polski projektski

Idag undrade min chef om jag ville vara med i ett projekt som är på gång, tillsammans med en gymnasieskola i Polen. Ett slags Östersjöprojekt med fokus på ekonomi, samhälle och miljö runt Östersjön. Två stora grupper elever - en från vardera skolan - som ska arbeta kring dessa frågor, med handledning av NO-, samhälls- och engelsklärare. Vad säger man när ens chef frågar något sådant? Jag sa det vettigaste jag kom på: "Vad innebär det för mig?". Det har jag i alla fall lärt mig, av livet, att fråga innan jag säger ja.

Han svävade lite på målet, men egentligen är det ju sådana saker som kan sägas ingå i min tjänst och då kan jag knappast neka, eller hur? Dessutom tror jag det kan bli roligt. Eller åtminstone intressant. Bortsett från någon resa till Polen (och det är inte förrän till hösten) kommer det inte heller att inkräkta på min fritid. Ja, förutom nästa vecka då. Den polska delen av projektgruppen kommer på besök och ska tas om hand. I synnerhet på kvällarna då det ska ätas middag. Tre middagar på rad. Bye bye LCHF. Ungefär.

Jag ska inte sticka under stol med att jag ändå tänker att detta kan bli bra. Utvecklande. Meriterande. Och... jag villkorar det. Men det enda villkoret för min medverkan är jag tyvärr, av hänsyn till Rikets säkerhet (eller åtminstone bevarande av "hem"friden på min arbetsplats), förhindrad att avslöja här.

Långa dagar nu, förresten. Utvecklingssamtal och genomläsning av många inlämningsarbeten, förutom allt det dagliga, sörjer för att jag kommer till arbetet tidigt och går hem rätt sent. Jag försöker också ge mig själv tid till reflektion kring mitt arbete, men det går trögt. Reflektera över livet i övrigt får jag väl göra när det blir jullov. I morgon kväll ska jag dock försöka klämma in en fika med Catharina. Det var alldeles för länge sedan nu. Vi har mycket att prata om. Det har vi i och för sig alltid.

Häromdagen skrev Annika Ström Melin om Mattias Gardells Islamofobi. Läs artikeln här - eller lägg mitt Wordlepussel!

Jag har ännu inte påbörjat boken. Vill avnjuta Shantaram först. Kanske sparar jag rentav Islamofobi till vårens fortsatta magisterkurs, till vilken jag idag fick registrera mig. Apropå Shantaram... Dags för te, mjuk säng och fluffigt duntäcke. Jag tänder ett par värmeljus i fönstret också. Ute är det nu -10,2.

leksamt

Så här ser morgonens blogginlägg ut, när jag lekt med det i Wordle!

Lite kul!

kungligt

Jag tror bestämt att kung Bore kopplat greppet nu. Rejält. Termometern visar -9.3 och ännu något mer snö har under natten lagt sig över tak och parkering. Trots att snötäcket lyser upp en smula är det fortfarande nermörkt. Världen kliver in i mitt kök, via P1-morgon, medan jag dricker mitt kanelkaffe och känner att jag tycker om att leva. Att det här blir en bra dag.

Jag drömmer mycket på nätterna. Långa invecklade drömmar där jag ofta behöver lösa olika vardagsproblem i en oändligt stor familj. Jag vet inte vad de betyder, drömmarna, men kanske har det att göra med hur mina barn och min övriga familj hela tiden finns med mig i mina tankar, med alla deras glädjeämnen och bekymmer? De må leva spridda för vinden men alfan håller ändå ett vakande öga på sin flock...


Emmaboda 30 november, 2010

[be]sviken

Vi skulle ju haft stickcafé ikväll. Jag bestämde mig för att trotsa kylan och promenera dit och på väg smsade jag C. för att höra om hon skulle komma - om inte annat så kanske bara för en fika? Men hon hade liftat med en arbetskamrat till jobbet, och behövde ju lift hem också... S. hade missat att det var idag (annars är hon ju den mest pålitliga) och N. dök inte upp och inte fick jag tag på henne på telefon, heller, för att meddela att caféet var... stängt. L. har jag inte ens numret till. Alltså knatade jag hem igen. Jag ska laga mig lite gott te och sedan sticka på egen hand. Jag håller på med något som är svart och rosa. Det blir väldigt... fiffigt.

Men det hade varit roligt med lite schysst småprat till pysslandet.

luddigt

Hela världen är vitluddig när jag vaknar och så småningom kör norrut, mot Byn och en ny arbetsvecka. Även om Mannen sett till att jag nu har vinterdäcken på så kör jag ganska försiktigt; har varken tid eller lust att få närkontakt med diken och snödrivor. Och jag har gott om tid. Ingen brådska. Jag lyssnar på Joanne Harris Blueeyedboy och dras med i den mörka historien där inget är vad det verkar vara.

Arbetsdagen har redan börjat. Jag pausar bara lite, med kaffemugg och en stunds samlande av andra tankar än de arbetsrelaterade. Egentligen längtar jag hem lite. Tids nog kommer jag dit. Men först ska jag arbeta och sedan gå på café. Stickcafé.


Emmaboda 29 november, 2010

första adventsmyset

Allt ordnar sig. När jag vaknade kändes det inte alls som mysig adventsstämning. Men...


... Mannen har skottat. Ett sisyfosarbete en dag som denna när snön fortsätter att bara vräka ner. Saffransbullarna blev som de brukar; skitfula och vansinnigt goda! Jag körde samma recept som alla andra år (smör, fet mjölk, vit baksirap och kesella - allt för att få dem så saftiga som möjligt!) - varför ändra på ett vinnande koncept, liksom?


Dessutom har julsaker plockats fram och i köksfönstret lyser nu en vacker stjärna och i andra fönster vita ljusstakar. Det doftar av kaffe, glögg, saffransbak och tända ljus.

Nu ska vi gå ut en stund, för lite mer snöröjning, och sedan får det bli kakelugnssprak, också!

Allt ordnar sig.

initiering

Nu ska jag sätta en saffransbullsdeg, tända ett par ljus och värma glögg.

It's a dirty work but someone's gotta do it.

julshopping

Jag klarade av julshoppingen igår. Det tog inte lång stund. Nu har jag köpt vad småkusinerna önskar sig plus en julklapp till utlottningen bland oss andra.

Sa jag att jag gillar nätshopping? ;)

gripande

Jag har ett soundtrack till mitt liv. Jag lyckas tidsbestämma låtar och album genom att minnas vad jag gjorde just då. Var jag befann mig. Med vem. Vilka. Hur jag kände mig. Musiken griper tag i mig. Kastar mig rakt in i dået. Eller föralldel nuet.

Det märkliga ("märkligt" är ett vackert ord) är att en av de sånger som tar tag i mig allra hårdast är en sång till vilken jag inte har någon direkt händelse/epok/person/whatever att knyta. Utom möjligen på ett metaplan... Jag ska inte gå dit nu. Men sången är Gabriellas sång, ur filmen Så som i himmelen. Och den måste sjungas av Helen Sjöholm. Jag hörde den... nej... jag lyssnade till den... så sent som igår eftermiddag. Strax före tre, ungefär.

Och det isade i nacken. Ännu en gång.


Björkeryd 28 november, 2010

pepparkaka

Vi skulle ändå in till stan och proviantera, så medan Mannen svängde förbi sitt jobb för att ordna med något passade jag på att raida tre butiker i centrum (och jag menar raida; en shoppingrunda ska vara som en väl planerad och minutiöst utförd kommandoräd). Jag var ute efter en topp eller en mjuk kofta. I brunt. Typ pepparkaksfärg. Jag äger inga bruna kläder, men har haft lust till det ett tag nu. Jag har liksom aldrig trott att jag klär i det men upptäckte när jag provade en liten sjal jag virkat att det gör jag ju visst!

Vanligen, när det är något man bestämt sig för så hittar man inget. Men... tänka sig... jag hittade både en mjuk, långärmad topp och en gosig långkofta! Samt varma strumpbyxor. Pepparkakefärgat! Dessutom... en stickad, lite tunnare kofta med spännande framstycke i kamelfärg.

Brunt är det nya svarta!

flashback

Little did I know...

spill

Jag läser Sigrid Combüchens Spill. Tidigare har jag bara känt henne till namnet - för första gången läser jag henne nu. Hon säger att det är en damroman. Och det kanske det är, även om Hedda inte är särskilt... ladylike. Eller så är det just det hon är?

Språket är vackert, precist och tidsmarkerat.

Ännu en bok att vilja läsa sakta. Att tycka om. Att rekommendera.
Att inspireras av.

knakelugnssprakelisprak

Kallt ute. Sjön vid min kärastes hus är återigen överfull och plötsligt har vi strandtomt. Närmast är sjön gråfrusen, men mitt uti är det ännu öppet vatten. Runt omkring är vitt. Snö. Frost. Träden vajar betänkligt. De fyra minusgraderna lär kännas som snarare fjorton.

Ännu en mugg kaffe värmer magen medan jag matar kakelugnen som svarar med att spraka och värma min rygg där jag sitter i röda soffan. Laptopen värmer mina lår och knän och Amr Diab tar hand om själen.


Björkeryd 27 november, 2010

uppiggning

Morgnarna är ljusare nu, när snön breder ut sig. Ändå är jag ganska trött när det är dags att lämna sängvärmen och ta ett försiktigt tag i dagen. Men jag tar det som jag brukar; i små, varsamma steg. Först sätta på P1-morgon och kaffebryggaren och så in i duschen. Det är Fin Fredag och att välja kläder får ta en liten extra stund. Ändå blir det egentligen inget märkvärdigt. Kort jeanskjol, gråmönstrade strumpor och en stickad tunika/klänning/långtröja över det.

I köket väntar kaffet, med sin fina doft av kanel, och jag dricker det med en liten slatt grädde medan jag betalar mina räkningar (där vaknar jag till lite mer...), slösurfar och lägger lite make-up. På bordet brinner några ljus och i mina fönster lyser nu ett par adventsstjärnor. Radion och koffeinet öppnar min hjärna bit för bit.

Termometern visar fem minusgrader och när jag avverkat den korta promenaden till jobbet är jag helt vaken och klar att dra igång min arbetsdag.


Emmaboda 26 november, 2010

mera fira

Jag var verkligen inte alls beredd på att bli uppmärksammad på min arbetsplats idag men mina kära kollegor både sjöng för mig och gav mig en fin blombukett och två flaskor trevligt Amaronevin. Väldigt gulligt, tycker jag! Jag uppskattade det hela väldigt mycket... omtanken... det hela. Men jag verkligen avskyr att stå i centrum på det där viset. Ville helst sjunka genom golvet, faktiskt.

Men... som sagt... jag blev ju glad också!

fusk

Jag var tillbaka på jobbet en sväng igår. Informationskväll för nästa års ettor, som nu befinner sig i valet och kvalet. Mannen dök upp när jag var på väg ut, så han fick sitta och äta middag ensam. Det var lite synd om honom. När jag kom hem hade han satt upp adventsstjärnan som han köpt åt mig på väg hit. Han är så pysslig. Det gillar jag! Sedan fick den vara tänd hela kvällen, även om det är lite fusk - den ska ju inte tändas förrän till helgen, egentligen. Men alltid retar det väl någon, hoppas jag. ;-)

Nu börjar det ljusna över taken. Allt det vita hjälper till. Ett par minusgrader, men det verkar som om vinden avtagit. Med dunjacka och lovikkavantar spelar det ingen större roll, även om jag ser ut som om jag ska på arktisk expedition när jag i själva verket bara ska kila till, eller från, jobbet...

skuld

Jag har lämnat den bakom mig - the guilt, blame and judge business. Känner jag någon enstaka gång skuld är det oftast när jag plötsligt minns något som hände när barnen var små och jag inte hanterade en situation så bra som jag, i skenet av facit, borde ha gjort. Jag brukar trösta mig med att jag alltid haft deras bästa för ögonen och handlat efter bästa förstånd. Sett till utgången blev det ju ändå väldigt bra.

En fin sak med livet är annars att man nästan alltid kan börja om. Välja nytt. Till och med reparera, ibland. Idag är en ny dag. En dag då jag kan göra bra val.

Till att börja med väljer jag att fylla på min kaffemugg och kontemplera en stund, i skenet av tända ljus.


Emmaboda 25 november, 2010

ordnung muß sein

Jag är allt annat än pedantisk. Tro mig. Men... jag tycker om lite ordning. En smula reda. Att veta var mina grejer finns. Att var sak har en plats där jag kan leta efter den. Tyvärr råder inte alltid denna ordning i min boning. Hade det gjort det hade ju exempelvis inte julgrejerna försvunnit utan minsta betydande spår.

När jag har den där lilla redan omkring mig trivs jag. När jag ska ta itu med något Viktigt vill jag först ha styr på tingens ordning. Ska jag pyssla likaså. Eller bara sitta och jäsa i tevesoffan, eller skriva lite.

Min själ finner ro i det lugn som ordningen sprider. Mina CD:ar står i bokstavsordning i hyllorna (hur ska jag annars hitta dem?), tvätten (den otvättade) ligger i sin tvättkorg och mina rena kläder hänger i klädkammaren, böcker som väntar på att läsas ligger i små travar på köksbord, fotpall i vardagsrummet eller på mitt sängbord och de andra står i bokhyllorna i bokstavsordning (skönlitteraturen) eller ämnesordning (resten). Garnerna ligger mestadels i sina korgar och jag vet ganska exakt vad jag har i kyl och skafferi (vilket iofs kan bero på att jag vanligen inte har så mycket hemma).

Nu är jag hemma från jobbet. Sängen är bäddad, ljusen tända, maten som ska lagas ligger på köksbänken, badrummet är fräscht och på ett litet bord vid ett fönster blinkar en digital fotoram lite vänligt och visar bilder på nära och kära. Både utvändigt och invändigt känner jag frid. Ro. Själslugn.




Och... med lite vettiga städrutiner året om slipper man julstäda..! ;-)

snö

Jag är duktigt trött idag. Jag somnade i god tid och har sovit gott, men känner mig inte alls utvilad. Det goda kaffet hjälper upp det hela något, men inte tillräckligt. Troligen vaknar jag dock ordentligt när jag promenerar till jobbet.

Temperaturen sjönk fort igår kväll och nu är det frysgrader ute och snön ligger fint på tak och gräsmattor. Träden utanför mitt fönster vajar betänkligt så jag antar att det blåser rätt rejält. Det är skönt att ha så nära till jobbet då. Samt ett gott förråd av varma halsdukar och vantar.

Min dator svajar betänkligt. Jag trodde inte jag skulle få igång den alls idag. Jag får ta tag i det där med ny maskin, tror jag. Johanna tyckte dock inte att jag skulle köpa en sådan där pyttegrej. Hennes kompisar, som har sådana, har mest bara bekymmer med dem. Hmm... jag får se. Tänker mest på att jag ju lever lite i kappsäck och att det vore skönt med lite lättare bagage.

Onsdag idag. Det betyder, som vanligt, att det är fullt ös medvetslös. Fast idag ska jag se till att hinna dricka kaffe, i alla fall...

(Nej, så här mycket snö har vi inte än... bilden är från en promenad i Sköndal förra vintern!)


Emmaboda 24 november, 2010

mystik

Jag undrar hur en guldig adventsstjärna i flätad rotting liksom bara kan försvinna? Och i sällskap med ett par ljusstakar, dessutom? Mycket märkligt. Lyckligtvis är Mannen omtänksam och snäll och kör inom en adventsstjärneaffär imorgon eftermiddag, och fixar mig en! Under tiden får jag roa mig med en annan adventsstjärna, ett par härligt kitschiga ljusslingor med röda hjärtan och en krans med röda hittepåbär att hänga på ytterdörren.

Sedan återstår bara lussebullsbakande, en del glöggavsmakning och kanske lite sparsmakad godistillverkning (jag vill gärna prova väninnan Malins tips om rocky-road-godis) och sedan kan julen få komma. Undrar förresten om det blir någon fulkalender i år?

Ryggen värker. Jag tror det var allt stillasittande på tåg och buss igår. Jag ska mjuka upp den med ett varmt bad.

ruskprickigt

Nu är det verkligen mörkaste november! Ljuvligt! Jag traskade hem i mörker och snöglopp iförd dunjacka, kängor och gosiga vantar. Låt det blåsa och jävlas, bara! Jag gillart! Trist bara att det troligen ska trilla ner mer snö i natt och bli kallare, så att Mannen gjorde det kloka och stannade på sin hemmafront, i stället för att komma hit ikväll. Jag hoppas på bättre väderutsikter för i morgon kväll. Han fattas mig.

Jag tror faktiskt jag ska använda kvällen till att greja med mina julsaker. Jag går ner och hämtar dem nu genast!

redan?

Tur jag har uppmärksamma barn. Jenny visste minsann att det är advent nu till helgen. Jag som trodde det var nästa helg. Alltså ska jag ta fram jullådan en kväll den här veckan och kolla vilka små lampor som behöver bytas. Och handla hem ingredienser så jag kan baka lussebullar med mycket saffran i! Mys!

Annars är det en vanlig morgon här i Byn. Ösregn eller om det är snöblask därute och här inne är det kaneldoftande kaffe, tända ljus och P1-morgon.

I'm one year older - but none the wiser.


Emmaboda 23 november, 2010

saknad

Hemma igen, i Byn. Snöglopp ute och varmt te inne. Telefonprat med min käraste. Det är gott att vara hemma igen - och ändå... När bussen snirklade sig ut ur Oslo, förbi operahuset och med Oslofjordens iskalla, grå vatten nedanför gjorde det nästan fysiskt ont när navelsträngen mellan mig och Johanna och Jenny liksom började tänjas ut. En superelastisk sträng som egentligen inte alls sitter fast i naveln utan mer är en slags förlängning av hjärterötterna. När jag några timmar senare tog en kaffe på centralen i Göteborg hade den tänjts ut ännu mer - den går helt enkelt inte av. Och tur är väl det.

På min hemfärd hade jag sällskap av Vygotskij (i en slags tolkning av Leif Strandberg) och Shantaram som jag ju fick av Jenny. Jag förstår vad hon menar med att det är en bok man vill läsa sakta. Underbart språk och en oerhörd förmedling av intryck...

andra

Okej. Nu är det helt klart andra halvlek. Det erkänner t o m jag. Och därmed är det slut på sportmetaforerna för ett bra tag igen. Men eftersom det är min bemärkelsedag tänkte jag bjuda på en virtuell tårta:

Till den dricks inte helt oväntat kanelkaffe!

Oslo 22 november, 2010

familjehelg

När jag vaknade i morse var jag precis så trött som jag förtjänade; det blev sent igår - eller snarare i morse. Jag vet faktiskt inte när vi kom hem men det var i alla fall på fel sida av klockan tre. Men vad spelar det för roll när kvällen var galet trevlig. Efter en dag på stan med Johanna, Jenny och Johnathon med stros och fika på mysigt café (Oslo har hur många myscaféer som helst!) splittade vi för några timmar (varvid jag och Johanna gick till Grønland för kebablunch och grönsaksinköp) och sedan sammanstrålade vi på en rockpub för att ta en öl och bege oss ut på något hemligt som Johanna och Jenny hade hittat på. Det visade sig vara en konsert i Oslos coola operahus, med operaorkestern. Mycket maffigt och vackert - såväl föreställning som byggnad.

Sedan tyckte Jennys kompis Kennet att vi skulle kila inom en mellanösternrestaurang för att kolla in en magdansshow, som en av hans kompisar skulle köra, och vi hann precis se showen och sedan halvspringa till en bar vid busstationen för att möta upp med Matilda in transit fvb Gol, och extrajobb. Vi kramades och stojade i en dryg halvtimme innan det var dags att vinka av henne och sedan gå till rockhaket Rock In där vi sedan blev kvar till rätt sent. På väg hem slank Johanna och jag in på hennes jobb och tog en avslutande drink - och sedan falafel tvärs över gatan - innan vi gick hem och ramlade i säng.

Inte konstigt att jag var trött i morse alltså. Huvudvärk hade jag också... Men vi klev tappert upp, gjorde oss i ordning och promenerade tvärs över stan, till Frogner, hem till Jenny och John för brunch. Promenaden hade det goda med sig att huvudvärken försvann.

Vi hann träffa min systerson Anton också, som bor hos J & J. Sedan stack John iväg för att fiska havsöring och vi tog bussen ut till Bygdøy och Kon Tikimuséet. Läckert! Sedan tillbaka till Frogner och mys och småprat medan Johanna lagade sushi. Mera småprat och tända ljus och god mat och kaffe och så småningom promenad tillbaka genom stan.

Nu ska vi dricka te och pyssla med den fina presenten jag fick av Johanna; en digital fotoram! Bortskämd? Moi? ;-)

Oslo 21 november, 2010

vaffanculo*

Fick ett tips till DN-läsning av vaken, ung väninna till en dotter:

Läs här.

Jag har ibland tänkt att jag skulle vilja åka till Italien - men jag vill fan inte gynna en stat med en bajskorv till regeringschef.

* går att googla, för förklaring... ;-)

aktare

"Men aktare' va' fint det är i Oslo..." som Fred Åkerström sjöng. Och han hade rätt. Det Oslo jag möter nu, och har mött i de åtta år jag haft barn boendes här (mestadels stadsdelarna Grünerløkka och Grønland), har en sorts bedagad charm som jag finner... helt oemotståndlig, på ett lite romantiskt vis. Man kan jämföra det med knivsöder, men det är inte rätt.

Bäst är såklart ändå att vara med två av de finaste döttrarna. Kärlek. Det är vad det handlar om. Igår gick vi och åt thaimat ner på hörnet (jag bor hos Johanna) och sedan satt vi och drack kaffe med Bailey's i vardagsrummet och småpratade med varandra och några av Johannas homeboys. Det är mys på hög nivå, det!

Nu ligger en ny bok och väntar på att bli läst, förresten; Shantaram av Gregory David Roberts. En veritabel tegelsten på i runda slängar niohundra sidor! Underbart! Jag fick den av Jenny igår, tillsammans med ett fint - och matchande! - bokmärke, ett par fräcka badrumskrokar och ett mycket speciellt armband (bilder kommer senare - jag har inte med mig usb-kabeln). Jag har sagt det förut och jag säger det igen; jag har helt fantastiska barn och jag är förfärligt bortskämd!

Fast... jag är faktiskt tacksam också. Mycket tacksam. Över den gåva som mina fyra barn är. Jag upphör aldrig att stolt förundra mig över dem.

Och kan ni tänka er... man kan ju dricka kanelkaffe på morgonen i Oslo också!

Oslo 20 november, 2010

förberedelser

Även om jag bara ska åka iväg över en helg så känns det som en hel del förberedelser måste göras. En del är roliga, som att packa, och en del är tråkiga, som att komma ihåg att gå ut med soporna så man inte kommer hem till en bostad som luktar avfallsstation. Jag var ute och gjorde det för en stund sedan och passade på att även tömma och sortera ur kassen med pappersåtervinningsgrejer. Lyckan var sedan fullständig när jag kom in igen i mitt sopbefriade hem, bara för att upptäcka att jag ju glömt att ta ur filtret med kaffesump ur bryggaren. Nåja, lite unken sumpdoft kan jag kanske leva med, ändå.

Jag har packat och packat i min fina messengerbag, samt pimpat den med ett par reflexer (fast den har givetvis snygga fastsydda reflexer också). Den har så infernaliskt många fiffiga fickor och smarta lösningar att jag faktiskt blev glad (ja, ännu gladare än jag redan var, liksom) när jag, på Youtube, hittade en INSTRUKTIONSFILM för den! Haha! Det är verkligen så att allt finns på nätet!



Och ändå... när jag kollat klart på filmen hittade jag ännu en ficka och - i en annan ficka - ett fiffigt band med en karbinhake vilken jag kan fästa min nyckelknippa, som jag annars alltid måste stå och gräva efter när jag kommer hem från jobbet och bara vill in så fort som möjligt! Väskan har bara en enda nackdel - och det är att jag får plats med halva mitt bohag i den och, eftersom jag känner mig själv, jag lär försöka med det också... ;-)

Min dag har alltså börjat fint. Det kanske inte syns, men det känns som en good-hair-day. Kanelblandningen i kaffet blev perfekt och jag har faktiskt brett ett par smörgåsar (LCHF-brödet jag bakade i onsdags blev riktigt gott!) att ha till lunch. Den fina röda nya resväskan (tack, min käraste) står klar i hallen. Arbetsdagen är planerad och tågbiljetterna är hämtade. Jag trivs till och med med min helsvarta outfit som är mjuk och skön. Känner mig inte så korvstoppad ändå, vilket jag annars brukar göra vid den här tiden i månaden. Bloated, som di säger på utrikiska. Det är helt enkelt en Fin start på ännu en Fin Fredag! Jag säger som kära väninnan Anna; "nu jävla rolig kan börja komma!"


Emmaboda 19 november, 2010

lärare i allmänhet

Jag har en ny favvosida på Facebook. Lärare i allmänhet. Tvångsmässigt kollar jag av den, minst en gång om dagen - helst två. Är ni nyfnikna får ni faktiskt kolla själva, men för er som minns mitt klädbloggande härförleden ska jag fresta med ett väl valt citat:

Lärare i allmänhet avser att börja bära cape vid medelålderns inträdande. För de oinsatta kommer det att se ut som ett vanligt kulturtants-sjok från Gudrun Sjödén, men lärare i allmänhet vet att det är ett tecken på superhjältestatus.

Empirisk forskning visar att denna sida verkar höjande på såväl professionalism som livskvalitet och arbetsglädje.

i am the messenger

Vi satt så länge och pratade över vårt morronkaffe att jag för första gången på länge fick riktigt bråttom att göra mig klar och promenera till jobbet, när min käraste kört ner mot Blekinge. I och för sig hade jag också ett tidigt möte bokat, annars hade jag nog kunnat softa lite till. Men jag behövde hjälp med att par funktioner i vår så kallade "skolportal" och min iT-kunnige kollega och jag verkar ha fått scheman som är så motsatta som det bara går, så en tidig morgonsession var enda chansen (när jag säger "tidig" menar jag halvåtta... den tiden är förbi då jag var på jobbet halvåtta varje morgon, efter att ha klivit upp strax efter fem och sedan färdats genom en nyvaket Stockholm). Och nu funkar det som jag vill att det ska göra! Fiffigt som fan.

Dagen har varit som de flesta andra; fullt upp med arbete varvat med lite peppning och handledning av elever och ett par, tre givande samtal med kollegor. Dessutom tillbringades eftermiddagen (min, kollegornas och elevernas) dels på Folkets Hus där det bjöds på hyfsat utmanande levande teater på temat främlingsrädslor och rasism, och dels tillbaka på skolan i samtalsgrupper (de samtalen var också givande och det kändes som två ganska väl använda timmar).

Väl hemma åt jag lite läckra rester och msnade med en gammal kursare, från lärarutbildningen, som också jobbar på ett gymnasium - fast på bästkusten. Hon var uppgiven och less och främst då på sin chef. Jag peppade henne så gott jag kunde; jag har varit i en liknande sits och det är inget jag ens önskar mina ovänner (om jag nu skulle ha några).

När jag träffade Matilda i lördags fick jag ett stort paket, som jag fick lova att inte öppna förrän på min födelsedag. Sedan ändrade hon sig och sa att det kanske ändå kunde vara en bra idé att öppna paketet innan Osloturen "ifall du vill byta färg på... öhm... eyelinern...". Så jag öppnade paketet nyss. Och blev helt vek och väldigt, väldigt rörd. Hur fadringen kunde hon veta att jag i nästan ett och ett halvt år sneglat på en Timbuk2-väska (Classic Messenger, size M, black)? Har jag sagt det till henne så måste det ha varit för bortåt ett år sedan... Den blir (är!) helt PERFEKT och med den kvaliteten kan jag ha den tills jag går i pension - och troligen också beyond... TACK och pussar och allt sånt, du rara, fina, goa! <3


Emmaboda 18 november, 2010

av bara farten liksom

Strax innan jag gick hem från mitt arbete konstaterade jag att min kaffemugg var ren. Det kan bara innebära en av följande två saker:

1. Det är tidig morgon
2. Jag har inte hunnit fylla på den. På hela dagen.

Det i sin tur innebär - eftersom min klocka visade på ungefär 15.30 - att detta har varit en synnerligen upptagen dag och att jag alltså inte tog (eller snarare: glömde) lunch heller. När jag nu skulle ha hunnit klämma in den. Fast det har varit en bra och rolig dag och då funkar det, ju.

Jag hade alltså ångan uppe och skyndade mig hemåt. Gick vägen om affären och köpte lite grönsaker och ingredienser till LCHF-bröd. Receptet hittade jag här.

Nu står brödet i ugnen och när det är klart åker en kyckling in istället. Tända ljus brinner här och var i mitt hem och morgonens rena tvätt ligger eller hänger på sina respektive platser. På mitt köksbord frestar Mattias Gardells senaste, Islamofobi, som låg i brevlådan och väntade när jag kom hem från jobbet. Den ser jag mycket fram emot att ägna en lång, skön helg åt. Dock inte den närmaste helgen, då jag ju ska åka upp till Oslo för att mysa med Johanna och Jenny! På tåget får någon tunnare, lättare bok följa med – kanske Kate Jacobs Knit Two? – tillsammans med iPoden som både är laddad med all min musik och med Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann.

Om en stund kommer Mannen hit efter jobbet och vi ska förmodligen göra vad vi brukar göra på vardagskvällarna; så lite som möjligt. Tidigare idag tänkte jag att jag skulle föreslå honom en promenad efter middagen, men nu vet jag inte… jag är trött… har mjuka, sköna men inte särskilt varma träningsbrallor på… och det är kallt ute…

Dagens snackis har förstås (bland annat) annat varit vem den unga kvinna är, här i Byn, som kallar sig Laserkvinnan. Jag vet. Jag vet till och med något om hennes familjeförhållanden och var hon bor. Det är ingen jag känner. Ingen jag vill känna, heller. Men Byn är liten och dessutom finns Flashback. Jag har inte letat - men man har ju öron. Jag kan bara tycka att det verkar vara en tragisk och sorglig människa.

tuppjuck

Idag var jag uppe och väckte både tupp och tidningsbud och har nu kört fyra maskiner tvätt och bäddat sängen och duschat länge och druckit två muggar underbart kanelkaffe och skrivit ett långlångt mejl till skön väninna och är nu redo för... sängen. Typ.

Fast... det blir såklart jobbet, istället... Morrn alla!


Emmaboda 17 november, 2010

jo...

... jag har fått nya brevvänner! En hel klass, till och med!

Ojojoj, vad vissa och somliga har att ta igen på fredag... :-) Till att börja med behöver vi nog repetera ihopskrivning/användning av genitiv-s, stor bokstav och något mer. I en C-kurs.

Jag noterade dock det lilla hjärtat...

råd

Samtal med en kollega om vem som kan tänkas ärva sossetronen efter Mona glider via en välfärd under nedmontering över till vårt konsumtionssamhälle där det plötsligt har blivit fullständigt självklart att man ska kunna resa på utlandssemester minst en gång om året, att man ska ha råd att luncha ute, att man för länge sedan ska ha bytt ut den gamla tjockteven mot en plattdito, att ungarna ska ha märkeskläder och dyra fritidsintressen och ständigt uppgraderade teve- och datorspel och EU-moppar och ens hem ska vara high tech och försett med nya möbler och alla familjemedlemmar ska ha egen dator/laptop... och samfälligt konstaterar vi;

De allra flesta har ett liv de inte har råd med. De skjuter skuldberget framför sig och lever inte bara på lånad tid utan för andras pengar, dessutom. Hela deras verklighet är ett enda stort kreditkort. Stackars jävlar.


Emmaboda 16 november, 2010

morrn

Jag startar upp den nya veckan med kanelkaffe, goda föresatser och ett beslut samt nylackade naglar.

Gårdagen var en orgie i lättja. Inte fasen dammsög jag. Men... jag hittade en rykande färsk avhandling som ska bli en av stöttepelarna i min 5-poängare. Jag läste ut våtmarker och Malin hade rätt - det kan vara den äckligaste bok jag läst. Jag mår fortfarande lite illa av den. Samtidigt kunde jag inte låta bli att smått fascineras av den väldigt störda unga kvinna den beskriver, och hennes ledsamma öde. Jag läste nog tre kapitel, minst, i Vygotskij också. Och några i Samtidsislam. "Diversifiering" is da shit.

Jag skrev en lista också. En att-göra-lista. För jobbet. Egentligen är det helt emot mina principer att utföra något som ens påminner om arbete på helgerna (det finns nog med over-achievers i lärarkåren utan att jag behöver öka på antalet) men eftersom jag kom på några saker jag måste göra idag (det är ju det här med tankar och att de liksom bara dyker upp, helt objudna) var det lika bra att skriva upp (ner?) dem så att jag sedan kunde släppa dem. Av samma anledning har jag alltid block och penna tillgängligt i mitt sängbord - så att jag inte behöver ligga och grubbla om nätterna.

Mona Sahlin har avgått. Kanske inte helt oväntat och ändå lite överraskande. Jag har aldrig gillat henne något vidare, men jag tror ändå att hon var mycket kompetent och att hon skulle funkat bra som statsminister. Nu blir det intressant att se vem som blir hennes efterträdare. Och det vore inte alls dumt om hennes gelikar på kommunal nivå följde hennes exempel - de är dryga och kaxiga på ett mycket opassande vis - inte minst i sina "förhandlingar" med V och MP om fördelningen av makten här...


Emmaboda 15 november, 2010

ojdå

(Utsmyckning i riksdagshuset)

Att vara i Stockholm väcker många känslor hos mig... staden jag älskar att besöka... men inte tyckte värst mycket om att bo i... åtminstone inte tillräckligt för att bita mig kvar... Jag funderar... helt förutsättningslöst... hur jag skulle ställa mig till ett drömjobb i Stockholm... Ärligt talat... jag vet inte. Jag vet faktiskt inte... Efter att ha överskridit en gräns i vintras och gjort det jag bestämt mig för att aldrig göra - nämligen gå tillbaka till något... har jag insett... att det är något jag skulle kunna upprepa... under rätt förutsättningar... Å andra sidan... jag har commitments här nu... kärleken... ett arbete och en arbetsplats jag älskar... sådant flyttar man ju inte ifrån, liksom... Men... tankarna... jag kan inte hindra dem...

Vi var hemma sent i natt. Jag var ganska så uppvarvad men samtidigt groggytrött, så bloggandet fick allt vänta tills idag. I min brevlåda låg ett litet paket från raraste väninnan Malin; boken våtmarker av Charlotte Roche. Jag har bara läst baksidestexten och de två första sidorna, men får redan hyfsade vibbar av Äldreomsorgen i övre Kågedalen... Malin har rätt - det kan vara en bok jag, till skillnad från en hel del andra, kommer att uppskatta.

Jag sov tills jag vaknade och när jag låg där och kände efter om jag fortfarande levde slog det mig; jag tror faktiskt detta är den allra första söndagen jag vaknar härhemma i min säng, i mitt hem, sedan jag flyttade in. I mars.

När jag tänkt denna djupsinniga tanke vacklade jag upp och apterade moccamastern. Kanelkaffe med en skvätt grädde är fint. Min käraste ringde och kanske blev han lite besviken när jag sa att jag faktiskt inte orkade köra ner till Blekinge idag. Jag saknar honom, men behöver den här dagen till återhämtning och... självupptagenhet. Detta yttrar sig i form av soffhäng, tevetittande, läsning, filtar, raggsockar och en del läsande och skrivande. Jag har också en viss ambition att dammsuga, eftersom jag ovanligt nog är hemma när det är dagsljus, men jag får se. Det får vara någon måtta med vad jag ska hinna med. Det räcker med den ambitiösa bokhögen på mitt soffbord, egentligen; Lev S Vygotskijs Tänkande och språk, Jonas Otterbecks Samtidsislam: unga muslimer i Malmö och Köpenhamn (om- och närläsning) och så Malinprickasenten, dårå. Tillagning av Cozy Christmas-te, inte att förglömma.

Jo... resan då... allt gick som planerat. Kollegan som blev sjuk hade verkligen tänkt på allt och min insats blev sannerligen inte särskilt betungande. Hur trevligt som helst, med sköna elever och dito kollegor. Mina privata höjdpunkter var ändå dels den ensamma morgonpromenaden runt Kastellholmen och Skeppsholmen (jag tröttnar aldrig på att strosa där och fantisera om hur det skulle vara att, som en del andra, ha förmånen att få bo där, på någon av båtarna... det ser så idylliskt och äventyrligt ut...)...

... och så förstås att få träffa Matilda några timmar och rå om henne. Vi åt en god sopplunch på Kulturhuset, uträttade ett par korta ärenden (jag tappade min rouge i golvet och kakan gick upp i atomer, så jag behövde köpa ny) och sedan satt vi på café och pratade. Mysmysmys! Jag har fått ett paket av Matilda också - men trots att jag är galet nyfiken har jag inte öppnat det än. Hon påstår att paketet, som är STORT, innehåller en eyeliner. Hon tyckte dock att det kunde vara idé att öppna paketet innan jag åker till Oslo... ifall jag inte gillar färgen... Kan det vara... en illgrön lusekofta, eller..?

Minns ni förresten min förra Skeppsholmspromenad? Båten är nu länspumpad, och flyter.

Och fortfarande till salu...

Hmm...

Nu: SOFFLÄGE!


Emmaboda 14 november, 2010

finfredag

Jag var vaken före P1. Efter en dusch värmer kaffet gott och jag fyller upp en termos, att njuta under resan upp mot storstan, medan jag lyssnar på tidiga nyheter. På bordet brinner tända ljus och en påbörjad stickning ligger i axelväskan. Jag kollar yr.no och det ser ut att bli... väder. Inte fint och inte fult. Bara... väder. För säkerhets skull tar jag med ett litet paraply. Solglajjerna får bli hemma.


Emmaboda 12 november, 2010

kulturskymning?

Kollegan som planerat morgondagens kulturresa till Stockholm är sjuk och kan inte följa med. Hux flax befann jag mig vara expeditionens ledare. Typ. I did'nt see that coming...

Nu ska jag hålla ordning på elevantal och gruppindelning och rumstilldelningar och frukostsittningar på vandrarhemmet (af Chapman) och biljettbokningar och telefonnummer och kontakter och allmän logistik. Kollegan har ju redan planerat upp allt, men ifrån att ha lyssnat på förberedelseinformationen med ett halvt öra blev jag plötsligt tvungen att sätta mig in i allt.

Resan i sig själv är ju rätt krävande; på 40 timmar ska vi resa med bussar (ca 125 elever plus en handfull lärare) till och från Stockholm och däremellan avverka två museibesök, Riksdagen och en rundvandring i Gamla stan plus teaterbesök på kvällen samt logistik, som sagt, luncher och middag och några timmars strosande på egen hand. Och nu detta också. Hmm...

Oh well. Det ååååårnar sig. Och jag tycker resan ska bli rolig! Ett härligt gäng ungdomar och trevliga kollegor i världens finaste huvudstad (IMO) borgar för det.

Jag får väl hiva ner lite packning (kläder, iPod och stickning) om en stund. Sedan ska jag ägna resten av kvällen åt myspyssel, bara. Och Babel, såklart!

gryningsljuset

Vi dricker vårt kaffe medan gryningen sakta vaknar utanför mitt köksfönster. Tända ljus värmer inte bara fysiskt utan än mer själsligt. Samtalet vandrar sakta kring morgonkänslor och vardagsaktualiteter. En ny dag. Full av möjligheter. Dem ska jag ta vara på.


Emmaboda 11 november, 2010

arla

En spinoff-effekt på att gå och lägga sig tidigt, och faktiskt lyckas tvärsomna, är att man riskerar att vakna väldigt tidigt. Ungefär halvsex, till exempel. Efter en liten stund inser man kanske då att det är lika bra att kliva upp. Åtminstone var det så för min del. Så vid denna tidiga timme har jag redan fixat kaffe, tänt ljus, duschat och lackat naglarna. Facebook har fått en snabb översyn och efter att ha skrivit ett mejl till raraste väninnan Malin kanske jag rentav kikar igenom ännu några elevinlämningar. Eller läser vidare en stund i Paul Austerboken. Faktum är att jag hinner bådadera...


Emmaboda 10 november, 2010

joförresten...

... jag har änteligen fått klarhet i hur det gick med delkursen i religionsvetenskap, i våras. Jag fick VG (WOHOO!) och tar nu med mig 10p in i en omregistrering till magisterkursen. Närmast i pipeline ligger en liten 5-poängare; en fördjupning inom någon valfri religion (utom islam, eftersom jag skrev min C-uppsats i det ämnet) och sedan är det "bara" uppsatsen kvar! Tänk om jag faktiskt kunde fixa den innan sommaren!? Som fördjupning tror jag att jag ska välja att studera Nya religiösa rörelser och nyandlighet.

Men uppsatsen kommer helt klart att ligga inom fältet islam och den första bok jag ska inköpa blir givetvis den här. Tack för tipset, du min underbara f d nästan-granne - jag hann inte läsa DN på jobbet idag!

snark

Jag är trött som en dupp och borde ha intagit horisontalläge för en god stund sedan. Men jag kände ett visst behov av att plocka undan lite här och laga mig en mugg te. Och prata med Mannen förstås.

Det kändes som om jag varit borta väldigt länge från arbetet när jag i själva verket varit ledig tre dagar (varav två utgjorde mitt höstlov). Hursomhaver var det lika roligt som alltid att komma till jobbet, kavla upp ärmarna (bildligt talat) och sätta igång. Fullt ös precis hela dagen och för en gångs skull tog jag med mig en bibba inlämningar hem, för att läsa och kommentera. Efter ett par timmar gav jag upp. Jag får fixa resten i morgon. Det hinner jag. Nog.

Nu ska jag ägna mig åt den trevliga kombinationen mjuk säng med fluffsigt duntäcke, te (Christmas Tea från Indiska - det är nog det som annars kallas Masala Chai, av doften och smaken att döma - eventuellt med lite pomerans tillsatt?) och Paul Austers Invisible.

G'natt!

there and back again

Sådärja. Då är jag hemma igen efter en väldigt najsig resa. Det är väldigt svårt att inte tycka om Prag. Underbar stad att bara strosa omkring i. Och inte glömma att hela tiden ha koll uppåt, för att inte missa fantastiska utsmyckningar och sköna fasader.

Så det har vi gjort. "Strosa" är ett understatement. Vi har varit på benen i många, många timmar varje dag (vilket säkerligen bidrog till att vi sov hårt varje natt, de stenhårda madrasserna till trots...) och på så vis upptäckt saker och ting i hela centrala Prag. Visst är de judiska kvarteren intressanta och Gamla stan väldigt späckad av sevärdheter (men också av en triljard souvenirbutiker med samma utbud - ungefär som Västerlånggatan) men favoritstadsdelen blev nog ändå "lilla stan" som låg nedanför slottet och St Vituskatedralen på Moldaus (Vltava) västra strand.

Fullt med vackra hus, gröna parker (små och en stor där vi travade hela vägen uppför kullen till Petrintornet, i strålande solsken), kyrkor, palats, små butiker och mysiga krogar. Och överallt gatsten i en rar liten dimension! Dessutom; inga tiggare i den delen av stan, annars fanns de överallt och alla låg på knä (även i regn och nattkyla), hopkrupna och med en liten mugg framsträckt. Frågan är hur många som tiggde för egen del och hur många som ingick i något nätverk...

Vi har förstås druckit god öl och ätit rustik tjeckisk mat (kanin, anka, lamm, gris, surkål och knödel i olika varianter), också. Slummat på sunkiga syltor och gått på källarklubb med svängig bluesmusik och varit på en klassisk konsert i en kyrka. Besökt muséer (uråldrig synagoga, Muchamuséet, ett annat konstmuseum och ett med medeltida tortyr som tema). Shoppingen har varit minimal men givetvis köpte jag en Kafkabok (The Metamorphosis) som jag också läste på plats.

Stor spänning blev det när jag, på flygplatsen vid utresan, upptäckte att jag glömt min kamera i taxin. Lyckligtvis hade vi numret till bolaget och numret på taxin och den underbara människa till taxichaufför hann tillbaka till flygplatsen med kameran, i god tid innan vi behövde gå igenom säkerhetskontrollen. Flyt AB, det är jag det! Och som grädde på moset behövde vi bara vänta några få minuter på tåget hem, från Kastrup.

(Stickgraffiti De Luxe!)

Emmaboda 9 november, 2010

packad och glad

Nu har jag hivat ner lite överlevnadsgrejer (kläder, necessär och kamera) i en adidasbag och dessutom gjort lite fint härhemma. Det är skönt att komma hem till en prydlig och välstädad kvart, tycker jag.

Så... nu åker jag till Prag. Via Björkeryds station. Det ni!

pyramidalt

Jag var och fikade igår, på Fenix, med ett par arbetskamrater. Vi kom att samtala om sociala medier, som till exempel Facebook och bloggar. Samtalet rörde sig framförallt kring fenomenet "statusuppdateringar" på Facebook. Under samtalet låg en svag ton av genans, eftersom också vi själva uppdaterar våra statusrader ibland med sådant som knappast kan vara av allmänt intresse. Men likaväl som vi kikar på andras "status" så läser ju folk våra och därmed kanske de ändå är av något intresse? Är vi kanske alla bekräftelsejunkies som både begär sådan för egen del, och faktiskt också på ett rätt enkelt sätt kan ge det till andra? Vi "gillar" vad andra skriver, om det så bara handlar om en notering om väder eller - som så ofta i mitt fall - ett uttalande om att morronkaffet smakar gott.

Och att blogga. Varför gör man det egentligen? Är det inte också för att man vill bli sedd, på något vis? Jag vet att jag bloggar för att det helt enkelt kliar; jag måste skriva! Jag skriver annat också, men bloggen är mitt redskap för en slags regelbunden skrivdisciplin som håller flödet igång. Men naturligtvis vill jag också bli läst - och få feedback på en del. Och jag får ju det. Alltså fungerar det.

Jag läser andras bloggar också - både yrkesrelaterade och helt privata. Varför? De yrkesrelaterade är en sak - där handlar det om ett utvidgat lärarrum - men de privata? Är det inte för att jag faktiskt är intresserad av andra människor? Många delar med sig av sitt liv, sina tankar och sina känslor via sitt skrivande och jag får vara med på ett hörn. Och genom att inte bara läsa utan dessutom gå i dialog med dem jag läser uppstår såväl bekräftelse som mänsklig kontakt och ett utbyte. Du som läser detta gör ju likadant.

Att ingå i en gemenskap, att bli sedd, bekräftad, uppskattad är några av människans mest grundläggande behov. Vi känner väl alla igen Maslows behovspyramid som illustrerar hur vi prioriterar våra dessa:

Väldigt förenklat kan man ju säga att vi alla har de här behoven, men prioriterar dem olika utifrån hur de blir tillgodosedda. Om jag exempelvis är hungrig och hemlös eller sjuk så prioriterar jag antagligen det framför sexuell närhet eller att få utöva min kreativitet. Eller?

Så... det är väl det jag, och andra, gör när vi statusuppdaterar och bloggar och twittrar; vi söker uppmärksamhet och bekräftelse. Vi är mänskliga, helt enkelt.

Och mänsklighet är fint. Liksom flytande kanelbullar också är det.


Emmaboda 3 november, 2010

make-over

Äntligen ska det nergångna och föga inbjudande stationsområdet här i Byn snyggas upp, ser jag under en av mina bloggpromenader. Alla ska få vara med och tycka (om sedan någon lyssnar återstår att se...) så efter Pragresan ska jag kvista bort till bibblan och kolla in förslagen som finns utställda där.

senil

Efter en lång och ganska krävande arbetsdag (med bjudlunch bestående av en mycket god fisksoppa med saffran!), som jag tänkte skriva lite mer om i en annan blogg jag har, gick jag bort till Rosikas salong och hade sådan tur att det inte var någon kö alls på drop-in'et utan jag blev klippt direkt. Jag köpte en förpackning intensivtoning också och medan jag tog på mig jackan och sjalen la jag kartongen på hatthyllan och tänkte att "nu får jag inte glömma den" och ändå var det just det jag gjorde; glömde den alltså. "Senil" är mitt mellannamn, tror jag. Och jag som hade tänkt fixa i färg nu ikväll. Attans.

Å andra sidan är detta Byn och jag vet att när jag kvistar förbi salongen imorgon, på lunchen, så har någon av tjejerna där tagit hand om färgen åt mig.

Sedan gick jag hem och var snygg i håret en stund och efter att ha scramblat lite eggs tog jag bilen och körde ut till Catharina för en fika och lite mysigt snack. Regnet hällde ner (så där rök min fina frisyr bara på den korta biten över parkeringen) och det var givetvis kolmörkt. Det är något glapp i belysningen till instrumentbrädan och vanligen är den också kolmörk, men mirakulöst nog tändes den ikväll, vilket underlättade. Är det förresten någon mer än jag som kan dra ur nyckeln ur tändningslåset medan bilen är i gång? Ganska coolt som partytrick kanske, men antagligen alarmerande ur någon annan synvinkel...

höstligt

Jag lyssnar på nyheterna och allt flyter ihop; trupper hem från afghanistan senast 2014 och nu har man lyckats "tillverka" en pytteliten mänsklig lever i en labb-råtta och många dör i översvämningar i asien och man väntar en storm på haiti så nu ska lägren evakueras och så ska det bli mer nordenkunskaper i svenska skolan och vänstern bryter med S & MP och jadajadajada...

Jag msnade med en av mina systrar för en stund sedan. Hon var redan på sitt arbete. Vi pratade helt kort om det fina och förunderliga i att upptäcka kärleken tillsammans med en gammal vän. Jag är väldigt glad för hennes skull. Och hans, förstås.

Fyller på min mugg med lite mer av flytande kanelbullar och ser ut genom fönstret. Åh, vad det ser höstligt underbart ut. Disigt och ljusgrått. Alla löv har fallit från asparna därutanför och ligger nu som en gulorange matta runt trädens fötter. En dag att trivas inomhus och en dag att ta en lunchpromenad med halsduk och vantar. Också en dag att ta en fika med en skön väninna.

Så får det bli.


Emmaboda 2 november, 2010

just så

Jag har under flera månader sökt ett tyg. Utan att hitta det, givetvis. Jag ska ha det till ett kreativt projekt. Idag hittade jag det. Men i form av en väska. SÅ läcker! Jag var helt enkelt tvungen att fråga väskinnehavaren var hon köpt denna ljuvliga väska.

Det är fortfarande just sådant tyg jag vill ha - men nu vill jag ha en sådan väska också. Tyvärr kostar den fyrsiffrigt. Och då får den vänta ett tag; först ska jag ju köpa mig en ny, väldigt liten, PC. En minimodell.

För övrigt känner jag till märket mer än väl; mina flickor hade jackor från Oilily när de var små. Söta som små dockor var de i dem!

Dagen har varit lång och krävande. Nu blir det te och invirning i varm, gosig filt.


Pst. Om ni vet var jag kan lägga tassarna på någon meter, eller två, av tyg som det ovan så låt mig gärna veta!

höstlov... höstlöv...

Den här veckan är alla elever lediga. Höstlov. För dem, alltså. Vi som har skolan som vår arbetsplats jobbar vidare, minst tre dagar. Tanken är att vi ska få möjligheter att mötas, utveckla våra kompetenser och sånna goa grejer. Om en stund ska jag ta tåget in till Växjö. Jag har valt ut två föreläsningar att koncentrera mig på; en om intermedialitet och en om hur "brus" kan vara till hjälp för barn och unga med koncentrationssvårigheter.

Jag ska försöka hinna göra några ärenden också. Bland annat köpa mer masala-te på Indiska. I övrigt ska jag hålla kostnaderna nere. Det är ju roligare att kunna unna sig lite mer i slutet av veckan!

Morronkaffet smakar utmärkt och det känns fint att det är lite ljusare igen på morgnarna, även om det snart kommer att vara nermörkt igen. Jag lyssnar på P1-morgon och läser i nät-DN en artikel om Teapartyrörelsen. Informationsflödet är enormt och jag försöker sålla ut vad jag vill fördjupa mig i, och vad som ska ges lägre prioritet. Att lyssna på radio (P1) är ett bra sätt att hinna lyssna samtidigt som jag gör något annat jag inte heller vill välja bort, som till exempel att pyssla med mina händer.


Emmaboda 1 november, 2010