det ska vi fira

Vi skålar i bubbel och firar att en stor pusselbit fallit på plats. Nu är det bara en kvar...

det stora blå

Är det en stilla grekisk ö, mitt ute i det stora blå?

Nej, det är min barndoms badparadis, Bomstad, strax utanför Karlstad. Idag. Valborgsmässoaften 2012. Ljuvligt.

gamla stigar blir som nya

Det var fint att åka längs de slingrande vägarna i min barndoms landskap igår eftermiddag. En del platser minns jag bara till namnet. Som till exempel Mangenbaden där vi stannade till och fick en mugg kokkaffe av älsklingens vän Jocke. Jag har inte druckit kokkaffe sedan sjuttiotalet. Gotti! Och jag har nog inte varit på Mangenbaden sedan sextitalet...

Väl hemma igen satte vi oss i kvällssolen på altanen och blev sittande tills det blev mörkt. Fleecefiltar och sköna samtal värmde fint.

Idag är det soligt igen, men det blir ingen hojåkning. Vi ska ha stubbfest igen och idag ska stubbarna förintas! Och så ska vi grilla, förstås. Fast på grillen - inte i stubbglöden...

kvällens dikt

Sexualsöndagen

I människohjärtats kammare
finns en liten hammare
som hamrar ut en varning
när man får lust till parning.

(Ur Postilla. Tage Danielsson)

hotter than hell

I flera dagar har jag tänkt ta mig an växthuset och röja upp lite där, men har tvekat för att det varit lite gråtrist och snålblåsigt ute. Idag har vi en hemmapysslardag och vad kan då passa bättre än lite lagom lättsamt trädgårdsarbete. Jag har planterat två backar penséer lite varstans. Planterat om våra fyra gurkbebisar till rymligare krukor. Satt frön till fem olika sorters chili (jag vet att jag är sent ute, men jag kommer att få en fin skörd - om de överlever - fast något senarelagd, bara, och jag har inte bråttom) och livräddat en liten, liten rabarb.

(Även en stor paj börjar med en liten rabarb.)

Så var det växthuset, då. Jag tänkte liksom inte på att själva grejen med växthus är att de är ganska varma även när det är lite kulet ute... Men jag har rensat och fyllt på och näringsberikat jorden där gurkorna ska få växa sig stora, längre fram. Och jag har rensat ut lite krafs och skräp. (Någon som vill ha åttahundra planeringskrukor av plast?) Och räknat sten eftersom vi ska stensätta några kvadratmeter precis utanför växthuset, sådär så att man dels inte behöver dra in gräs och lera på golvet (som förvisso är avspolningsbart) och dels kan ha ett par små pallar eller stolar att sitta på och dricka vin och njuta av vårt hårda slit och släp. Och svettas ut...

(Gurksäng)

Svettigt som sören är det, här på altanen också. Nu ska jag ta mig en dusch och sedan ska vi svalka oss med en motorcykeltur uppåt Mangen.

sunday morning deep strait road

Sova sig länge. Vakna sakta. Någon rumsterar i köket. Jag tassar ner. Tända ljus på bordet. Doften av nybryggt kaffe. Löfbergs, men det funkar riktigt bra.

En stunds soffhäng och lite film.

Ute väntar solen och ett växthus.

good hair-day

En motorcykelhjälm gör väldigt intressanta saker med ens frisyr. Det spelar verkligen ingen som helst roll. Så länge man inte tar av den. När den sedan åker av gäller det att man är bland vänner. Eller fullständiga främlingar.

Utflykten till Örebro var skön. Solen sken när vi åkte dit och vägen låg bred och torr. Aktningsvärd hastighet uppnåddes. Och så mysfikade vi hos Cia någon timme innan vi vände hemåt. Solen hade gömt sig, men det var ändå 11 grader och helt okej.

Nu är vi hemma och ska snart svänga ihop något gott till middag och sedan blir det soffhäng med film eller Alfapetturnering. Kanske bådadera?

Och så lördagsgodis, då.

this & that

Vi lagade middag tillsammans igår, som vi så ofta gör. Älsklingen byggde på en vildsvinsgryta och jag gjorde en potatisgratäng, med chèvre. Problemet var bara att när jag öppnade ostförpackningen visade det sig att det var en getost av brietyp. Som alltså smakade hyfsat menlöst. Men det ordnades med gorgonzola, bland annat. Gott som sören blev det. Och gratängen ska vi smarra vidare på i kväll, fast till en köttbit.








Det är trevligt med lättsamt och kravlöst umgänge. Per och Yvonne kom över, tillsammans med en av Yvonnes söner på besök från Luleå. Lite senare dök en annan god vän upp. Prat och skratt och filosoferande över god mat och dryck och med Världens Bästa spotifylista som soundtrack.


Idag fick det bli sovmorgon och ligga och dra sig en god stund i sängen. När jag först tittade ut genom fönstret var himlen gråmulen och dyster, men en liten stund senare sprack allt upp och nu är det soligt och blått och svag vind. Så det får bli en eftermiddagstripp med motorcykeln. Vi tänkte oss till Örebro och en fika hos syrran Cia!

a little less conversation?

Njäh. Vi har så mycket att prata om. Det finns så mycket som vill bli sagt. Tankar som vill bli hörda. Känslor som vill uttryckas. Med ord. Också.

kaffetankar

Av någon slags lutheransk anledning puttar jag mig själv ur sängen redan före klockan åtta, fast jag både kan och får sova längre. Gäspande släpar jag mig ner i köket och får på kaffet. Älsklingen har sedan länge åkt till jobbet, men på bordet ligger en hälsning från honom. Jag sparar de där meddelandena. De är som små kärleksbrev. En dag skulle jag vilja skriva ut hela vår mailkonversation sedan den där kvällen för några år sedan när vi hittade varandra på nätet, efter mer än trettio års liv utan kontakt alls. Och sätta ihop till en bok. Ibland läser jag de gamla mailen och ler lite. Lite anade vi då hur det skulle utveckla sig. Men nu är vi här. Med varandra. För varandra. Det är stort.

Så går mina tankar över en svart mugg med lika svart kaffe. Hett och starkt - då fungerar det med Löfbergs också. Jag undrar hur det blir sedan. När vi lever tillsammans på heltid. Ska vi ha varannat paket Zoegas då? Eller varsin bryggare? Hm. Nog så viktiga saker.

Ett är säkert: vi ska i alla fall inte ha kylskåpsmagneter. Älsklingen har en strikt policy kring detta. Men den lilla jag smög upp på kylen sitter kvar. Än så länge. Han skrattade bara när han såg den. I morgon ska jag ta ner den.

att välja sina strider

Min älskling gillar inte kylskåpsmagneter. Och jag har inga problem med att vika ner mig på den punkten. Men - jag blir ju samtidigt automatiskt tvungen att förse hans kylskåp med en sådan. En pytteliten (typ 0,7 x 2 cm) , men naggande god. Återstår att invänta reaktionen när han kommer hem från jobbet.
Hehe.

För övrigt har jag hängt tvätten, bakat knäckebrödet (näst sista plåten i ugnen nu), städat gästtoan och badrummet och i rena farten dessutom dammsugit hela huset. Så alldeles strax får jag nu sova middag en stund. Sweet!

en skrider till handling

Jag gjorde nyss en Fantomen. Förklädd till en vanlig medborgare (träningsbraller och luvtröja samt walkingskor från Reebok) körde jag till Centrum för att posta ett Mycket Viktigt Brev samt köpa nål och tråd så jag kan laga en liten detalj som gått sönder.

Det är bra att komma sig ut. Då vaknar en till liv och kanske fortsätter göra saker i stället för att falla ner i sunkträsket och bara hasa omkring i raggsockar. Men jag är så trött idag.

Så jag gör en deal med mig själv; om jag gör några aktiva saker får jag sova middag sedan. Det är väl snällt mot mig? Det jag ska göra är att diska lite, baka knäckebröd och städa gästtoan och badrummet samt hänga tvätten som snurrar i maskinen. Sedan får jag rulla ihop mig och sova lite middag.

Jag är schysst mot mig, jag.

(monster på skeppsholmen)

how about second breakfast?

Älsklingen väcker mig med vackra ord, vid sjutiden...
- Kaffet är färdigt.
Och jag kommer upp ur dvalan, sveper in mig i morgonrocken och vacklar ner i köket där ljusen är tända och frukostbordet dukat. Mmm...

Efter en stund kör han, försenad, till jobbet och jag sätter på radion. Kollar mejlen. Klär mig. Pysslar lite. Och tar fram böcker och material så att jag kan förkovra mig lite. Ta en bloggpromenad och besöka mitt utvidgade kollegium. Ständigt kompetensutveckla mig själv.

En gemensam vän till mig och älsklingen kommer förbi och vi pratar bort en stund. Sedan kör han vidare och jag brygger på en kanna till. Slår mig ner för att dels läsa en rapport om religionsundervisning på gymnasiet, från Skolinspektionen, och dels läsa vidare i Aidan Chambers Böcker inom oss och Nu ler Vygotskij av Anne-Marie Körling.

Kanske skulle ta mig en knäckemacka också?

land i sikte

Vilken känsla att veta att det finns någon som väntar på mig i slutet av en lång dag. En rådgivare, en samtalspartner, ett bollplank, en ärlig kritiker, en aldrig svikande uppmuntrare, en vägvisare, en stark hand att hålla i, en varm famn och en själsfrände. En kajplats i mitt liv. Kajplatsen, till och med.

ell ell

Inlägget är en del av Centrum för lättläst bloggstafett på temat språk, makt och demokrati. 

Killarna avskydde att läsa. Verkligen avskydde. Jag läste högt i stället. Vi läste Vampyren från Blackeberg (en lättläst version av Låt den rätte komma in) och stämningen var samtidigt både vilsam och förtätad i det lilla klassrummet. Högläsning är magiskt på det viset och det fungerar lika bra med småbarn som med gymnasieelever. En liten bit in i boken fick jag en rejäl förkylning och tappade rösten. Killarna var otåliga på att få höra hur det gick för Oscar och jag visade dem att boken fanns i varsitt exemplar i hyllan. De tog fram varsin bok och började läsa.

Nästa lektion hade jag fått rösten tillbaka och mötte killarna utanför klassrummet.

- Vi får väl läsa idag igen? undrade de.

TJOHEJ! Tänkte jag.

Under hand som läsningen flöt på samtalade vi om det vi läste. Det blev många ordsatta tankar om utanförskap, vänskap, kärlek, livet och om fantasi. Om att tänka vidare i nya spår. Om andra böcker att läsa och leva sig in i.

Killarna erövrade inte bara sin läsning och lusten till den; de erövrade ett nytt territorium, ett nytt sätt att fundera tillsammans.

Det lätt lästa är inte alltid det lätt tänkta.



Det här blogginlägget ingår i Centrum för lättlästs bloggstafett om språk, makt och demokrati. Centrum för lättläst arbetar för allas rätt till litteratur, nyheter och information utifrån var och ens förutsättningar. Mer information om bloggstafetten och fler blogginlägg hittar du på Centrum för lättlästs hemsida. Adressen är www.lattlast.se/bloggstafett. Nu vill jag lämna över stafettpinnen till en annan bloggare som ska fortsätta debatten. Nästa bloggare är Catharinas blogg på http://tankarnasskrymslen.blogspot.se/

panelhöna

Det blev ett ganska fullpetat möte med lärarpanelen och Skolverkets ämnesbevakningsgrupp. Tufft och massor av frågor och tankar som bollades. Och roligt! Att få samtala med kollegor från hela landet som borttas med samma funderingar som jag själv kring undervisning, nya läro- och ämnesplaner och nytt bedömnings- och betygssystem, fortbildningsbehov och erfarenheter. En del frågor fick svar men nya väcktes. Och nätverksband knöts.

Nu har jag landat på centralen med en blåbärsmuffins och en mugg flat white (vilket är en lite extra potent latte som ser ut som en cappucino, ungefär...). Bloggar och funderar. Försöker smälta allt som bubblat upp i huvudet under dagen. Trivs med känslan att ingå i ett större sammanhang. Trivs med Stockholm.

Men längtar till Värmland.

Jag åker dit nu.

ö-tur

Jag drar på mig jackan och går ut i solen. Skeppsholmen är en underbar liten plats att strosa på. Änder och andra fåglar simmar längs kanterna, utsikten är härlig och på östsidan ligger alla dessa båtar som [lyckliga?] människor bor på. När jag sakta går förbi hör jag morgonbestyr. Klirret av en kaffekopp mot ett fat, en radio spelar lite musik och någon vittjar sin brevlåda i jakt på morgontidningen.

Så här pass tidigt på morgonen får en också ha promenaden ganska mycket för sig själv. Det är en bra sak, innan jag beger mig in i vimlet med folk och tunnelbana och whatnot. Jag försökte verkligen tänka på dagens möte och någon aktuell fråga som jag skulle kunna imponera på referensgruppen med. Men hur bra går det att tänka på Skolverk och nya läroplaner och utvecklingsbehov när vattnet kluckar under kajen och det doftar nytjärad båt?

Efter promenaden satt det fint med frukost och KAFFE.

morgonsol

Jag vaknar till måsskrik och storstadsbrus. Solen skiner och det lovar att bli en vacker dag. Tror jag ska ta mig en promenad före frukost. Tänka på mötet idag och andas klar, krispig morgonluft.

Ciao!

(Utsikten från mitt lilla vandrarhemsrum är vacker även på morgonen...)

stockholm, stockholm - guds utvalda stad

Jag älskar Stockholm. Så till den milda grad att jag vill knäfalla på den skitiga perrong 18, när snabbtåget [punktligt!] rullat in och jag stigit av, och kyssa den fimpiga och nerpissade asfalten. Fast det gör jag ju inte. I stället tar jag på mig min blaserade storstadsmin och hastar bort mot T-centralen (inte en Situation Stockholmsäljare i hela Suckarnas Gång... jag hoppas jag möter någon i morgon) medan jag snabbt smsar mig till en mobilbiljett. Passerar spärrarna och springer allt djupare ner i underjorden och tajmar det preciiiis när tåget mot Kungsträdgården kommer in.

På några minuter är jag ute i friska luften och promenerar bort mot Skeppsholmen. Drar min röda resväska förbi limousiner och rika företagsgangsters (jodå, jag vet nog hur de är - inte minst efter att nyligen ha läst Guillous Skälmarnas marknad...) som vräker sig på Grands veranda. Över vattnet ser jag Gamla stans och ljuvliga Söders alla ljus glittra och jag gillar till och med trafikbruset, som ligger som en ljudmatta över allting.

(af Chapman och längre bort - Söders lysande höjder)

Checkar in på vandrarhemmet som är det finaste belägna vandrarhem jag någonsin bott på, och köper med mig ett par mackor och en flaska vatten upp på rummet, som ligger lågt och precis mittemot af Chapman. Öppnar fönstret och låter den milda kvällsluften och trafikbruset flyta in en stund, och fylla det lilla rummet. Ringer min älskling för att jag saknar honom så, och vill höra hans röst en liten stund. Jag hade väl såklart fått bo på hotell om jag ville, men jag vill bo här. I morgon när jag vaknar ska jag ta en promenad runt Skeppsholmen och kanske in till Kungsan där körsbärsträden nog blommar nu.

Men nu ska jag strax rulla ihop mig för natten. Blunda och drömma mig in i minnen... från Stockholm.

(A room with a view)

lärdomar

Att jag aldrig lär mig. Det går inte att åka tåg om man har förväntningar på att komma fram vid en given tid. Vi hann ju inte ens till Växjö innan det började jävlas och när jag väl var i Alvejävelsta fick jag boka om till ett senare tåg. Här sitter jag nu och åker och kanske kommer vi fram när det här tåget ska vara framme - kanske inte. Troligen inte.

I den här papperskorgen kastar jag skittågsystemet vi har och tänker även framledes köra bil, trots att det är helt förkastligt för vår miljö...

de där gångerna

Åh. De där lektionerna som tar fart. Som lyfter och svävar. Som tänder till och där diskussioner uppstår. Frågor. Tankeutbyte. Interaktivitet. Och så tar tiden slut. De där gångerna. En sådan gång. Idag.

DÄM.

Nu: lunch.

rush

Oj.
Det är nu det händer.
Mycket.
WOW!

litteraturkritiskt

En favoritspalt i DN är Fråga bibliotekarien. Idag kan en läsa om goofs, eller bloopers, i litteraturen. Kul grejer, tycker jag, och kanske skulle detta kunna vara en ingång för någon annars inte så läslustig elev? Här är en länk, så ni kan läsa själva!

dimma

Gryningsdimman ligger så tjock mellan husen i mitt kvarter att det stora, vita kyrktornet inte syns. Kanske står det inte kvar?

Många tankar i mitt huvud denna morgon. Tankar på arbete och vänskap. På kärlek och resor. På vad jag gör av mitt liv. På det ansvar jag känner att jag har för att det ska bli innehållsrikt och tillfredsställande. Det är alldeles för lätt att plottra bort det genom att sejfa för mycket, eller inte se alla de möjligheter det bjuder - eller inte våga skapa egna.

Ja. Jag är förändringsbenägen. Det är en positiv egenskap. För mig. För dig?

avrundning

Catharina ringer. Vi pratar om bloggosfären. Om arbetet. Om behovet av att föra samtal och utvecklas tillsammans med kollegor. Diskutera kring undervisning, läroplaner och arbetsmiljö. Inspireras och inspirera. Om hur man ibland får skapa förutsättningar själv, när det inte ges. Utvidga sitt kollegium så att det omfattar allt fler som känner samma behov.

Och så gör vi det.

Sedan låter jag min dag glida över i kväll. Huset är städat, växterna vattnade, räkningarna inlagda och resväskan packad. Jag behöver fundera på en frågeställning till mötet på Skolverket på onsdag. Det ska jag göra i morgon, på tåget. Just nu ska jag bara vila fötterna en stund på soffbordet, njuta ett litet glas rött och ett long distance call.

serial killers

Idag fick jag en uppdatering, av Annhelen, på vad Systrarna har för sig nuförtiden.

De är ute mest hela tiden. Klättrar i träd, smyger och kissar. Och så mördar de näbbmöss på löpande band. Jag trodde inte katter ville ta näbbmöss, men det gör de. Kanske är de bra övningsobjekt? Däremot vill de inte äta upp dem. I stället bär de stolt hem dem och lägger dem på altanen. Annhelen verkar tycka det är måttligt mysigt att ideligen råka trampa på små mjuka, döda näbbmöss...

Jag blir glad när jag hör att de har det så bra. Lever Riktiga kattliv. Fast det visste jag från början, att de skulle få. Såklart.

Mjau.

to do or not to

Måla en list i trappen eller inte, i kväll. Det är frågan. Jag menar... nu när jag har en ny app att leka med, liksom. Eller två, faktiskt. jag la till en Color Touch, också.

en del dagar

Vissa dagar lyfter aldrig riktigt.

 

Vilken tur att det finns en morgondag.

lekfullt

Jag har länge sneglat på hur coola bilder folk tar, som har iPhone. Naturligtvis finns det liknande appar för androidtelefoner också och idag bestämde jag mig för att testa Retro Cam Plus. Jag har ju bara hunnit pilla lite med den på lunchen men det ser ut att kunna bli en del snajdiga effekter, faktiskt. Så nu får vi väl se hur mycket det blir gjort hemma i kväll...

Lite kul är det allt... och det håller tankarna borta från ett telefonsamtal som låter vänta på sig.

om att plugga till prov - eller lära för lärandets skull?

Twitter är en bra grej. Jag följer bland andra Brian Kotts* och den här artikeln hade jag nog inte hittat utan hans tweet.

(Brian)

*@iEducator

a brand new day

Måndag. Morgon. En pirrig förväntan inför dagen som ligger framför mig, som en väntande, snövit väv som vill fyllas med färger, med bilder av ord. Innehåll. Mening.

Jag ska fylla dagen med tankar, omsatta i handling. Med samtal och samarbete. Med kärlek och glada ögon. Med ett och annat asgarv och med lätt beröring av själar.

kvällens dikt

Den heliga storsmockans söndag

När man genom Nyhavn knallar
kan man få sig danska skallar.
När man sig till Gamla stan ger
kan man få sig svenska kranier.
Har i Oslo man en uvän
kan man få sig norska huven.
Om på finskt hotell man intar
kan man få sig finska flintar.
Bäst av allt på hela jorden
är ju att få dö i Norden.

(Ur Postilla. Tage Danielsson)

pink skull

Att göra saker färdigt är tillfredsställande, även om det bara är en liten rosa döskalle.

UFO

(Rosa UFO)

Jomenvisst. Jag gjorde allt det jag tänkt, och tvättade golven därtill. Och drog igång tvättmaskinen. Sedan hämtade jag ner min guldiga broderiask och plockade upp ett UFO att avsluta. Sedan får jag se vad det blir mer. Om det blir något. Jag funderar på en uppkäftig tavla.

apati

Det är alltid svårt när helgen är över och det är dags att skiljas från min älskling. Vi har så roligt, hela tiden. Lyssnar på musik, skrattar, pratar. Pratar oändligt mycket om precis allting. Lagar mat tillsammans och myser i soffan. Umgås med vänner. Teven åker på sin höjd på en liten kvart till morronkaffepåtåren. Den här helgen har vi till och med glömt bort att spela Alfapet. Inte så konstigt att jag tycker det är tungt att behöva ta farväl och köra hemåt på söndagseftermiddagen. Det enda som är tyngre är när han, som idag, kör hem från mig. Huset blir plötsligt alldeles ödsligt och tomt. Tråkigt. Och jag blir lite som handlingsförlamad.

Han åkte nyss. Och fattas mig redan.

Men idag tänkte jag faktiskt tvinga mig själv att göra saker. Jag ska börja med middagsdisken och sedan ta ett varv med dammsugaren. Städa badrummet och lilla toan. I veckan är det visning på Huset och jag hinner, eller orkar, nog inte städa så mycket i morgon.

När jag gjort de här sakerna ska jag ta fram ett pyssel. Kanske virka något? Eller påbörja ett fulbroderi?

2:a dumsöndagen efter påsk

Igår vaknade jag tidigt och full av energi. Idag vaknade jag betydligt senare och inte alls särskilt energisk. En frukost senare känns det ändå som att vi kan ta itu med dagen. Disk ska diskas, pellets ska fyllas på, och lite huspyssel ska hinnas med. Det är milt ute och kanske bryter solen igenom, ändå.

Gårdagens skriv (som medvetet eller omedvetet kom att handla om vikt...) öppnade nya minnesstigar i mitt sinne. Och jag låter tankarna ströva fritt.

säsongspremiär

Igårkväll, när Catharina var här och åt middag lovade hon komma tillbaka idag och äta äppelpaj. Det blev några sköna timmar på altanen, som nu alltså är öppnad för säsongen. Precis som igår kväll flöt samtalet lättsamt och inspirerande mellan de mest vitt skilda ämnen och vi hann vara både existentiella och asgarva, alla tre. Och äta äppelpaj. Med frasigt skal. Och vaniljsås.

ordens makt III

Flickan sitter vardagsrummet och bläddrar i Veckorevyn. De nya gabardinbyxorna i storlek 36 sitter fint. Mamman dricker kaffe med en väninna i köket.


- Hon börjar verkligen se vuxen ut nu, säger väninnan, och få kvinnliga former.
- Jo, säger mamman. Hon har en ända som en lagårdsdörr.

ordens makt II

Nyheten att tjocka Aggie hade superbantat ner sig, tagit de två pojkarna och lämnat sin man spred sig som en skogsbrand i bekantskapskretsen.


- Så blir det alltid, sa mamman och rösten fick den där lite metalliskt oförsonliga klangen. Så fort en kvinna bantar och blir smal så duger plötsligt inte den gamla karln längre och så tar hon ut skilsmässa, för att hitta någon annan.


Och flickan trodde det var sant. I många år. Tills hon själv hamnade där en dag. En relation som var helt körd i botten och ett självförtroende helt i paritet med detta. Vikten som skenade uppåt samtidigt som allt annat bara sjönk.


Men hon lyfte sig i håret. Vägrade vara ett offer. Tog sitt liv i sina egna händer. Började tappa vikt igen. Skaffade sig en utbildning och ett nytt yrke. Och under tiden hon gjorde detta så lämnade hon också sin man. Inte för att hon hittat någon bättre, eller ens hade det på agendan. Utan för att hon insåg att hon var värd att ha makten över sitt eget liv. Och äntligen fick självförtroende och styrka nog att ta den makten.

Och hon förstod... att hon inte var ensam. Att Aggie gått före, och många med henne.

ordens makt I

- Jag förstår inte... Iréne blir bara tjockare och tjockare och Sven-Anders verkar inte ens lägga märke till det. Han verkar tycka att hon fortfarande är vacker...

Flickan, på sin filt, blundar och borrar ner fötterna i den varma sanden. Runt omkring hörs stoj från lekande barn och skvalp från vågor som oändligt rullar in mot strandkanten. Och hon hör sin mamma prata med en annan kvinna medan hon häller upp kaffe ur en röd och gul tevekanna.

Flickan funderar på detta. Det är nog inte meningen att hon ska höra kommentaren. Men det gör hon. Hon sneglar bort mot paret som diskuteras. De ser glada ut tillsammans där de sitter på sin filt och solar. I barnvagnen bredvid dem sover en liten bebis. Flickan tycker om dem. 


Men det är tydligen något som är allvarligt fel. Kvinnan är tjock. Och mannen älskar henne ändå.

Så kan man ju inte ha det.

doing the male thing?

Jag vet mitt värde. Idag har jag visat det. På måndag får jag se vad jag hade för det.

åh, fina fredag!

Himlen gråter. Tårarna blir till dimma som sveper in kvarteret i tystnad. Takdropp från verandan. Och kyrkklockorna som ringer. Kanske för Levon Helm?

Fredagar är ganska lediga dagar för mig, den här terminen. Inga lektioner. Det gör att jag kan förlägga planerings- och förtroendetid till denna dag. Och ofta vara hos min älskling uppe i Värmland. Men idag är han här. Och jag ska in till jobbet en liten sväng för ett möte. Nej, två möten. Båda mycket angelägna, men av väsenskild art. Dock handlar de bägge om utveckling.

förändring

Först såg det ut så här:

Och sedan så här:

Tänk att en näve fibergryn, lite grahamsmjöl, vetemjöl special med fullkorn, olja i vilken det legat soltorkade tomater, gourmetsalt smaksatt med citron och vitlök, en näve grovt hackade valnötter, ett paket jäst och en 6-7 dl vatten kan bli så gott efter lite knådning, jäsning, mera knådning och en knapp halvtimme i 250 graders värme. Några isbitar på en het plåt i botten av ugnen försämrade inte det hela.

nu så...

Alla tråkiga måsten är avklarade. De roliga också. Huset är städat, tvätten vikt och undanlagd, kyl och skafferi fyllt. I vinstället: några flaskor gott rött. I ugnen: valnötsbröd med touch av soltorkade tomater och en doft av vitlök. I stereon: Sade.

kalle

Se här en verklig utmaning. Och en möjlighet. För läraren. För skolan.