grönt är skönt

Än står träden, som skymmer utsikten mot det fula glasbruket, gröna och täta. Jag gillar det gröna och just de här träden är av den där sorten som inte får så vackra höstfärger sedan utan mer bli grå och trillar av. Så jag passar på att njuta av dem nu. Idag rör sig knappast ett enda löv i den klara morgonsolen. När jag klev upp för en halvtimme sedan visade termometern på 3.9 grader. Det kryper neråt, men ännu värmer solen gott på dagarna.

Jag hade svårt att somna igår. Det är inte så lätt när man har en granne som skriker högt, som snyftar så det hörs ner genom golvet (mitt tak) och gråter hysteriskt medan han ropar efter sin mamma och sin pappa och säger att han inte vill bo själv, att han hatar sitt skitliv och att han inte vill leva mer... Aldrig mer ska jag skoja om hans tourettesliknande falsettsång eller maniska skratt. Jag tyckte så synd om honom att jag fick ont i magen. Lyckligtvis var han inte ensam; jag hörde tydligt att någon pratade lugnande med honom och framåt midnatt somnade han nog. Det blev åtminstone tyst.

Det Nya Livet ångar på. Regelbunden träning och smaskig LCHF-kost gör sitt. Jag lättar lite för var vecka. Och mår fint under tiden. Life is good.

Planer för eftermiddagen och kvällen innefattar klippning, lite röjning hemmavid och så vinyasayoga. Det blir bra det!


Emmaboda 31 augusti, 2010

premiär!

I mer än två år har jag tänkt på ett stickcafé här i Byn. Planerna tog fastare form i våras, vi hade ett tjuvstartscafé här hemma hos mig i juni och i kväll hade vi världspremiär!

Krångel med att få besked om lokal och därmed vidhängande alldeles för sen marknadsföring gjorde att vi bara blev tre stycken - men fler har visat intresse och hade dykt upp redan i kväll om de bara hade vetat i tid, så de hade kunnat planera. Ett par manliga kollegor visade ett visst intresse när jag satte upp anslaget i personalrummet, tidigare idag - men på min direkta inbjudan visade det sig att den ene visst skulle hem och lära katterna vissla och den andre skulle börja träna karate...

Till att börja med kör vi sista måndagen i månaden. Jag började på en ny stickning; jag ska försöka sticka en sjal med ett enkelt spetsmönster. Det ser inte klokt ut, men maskorna stämmer när jag räknar efter så kanske behöver projektet bli större innan mönstret tar mer synbar form?

Innan stickcaféet hann jag med ett träningspass och var också inom biblioteket för att lämna böcker och låna nya ljudböcker (det blev Dave Eggers The Wild Things, Jane Smileys Private Life, Alexander McCall Smiths The Double Comfort Safari Club och Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann - där har jag att göra ett tag!) och när jag kom hem efter sagda café betalade jag månadens räkningar och ringde min käraste och sa gonatt, samt till Jenny för att kolla läget och att det är bra med henne. Sedan ringde syrran Malin. (Mera kräftätning på gång!) All denna aktivitet har gjort mig matt och trött och nu får det bli sängen, i stället för att sticka några varv vilket egentligen var min plan...

solsolsol!

Det har varit ganska kallt i natt. Enligt termometern 4 grader, som lägst. Men när jag tassade upp för att sätta på kaffet och ta en dusch strax efter sex var kakelugnen fortfarande varm, när jag la handen på den sådär lite i förbifarten. Det var en sådan kväll igår; vi satt ute och åt men när solen sjönk utom synhåll blev det fort kallt och vi gick in och tände ljus och kakelugn och satt sedan i soffan och slökollade lite både på teven och på månen som steg så snabbt och vackert över skogsbrynet på andra sidan sjön.


Min väg till jobbet gick genom grönskande skogar och längs sjöar där dimman lättade i morgonsolen. Jag har inte tid att stanna och kliva ur bilen och andas den klara, sköna luften - men jag tar in det ändå. Och blir varm och glad inuti. Hösten kan vara precis hur fin som helst. Verkligen.

Nu sitter jag på jobbet, dricker en mugg kaffe och strukturerar upp min dag i huvudet. Bara en lektion idag, men desto mer som måste planeras och förberedas inför resten av veckan. Det jag ska börja med är dock mest nöjesrelaterat; jag ska sätta upp ett litet anslag i personalrummet för att annonsera uppstarten av vårt stickcafé!


Emmaboda 30 augusti, 2010

sensommarsöndag

Idag skiner solen och det är varmt och njutbart utomhus. När vi kommit hem från käraste kusinen Anna-Maria och hennes man - där vi ätit kräftor och umgåsats - satte vi fart med lite småpysslande utomhus. Mannen fixade med släpet som ska besiktigas och något med någonting båtrelaterat (kanske var det en förgasare?) och klipper nu gräset medan jag åkte ner till Blekingeplantan (underbart ställe med stort sortiment, även om jag tycker de är liiite dyra, faktiskt) och adopterade bland annat en alunrot (se förra inlägget). Jag köpte inte någon Agaphantus trots att de hade halva priset på alla, dock. Jag ska spara ihop så jag inte behöver snåla när vi är i Prag - plus att jag snart ska besiktiga bilen och vill ha lite monetär framförhållning ifall det är något som måste åtgärdas. Sedan körde jag hem, snodde ihop en coleslaw som står och mojar till sig ute i köket, och planterade ihop lite växter i en kruka, delade på några andra samt donade med pelargonerna.

Nu har jag fötterna på soffbordet en stund innan jag assisterar min käraste och häller i lite briketter och förbereder kvällens grillning. Kanske är detta en av de sista kvällarna då vi med behållning kan sitta ute och äta middag? Vi får väl se; det är i alla fall vad vi ska göra för att avrunda denna sensommarsöndag. I morgon väntar en ny vecka med mycket arbete och en del andra roligheter, som till exempel stickcafépremiär och vinyasayoga!

Life is good!

mera glädje

Ibland kan lycka vara att hitta just den där lilla plantan man sett någonstans, tycker är vacker och själv skulle vilja ha i en kruka på en trapp nära sig. Igår hittade jag, på en plantskola, en underbar liten Heuchera (a k a alunrot), vid namn Marmalade. Idag åkte jag dit och köpte den. Nu står den på vår trapp i en fin terrakottakruka, tillsammans med en ung kärleksört (Sedum telephium) och ett coolt svart gräs som kallas Ormskägg (Ophiopogon planiscapus 'Niger', för dig Lilla gumman! ;-)) och ser ut så här (fast inte så oskarpt i verkligheten):



Björkeryd 29 augusti, 2010

parmiddag?

Jag vet inte om det blir parmiddag. Jag har bestämda åsikter om parmiddagar. Men om det skulle bli så, så ser jag detta som ett undantag. Vi ska träffa min kära kusin Anna-Maria och hennes Peter och käka kräftor i kväll. Det blir roligt, tänker jag. Och egentligen mer av ett familjevent, ju.

inställd vigsel

Igår kväll var jag sannerligen inte jordens roligaste.

Efter avslutad arbetsdag och vidhängande träningspass körde jag hem till min käraste. Han lagade middag och bjöd på Chardonnay under tiden. Middagen var god och som vanligt flöt samtalet mjukt och högt och lite djupt också, förresten. Efter maten började han plocka undan och jag hade föresatsen att hjälpa honom, men kände att jag först var tvungen att bara luta mig några minuter i soffan. Strax före tio väckte han mig försiktigt och undrade om jag kanske ville flytta över till sängen? Jag hade sovit minst två timmar... Sällskapligt, eller hur? Under tiden hade han inte bara diskat undan utan hunnit slösurfa, läsa tidningen och riffa med gitarren på brutalvolym (i en halvtimme)... Jag tror jag sov ganska hårt...

Efter att ha borstat tänderna och släpat mig över till sängen somnade jag igen. Och drömde skumma drömmar. Bland annat drömde jag att jag skulle gifta mig. Tyvärr med fel karl - vilket jag inte insåg förrän vi skulle mötas i ett litet köpcentrum som var väldigt likt Rinkeby torg, där jag irrade omkring i lång vit klänning och brudslöja (yeah right... as if...) och hyperventlierade eftersom jag inte alls ville gifta mig med den där karlen (jag har ingen aaaaaning om vem det var - bara att han var gammal och ful och absolut... urtråkig) och allt var så oerhört pinsamt eftersom hela Mannens släkt (och Mannen...) var där och de skulle nog bli jättesura när det gick upp för dem att jag faktiskt tänkte backa ut, bokstavligen vid altaret... Upplösningen av detta drama vet jag inget om (mer än att jag bestämde mig för att säga nej) eftersom jag inte minns mer av drömmen.

Drömmar är verkligen underliga saker.

arbetsglädje?

Igår, strax innan jag gick hem från jobbet, funderade jag lite över min arbetssituation och mitt arbete. Jag vet att jag är lyckligt lottad som inte bara har ett arbete att gå till utan dessutom har ett arbete som jag faktiskt älskar. Som jag set det har jag helt enkelt världens bästa jobb. Och det jag funderade över är hur en dålig dag på jobbet skulle kunna se ut? Ni vet en sådan där urkass dag så att man bara vill spy på hela skiten och rymma sin väg - alternativt nita någon. Hårt. Men jag kan inte tänka mig hur en sådan dag skulle se ut. Visst är det stressigt och visst uppstår ibland friktioner (fattas bara på en relationsintensiv arbetsplats där i runda slängar tvåhundra personer ska fungera tillsammans) men för varje negativ sak som kan hända sker ju minst två jättebra grejer? Mina elevgrupper är roliga, utmanande och stimulerande. Mina kollegor är på det hela taget mer än okej och vi har en kompetent och insiktsfull ledning. Den tekniska utrustningen (projektorer, datorer etc etc) finns i så gott som tillräcklig mängd och fungerar vanligen. Lyhördheten för gruppstorlekar (häromdagen växte en grupp sig så stor att det inte fanns stolar/bänkar till alla) finns där liksom för önskemål kring schemaläggning och arbetstider. Administrationen löper oftast smidigt. Vår arbetsvardag har tydliga strukturer och generöst tilltagna ramar inom vilka vår frihet är mycket stor. Om en mindre okej kollega fäller en klumpig kommentar eller trampar över en gräns så spelar det mig ingen roll. Jag tar inte vid mig (inte för att det händer särskilt ofta...) utan väljer att fokusera på allt det positiva och bra som också händer; en särskilt lyckad lektion, ett fint möte med en elev, ett gott skratt åt något, ett gott samtal i fikarummet eller en promenad med en kollega, till exempel.

Okej, jag retar säkert någon med att gilla mitt jobb och genom att känna genuin arbetsglädje varje dag - även när jag är trött och färdig och känner mig slut som artist. Men innan ni blir alltför provocerade så vill jag gärna berätta att jag varit på arbetsplatser (inom samma yrke) där jag stått och gråtit när jag larmat av på morgonen, jag har nästan fått hjärnblödning av luddig och inkompetent "ledning" med ett osunt kontrollbehov och oprofessionella arbetskamrater. Eleverna har varit ljusglimten, men det har inte räckt till när inte förutsättningar för att göra ett bra jobb har funnits. Då har jag tappat både glädje, lust och motivation.

Jag har också haft rena överlevarjobb, som till exempel städarjävellivet vid sidan av nästan fem års heltidsstudier. Jag skuttade knappast av glädje när jag tre kvällar i veckan (efter långa pluggdagar) var tvungen att lämna mina tonåringar ensamma och gå till ett monotont, otacksamt och jäveltrist sisyfosarbete vid ungefär samma tidpunkt som andra familjer slog sig ner för att äta middag, titta på teve, träna, mysa och umgås med varandra. Inte var jag heller särskilt överlycklig över att tillbringa varenda sommar och varenda julledighet under samma period, med att städa på heltid för att ha råd med mat och hyra.

Kanske är det därför (ja, troligen!) som jag nu till fullo uppskattar min nuvarande arbetsplats så oerhört mycket?! Där finns ju allt det jag behöver för att trivas och växa. Och jag tror att jag dessutom bidrar till andras trivsel och växande - inte bara elevernas. Det tror jag faktiskt! Och det dämpar ju inte direkt arbetsglädjen... ;-)


Björkeryd 28 augusti, 2010

finfint!

Det är fredag! Igen! Den ska bli finfin!

Men jag hade en fin torsdag också. Fruktansvärt fullpetad, men också stimulerande och rolig. Inte minst avrundningen på dagen, då Matilda kom till jobbet, drack lite kaffe och väntade medan jag avslutade och i min tur väntade på att en elev skulle bli klar med en omtenta. Sedan gick vi hem och åt middag, tog en loj kvällspromenad runt Byn, samtalade och sedan gick hem och smådog i tevesoffan och drack te och pratade om allt möjligt, som till exempel en massa bra böcker.

Om en stund (ska bara dricka upp kaffet i lugn och ro, först) går jag till jobbet och Matilda åker vidare upp till Stockholm tillsammans med Rille och "barnet" Shabo, som hon ska passa (Shabo, alltså) under helgen. Schemat för min dag är knökfullt men innan jag åker ner till min käraste ska jag nog trycka in ett träningspass. Baföratt, typ.

En irriterande sak: i måndags fick jag ett sms från Smarteyes att mina glasögon kommit och att jag kan komma och hämta dem. Jag tänkte att det säkert är ett mer eller mindre automatgenererat meddelande och att mitt paket anländer den här veckan, eftersom det var överenskommelsen och jag dessutom betalat för frakten i förskott. Men än har inga glajjer anlänt. Jag måste försöka hinna ringa och bråka lite på någon rast under förmiddagen.

Men annars är det fint! Himlen är om inte blå så i alla fall lättsamt ljusgrå och det blåser knappt alls. Kaffet är lent och gott (mha grädde!), jag småpratar med Matilda över köksbordet och har sovit som en prinsessa. Bra utgångsläge för en Fin Fredag, helt enkelt!


Emmaboda 27 augusti, 2010

(Och när jag skriver dagens datum kommer jag på att det ju dessutom är lön idag! ;-)

mindre

Det är ännu mindre somrigt idag jämfört med igår. Det är lugnt. Sommaren har varit mestadels fin, på alla plan, men nu släpper både den och jag taget och går över i det nya, sköna - den vår di svage kalla höst (för att ännu en gång citera Karlfeldt)!

Särskilt rolig sak som händer idag: Matilda kommer!


Emmaboda 26 augusti, 2010

denna dagen ett liv...

... som Farbror Melker plägade säga. Missförstå mig inte; dagen har varit galet rolig men också sjukt intensiv! Med lektion efter lektion efter lektion och med bara tio minuter emellan varje och elever som vill stanna efter och fråga och prata så fick jag helt enkelt vara kissnödig i två timmar innan jag fick chansen att åtgärda det. Efter det att mina lektioner var slut har jag haft improviserade möten med olika elever, lagt upp taktik för omtentor för några, samtalat och planerat med kollegor och dessemellan försökt tänka efter vad vi hann med idag och vad som kan vara lämpligt att jobba med i morgon. Jag ville liksom inte gå hem, egentligen. Men min hjärna såg till att jag gjorde det ändå, genom att helt enkelt slå till skärmsläckaren och gå ner i viloläge strax innan fyra. Lyckligtvis hade jag dessförinnan hunnit krafsa ner vad jag behövde handla med mig från affären - annars hade jag väl irrat omkring där fortfarande...

Jag hade planer på att träffa Catharina och ta en fika och lite snack, eftersom Mannen stannar i Blekinge ikväll (annars skulle jag ju fixat middag, var tanken), men jag tror faktiskt inte att jag orkar. Jag ska ta ett bad och läsa vidare i Ebba Witt Brattströms Å alla mina kära systrar, som höll mig vaken lite för länge i går kväll. Sedan kanske jag virkar lite också, om jag inte har somnat innan dess...

Men... jag gillar det här läget! Massor!

kontemplation över hurusom sommaren släpper sitt tag

Jag sitter vid mitt köksbord. Dricker det goda morronkaffet, lyssnar på P1-morgon där Mona Sahlin just nu "utfrågas" och pratar om hushållsnära tjänster (hon har ännu inte sagt någon om tunnelbaneprojektet...) och jag undrar varför hon måste prata som om alla som lyssnar på henne är efterblivna? (En annan tanke flyger genom mitt huvud; kanske skulle jag engagera mig politiskt? Jag menar på riktigt?)

Utanför mitt fönster är himlen blyertsgrå och jag ser på träden att det blåser ganska friskt. Små regndroppar hänger sig kvar på rutan, asfalten är våt och jag går ut i hallen och lägger fram ett paraply. Det kommer nog mera regn om en stund. Så snart solen dyker upp känns det som om sommaren hänger kvar, men nu har den inte mycket kraft att hålla emot, längre. Den släpper taget alltmer och jag tänker att det är ganska skönt. Hösten är verkligen min årstid, även om jag gillar dem alla. Snart kommer luften att vara hög och klar; liksom krispig att andas in. Ljuset förändras och till och med utomhusljuden låter lite klarare. Hösten är på många sätt igångsättandets tid. Inte bara det att mitt arbetsår börjar. Jag tar tag i mitt liv igen efter en lat sommar på ganska lösa boliner. Projekt startas upp och föresatser infrias. Kvällarna blir allt mörkare och jag tänder ljus, både inne och ute på min balkong. Böcker ska läsas, pyssel ska pysslas med, vänner ska träffas och trädgård och växter ska så småningom förberedas för vintervila. Snart ska varma jackan tas fram (jag har en ny - en svart skepparkavaj!) och halsdukar och vantar plockas fram. Promenader under träd som skiftar i sprakande färger. Lite lövräfsning i gummistövlar... Svampjakt... Åh, höst! Kom!


Emmaboda 25 augusti, 2010

kulturkrock

Jag noterar att mina nya roomies här på jobbet, trots sin relativa ungdom, verkar ha svårt att koncentrera sig. De ser undrande ut när My Generation dånar från cafeterian och elever hänger utanför arbetsrummet och pratar sådär högljutt som bara nervösa sextonåringar gör, samtidigt som det slamrar av elevskåpsdörrar och telefoner ringer. Och så stänger de in oss. Slår igen dörren till vårt arbetsrum. Så den går i lås. Jag låter den stå öppen när jag vandrar ut ur rummet. Bara för att finna den stängd (låst - vi har smäcklås) när jag återvänder. Arbetsro är en sak. En viktig sak. Men tillgänglighet är inte mindre viktigt, sett ur elevers ögon. Vi får nog prata om detta, tror jag. Eller så vänjer de sig snabbt! ;-)

Själva kulturkrocken hörs inte.

kaos är granne med... mig

Jag sitter i en malström av ljud och människor och lektionsplaneringar och tusen frågor att försöka besvara (BytaKurserHittaSalarLäsaSchemaHarDuSettÅke?UndraÖverKursinnehåll EllerBaraSägaHejOchHurBlirDetEfterJulVilkaKurserSkaDuHaDåOchSkaViVerkligenBehöva-BytaLärareMittIEnKurs?) och en triljard saker att hålla i huvudet och helst också i minnet och ute skiner solen och jag tänker på att jag ska träna med Mirela och att det ska bli superskönt just den här dagen att ta ut mig ordentligt och rensa både porer och hjärna och sedan landa hemma och kanske fika med Catharina och/eller kanske bara halvsitta eller halvligga (ni ser skillnaden?) i soffan med en stickning och slökolla teve och möjligen göra något så ansträngande som att ta ett varmt och skummigt bad innan jag trillar i säng.


Emmaboda 24 augusti, 2010

gott pyssel

Vi har inte odlat oliverna själva och inte pressat några heller - men rosmarinen har växt så fint hela sommaren på vår kökstrapp och chilin har vi fött upp sedan tidigt i våras. Tillsammans med ett par vitlöksklyftor tror jag det kan bli en smakrik olivolja att använda i sallader och annat under månader som kommer.'

tihi

Matilda fyller år om en dryg vecka. Jag har hittat en kanonprickasent! Givetvis är den hemlig ett tag till. Hemlisar kan vara mysiga!

jag ser framåt!

Jag har mycket att se fram emot den här veckan:

- i morgon kommer äntligen våra elever! Då kör vi så det ryker!
- glasögonen jag provade ut i Stockholm levereras!
- två kvällar/nätter/mornar med min käraste (ja, plus helgen förstås)!
- jag ska avsluta ett stickprojekt och påbörja ett nytt, lite svårt!
- kanske kommer Matilda hit på torsdag!
- minst en trevlig vänfika!
- träning med träningskompisen Mirela!
- kräftskiva på lördag!

Wohoo!

en god morgon

Dimman ligger kvar över sjön. Men det ser ut att bli sol frampå förmiddagen. Min käraste har bryggt oss kaffe och jag har sovit gott.

En god morgon.


Björkeryd 23 augusti, 2010

kvällsvard

Vi pratar om vad vi ska äta till kvälls. Ingen av oss är särskilt hungrig men så småningom enas vi om att äta något lätt - både i bemärkelsen lätt att laga och lättsamt att äta.

- Jag tar och kokar oss ett par ägg, säger Mannen.

Och det gjorde han. Med besked:

Underbart gott!

sköna söndag!

(Köksfönstret och regnet)

Söndag. Inte en enda liten ångestunge så långt ögat når. Bara mysigt donande och en skön stämning. Egentligen hade jag tänkt hålla mig inomhus idag och pyssla med stickning och städning och läsning men till slut tog lusten att vara ute överhanden och jag hjälpte Mannen att hålla och vara lite i vägen när han satte den sista garageporten och sedan småpysslade jag, vattnade, satt en stund och stickade ute (vilket var skönare än att sitta inne i det kvava vädret) och plockade in lite tomater och skrotade omkring.

Det är lite farligt när jag skrotar omkring ute i trädgården, för jag får så många bra idéer... Idéer som vanligen involverar arbete från Mannens sida. Men han tar det med jämnmod och en nypa salt och min avsikt är ju alltid att vara med och göra vad jag kan och kanske lära mig nya saker, dessutom. Saker jag tänkt på den här helgen handlar både om ganska övergripande saker som att ta en köra-till-tippen-helg, bygga ett brädförråd och släpa undan en triljard plankor men också planer kring vårens växtlighet (som behöver planeras nu), en hörna att ha ett arbetsbord för omplanteringar och liknande i, en till uteplats och att pimpa en vattenkanna. Det är väl egentligen bara tippen- och byggprojektet som jag inte kan rådda med själv, riktigt.

När Mannen övergick till gräsklippning plockade jag undan verktyg och grejer och städade av på gårdsplanen och när vi var klara med utomhussysslorna gick vi in, åt varsin tallrik fil och sedan städade vi inomhus också. Mest jag faktiskt, men knappast för att Mannen låg på latsidan - snarare tvärtom; en akut läcka (läckor är vanligen akuta iofs...) på ett rör. Det var bra tajmat med arbetsupplägget idag för så snart vi gått inomhus kom regnet. Och Mannen fixade läckan, såklart. Säg det han inte fixar!

Och nu är huset städat och vi är nyduschade och kvällen är vacker och solig och snart blir det kvällsmat och kanske blir det en runda lite senare, runtomkring i trädgården eller kanske lite längre. Vi får väl se vad vi har lust med.


Björkeryd 22 augusti, 2010

bryta ny mark

Jag gick ut ganska tidigt i förmiddags (hon var i alla fall före elva) för att se om jag skulle få någon inspiration att göra något. Lusten fanns där men inte riktigt idéerna. Jag började med att gå ett varv med kameran och sedan tog jag mig för att skatta en del av aklejorna på sina frön. Jag älskar aklejor och tänker ha sådana i krukor lite varstans nästa år, som ett komplement till alla de som växer runt om i trädgården. Sedan skördade jag av chilin och trädde den på tråd och hängde den till torkning. Plantan blommar för fullt nu igen och jag tror vi kan få ganska många frukter till innan den ska vintervila. Det är också en plan för nästa år; att ha några plantor till, av andra sorter.


Efter att ha suttit en stund på den andra trappen (den som inte används så mycket) och irriterat mig på allt ogräs i något som inte är en rabatt men ändå är det på något vis släpade jag fram en grep, en spade och ett par krattor samt en skottkärra modell större och gick löst på det hela. Fem timmar senare (bara med korta avbrott för att dricka vatten och bistå Mannen som monterade en garageport) var allt ogräs väck. Två skottkärror fulla med kvickrotsrötter, kirskål och annat skrafs var bortkörda och allt var ansat krattat och fint och dessutom var tomatplantorna gallrade (grenar och blad som inte bär frukt utan bara skuggar och är i vägen). Snyggt och prydligt blev det - även om det ändå är en småbohemisk grej med allehanda växter och krukor - och trött och matt blev jag - inte minst i ryggslutet. Det var ju mer som att bryta ny mark än att småpyssla vilket var min egentliga avsikt.

(i en annan del av trädgården)

Det var skönt att gå in och ta en dusch efter att jag hade passat på att städa badrummet och diska också, när jag ändå hade någon sorts fart uppe. Nu donar Mannen i köket med något som kommer att bli en makalöst mustig och spännande gryta och jag ska se om jag orkar ta mig till soffan och sedan sitta där och virka och pyssla resten av kvällen. Jag är trött på det underbara sättet som man bara kan bli efter timmar av fysiskt tungt arbete. Och själen mår gott av det, den också.


Björkeryd 21 augusti, 2010

laddad

I natt sov jag bättre. Det vill säga inte fullt så hårt som de andra nätterna den här veckan. Och jag kände mig följaktligen inte fullt så överkörd när det var dags att kliva upp. Snoozade inte ens.

Innan jag somnade igår läste jag ut Revolutionary Road. Läs- och tänkvärd bok som väcker en del tankar men som bör ha varit betydligt mer utstickande när den kom ut (när jag var ett år, ungefär) än den är nu. Jag är ändå nyfiken på mer som Yates har skrivit och tror jag ska läsa Easter Parade också. Men först har jag annat i pipeline; Patti Smiths Just Kids och Ebba Witt-Brattströms Å alla kära systrar. Och så läser jag ju Nesbø (just nu Rödhake). Till yttermera visso hittade jag en Connelly i bokhyllan, som jag tydligen inte har läst. Fallet avslutat. Det blir en bra läshöst! Som vanligt.

Vilken dag det lovar att bli, förresten! Sol och molnfri himmel! Vindstilla. Nytt fräscht arbetsrum och en idé i mitt huvud som ska få växa ut till en plan att genomföra! Gott kaffe (med grädde!) och i lunchlådan ligger avocado, tomat och sockerärter och en rejäl bit kyckling. Smarr! Träningsväskan är packad för eftermiddagens träning och det ska bli intressant att se hur det funkar att verkligen ha en träningskompis, jag som är van att alltid gå själv. Om inte annat är det bra att vi kan jaga på varandra när latheten sätter in och ursäkterna hopas! Fin Fredagsklädsel är svart klänning och dito leggings, converse (ja, jag vet... klackskor hade varit snyggare men alla mina skor med klackar som funkar på jobb befinner sig fem mil härifrån...) och röda naglar. Det verkar till och med vara en good-hair-day...

Som om inte detta räcker är min vita rosenpelargon, som står på balkongen, full av nya knoppar.


Emmaboda 20 augusti, 2010

dagen idag

Jag sover jättekonstigt på nätterna. Tvärsomnar och sover stenhårt. Vaknar någon gång av att kroppen värker för att jag legat blickstilla i kanske timtal. Jag sover 7-8 timmar men är ändå fullständigt utmattad när väckaren drar igång och när jag kliver upp är jag helt vimmelkantig. Först efter en dusch, morronkaffe och en lång stund kommer jag liksom ur det där och når ett vaket och o-yrt tillstånd.

Lyckligtvis hänger det här inte kvar under dagarna utan då går jag för fullt. Vi har bråda dagar för att vara förberedda och kunna ta emot eleverna på allra bästa vis, på tisdag. Men inte mer bråttom än att jag och två andra kollegor hann med en eftermiddagsfika på Fenix. Trevligt värre! Jag har förresten bytt arbetsrum nu, också. Det blir bra att inte längre sitta på lånad plats utan kunna belamra bäst jag vill. Och det gör jag; jag har nog frigjort åtminstone en hyllmeter här hemma genom att dra med en del böcker till jobbet. Skönlitteraturpockets på engelska och en hel del facklitteratur (religion).

Jag har fullt av myggbett på anklarna nu igen. Vi inledde Operation Rädda Plommonen igår kväll men fick ganska snart kapitulera eftersom horder av små ettriga myggor attackerade oss. När vi kommit in och sköljt av plommonen fvb frysen (så kan vi göra något av dem när vi har mer tid och ork) kikade vi på resor. Och det är klappat och klart; det blir en långweekend (torsdag-måndag) i Prag i höst. Min käraste har fixat med bokningarna i kväll. Galet roligt ska det bli!

Planen för eftermiddagen (efter jobbet) var att träna med kollegan Mirela, men hon hade fått order av doktorn att ta det lugnt och på sin höjd promenera eller cykla lite och jag har ont i halsen. Så vi sköt upp det, men bara tills imorgon. Nu ska jag i stället köra ut en sväng till Catharina och fika och prata. Vi har pratat mycket om mobbning på arbetsplatser, hon och jag, och den föreläsning jag var på på förmiddagen idag bekantade oss med Diskrimineringslagen och paragrafer om annan kränkande behandling som finns i Skollagen. Nu handlade ju detta om att ta vara på elevers rättigheter, men där finns definitioner och tankar som kan tillämpas även på arbetsmiljöområdet.


Emmaboda 19 augusti, 2010

vänskap

En del långa och djupa vänskaper är som kärleksförhållanden. Med några skillnader. En av dem är att man inte gör slut när maskineriet ohjälpligt börjar rosta ihop utan har överseende - eller står ut? - med sådant man inte skulle tolerera i en kärleksrelation. Är det det som är vänskap - eller..?

men orka...

Jag sitter vid köksbordet och dricker mitt morronkaffe. På radion intervjuas Maud Olofsson. Jag stänger henne ute. Jag blir trött bara jag hör henne prata så att fokusera på vad hon dessutom säger är svårt. Hittills har hon i alla fall inte gjort några galna utspel. När jag läste om sossarnas senaste idé i gårdagens DN (ära vare Buddha för att kunna läsa pappersvarianten igen, på jobbet!) trodde jag att det var ett skämt. Lämna in tvätten på tunnelbanan? Köpa butlertjänster? Ehh... Joråsåatte... För att unga familjer ska ha mer tid "att älska och leva", fritt ihågkommet. Bortsett från att förslaget kan vara det fjantigaste jag hört är det uppenbarligen inte så många sossiga (tossiga?) idésprutor som åker tunnelbana - vid väldigt många stationer finns redan kemtvättar och små butiker... Bärare är det dock rätt ont om - vilket ju kunde behövas om man skull ha tvättkorgen med sig...

Och Sabuni vill korta ner föräldraledigheten för människor som invandrar hit och tvinga flyktingar att ta låglönejobb (läs: slavarbete). Jan Björklund talade igår om "en socialdemokratisk jantelag" som hindrat riktigt duktiga elever från att nå sin fulla potential i skolan. Det är ingen ände på galenskaperna och skitkastandet, från alla håll. Jag blir bara så trött och orkar inte engagera mig.

Det enda roliga kring våra politiker jag hört på sistone är det en av mina kollegor sa, apropå att Göran Hägglund är hennes sommargranne på Öland och att hon hade träffat honom på en fest: "Frun är skittråkig, men han är så trevlig att jag hade gillat honom om han inte varit Göran Hägglund"...

Det är ett underligt ljus ute. Himlen är alldeles jämngrå men solljuset tränger igenom och dränker in allt i ett svavelfärgat dis. Soligt och ändå inte, liksom. Det bådar gott för dagen. Jag kan gå till jobbet utan tröja eller jacka även idag. Skönt!

(Det var en fin sensommarkväll igår - som gjord för en powerwalk!)

Emmaboda 18 augusti, 2010

frukost

Jag hjärtar den turkiska fetyoghurten på 10%. Njuter den med pumpafrön och några krossade pekannötter till mitt gräddiga morronkaffe. LCHF är sannerligen inte plågsamt! Ännu godare blir det med lite russin (förslagsvis gröna, vilka Mannen introducerat mig för) men det är ju socker i, så det har jag valt att välja bort.

Blåsigt, grått och regnigt ute men soligt, varmt och en lätt bris inombords! Min själ, min kropp och mitt hjärta har tankat närhet och kärlek och nu är jag supertaggad för en ny arbetsdag och ett nytt arbetsår. Det ska bli roligt att träffa kollegorna igen och tillsammans sätta fart!

På radions P1-morgon knarrar "landsfadern" Pappa Åberg om socialförsäkringssystem och tiggeri och RUT och ROT och annat. Jag är tokfrustrerad inför valet. Att få ännu en period med Alliansen finns inte på min viljas världskarta men röstar man på v eller mp hjälper man Mona Sahlin till styret och det är ytterst tveksamt om det skulle vara bättre än Filippas man.


Emmaboda 17 augusti, 2010

mysmåndag

Om man bara är tillräckligt uppmärksam på möjligheterna kan måndagar vara väldigt fina och mysiga dagar. En glåmig, småregnig börja-arbetsveckan-dag kan ha extra potential att vara kanonfin om man väljer att låta den vara det, just för att det kanske är lite otippat.

Jag har haft en bra och galet effektiv dag på jobbet! Roligt att träffa en del av kollegorna som börjat droppa in, även om det först är i morgon som arbetsåret startar för alla. Jag är i full färd med även lite mer detaljerad planering nu, och känner att eleverna skulle kunna få komma i morgon om så vore (två av dem kikade faktiskt förbi en sväng för att prata lite kursgrejer). Eller, kanske inte ändå; jag vill gärna hinna byta arbetsrum först och det gick inte idag. Kanske i morgon om det bara kommer lite folk som kan kånka och bära möbler.

Mot slutet av arbetsdagen fick jag en glad överraskning när gode vännen Daniel ringde. Han var i Byn på ärende å arbetets vägnar, hade en timme tills hans tåg gick och undrade om vi kunde ses för fika och lite småprat. Klart vi kunde! Så vi fick oss en trevlig fikastund på Fenix veranda i det ljumma, om än småmulna, vädret.

Nu väntar jag på att min käraste ska dyka upp så vi kan laga middag tillsammans och kramas och ha det allmänt fint. Sådär som man särskilt kan ha på måndagar, liksom.

allvarlig

Idag börjar det på allvar. Jobbet, alltså. De två senaste veckorna har varit, minst sagt, flexibla. Jag har gjort precis allt jag kunnat men i övrigt har jag ju haft ganska luftigt i planeringen, to say the least... Men nu är det spikskorna på. Jag tar alltid mitt arbete på allvar, men en sådan här dag känns det lite extra.

Det är mulet och grått i Byn idag. Det kan inte hjälpas att en känsla av höst smyger sig in, trots att det ännu bara är sensommar.

Jag är trött och sömnig efter att ha sovit alldeles för få timmar i natt. Jag kom hem rätt sent igår och smet ner i tvättis och slängde in ett par maskiner. De hänger på tork och ska strax hämtas upp. Som så ofta när jag rest lite är jag uppe i varv och låg en god stund och läste (Richard Yates - Revolutionary Road) innan jag kunde somna. Och så upp sex för att hänga det sista av tvätten, duscha och hinna ta det lugnt. Får jag inte ta det lugnt på morronen är min dag rätt förstörd. Läsa nät-DN, lyssna på lite nyheter, slösurfa och bara fundilera på saker och ting.

Arbete idag, alltså. Och jag är väl pervers, dårå, men jag ser faktiskt fram emot det! I mitt arbete innebär hösten en fräsch nystart på det allra mesta och det är roligt och spännande. Idag ska jag förhoppningsvis inleda arbetsåret med att flytta till ett nytt arbetsrum. Jag kommer att sakna Susannes goda sällskap men flyttar jag inte nu, när jag har väldigt lite papper och grunkor och bra ordning på allt, så måste jag ändå byta rum mitt i arbetsåret (eftersom jag lånar en annan lärares plats) och då har jag en triljard papper och inlämningar och prylar att hålla reda på...

Nu: hämta tvätten, fylla på kaffet och sätta på mig ansiktet! ;-)


Emmaboda 16 augusti, 2010

ajö, ajö

Sovmorgon. Svart morronkaffe. Vakna sakta. Prata lite, liten stund med Mannen i telefon. Skönt att höra hans röst, åtminstone (men samtidigt jobbigt... jag vill vara hos honom... NU). Slösurfa. Läsa. Städa upp lite så det ser trevligt ut när Matilda kommer hem i morgon. Läsa lite till. Duscha. Gå en liten promenad i duggregn. Läsa mer. Packa ihop saker och ting.

Så långt den här söndagen. Ingen ångest. Bara trötthet efter en intensiv och rolig vecka med många fina möten med goda vänner. Och tillförsikt inför hösten! Lust att börja arbeta på allvar imorgon, faktiskt! Lust att jobba vidare med mina pysselprojekt. Lust att skörda tomater och kryddor och kanske några blå plommon och så småningom kratta frostnupna löv. Lust att umgås med mina vänner och min familj.

Om en stund stänger jag fönstret, låser dörren bakom mig och åker in till Centralen för en stor mugg kaffe och lite tidningsläsning tills mitt tåg rullar hemåt. Snart är jag hemma med min käraste igen! Jag har saknat honom mycket och inte längtat mindre.

Avanti!


Söder, Stockholm 15 augusti 2010

långpromenad

Idag tog jag min morronkaffepåfyllning på Vurma, vid Hornstull. Sällskapet som anlände efter en stund var rart; Sara, Calle och galet söta Idun med klarblå mangaögon. Vi satt i solen och halvt smälte bort och småpratade en god stund. När det började kännas som dags för uppbrott kom Ingalill dit och efter att hon vederbörligen fått beundra Iddu och genast överge hastigt uppkomna kidnappingplaner gick hon och jag vidare till Copa i hopp om att de skulle ha quinoasalladen på menyn. Det hade de inte, men de hade en ljuvligt god och svalkande islatte.

När vi fick lite myror i benen följde vi vattnet under Liljeholmsbron och vidare längs med Årstavikens södra strand tills vi kom till Skanstull. Där shoppade vi lite picknickkäk och gick sedan ner mot vattnet igen och fortsatte tills vi kom till Barnängsbryggan. Därifrån tog vi m/s Emelie in till Nybroviken och så gick vi bort och satte oss i den absoluta söderändan av Kungsan och smarrade i oss chèvre, tomater, jordgubbar och annat gotti.

Efter en ganska lång stunds sittande och samtalande gick vi vidare över Gustav Adolfs Torg, där vi hittade fräscha toaletter och lyssnade lite medan Ebbot och andra med den äran genrepade inför kvällens Corneliskonsert. Sedan vidare mot Stadshuset och så följa Norr Mälarstrand till Västerbron, med en kort avstickare upp till Fridhemsplan för italiensk glass (Ingalill) och Pelegrino (jag).
Stockholm var väldigt varmt och kvavt idag och inte ens uppe på bron fläktade det. På Söder gick vi tillbaka till Copa för ännu en islatte (eventuellt min nya älsklingsdryck!) och lite benvila. Det är ju inte som att vi gått jääättelångt (men när jag mätte på eniro nyss visade det sig i alla fall totalt bli ca 14,5 km promenad idag!) men fötterna behövde en liten paus. När vi kom upp på Hornsgatan började det dyka upp folk i neongulgröna tröjor. Ajusteja... Midnattsloppet! Vi zickzackade oss lite för att undvika värsta smeten av folk som var tidigt ute - både tävlande, funktionärer i röda tröjor och så publiken, då - och när vi kryssat oss fram till Medis köpte vi vatten och satt och pratade och kollade folk. Så småningom föll mörkret och vi tog sällskap ner till Skanstull där Ingalill tog t-banan hem och jag gick hem till mig. Låt mig säga att det kändes mycket välkommet med en dusch och en lätt omelett!

Men vilken fantastisk dag det har varit!

det ska vi fira?

Morronkaffet dricks dag helt svart. Jag glömde köpa hem grädde igår. Men det funkar, det också. Medan jag dricker kaffet läser jag DN på nätet. Det är ungefär som att dricka morronkaffet svart; det funkar - men inte mer. Genom översvämningskatastrofen i Pakistan och landet-runt-nyheter och valbevakning hamnar jag så småningom hos Magdalena Ribbing. Hon skriver om födelsedagar, vilket känns väldigt aktuellt för mig. Jag har redan fått en massa förfrågningar om hur det blir med min födelsedagsfest, längre fram i höst. Jag firar inte min födelsedag så det stör. Det brukar bli lite uppvaktning - vanligen virtuellt och via telefon - från mina barn och kanske något grattiskort och ibland en mysig fika eller något, med någon väninna. Och presenter brukar jag vanligen inte vilja ha; samma sak gäller i år.

Jag skulle dock gärna ha en rolig fest (det gillar jag ju att ha och brukar inte behöva någon särskild orsak för att ordna till), men ser inte hur jag ska kunna lösa det praktiskt då min familj och mina vänner bor spridda över Sverige och delar av Norge. Åka långt och stressa bara för att komma på fest, en kanske snöblaskig senhösthelg? Var ska vi vara (hyra lokal känns som en absolut overkill)? Var/hur ska alla bo? Nej, det funkar bara inte.

Så jag har bestämt mig. Den där födelsedagsfesten ska äga rum när det är varmt och gott ute, när folk är på festhumör och känner sig lediga och avslappnade. När vi kan vara ute i ett stort partytält (in case of regn) och det enkelt går att ordna sovplatser, i t ex tält, husvagn och liknande, när platserna inomhus tryter. Jag återkommer om detta till våren.

Sedan kanske det blir fest ändå - men då blir det den mer eller mindre traditionella G.L.Ö.G.G-festen. Om vi känner fört.

Idag ska jag ut i solen igen och träffa fler sköna vänner; först fika med en näckrosfamilj (krama bebis!) och resten av dagen är vikt för Ingalill. Det blir najs, det!

Och... jag längtar hem nu. Jag har det så bra och roligt här - men jag saknar min käraste något alldeles gruvligt.


Söder, Stockholm 14 augusti, 2010

ambitioner

Jag tog min morronkaffepåtår i en mugg från Wayne's sittandes på Konserthustrappan. På torget nedanför var de flitiga försäljarna i full fart med att rigga upp sina stånd och fylla dem med allehanda varor. Jag vet inte om det var de som kickade igång mina tankebanor men jag liksom kom att tänka på vad som gör en människa attraktiv både som vän och - i ännu högre grad - som partner.

Jag kom på att det är härligt med människor som har ambitioner med sitt liv. Som inte bara har gett upp. Som vill någonstans. Som gör något. Sådana människor tycker jag om att vara tillsammans med.

När jag hade kommit på det, och druckit ur kaffet, var det dags för optikerbesöket och när det var avklarat var jag femtonhundra kronor fattigare men också två par glasögon rikare. Femtonhundra är verkligen inte mycket pengar när det handlar om glasögon. Nästa gång blir det nog progressiva och det blir lite dyrare dock. Men det är ett tag dit. Kanske ett år, eller så. Eller ännu längre; det handlar om hur lång tid som ska gå innan jag tröttnar på att ta av och på glasögonen när jag växlar mellan när- och långseende. Än håller jag allt ut ett tag.

De nya glajjerna kommer med posten om 10-14 dagar.

Resten av dagen har jag gått och gått och gått. Jag var uppe vid Odenplan och vände. Ner igen mot söder, med tunnelbanan, sedan. Promenera från Slussen bort till Hornstull, typ, och sedan via lummiga, skuggsvala Tanto till Medis och neröver Folkungagatan och in en sväng på Cajsa Warg och så tillbaka till Ringen via Skånegatan och husen är så höga och gatorna så smala att det var skugga på bägge sidorna av gatan.

Jag var hemma igen, med alla ärenden förrättade, vid halv fyra. Då hade jag varit på gående fot i 5-6 timmar. Det känns i krångelknät nu. Trött och varm också, och jag har - bortsett från hastig provianteringstur till Hemköp - hållit mig inne hela kvällen och småpysslat. Stickat klart ett projekt jag påbörjade på tåget i måndags och påbörjat ett virkprojekt. Nej. Två, faktiskt. Ett mer seriöst som ska bli en present till någon och ett som jag snor ihop på resterna från det avslutade stickprojektet.

Nu: sängen och en bra bok.

fin fredag

Fredagsmorgon. Kaffe. Blå himmel anas i glipan mellan hustaken. Nylackade naglar. Om en stund åker jag in mot Hötorget, för besök hos optiker och en hel hög med andra ärenden. Det ska bli spännande att få veta om och i så fall hur synen förändrats sedan jag gjorde en synundersökning sist (vilket torde vara 3½ år sedan, i rappet). Och så måste jag bestämma mig för två av de tre bågarna jag valde ut. Det blir svårt, kan jag säga.

Men än har jag gott om tid. Jag kollar gårkvällens avsnitt av In Treatment och funderar på saker och ting. Tar en mugg kaffe till.

Fin Fredag.


Söder, Stockholm 13 augusti, 2010.

nöjd

Det blev en bra utbildningsdag, om än rätt massiv. Föreläsningar, workshop och interaktion 9-16, med korta avbrott för kaffe och lunch. Professor Mike McCarthy var den som fängslade mest med sina lingvistiska forskningsresultat och slutsatser kring nödvändigheten av chunks i språket. Och... nej. Jag tänker inte utveckla mer av det här. Pilutta er! Men grymt intressant och spännande var det!

Jag och Anna sågs inne i stan och gick in på London (what a coincidence!) för en bit mat. Jag LCHF-krånglade med den mycket förekommande servitören och fick en härlig hamburgare med bearnaisesås och massor av grönsaker och blev proppandes mätt. Sedan åkte vi till Skanstull och travade ner till Trädgården, under Skanstullsbron. Mycket coolt ställe, som bör upplevas snarare än beskrivas. Men så här såg det ut vid Husvagnen, som är en av barerna. Dyrt vin, dock. 74 spänn är lite väl bra för ett glas. Så gott var det inte. Men personalen är sjukt trevlig!
Det ser bedrägligt stillsamt ut...

Föreställningen vi såg var I väntan på Michael Jackson. Riktigt okej pjäs och dito skådespeleri. Katakomb Produktion ligger bakom det hela. Bra för själen med lite kulturgrunkor, tror jag. Efteråt blev vi sittande en stund och drack varsin Loka och pratade. Anna är en skön människa och en god vän.

På väg hem ringde jag Mannen. Idag kändes det så mycket bättre att prata. Det gör mig glad! Och tacksam. Att han finns där. För mig.

studiedag

Idag är det jobb som gäller. En heldag som jag hoppas ska bli inspirerande för mig.

Efter jobbet blir det annat inspirerande! Jag ska träffa en Anna och vi ska bland annat gå på teater. Det blir kul!

Morronkaffet är urdrucket och jag känner mig rätt laddad.


Söder, Stockholm 12 augusti, 2010

vänskap

Knappt hade jag väl vinkat av Cia förrän sköna vännen Malin plockade upp mig här på gatan. Planen var en lunch och eftersom Malin är den hon är så tyckte hon att vi skulle värma upp på Litet Nystan (f d Marias Garn där jag alltså var en sväng igår). Eftersom jag är den jag är tyckte jag det var en kolossalt bra idé. Och idag hittade jag ett garn som jag helt missat igår, och som är svaret på mina frågor om om inte livet och universum och allting (för vilken fråga svaret ju som alla bildade människor vet är 42) så åtminstone en present till en människa som jag är mycket glad att räkna till inte bara familjen utan min vänkrets. Det är melerat i exakt de rätta nyanserna av den här personens favoritfärg och en fin sjal av detta mohair/merinogarn kommer att sitta som en smäck. Köpte jag det eller köpte jag det? Jag köpte det!

Sedan gick vi till Blooms på Hornsgatan och åt Caesarsallad (jag - jag minns inte vad Malin valde), drack kaffe och pratade i timtal. Vi hann med en stunds sittande i solen på Mariatorget också innan Malin var tvungen att köra till jobbet. Underbara, sköna människa! Våra samtal är förtroliga och inte sällan djuplodande och jag mår gott i själ och hjärta av att umgås med henne!

När Malin dragit vidare gick jag Hornsgatan västerut en rejäl bit och snirklade mig sedan på olika bakgator tillbaka till Skanstull. Varmt och fint ute och härligt att - according to plan! - röra på mig.

I kväll har jag pysslat med lite av varje. Stickat några varv. Uppdaterat mig på In Treatment. Pratat med min käraste i telefon. Jag gillar inte det, riktigt. Jo. Alltså. Jag gillar att prata med honom. Så klart. Men. Plötsligt är det lite svårare att prata, det flyter inte lika fritt och han låter lite... fjär. Eller så är det bara jag. Jag hade en idé om att kanske gå på bio men det gick inget som var sådär superlockande på Victoria och förresten behöver jag komma i säng tidigt. I morgon är det jobb som gäller; jag ska på studiedag för engelsklärare, ju. Jag har fler kvällar. Jag hinner. Om jag vill.

Nu: Jo Nesbø (Kackerlackorna) och bingen. G'natt!

till fots

Ja och Cia möttes vid Konserthuset och efter att ha varit inne på Smarteyes (där jag valde ut några skitsnygga bågar att sedan välja från och bokade tid för synundersökning) traskade vi bortåt. Planen var att promenixa oss på Djurgården, men när vi passerade Skeppsholmsbron såg ön så lockande att vi gick ut dit i stället och gick runt både den och Kastellholmen.

Vi hittade ett trevligt mysfik också där vi tog varsin kaffe och satt och pratade och kikade på utsikten mot Vasamuséet. Sedan gick vi vidare in mot Gamla stan där vi kryssade genom några gränder för att slippa bli nertrampade av turisthorderna på Västerlånggatan och sedan gick vi över till söder, upp över Hornsgatspuckeln och via Mariatorget tillbaka till Götgatan.

När vi avverkade St Paulsgatan passade jag på att dyka in på f d Marias Garn och jag köpte inget men fick en väldigt trevlig pratstund med den nya innehavaren som berättade för mig hur jag ska få bukt med allt det sträva garnet jag köpte i Riga för ett år sedan (och en del annat motsträvigt garn jag fått i gåva, dessutom), för att få det mjukt och fint. Jag ska helt enkelt tvätta det! Och hon berättade precis hur jag ska gå tillväga och som grädde på moset/lök på laxen/smör på fläsket berättade hon dessutom för mig att jag på ett mycket enkelt och trevligt vis kan färga garnet själv! Hemma! I mikron! I'll be damned. Detta måste testas! Pronto!

Så småningom - efter bl a en sen lunch/tidig middag i Söderhallarna - kom vi hem. Lite trötta i fötterna. Och kaffesugna igen. Så vi fixade kaffe och la upp fötterna på bordet en stund. Pratade vidare. Vi har mycket att prata om, min syster och jag. Sedan tog vi fram en flaska vin och ett par goda ostar. Tittade på klockan. Ajfan. Över sju. Vi som hade lösa planer på en gratiskonsert med Lisa Nilsson, på Gustav Adolfs Torg. Hon skulle gå på klockan åtta och ganska snart struntade vi i de planerna och fortsatte vårt samtal. Och plötsligt var klockan två och vi började bli lite sömniga. Så vi sa go'natt och somnade gott. En mycket värd kväll, på det hela taget!

Nu har vi druckit kaffe och Cia ska dra sig in mot stan om en liten stund. Själv ska jag ta en snabb dusch och sedan möta fina vännen (och f d arbetskamraten) Malin, nere vid Ringen för en vegolunch, mera samtal och säkert en promenadvända, också.

Jag har det bra här.


Söder, Stockholm 11 augusti 2010

stros

Jag tog mig en promenad längs Götgatan igår eftermiddag. Trängdes lite. Muttrade lite över folk som går lussakta i bredd. Tog långa kliv emellanåt. Det kändes fint. Men så blev jag trött i fötterna och styrde hem igen. Satt med fötterna på Matildas soffbord, stickade, kollade SVT Play och bara softade. Jag är inte här för att stressa. Jag har planer men också luft emellan.

Jag sitter i soffan nu också. Dricker mitt morronkaffe och lyssnar på Ring P1, som inte alls är lika bra när Elisabeth Höglund leder det. Täppas är programmets regerande mästare. Minkuppfödning diskuteras. Jag borde nog återuppta mitt medlemskap i Djurrättsalliansen. Vafan ska vi med pälsuppfödning till? Det är sjukt.

Om någon timme ska jag sammanstråla med Cia och ha en syrredag. Vi har ännu inte bestämt om hon ska komma hit eller om jag ska åka in till city. Det lutar nog åt det senare och i så fall borde jag nog klä mig nu. Men... som sagt... ikkje noen stress. Jag tror jag ska smita förbi Smarteyes idag, inne på Kungsgatan, och kanske kolla in nya glasögon. Det vore inte en dag för tidigt. I övrigt ska vi väl mest strosa omkring, tror jag. Jag låter Cia bestämma eftersom jag själv inte har några direkta måsten. Inte ens några indirekta, faktiskt. Det skulle väl vara om vi hamnade vid Odenplan, då. Ljungqvists garn kan ju vara värt ett besök...

Förresten... Det Nya Livet jag påbörjade förra veckan flyter på according to plan. Ifall nån undrar.


Söder, Stockholm 10 augusti, 2010.

glädje

Det hoppar till i hjärtat på mig när tåget rullar förbi Slussen och in på Centralen. Solen kikar fram bakom molnen en kort minut. Jag blir till och med glad när jag går genom Suckarnas Gång och noterar att allt liksom är sig likt. En ung kvinna står och håller upp Vakttornet och en inte fullt så ung man säljer Situation Stockholm (jag har fulla händer med min packning, men ska köpa mig ett ex. sedan) och jag möter hundratals människor på bara någon minut; en buddhistisk munk, en präst, killar och tjejer med rastaflätor, beslöjade kvinnor, pundare, trötta pendlare och en och annan turist. Alla är på väg någonstans och nästan alla har bråttom. Till och med jag. Fast jag inte har bråttom blir jag jätteglad när jag hinner slänga mig upp på tåget i sista sekund. Som om jag inte skulle ha all tid i världen att vänta på nästa? När jag kliver av vid Skanstull vimlar det av dem; söderfolket. Det är knallgröna skor och sladdriga koftor och orakade fyrtiofemplussare med rangliga barnvagnar, tantklädda 20-årstjejer med DraMatenkärror, kultursjalar och en och annan turist.

Nu sitter jag här i Matildas lägenhet och dricker stans godaste kaffe (jo... det är sant... nuförtiden bryggs det här...) för öppet fönster. Därute brusar och slamrar trafiken och folk pratar med och hojtar till varandra. Jag kan inte rå för att jag verkligen gillar det! Att jag blir glad av det! Å andra sidan vet jag att jag kommer att vara minst lika glad på söndag eftermiddag, när jag vänder hemåt igen.

Men nu är jag här och det finns planer för veckans alla dagar! Just nu ska jag fylla på muggen och sedan får jag se vad jag gör. Kanske tar jag bara en promenad uppåt Götgatan och är glad.

jo, förresten...

... den här tubsjalen stickade jag klart igår kväll. Gissa om det var skönt att jobba med stickor nr 15 ett par timmar! Nu kan höstkylan få komma!

på resande fot

Jag sitter i mitt kök och dricker mitt underbara kaffe. Få saker förgyller mina dagars starter som ett par muggar starkt Blue Java, uppmjukat med en liten skvätt len vispgrädde. På teven är det morronnyheter och jag känner den där oerhörda aversionen gentemot Herr Glugg börja pyra igen. Jag får försöka komma ihåg att han mestadels spelar för gallerierna nu när det är valspurt och allting. Men varje dag lanserar han något nytt tvång för att åstadkomma ordning och reda i skolan. Jag önska att karln nån gång kunde försöka se bakom problemen. Försöka se människorna. Försöka - åtminstone lite grann? - att jobba nerifrån och upp (eller inifrån och ut, kanske?) och inte bara tvärtom.

Just den här måndagsmorgonen skakar jag av mig ilskan och fokuserar på att se över att jag har med mig vad som kan tänkas behövas i packningsväg. Nu väntar en hel vecka i Stockholm. Och jag ska få vara där på det sätt som jag tycker allra mest om: som besökare. Då är det en av världens finaste och bästa storstäder, tycker jag! Jag ska träffa en del sköna, efterlängtade vänner, strosa omkring på egen hand och på alla vis dra fördel av sådant som Stockholm har att erbjuda; promenader på Söder och på Djurgården, roliga butiker med härligt utbud, uteserveringar och mysiga caféer, någon bra konsert, gå på teater med härliga Anna och dessutom ska jag gå på bio. Ensam. Jag hoppas hitta någon riktig Magdafilm som jag kan gotta mig åt hela hösten, sedan. Ungefär som Still Walking, som jag gick och såg förra sommaren. Jag ska jobba också. En studiedag för engelsklärare. Det ska också blir roligt! Haha! Jag ser t o m fram emot att åka tunnelbana!

Det är lite intressant också... Jag och Mannen har inte varit ifrån varandra så här länge sedan jag flyttade hit till Byn. Jag kommer att sakna honom väldigt mycket, men samtidigt är det nog en bra sak att också ha en vecka ifrån varandra. Göra helt egna saker. Inte för att vi inte gör egna grejer annars, men det här blir liksom egentid galore. Och vi hinner bygga upp den där sköna längtan efter varandra som jag tror är behövligt, på något vis.

Nu börjar det bli dags att packa det sista och kanske rentav klä på mig? Ska bara... dricka upp kaffet först.


Emmaboda 9 augusti, 2010

another day trip

Först vill jag göra en liten korrigering av mitt förra inlägg; jag älskar nog min mor. Men inte så jättemycket. Typ. Hon är ändå min mor och jag respekterar henne för allt det hon gjort för mig under min uppväxt, både i form av praktisk uppoffring och engagemang - och för att hon gav mig mitt intresse för allehanda kreativa uttryck.

~~~~~~~~

Vi var uppe rätt tidigt i morse. Mannen fixade kaffe och frukost som vi packade med oss (jag såg i alla fall till att vi inte glömde kvar termosen) och så körde vi upp mot Småland. Målet var Kyrkömossen utanför Ryd, där vi skulle kolla in den smått legendariska bilkyrkogården. Vi blev inte besvikna! Det var verkligen som att besöka en kyrkogård. Tyst och stilla, lite småmysigt och samtidigt en smula spooky; det kändes mer som om en del av bilarna var på väg upp ur marken än ner i den...
Kolla the Småland version of kar sematary:

Efter ännu en mugg kaffe i duggregnet (som mer var mysigt än till besvär) bestämde vi oss lite hastigt och lustigt för en annan småländsk sevärdhet: IKEA i Älmhult. Ni vet hur det är; man ska bara köpa ett par paket värmeljus och något paket stearinljus och så landar det ändå på ett antal hundralappar. Men vi valde omsorgsfullt och de få avsteg från utsprungstanken (en bit tygstuv, en liten bricka, röda servetter och två fina glasflaskor att göra smaksatt olivolja i för min del) vi gjorde var inte särskilt kostsamma ändå. Efter att ha varit inne i varuhuset kortare tid än vi trott det skulle ta (och utan att bli ens lite smått irriterade) traskade vi över till Willys, köpte lite picknickplock och vände kylaren hemåt. En knapp mil innan Urshult hittade vi en vacker plats att köra av på, och så satt vi där på varsin sten vid forsen (Mörrumsån) och stillade hungern innan vi drog vidare hemåt.

Väl hemma plockade jag ihop en del grejer, la in bilderna i datorn, nystade upp en garnhärva, pussades med Mannen och sedan körde jag ännu mer hemåt. Måste ju packa ihop och se till att allt är klart tills i morgon då jag tar tåget norrut för att tillbringa en vecka i Stockholm.

skyldigheter?

Jag läser Lilla Gummans blogg. Hon funderar över det här med släkt, ansvar att umgås även med dem man inte riktigt pallar med... och jag började fundera själv. Hur gör jag? Hur tänker jag?

Jag älskar min familj. Men inte hela. De delar av den som jag inte klarar av (och dit hör min egen mamma, bl a) har jag minimal kontakt med. Vi är inte osams; vi har bara absolut INGET att säga varandra. I mycket av det hon säger till mig finns dessutom en underliggande kritik som tar orken ur mig.

Samtidigt är jag präglad av samhällets konventioner. Jag är artig och vänlig om hon t ex ringer (typ 1-2 ggr/år) men jag ringer aldrig upp henne själv.

Jag tror att man framförallt har en skyldighet att ta hand om sig själv (i ALLA relationer). Först när man gör det kan man se till andra och vara en god vän, förälder, kärlekspartner, whatever.

Att ta hand om sig själv innebär att man försöker eliminera exempelvis energitjuvar och andra vars närvaro påverkar en mer negativt än positivt. Det innebär inte att man inte ska kunna ta till sig befogad kritik (hur ska man annars kunna växa och utvecklas?). Blod må vara tjockare än vatten, men det är ingen ursäkt för att tvingas umgås med alla...

Tror JAG, då...


Björkeryd 8 augusti, 2010

äntligen

Den röda korven är klar! Så nu slipper du bli galen, Lilla Gumman! ;D Det var nära jag blev det själv, den sista metern... Stickor nr 2, 20 maskor bred, 5 METER lång! YIIIHAA!

Behold!

Nästa projekt stickas på stickor nr 15...


Björkeryd 7 augusti, 2010

färdig

Nu är jag färdig med det arbetsbeting jag gav mig i början av veckan. Mycket skrivande har det blivit men nu kan jag inte göra mer. Det som återstår är dels att fixa med en publiceringsrättighet på en av plattformarna (och det måste jag ha hjälp med, så det får snällt vänta tills de andra lärarna drar igång den 17:e) och dels lite tankar och grovplanering kring mina grupper. Men för att kunna ordna med det behöver jag ju klass- och grupplistor och de verkar inte vara riktigt klara än. Åtminstone finns det inte åtkomst till dem. Too bad... ;-)

Jag kollar yr.no och festivalvädret i Wacken ser helt åkej ut! Skönt för Linus, Johanna och kusinen Anton. Troligen också för ytterligare typ 40000 andra festivalare. Och speaking of festivaler... Sonisphere... Verkar som om nästa hela bekantskapskretsen ska dit... Oh well... vad är väl en bal på slottet... *snivel* Om jag nu ändå ska till Ståkkhålm kunde jag ju tajmat det liiite bättre...

Resten av dagen blir det fika med min käraste och lite allmänt Fin Fredagskänsla. En av sönerna ska ha fest i trädgården med kompisarna och vi har rest partytält och Mannen har donat och hjälpt till en hel del med andra praktikaliteter. Medan ungdomarna festar loss tror jag vi ska bara softa, kanske kolla någon film eller så och i största allmänhet bara ha en vilsam och Fin Fredag. Halsbrännan från förra helgen har hållit sig borta och jag lurar på om jag skulle våga mig på ett glas vin, ändå. Annars får det bli en smaskig Caol Îla. Det funkar alltid!

Om jag kanske skulle "lura" med mig Mannen på en liten middagslur? Men först: resten av veckans avsnitt av In Treatment! Och stickning! Idag ska den röda korven bli klar!


Björkeryd 6 augusti, 2010

städning

Hela huset är nystädat. Det är undanplockat, dammtorkat och fint överallt. Golven är tvättade med såpa. Det doftar fräscht och ljuvligt. En mycket skön känsla!

Jag har jobbat en del idag också. Fast inte så mycket. Men tillräckligt. Typ.

Nu sitter jag med fötterna på soffbordet och lyssnar till hur Mannen klipper gräset därute. Men han fuskar; han använder ju åkgräsklipparen. Hmpf.

Jag tänker på mina barn. Matilda är på fjället fortfarande. Jenny kör dieseltruck med den äran. Fast just nu lagar hon en purjopaj. Det vet jag eftersom hon nyss ringde och bad mig om receptet. Johanna och Linus är på Wacken. Tillsammans. Det är rart, tycker jag. Mannen har ju också barn. Jag tänker inte alls på dem som mina, men jag gillar dem. En av sönerna är här idag. Det är roligt, tycker jag. Det är ju liksom familj, i alla fall. Jag gillar familj, jag. I kväll ska vi grilla lamm. Det blir ju en liten, liten familjemiddag då. Det gillar jag också.

Nu tror jag att jag ska uppdatera mig på några nya avsnitt av In Treatment och jobba vidare med den röda korven.


Björkeryd 5 augusti, 2010

daytripping

Kvart över sex i morse styrde vi kosan mot trakterna strax norr om Helsingborg. Släpet påkopplat. Vi skulle hämta hem en riktigt snygg matsalsmöbel från en av Mannens systrar. Och det gjorde vi. Dessutom fick jag en liten planta av en helt ljuvlig doftpelargon. Jag blev nästan gladare för den än för möbeln.

Sedan lunchade vi hos Mannens föräldrar innan vi körde hem igen. Mannens mamma kunde ju inte veta det där med LCHF så jag åt en skiva bröd och några snoddar pasta. Det får svi' över.

Det är verkligen inte skitkul att åka bil i timtal. Men det är inte übertrist heller. För mig är det bara en fråga om inställning. Vi stannade och fikade på vägen dit. Lyssnade på radio och kommenterade. Pratade lite. Och hela vägen (t o r) stickade jag på den röda korven. Jag tror jag har gjort säkert en och en halv meter idag. Det blir en intressant sjal. Målet är att bli klar med den den här veckan. Och det blir jag. Om jag beflitar mig. Och det gör jag.

Men just nu är jag svimfärdig av hunger. Ändå är jag inte jättehungrig. Mycket märklig känsla. Jag skulle liksom lika gärna äta en tallrik med fil och lite frön som en stor portion äggåbejkån. Vi får väl se vad det blir. Jag är trött också och samlar ork att lyfta ur soffan och gå ut i köket och sno ihop något ätbart. Ingen träning idag, men det är rätt okej motion att kånka möbler också.


Björkeryd 4 augusti, 2010

uppdatering

Nej. Gräsklipparen responderade inte på mina/våra försök att starta den. Så jag åkte in till stan. Så mycket garnshopping blev det dock inte eftersom hemslöjdsbutiken (som annars har ett schysst sortiment) inte hade det jag var ute efter och jag inte ville åka till roliga, fina men också rätt dyra UlloLull. Då spar jag hellre de slantarna och köper mig lite garn i Stockholm nästa vecka!

Nu blir det middag och sedan blir det soffan för pyssel och teve resten av kvällen.

själavård

Efter att ha blivit sviken å det grundligaste av gräsklipparen, som startade för att sedan lägga av och vägra starta igen, blev jag superfrustrerad och tog cykeln och hojade iväg en stund. Sedan kom jag hem och var snäll och mild igen. Det är få saker som är så välgörande för humöret och själen som att ta ut sig riktigt ordentligt en stund.

Det jag har allra mest lust på just nu är att ta en dusch, åka in till stan och shoppa garn samt spana efter ett tyg och sedan åka hem igen, värma leftovers från gårdagens middag och sedan tillbringa precis hela kvällen i soffan med stick- och virkpyssel. Men innan jag gör detta ska jag gå ut och se om gräsklipparen startar nu. Och det gör den antagligen. Baföratt, liksom.

Wish me luck...

tisdagsbetraktelse

Det blev inget gymbesök igår. En av nackdelarna med att bo på två ställen är att det man behöver ofta är på fel ställe. Men jag och Catharina hade en lång, mysig fika- och pratstund på balkongen, i eftermiddagssolen, och sedan körde jag hem till min käraste där maten redan låg på grillen. Bortskämd? Moi? Nå. Motionen, då. Det gör inte så mycket; idag står såväl en cykeltur som gräsklippning på programmet.

Men först ska jag arbeta klart. Jag har nu fixat klart med studiehandledningarna i Re A & B och lagt dem på plattformen. Donat med inlämningsmappar till eleverna, så de har någonstans att göra av sina inlämningar, har jag också gjort. Rummet/plattformen för Engelska A är också klar. Det jag nu ska klura på är uppdragen för EnB. De ska vara fem stycken, har jag tänkt, och ska utgöra en bra förberedelse för tenta och munta mot slutet av kursen.

Mannen har en semestervecka kvar och är ute och spikar för fullt på garaget. Det känns faktiskt som om vi hinner få det helt klart (utvändigt) innan vintern kommer. Och fint blir det! Själv ska jag se till att jag hinner pyssla lite idag, också. Stickning och virkning ligger väl närmast till hands. Gärna en tur in till en garnaffär, också! Eller kanske en garnrunda på Tradera?

Jag får se vad det blir. Känner mig liksom lite låg, trött och håglös idag. Vädret är kletigt och jämngrått och det ser ut att påverka mitt humör. Kanske lite kaffe skulle pigga upp mig? Jag testar!


Björkeryd 3 augusti, 2010

återgång till nytt liv

Sådärja. Det var de tre veckorna. Nu är jag tillbaka i saltgruvan igen. Fast... det är inte så farligt, faktiskt. Jag har roliga arbetsuppgifter som väntar och jag tar det både i mitt eget tempo och på en plats jag själv väljer. Idag har jag valt att vara på min arbetsplats. Jag har mitt material här och känner att jag också för disciplinens skull bör kicka igång på plats. Men resten av veckan har jag möjlighet att arbeta hemifrån, och det lär jag nog göra.

Jag är inte ensam här; vår kanslist började också idag. Vi är eniga om att det går lite trögt för oss så här i uppstarten men jag låter det ta den tid det tar. Tids nog får jag upp farten och sedan blir jag som en supertanker - svår att få stopp på.

Speaking of supertankers... Idag börjar Mitt Nya Liv. Mitt ordentliga liv. Mitt nyttiga och hälsosamma liv. Mitt rörliga och kostmedvetna liv. Mitt smalare liv (så småningom). Inte för att jag inte alltid är medveten om vikten av att stoppa i sig vettiga grejer och att röra på sig, men ibland ignorerar jag verkligen det mesta av vad jag vet. Jag tänker inte skriva om vikt och träningsprogram och jada jada jada här. Jag tror det är rätt ointressant. För er, that is. För egen räkning ska jag ha järnkoll. Såklart. Jag tänker inte ens ha ett träningsprogram. Jag tänker bara röra på mig. På något vis. Varje dag. Det regnar idag och kanske tar jag svängen om gymmet efter jobbet. Eller så rör jag på mig på något annat vis. Kosten får bli LCHF. Lätt att ha koll på, oerhört gott och njutningsfyllt (jag sa inte att Det Nya Livet skulle innebära späkning...) och dessutom mycket kompatibelt med vad Mannen och jag brukar äta. Hittills idag har jag stoppat i mig en mugg kaffe med en halv deciliter vispgrädde och en liten tallrik a-fil med pumpakärnor. Det sitter gott i magen, kan jag meddela.

Vad händer mer idag, då? Ptja... jag ska ju röra på mig, dårå. Och fika med raraste Catharina, efter jobbet. Får jag undan det jag tänkt tar jag med mig resten av jobbet och kör hem till min käraste igen i kväll. Annars blir jag kvar i Byn och kör ner i morgon kväll, i stället. Större planer än så har jag inte.

Nu är det dags att jobba. Studieplaner för Religion A ska göras klart och terminens uppdrag fastslås och sedan läggas upp på plattformen. Bredvidläsningsuppgifter för engelskan ska också arbetas fram. Bara att kavla upp ärmarna, alltså.


Emmaboda 2 augusti, 2010.

festligt

Nu är vi hemma igen, efter två dygns najsig samvaro med goda, goda vännerna. Vi har bott på en naturcamping några mil norr om Växjö, vid en liten fin sjö. Umgåtts, skojat, pratat, skrattat, ätit och druckit gott och igår kväll var vi på den lilla byfesten, som några vänner till oss kör varannat år. Superb musik och schysst stämning gav en apselut galet rolig kväll.

Men nu är vi hemma och det är förbaske mig rätt skönt det också. Bilen urpackad, tvätten tvättad och bara soffhäng tills vi kojar.


Björkeryd 1 augusti, 2010.