hallen plockade jag upp kameran och tog ett gäng vackra bilder på sådant som blommar i trädgården. Sedan ägnade jag mig åt klassisk soldyrkan tills det var dags att gå in, ta en dusch och börja förbereda kvällens grillmiddag. Ärlig som jag är måste jag ju berätta att det vanligtvis är min käraste som ordnar med sådant, med mig som nöjd sidekick. Så även ikväll. Förrätt fick bli ingefärsmarinerade räkor på spett och köttet vi grillade hade en touch av cajunkryddning. Funkade väldigt fint med ett fylligt vitt vin.

Tyvärr har myggen vaknat nu - en masse - och de stressade oss lite så vid tio gick vi in. Det började ändå bli lite kyligt ute och vi var sugna på kaffe och glass. Och sedan gick det som det gick; vi kollade lite film och slocknade sedan. Nyss ringde Jenny och bubblade om att bada i havet och om att ta med små sjöborrar och sjöstjärnor med sig hem. Hon låter så glad och lycklig nu och det är henne så väl unt. Matilda har jag också pratat med, både igår och idag. Hon sitter hemma och "pysslar" med en hemtenta, som ska vara klar så hon lugnt kan åka till solen och värmen på Cypern om en vecka. I morgon ska jag ringa både Johanna och Linus - jag saknar alla mina barn så mycket. Det var längesedan jag träffade dem nu!

Faktum är att jag tror jag ska avrunda den här dagen nu och flytta över till den sköna sängen i stället.

Sussa sött!


Björkeryd 22 maj, 2010.

redo

Jag har nog sovit minst nio timmar i natt. Och jag kunde säkert sovit någon timme till när telefonen, helt planenligt, började väsnas vid halvåtta. Jag unnade mig att ligga kvar en stund i sängen och kolla på morgonteve i SVT1, innan jag gick upp och gjorde mig i ordning för en ny dag; den sista arbetsdagen här i Malmö. Nu har jag i sakta mak ätit frukost och ryggsäcken står packad. Om en liten stund ska jag checka ut och traska över till Västra hamnen. Det tar inte så lång tid. Jag hinner med en kopp kaffe i lugn och ro innan examinationerna drar igång.

Det blir en bra dag igen. Men så är det ju fredag också. Fin Fredag!


Malmö 21 maj, 2010.

somrigt

Sommar är det inte än, men det är somrigt. Efter arbetet nere på Kockum Fritid i västra hamnen gick jag ner mot havet och strosade lite som en slags förlängd hemväg. Solen värmde gott och ganska snart fick jag ta av mig den tunna jackan och gå i bara tishan. Väl "hemma" på hotellet slängde jag bara in mina grejer och bytte jeans och sedan gav jag mig ut på lite mer promenixande. Det går ju liksom inte att bara sitta inne och trycka när det är så fint och skönt ute. Och jag mår gott av att röra på mig ordentligt. Dock längtar jag efter min cykel nu. Det får allt bli minst en långrunda till helgen.

Jag längtar efter min käraste också. Betydligt mer än jag längtar efter cykeln, såklart. Jag önskar inte så mycket att han vore här som att jag vore där. Men i morgon träffas vi igen. Han kommer faktiskt ner hit och hämtar mig. Vi tar säkert en promenad och äter något gott, kanske på någon uteservering, innan vi ställer kofångaren mot Blekinge igen.

Jag har ändå bra dagar här. Jag ser det som kompetensutveckling. Att arbeta så fokuserat kring bedömning och betygssättning med en så erfaren gammal räv som examinatorn här är mycket intressant och roligt!

Nu ska jag i nämnd ordning duscha, ringa Mannen och sedan kolla Babel innan jag släcker och sover. Jag är trött.

gröningar

Det finns en skrämmande likhet mellan de hittepåbohemer som befolkar SoFo och Malmös ekologiska innerstadsmedelklass.


Malmö 20 maj, 2010

guano

Malmö - staden med gåsskit på trottoarerna...


Malmö 19 maj, 2010

hotelliv

Nu har jag varit på mitt hotell, här i Malmö, i en timme och tjugo minuter ungefär. Jag tycker redan det är tråkigt. Jag vill mycket hellre vara i Björkeryd med Mannen. Prata, kramas, kika i drivbänkarna, njuta av den milda kvällen och äta något gott. Hungrig är jag också, kom jag på, Men orka gå ut och äta nu. Jag hoppas hotellfrukosten är fin. Jag gillar hotellfrukostar. Det är najsiga grejer.

Det är dock varmt och soligt här. Sommarkänsla, nästan. Det är så efterlängtat! I morgon ska jag kanske sitta på en uteservering en stund och njuta lite storstadskänsla ändå.


Malmö 18 maj, 2010

alltså

Vissa morgnar känns verkligen bättre än andra. Det här är en sådan! Jag vaknade nära, nära min käraste och fick en mugg kaffe med honom innan han körde söderut. Jag har järnkoll på en fullpetad förmiddag på mitt arbete och efter lunch blir det träning och sedan hem och slänga ner några grejer i ryggan, för att fortsätta arbetsveckan i Malmö (vilket blir intressant även om jag kommer att längta efter Mannen). Lunchen ligger klar i en låda i kylen och ute skiner solen! Nu får det bli en mugg java till, innan jag traskar till jobbet.

- It's a beautiful day, som Bono säger.


Emmaboda 18 maj, 2010

sammanfattning

En fyra dagar lång ledighet är till ända. Vi har hunnit grilla och sitta ute i kvällen och samtala och dricka vin tills mörkret föll. Jag har klippt gräs och Mannen har grävt och donat. Vi har vattnat och glatts åt spirande frön. Vi har umgåtts med både den äldre och den yngre generationen. Jag har fått en garnvinda! Köksfönstret är nu hemvist åt tre olika sorters pelargoner; en häng-, en mårbacka- och en billighetssort. Jag tror att pelargoner är ett nytt intresse! De är billiga, rätt lättskötta och svåra att misslyckas med (jag såg Lasse Anrell stamma upp en i teve häromdagen!). De i köksfönstret är vackra och de har sällskap av en chiliplanta som det också ska bli spännande att pyssla med. Vi har sett på film och på Trädgårdsfredag. En syndigt lång lat förmiddag har vi också unnat oss (idag) då min käraste först fixade kaffe och mackor på sängen och sedan låg vi och läste ut varsin Roslund & Hellströmbok (Mannen läste Odjuret och jag Tre sekunder) tills det faktiskt var tidig eftermiddag. Sent omsider kom vi oss dock ut i trädgården. Mannen snickrade flinkt ihop två avlånga blomlådor som jag målade med slipersolja. Så mot söderväggen står nu sex tomatplantor under skydd av vackra gamla fönster och vårlöken har stuckit upp i drivbänkarna.

Vi har bedrivit viss spaning efter "grannen" också, men både igår och idag har han varit helt tyst. Antagligen har han fått ligga.

Och nu väntar en ny arbetsvecka. Lite annorlunda för min del och rätt intensiv, men också intressant.

känning

Det ligger något i luften. Det känns som om en del vänskaper befinner sig under prövning. Jag vet inte om det är bra eller mindre bra. Antagligen är det bra. Och ändå...


Björkeryd 16 maj, 2010

grannen

I ungefär en månads tid har vi försökt komma på vad det är för ett märkligt ljud vi hör, på kvällarna och nätterna. Vi hör det annars också, men vanligast under senare delen av dagen och ibland när vi vaknar på natten. Ett mystiskt, dovt, stötigt tutande. Vi har gissat på en gödselskruv, på någon gård, som hängt upp sig. Eller en pump? Min käraste var igår övertygad om att det var en brunstig ko. Faktum är att han inte var så långt ifrån sanningen. I en tidningsartikel, för någon vecka sedan, läste jag om en fågel som gillar att sitta i vassen och som absolut hade ett läte i en av de lägre oktaverna.

Idag googlade jag upp fågeln; "rördrom" (lat. Botaurus stellaris) och anade att jag var något på spåren. Det stod bland annat att den "... har ett karakteristiskt dovt tutande läte som påminner om det ljud som uppstår när man blåser över mynningen på en tomflaska. Lätet är starkt och kan höras på långt avstånd, ibland mer än fem kilometer." Och... "Botaurus" betyder just... råmande tjur. Kudos till Mannen!

Noggrann som jag är googlade jag vidare till en ljudfil och visst är det just så grannen låter! Extremt coolt att vi har en sådan här i sjön (för så högt som den hörs nu så bara måste den ragga i vår sjö, den pilske hannen)! Nu gäller det bara att få syn på den också, vilket inte lär vara det lättaste, trots att den är hyfsat stor.

Planer smids, medan middagsmaten skapas.


Björkeryd 14 maj, 2010.

himlen

På P1 går ett program om himlen. Lisa Nilsson intervjuas. Ja... ni minns... Himlen runt hörnet. En präst pratar lite om änglar. Han säger att änglarna kanske är lite substitut för Gud, för de som inte riktigt vågar tro på honom. För att det liksom är "lättare" att tro på änglar. Inte så svårt att tillstå det, åtminstone. Kanske har han rätt? Jag vet inte. Vad jag vet är att även om jag hade velat kan jag inte längre tro på Gud. Min tro på honom är sedan länge upplöst. Och lika bra är väl det, för det var ändå ingen särskilt trevlig Gud, han som jag trodde på. När jag var liten. Han var en allseende despot som fick mig att, som sex-sjuåring när jag hade gjort något särskilt ondsint (vad minns jag inte... vad gör sex-sjuåringar av ondska, egentligen?), be honom om förlåtelse och samtidigt försöka göra en liten deal med honom; om han bara kunde tänka sig att förlåta det-där-vad-det-nu-var-jag-hade-gjort (åtminstone inget kriminellt, för den gången jag "glömde" betala en liten godisbit i affären på hörnet... och då var jag nog bara fem... så var det tanten i kassan jag gick tillbaka och bad om förlåtelse och lovade att aldrig mer göra så - vilket jag faktiskt inte heller har gjort) så skulle jag i gengäld leva ett fläckfritt liv resten av mina dagar. Det var ingen vidare deal och eftersom han inte lät mig förstå hur det egentligen hade gått med den där förlåtelsen så fortsatte jag min syndfulla bana.

Om han liksom inte trodde på mig, så tyckte jag inte det var någon större vits att tro på honom. Jag gillar ömsesidiga relationer.


Emmaboda 13 maj, 2010

efter arbetet

Några vänner och tillika kollegor med hem efter jobbet. After workmiddag. Lite fredagskänsla eftersom det är helg imorgon och vi ser fram emot en skön långhelg. Allt blir inte som man tänkt sig, men det blir liksom bra ändå. Vänskapen prövas på olika sätt och ibland måste man göra det svåra. Samtalet kom till viss del att handla om just det; vad vänskap faktiskt kan kräva.

Maten smakade bra. Inspirationen tackar jag Leila för och Ingrid tackar jag för assistansen!

När gästerna gått hem och disken avklarats ringde jag min käraste och sa godnatt en stund. Det känns liksom ovant att gå och lägga sig ensam. Sedan ringde jag Jenny i Oslo och det blev ett långt och viktigt samtal med både roliga nyheter och allvarsfunderingar. Jag känner mig varm och inte så lite hedrad när något av barnen vänder sig till mig för att bolla idéer eller rentav be om råd i något. Samtalet är inte slut, bara pausat. Vi fortsätter kanske redan i morgon.

Nu ska jag lägga mig. Ensam. Och sova. Ensam.


Emmaboda 12 maj, 2010

oövervinnerlig

Just så känner jag mig när jag susar fram på min älskade cykel, uppför grusvägsbackar i granskogen, utför en del andra backar så rullgruset sprutar om däcken, förbi hagar med kossor och hästar och sedan längs kuperade, ringlande asfaltsvägar ner mot havet och marker med gamla minnen och sedan upp genom ekbackarna igen. Oövervinnerlig. Andens seger över materien, typ.

En tredjedel av proven är rättade. Nu blir det en snabb dusch och en balja kaffe och sedan rycker jag en tredjedel till!

tillägg

Innan jag drar igång arbetet på allvar måste jag bara göra ett tillägg till förra inlägget; Jag måste bara säga att jag är så förbenat glad och stolt över mina fyra helt fantastiska barn! De gör just nu det de har tänkt och velat göra och de gör det så bra! Matilda följde sin dröm och studerar på universitetet i Stockholm och gör ett lysande jobb! Jenny har det gott med sin Johnathon och får nu äntligen göra det hon vill; och utbildar sig - till truckförare! Hon kommer att bli världens bästa dieseltruckförare! Johanna sa upp Falkenberg och drog - helt planenligt - till Oslo där hon, efter en mycket tuff uppstart, nu fått arbete (även om hon nog byter arbetsplats snart, till något ännu bättre) och ser framåt mot nya, ännu större äventyr. Och Linus, ja han har äntligen fått ett arbete där han verkligen trivs och blir uppskattad och dessutom en fin flickvän som han blivit sambo med. Just nu känns det som om alla barnen är på de hyllor i livet där de vill vara - och mer kan en mamma inte begära för sina barns del. Mer vill inte den här mamman begära, heller. Är mina barn bara glada människor som trivs med sina liv så är jag också glad och nöjd.

Så. Nu var det sagt. Fan vad det är skönt att skryta ibland! ;-)

glädje

Besvikelsen från igår gick över. Vad gäller jobbmötet är det ju bara att gilla läget ibland, och då går det så mycket lättare. Blir roligare. Och mötet avlöpte väl. Efteråt åkte jag hem (hem som i "till min lägenhet"), tog rätt på post och vattnade lite växter och gjorde en racersnabb översyn så det ser någorlunda presentabelt ut tills i morgonkväll, då jag har en liten afterworkmiddag med några kollegor. Sedan körde jag hem (hem som "hem till min käraste").

När jag kom hem, trött, hungrig och fortfarande lite missräknad, stod en härlig gryta chili och puttrade på spisen. Det smakade ljuvligt! När vi ätit gick vi ut i trädgården för att se vad som skulle kunna hända. Mannen startade upp gräsklipparen och efter en liten stund tog jag över den och så trimmade han kanter och sådant, istället. Rätt vad det var hade vi gått över hela tomten! Väldigt snyggt blev det. Nu kan det få regna om det vill (men det gör det ju inte - solen skiner från klarblå himmel just nu).

Sålunda var jag på strålande humör igen, när det började skymma och vi gick in, efter att ha spankulerat omkring på ägorna en kort stund. Jag diskade av middagsdisken och just när jag var klar ringde det. Det var... min käraste kusin, Anna-Maria! Vi är återfunna efter TRETTIOTVÅ år! Ära vare Buddha för Facebook! Under en tid har vi mejlat så gott som dagligen och skickat något sms. Men igår ringde hon. Modigt! Jag blev alldeles skakis när jag såg att det var hennes nummer på mobiltelefonens display. Vad säger man? Efter trettiotvå år? Hur skulle hon låta? Men... det gick så fint. Det är förunderligt... ens förflutna knackar på och kliver in i ens liv och vänskapen, värmen - kärleken! - finns där, precis under ytan, redo att blomma upp, precis som ett litet frö som legat i jorden och bara väntat på rätt tid att spira.

Snart ska vi träffas. Jag ska köra till hennes stad, bara en timmes väg härifrån, och vi ska promenera, kanske ströva på muséer, fika längelänge och... prata. Massor. Vi har så mycket att samtala om. Sorg, tunga saker, bittra upplevelser och svek. Men... också ett skönt nu och en framtid där vi ska fortsätta utveckla och fördjupa vänskapen!

Och idag arbetar jag hemma. Jag har tagit hem 3 x 45 nationella prov i Engelska A som ska rättas. Dessutom ska jag passa på och njuta av det helt underbara vädret; jag ska ut och cykla en lång runda (om det nu inte är pyspunka på min cykel, men vi pumpade upp den igår och det såg ut att hålla). Men först; mera kaffe och rätta de 45 proven från Focus: Reading. Sedan får jag pausa!


Björkeryd 11 maj, 2010

besvikelse light

Jag hade tänkt sluta lite tidigare idag, träna och sedan köra hem och kunna komma hem nästan samtidigt som min käraste. Det snöt sig Big Time; jag hade missat en betygskonferens för Komvux från 15.30 - 17.00. En och en halv timme. Och jag har sex komvuxelever... Nu får jag se; kanske tränar jag ändå och kommer hem sent. Kanske struntar jag i träningen (men just när jag tänkte den tanken gick jag genast upp 2½ kilo) och...) kör hem direkt? Jag borde inom mitt eget hem också, för att bädda och snabbfiffa så det ser presentabelt ut på onsdag då jag har några kollegor med mig hem för en after workmiddag. Hur jag än vänder mig har jag rumpan bak och just nu känns det lite besvärligt.

I morgon tänker jag (nej... i morgon ska jag) jobba hemifrån. Jag har 3 x 45 nationella prov i Engelska A att rätta.

Nu: konferens. Att vi alltid bjuds på mandelbiskvier är knappast en tröst; äter jag en sådan går jag upp två kilo till.

Jag säger som Thåström: Fan fan fan.


Emmaboda 10 maj, 2010.

restless

Vi vaknade tidigt. Somnade om. Vaknade sent. Drack kaffe och åt goda smörgåsar till frukost. Jag känner mig en smula rastlös. Nu ska jag dra på mig lite utejobbarkläder och se om det finns någon liten insats att göra i trädgården. Kanske klippa gräs innan nästa regnperiod?


Björkeryd 9 maj, 2010

blueberry muffins pt II

De blev inte bara fluffiga. De blev förbaske mej perfekta! Det var bara att sätta ugnen på 200 grader, vispa ihop 2 ägg med 1½ dl socker och 1 tsk vaniljsocker och sedan hiva ner 100g smör (som fått smälta), 2 dl mjölk och ungefär ½ tsk finrivet citronskal. När det rörts ner tillsatte jag 4 dl vetemjöl, 2 tsk bakpulver och en nypa salt och sedan klattade jag ut smeten i 8 stora muffinsformar. Jag liksom varvade smet med frysta blåbär och det gick åt ungefär 150 g. Det är bra om formarna bara fylls till 2/3 eftersom det annars kan pysa över. Tid i ugnen blev 20 minuter, ganska exakt.

När de svalnat något gick jag ut till Mannen, som hade avancerat till att sätta igång den lilla reservmotorn till båten och försöka komma underfund med en liten bensinläcka, med varsin. Han blev allt lite glad (fast han var knappast ledsen innan, heller) och tyckte att de var jättegoda. Jag litar på honom när han säger det; hade de varit kajko hade han sagt det. Så... de blev alltså kanonfina!

Innan jag gick in igen inspekterade vi drivbänkarna och ruccolan är på fin väg nu, i prydliga rader, och det ser ut som att timjan är på gång upp också. Solrosfröna jag satte i krukor utomhus vill sig inte än, men vem vill sig utomhus i den här kylan? De jag sådde i solgula krukor i tvättstugefönstret, däremot, har kommit upp en god bit! Najs!

blueberry muffins

Fortfarande disktraseväder. Mannen är ute i garaget och lackar det som sedan ska bli en synnerligen elegabel båtdurk (lägg märke till den ledighet med vilken jag slänger mig med nautiska termer... det heter inte "golv" i båtar) och jag, som inte vill sticka ut näsan, har lagt upp ett par av hans arbetsbyxor, klätt om sittdynorna till sittbänkarna i den lilla köksalkoven, kör några maskiner tvätt och har bakat blåbärsmuffins. De står i ugnen nu och fan ta dem om de inte blir fluffiga och goda. Dagens soundtrack: Roxy Music (det som just nu gäller är 1972-75). Jag känner mig ganska nyttig, faktiskt. Åtminstone inte tokslö.

Och än är dagen inte slut. Kanske skulle jag köra och köpa ett par växter till köksfönstret?

a song for europe

Regnet droppar ner utanför köksfönstret och ute över sjön och hela Blekinge och, som det känns just nu, hela Europa. Kallt är det också och försiktigt blåsigt. En dag att kura inne. Jag saknar inte sysselsättning, bara jag kommer igång; jag ska lägga upp ett par byxor åt min käraste, jag ska klä om ett par sittdynor till bänkarna i köket, jag har böcker att läsa, stickningar att sticka och jag har ett sug efter att baka något gott och kanske också något nyttigt. Bäst vore om de två storheterna "gott" och "nyttigt" kunde sammanfalla i muffins att förtära till eftermiddagsteet. Som om vi brukar dricka eftermiddagste. Det brukar vi inte. Vi dricker ofta te på kvällen, däremot. Utan muffins. Men idag... Te, muffins, tända ljus, filtar och kakelugnssprak.

Vädret påkallar en viss slags musik. Roxy Musics A Song For Europe är absolut perfekt, för ändamålet. Absolut perfekt. Leta upp den i er skivsamling. Eller på Spotify, ifall ni saknar skivan. Youtube kan också funka.


Björkeryd 8 maj, 2010.

weather report

- Man kan ju undra om det är maj eller november, sa min käraste när han klev ur sängen i morse.

Ja, det kan man faktiskt. Det är grått och regnigt och en elak nordostvind viner runt husknutarna och får en att tänka på tumvantar. Tur att det finns andra saker som ändå gör det här till en Fin Fredag. Kärlek till och från Man, barn och vänner, återfunnen vänskap med käraste och otroligt efterlängtade kusinen, ett par snygga skor med fina klackar, en intressant och rolig arbetsdag, ett hägrande träningspass och långt därborta i kvällskanten en sprakande kakelugn och fin samvaro.


Emmaboda 7 maj, 2010.

earl grey

Dagen lider mot sitt slut. Jag har stigit upp tidigt, duschat, snällt ätit min morrongröt och druckit kaffe i stillsamt samspråk med Mannen, kört till Emmaboda, arbetat flitigt hela dagen - med avbrott för min och Ingrids pedagågiska lunchpowerwalk, på ca 80 minuter - och sedan kört tillbaka till Björkeryd, lagat middag tillsammans med min käraste, ätit och sedan dammsugit en bil och diskat samt pratat i telefon med både Linus och Johanna.

Nu är det dags för kvällens mugg Earl Grey - min allra, allra äldsta och mest trofasta tekärlek - och sedan blir det horisontalläge. Kanske med lite Daniel Boyacioglu och helt garanterat med Mannen.

It's all in a day's work!


Björkeryd 5 maj, 2010

räkning

- En s'a allri' räkna ut'at, sa Raskens Ida på teve för jättelängesen, när hon råkade ut för ännu en av livets svidande missräkningar. Å andra sidan - om man inte räknar ut saker och ting kan det i och för sig inte bli några missräkningar. Inte ens felräkningar. Tyvärr lär det också bli så att ett och annat bra tillfälle förspills.

Själv hade jag minsann räknat ut att jag 1. skulle ställa bilen hemma och istället för att köra direkt till träningscentret efter arbetet (som jag avsåg lämna lite före lunchtid) promenixa hem, plocka ihop grejerna och sedan 2. dra iväg för ett träningspass och så kunna köra direkt hem till Mannen för att 3. i lugn och ro sitta där och arbeta med att rätta vid pass en triljard nationella prov (jag har räkning på dem och siffran är eventuellt en smula tilltagen i överkant) under kakelugnens stilla sprakande.

Nu blev det ju inte alls så som jag räknat ut. En eftersläntrande elev fick börja med sitt prov ungefär i höjd med att de andra avslutade sina. Tjolahopp! Där gick 45+85 minuter till. Och just när h*n var klar fick jag besök av en komvuxelev som hade en rad frågor som vi tillsammans redde ut och när jag sedan änteligen kunde börja avrunda här så dök en kollega upp med ännu en elev som behövde sitta en kvart hos mig (eftersom kollegan var på väg ut) för att göra en uppgift av något slag.

I skrivande stund är klockan över halvtvå och jag är fortfarande kvar på min arbetsplats. Fast nu ska jag bara skölja ur kaffemuggen, lägga ner proven i en kasse och stänga ner laptopen så är jag klar för den där korta promenixen hem. Det finns bara en hake kvar - det ösregnar...

fascination

Igår när Mannen och jag ätit en god lasagnemiddag, tillagad med gemensamma ansträngningar, fastnade jag lite framför teven. Bonde söker fru (vilket i sig är en märklig titel då den förutsätter att bonden är en heterosexuell man - vilket inte alls alltid är fallet). Alltså... jag är helt fascinerad. Vad är detta för något? Jo... alltså... programidén... den har jag ju hört talas om sedan några säsonger... Men jag har aldrig tittat på programmet. Just igår var det tydligen någon slags upptakt där säsongens bönder presenterades så jag fick mig en ordentlig koll på dem. Ensamma, vanliga trevliga människor som söker andra ensamma, vanliga trevliga människor att älska och dela livet med. Jag kan inte låta bli att beundra deras mod! Att outa sig med sin ensamhet och sina drömmar på bästa sändningstid kräver sin man/kvinna. Frågan är bara vad de får för svar? Måste jag kolla fortsättningen för att få veta? Vill jag ens veta? Jag vet inte.


Emmaboda 4 maj, 2010

det bara händer

Efter kaffet ute på trappen - och inspektion av drivbänkarna där ruccolan skjutit mikroskopiska små skott - gick vi in igen. Började plocka. Fiffa. Moffa. Sortera. Köra tvättmaskin. Och innan vi visste ordet av var klockan eftermiddag och hela huset var nystädat. Då gick vi ut för att se vad som skulle hända. Mannen fann sig plötsligen med spaden i hand göra klart den där dagvattengrejen och jag målade klart det allra sista på garagefönstren. Sedan hjälptes vi åt att bära ut det sista av trädgårdsmöblerna så att jag kunde tvätta dem rena och olja dem. Jag kunde nog tagit ut dem själv, rent styrkemässigt.

Men... det är det här med spindlar. Det är ett verkligt handikapp i min vardag. Jag såg en sådan där fetespindel igår, när jag tog ut stolarna, ur det lilla söta, faluröda trädgårdsskjulet. Där är ju fullt av spindelväv, så jag var givetvis på min vakt, men ändå inte tillräckligt förberedd när ett gråbrunt monster dök upp, så stort så att man hörde hur det klaskade i golvet när h*n sprang över det och in i ett strategiskt bakhåll. Det räckte för mig. Jag är glad att Mannen tar mig på allvar. Mycket kan jag skoja om; men inte spindlar. Han kanske tycker jag är dum i huvudet (men det tror jag inte) men han skrattar i alla fall inte åt mig.

Hursomhaver blev trädgårdsmöblerna omsorgsfullt behandlade och nu ser jag fram emot en trevlig fika i dem nästa helg. Gärna med något gott till kaffet!

Tvätten är torr och intagen, min käraste har lagat en härlig middag på ryggbiff och allehanda smaskens samt deklarerat och jag har diskat och nu tror jag vi snart ska slänga oss i den röda soffan och inte röra oss ur fläcken innan läggdags.

En fin sak: jag har ingen söndagsångest längre. Jag har inte haft det på flera månader. Jag tror det dels beror på att jag ju tycker om, och trivs på, mitt arbete - och att Mannen ger mig så roliga, sköna och meningsfulla helger att jag inte ens hinner fundera på vilken dag det är...

dagsverke

Sovmorgon. Stilla gos. Långsam frukost. Nu: påtår ute på trappen i solskenet. Kanske göra upp vaga planer för dagen. Städa lite inomhus. Måla fönster färdigt. Grilla?


Björkeryd 2 maj, 2010

rökt

Min käraste har alltid de bästa av idéer. Igår, när vi var som mest komatösa efter arbetsveckan, tyckte han vi skulle gå ut och elda lite, i tidiga kvällen. Jag nappade på förslaget eftersom alternativet hade varit att vi hade däckat i soffan. Och för att jag sällan tackar nej till en chans att få elda.

Så vi gick ut och gjorde upp en eld i ett hörn av trädgården, ner mot sjökanten (fast just nu befinner sig vattenlinjen en bit ut, i denna grunda sjö). Det är väldigt fint med naturtomt! Efter en stund hämtade vi varsin stol. Senare även en korg med öl och vin, ett gäng kryddstarka pusztakorvar och vanliga korvbröd. Jonnys senap, också. Eldade mer. Lyssnade på kakafonin av fåglalåt och ljudet av skratt och fest och prat uppifrån utkikspunkten på andra sidan viken. Samtalade om livets alla möjligheter och drömmar vi bär på. Grillade korvarna och envisades med att ha senap på, trots att korvarna liksom slog ihjäl den. Sedan matade vi på elden igen och jag hämtade mig en jacka att värma ryggen. Allteftersom mörkret föll tystnade både fåglar och människor. En kattuggla hoade bortåt skogen och ett par fladdermöss flög ljudlöst fram och tillbaka, jagandes mygg. Det tackar jag dem för. Till slut var allt tyst och stilla. Då släckte vi elden och gick in och kröp i säng. Luktandes som ett helt böcklingrökeri...

En Fin Fredag.

Och idag skiner solen, vi har ätit frukost och planer för dagen smids. Jag tror jag ska måla klart de där garagefönstren.



Björkeryd 1 maj, 2010