northward bound

Fredag eftermiddag.
Regn. Ljudbok. Full tank.
Vägen - en del av målet.

i'll catch you on the flipside, jan björklund...

Ni minns väl min långkonferensmugg?

Nu har jag, inför läsårets kommande möten, förnyat den en smula genom att ge den en ny baksida.

tillsammans

I personalrummet - det eftersatta, ännu ej renoverade - dök det upp en kaffebryggare igår eftermiddag! Det betyder att det nu är slut med vedervärdigt automatkaffe som måste rundas av med "vitt" för att överhuvudtaget vara drickbart. Och på jobbmejlen dök det upp ett meddelande om uppstart av fredagsfika, med början idag. Det kan tyckas vara en liten förändring.

Men det beror ju helt på vem du frågar...

wonderwall

Det är något med Ryan Adams röst. Det sköra och samtidigt obetvingliga. Och det är minnen från en väg som var osäker och hal men samtidigt oundviklig. En tid som i all sin skakiget var alldeles... fantastisk. Jag vill liksom gråta och skratta samtidigt, när jag hör honom.

Som här, till exempel:

höstmörker

Klockan är bara halvnio, ungefär, men det är redan nermörkt ute. Några tända ljus, ett samtal med min älskling och en mugg te gör min kväll. Tyst och fint. Lugnt och stilla. Låtarna som förändrade musiken: Detroit på Kunskapskanalen. Bra så.

i fas

Jo, det känns faktiskt som att jag börjar få styr på arbetssituationen nu. När jag gick hem idag (redan strax efter fyra!) hade jag inte bara förberett morgondagen helt färdigt utan också planerat vad vi ska göra på måndag och tisdag. Längre fram än så fungerar det inte för mig att planera lite mer detaljerat eftersom saker och ting måste hända för att jag ska bestämma hur nästa steg ska se ut. Riktningen och innehållet har jag, men vägen är inte alltid given.

vädrar morgonluft

Dimmig morgon igen. Tända ljus. Kaffe. Mycket kaffe. Natten har varit... natt. Det här med fullmåne (kommande natt är den som fullast, tror jag) är inget jag någonsin märker av. Jag sover djupt.

Arbetsveckan börjar knytas ihop. Jag känner mig i fas, så frågan är vilken överraskning som väntar mig nu..? Kanske något positivt? Eller kanske en fika med någon god vän (vilket ju är en positiv sak)? Ett vet jag: det blir ingen tråkig dag!

Dimma i mina kvarter...

huvudvärk

Intensiva arbetsdagar. Den ena aktiviteten avlöser den andra. Samtal, möten, lektioner, förberedelser och snabba lösningar. Nya elever tillkommer, schemat ändras, uppgifter växer. Idag fick jag huvudvärken från helvetet i höjd med lunchtid. Två Panodil Zapp och en halvtimme senare kör jag långpass i filosofi. Livets mening, existentialism, Hegel, Marx, Kierkegaard, Sartre och Beauvoir. Animerade diskussioner. En stunds utpustande och laddning inför nästa pass - där inga elever dök upp. Då hann jag lägga sista handen vid morgondagens första lektion och till och med kläcka en bra idé kring en övning...

Och ändå... När jag stod i köket för en stund sedan och trillade kanelbullar tänkte jag att... det var just detta jag saknade för bara några veckor sedan... det som i mycket hög grad bidrog till att jag gjorde ett omval av min livssituation... hetluften... drivet... dynamiken.... att få tänja mig och se var mina gränser finns... pröva... sträva... kämpa och... belönas. Med lärande. Med utveckling hos mina elever.
Med glädje. Arbetsglädje.

we're not gonna take it!

Att strejka känns verkligen inte som något jag har tid med. Ingen annan lärare heller, troligen. Läsåret är i full gång, vi har massor att hinna med och eleverna kommer i kläm - men blir det lärarstrejk... ja, då får det bli så. Det känns som att det är nog nu.

dimmigt

Varde ljus

På något vis känns hösten i Huset. Jag har inte börjat elda än och innetemperaturen håller sig på ungefär 19,5 grader så här på morronkanten (8,5 ute) vilket är på alla vis behagligt. Ändå är det som att hösten känns. Och tittar jag ut över det morrondimmiga kvarteret är sommaren helt klart på väg att ge vika. Det är något med ljuset.

Det är något med kaffet också. Att det kan vara så gott! Att kroppen liksom verkligen kan törsta efter det och hur det smakar så ljuvligt och hur det liksom fyller mig med en mjuk, vilsam värme - svärtan till trots.
Det hjälper mig att dra igång mina dagar - och att sedan hålla farten. Idag behöver jag det kanske mer än annars...

hur eller hur

Det är som det är. Det får det vara när det inte blev som det skulle.
Eller... så finns det ändå en mening i detta.
Mitt hus omsluter mig som en varm, mjuk filt.
Här är mitt innanförliv.

Hela dagarna lever jag ett utanförliv.
Arbetar. Möter människor. Ständigt.
Möter dem på halva vägen - minst.
Jag känner kärlek till mitt arbete och på så vis också till dem jag möter där.
Men det är en krävande, hungrig, allt uppslukande kärlek.
Den ger tillbaka men vill hela tiden ha mer.

Så när långa arbetsdagar går mot sitt slut låter jag Huset omfamna mig.
Värme. Stillhet. Jag kan vila i min tystnad.
Eller slå sönder tystnaden och dansa mig trött till musiken som är en annan av mina kärlekar.
Dricka te. Umgås. Läsa. Teva.
Tänka. Skriva.
Kura i skymningen.
I mitt vita, varma hus.

veckans bibliotek v 35

Thomas Fisher Rare Book Library at university of Toronto, Toronto

rosaskimrande

Så skimrande var aldrig Byn som när jag vaknade en stund före sex. Fönstren speglade himlens rosaguldiga sken och molnen hade blanka kanter. Termometern i köket visade på 2.6 grader. Det har varit ganska nära frost, alltså.Hösten väntar runt hörnet. Bidar sin tid. Skickar fram en och annan utlöpare, som för att påminna oss.

Jag väntar ivrigt!

köttfritt?

Jag ser på ett nyhetssammandrag från igår, att det pågår en del försök att införa köttfri måndag på många skolor runt om i landet. Motståndet verkar vara ganska massivt på sina håll. Kanske har det inte informerats tillräckligt om varför? Kring exempelvis de positiva effekterna på vår miljö?

Jag förstår att ingen vill bli tvingad att äta, eller inte äta, något - men hallå? det handlar om en skollunch! För de flesta elever innebär det att de äter minst ett mål till den dagen, hemma. Då kan  de ju mula i sig kött, fisk eller fågel om de vill? För de elever som inte får någon annan mat den dagen (och tro mig - de finns och är inte så ovanliga...) tror jag att det viktigaste är att de får äta sig mätta på ett mål varm, god (där är dock en utmaning för skolköken!) mat. Jag tror inte det är de som protesterar...

Jag tycker att en köttfri måndag inte vore så svårt att genomföra för oss alla. Självklart på frivillig basis, men ändå..? Jag gör det inte själv - inte varje måndag. Men ofta kör jag helt köttfria arbetsveckor. av bara farten liksom. Det känns inte som en uppoffring. Jag älskar kött, fisk, skaldjur och fågel - men det räcker fint att emellanåt bara äta det på helgen. Men kanske är det tid för mig att bli mer konsekvent och köra vegetariskt minst en dag i veckan? Eller fyra? För just min del skulle det vara helt okej.

Hur ser det ut för dig?

äppeljävlar

Äppelknyckarbyxor à la Anderssonskans Kalle och Tintin är nog en ren bluff. Alla som plockat lite äpplen vet hur tunga de är och ska de fylla upp sådana där påsiga knäbraller får nog bäraren ha rejäla hängslen. Och sedan får h*n ont i ryggen...

Tintin - den lille hipstern...

I runda slängar har jag nu räfsat ihop och samlat upp fyra och ett halvt ton halvruttna, trasiga eller allmänt getingbemängda äpplen i eftermiddag. Åtminstone blev det fyra säckar, som jag knappt ens orkade släpa över gräsmattan till garageinfarten. Lyckligtvis ser de senaste dagarnas blåst ut att ha skrämt ner alla sommaräpplen ur trädet. Det tackar vi för! Eller... jag, då.

Eftersom måndagskvällar kan vara ganska aktiva har jag dessutom totat ihop en lite småhet tomatsås att ha tillsammans med fitnessnudlar (google is your friend!) i veckans resterande lunchlådor. Diskade av bara farten. Plockade ihop några böcker jag ska ta med till jobbet i morgon. Sedan satte jag stopp, fixade mig en mugg te, pratade lite med älsklingen i telefon och nu tror jag faktiskt att jag ska krypa till kojs med en god bok.

kalas, ju!

Säpo partar loss för fem miljoner. SVT ska ha personalfest för fyra mille (1800 stålar per person) - för de gör ett så viktigt jobb över hela landet och finansieringen kommer från våra licenspengar, enligt SVT:s kommunikationsdirektör Helga Baagøe. Hon tycker dessutom att kostnaden är helt rimlig.

Håhåjaja. Här på kommunen får en vara glad om en blir bjuden på kommunens julfest i Folkets Hus - en tämligen påver tillställning, i tre sittningar, med ett mediokert julbord, slamrigt parkettgolv och klämkäck underhållning.

Inget ont om Byns Folkets Hus, men det är ju inte direkt Waterfront Congress Center...

med en doft av tjära

Jag tar tag i luggen och drar den under näsan. Drar in en svag, mjuk doft av tjära. Älsklingen hade köpt schampo från England. Något specialschampo som ska vara väldigt bra för till exempel irriterad hårbotten. Han beställde en flaska även till mig och jag har provat det nu på morgonen. Håret känns mjukt och lent och doftar, som sagt, gott. Huruvida det gör någon sus på min hårbotten återstår att se. inte så att jag har några jätteproblem, men dels tenderar jag att få nästan som eksem i den om jag har en stressig period och dels blir den extremt torr (och därmed irriterad) när den torra, kalla vinterkylan sätter in. Skadar väl inte att testa i alla fall, tänker jag.



Det har regnat rätt bra i natt men nu spricker himlen upp och lovar en ganska solig och fin dag. Inte för att jag hinner fundera så mycket på det, då... Just idag måste jag jobba länge. In tidigt (strax, alltså) och så avrunda med ett möte med en komvuxelev som ska läsa engelska på distans. Jag gör ett undantag idag, för att tillsammans lägga upp en studieplan, men kommer också att poängtera att min arbets- och fritid är lika viktig som någon annans - jag jobbar inte över för att någon annan inte vill ta ledigt från sitt jobb... Vi får helt enkelt jämka ihop våra intressen. Det brukar inte vara några problem.



Räkningarna betalda. Som alltid har jag en hård knut i magen innan det är gjort. Och en stor lättnad när det är gjort och jag ser att jag kommer att klara mig till nästa lön, i alla fall. Vi pratade om det igår, Mats och jag. Han fattade först inte varför jag känner så - jag har ju en stabil lön, ordnad ekonomi och järnkoll på utgifterna. Men det hänger ju kvar från studietiden då månadsskiftena alltid var traumatiska. Visst kunde jag alltid betala mina räkningar, men ofta hade jag inte många korvören kvar när det var gjort - och skulle fixa mat och annat till mig och två tonåringar. Jag tror det var då jag lärde mig koka soppa på en spik. Men vi klarade det, jag och de där sköna, lojala tonåringarna, och jag tror vi alla kom ur det hela lite starkare och medvetna om hur en faktiskt klarar mer än en tror.

Idag: mycket arbete. Arbetet som jag har en slags kärleksförhållande till. Men först: mera kaffe!

genom smålands djupa skogar

Jag är hemma nu. Och borta. Som det kan bli, alltså.

Jag valde en annan väg hem, efter att ha kramat hejdå till Jenny på Karlstads C. Inte längre än den jag brukar köra, men den tar längre tid. Fast bara när jag kör norrut. Så fortsättningsvis kör jag via Växjö-Lammhult till Jönköping (and beyond) och via Nässjö-Vetlanda från. Jag körde i ömsom sol och ömsom hällregn, mumsandes på söt, kärnfri vattenmelon - och Ahlgrens bilar... Jag lyssnade klart på Havsmannen (rekommenderas!) och lyssnar nu på The Accident av Linwood Barclay.

Regnbåge över väg 31...

Nu är jag mer än en smula seg och tror att jag strax ska krypa i säng med en bok. Tuff vecka framför mig! Men också glädje. Glädje i arbetet. Ett arbete jag blir glad av. Arbetsglädje.

miscellaneous

Söndag, alltså. Jag stänger ute omvärlden ett tag till. Nyheter och sådant får vänta tills ikväll. Idag... nu... är det Mats och Jenny som gäller. Vi dricker kaffe, pratar och myser. Mats har hjälpt mig byta oljefilter och olja på bilen. Det var nog väldigt välbehövligt. Och mycket uppskattat. Han är helt fenomenal, min älskling, på sådana grejer. Liksom inte enbart kunnandet utan att han faktiskt tar initiativet och gör, också.

I bilen, just nu, lyssnar jag på Carl-Johan Vallgrens Havsmannen. Det är en märklig känsla att följa med i miljöbeskrivningarna och i princip veta vilka hus han beskriver, för att inte tala om vägar, kajer och staden... Det enda som känns lite sökt är tidsmarkörerna och en del av språket. När han till exempel inte nöjer sig med att berätta hur någon inte bara har Takanooverall utan dessutom benvärmare och Peter Panstövlar. Redan vid Takano fattade en ju att det är 1983... Det finns flera exempel på när han helt enkelt blir övertydlig. Och språket, då... När den fjortonåriga Nella, och i viss mån även de andra unga, pratar känns språket inte trovärdigt, helt enkelt. Det spelar ingen roll att "Professorn" är en av Nillas goda vänner - sådär pratar inte fjortonåringar, vanligen...

Men i övrigt är det en ruskigt vacker, grym och fängslande berättelse om kärlek och brustna förhoppningar. Om svek bortom det tänkbara och om både yttre och inre landskap jag kan känna igen mig i. När jag gick i högstadiet gick skogstorpseleverna på samma skola som jag - Tångaskolan. det är inte en tid jag längtar tillbaka till - skogstorpselever eller ej...

dagar som rinner sakta

Vi går ut i trädgården och plockar några rejäla nävar blålila, små söta plommon och jag bakar en paj av dem. Vi tar med pajen till Kil och hälsar på Per och "småkusinerna". Dricker kaffe, pratar livet och det flippade klassrummet och resor och teveserier och släkten och Leo och Viggo berättar Bellmanhistorier.  Mysigt och opretentiöst. Mitt i alltihop ringer Malin (i Skåne med jobbet) och har sett på Facebook att brorsan och hans Shellila gift sig idag. Där ser man. Roligt och fint för dem - i släkten som inte är precis världsabäst på att kommunicera alltid...

Hemma igen tar jag och Jenny en kik på hennes långklänning (hon ska på 175-årsjubileum med jobbet på fredag) och konstaterar att den sitter fullständigt perfekt. Inget behöver ändras alls. Sedan rensar Jenny svamp och Mats steker den och jag är mest onyttig och sitter bredvid och är sällskaplig, och gör i och för sig ett par små ändringar, för hand, på en annan klänning Jenny har med sig. Vi småpratar och dricker lite portvin till en vällagrad Gruyère och strax blir det kantarellmackor och lite småtapas.

Det är gott att leva.

vi går på promenaden

Har ni sett Herr Kantarell, bort i enebacken?

Han kom hit i förrgår kväll

Med sin hatt på nacken...

För längesedan blev jag utskrattad när jag citerade den här versen och påstod att det var sant att kantareller trivs just i enebackar. När jag hittade en rejäl laddning, just så, tystnade skrattet.

Bortåt vår lilla väg finns också en enebacke. Och... där finns kantareller... Gott gottigottgott!

family affair

Vi kom samtidigt till Karlstad igår, jag och Jenny, så jag bara körde förbi stationen och plockade upp henne. Hemma i Skoghall väntade älsklingen. Fin kväll med god mat, gott vin och en massa skönt prat.

Sovmorgon. Kaffe i köket. Ett hastigt tokregn. Åka till affären när Jenny vaknat.

Strax: plocka plommon och baka en kaka, kanske?

här

Jo. Jag är här nu. Lång eftermiddags färd mot kärlek och familj. Mats och min fina Jenny. Livet är gott mot mig.

my hour of power

Min tidiga morgontimme hemma. Njutbar. Underbar.

Men också det här med att jag går tidigare till jobbet än jag egentligen skulle behöva. Ett sätt att komma igång i tid, men lugnt och fint. Jag hittade en intressant artikel igår som handlade just om vikten av att inte kickstarta sin arbetsdag genom att försöka kasta upp alla bollar i luften på en gång. Ett par av tipsen använder jag faktiskt redan (jag kollar nästan aldrig mejlen direkt när jag kommer in, längre, och jag försöker alltid avverka den tyngsta uppgiften först... den jag egentligen skulle vilja skjuta upp) och det ger mig en viss lugn och ro. Att komma till jobbet lite tidigare betyder också att jag får en stunds lugn och ro innan alla andra dyker upp. På morgonen kan vi till exempel hålla korta, effektiva möten i relativ lugn och ro - vilket sparar tid! Jag har inte alltid en hel timme innan första lektion, men allraminst en halv... ;)
Hur gör ni för att få en bra start på arbetsdagen?

Annars, då? Det är Fin Fredag! Jag går inte till jobbet i guldlamé eller leopardmönstrat (fast det kunde vara intressant att testa någon gång!) men jag ser prydlig och - förhoppningsvis! - lite småfin ut (trots att det inte ännu riktigt känns som säsong för strumpor, så det fick bli tajts under kjolen) och naglarna är blanksvarta. Jag funderar på spektakulära örhängen, men jag får se. Det som också är Fint är att jag drar till Värmland direkt efter jobbet! Bilen är tankad, väskan packad och ny ljudbok lånad!

Let's grooooove!

flipp eller flopp?

Jag har en plan. En idé om ett flippat klassrum. En möjlighet att vända perspektiv. Det blir inte färdigt tills i morgon men saker är helt klart i görningen. Min fysiklärarkollega har varit mig behjälplig i att skaffa fram ett stativ som jag får låna.

                                                                                                                        To be continued...

öronsparare

När jag började ettan hade jag en ljusblå läsebok. I den figurerade bland annat två spinkiga, muminliknande filurer som hette Li och Lo. Trots att jag kunde läsa många år innan jag började skolan så gjorde läseboken antagligen ett stort intryck på mig. Jag minns bland annat den här versen:

Ditt och Datt

På månen satt

Ut på vägen går en katt

Bubbel, babbel får han höra

Så det värker i hans öra

Jag är så himla trött på att hålla telefonluren till örat hela tiden. I bilen använder jag alltid headset och hemma har jag mer och mer gått över till att använda högtalarfunktionen. Dels sitter jag inte och kokar ett öra och dels har jag händerna fria till stickning, skrivande och annat under tiden. Hur soft som helst!

Eller så är jag så skönt slut efter arbetsdagarna att jag inte orkar hålla i telefonen, bara..?

dagvill

När jag vaknar och hör regnet hälla ner över altantaket måste jag fundera en liten stund innan jag kommer på att det är torsdag. Det känns som tisdag men kanske är det regnandet och den nästan lite svavelgula himlen som bidrar till det.

På mitt soffbord brinner ljus och medan jag dricker Byns godaste kaffe tar jag in gårdagens och morgonens nyheter. På radio igår hörde jag förresten att USA har 5% av världens befolkning - men 25% av världens fångar. En kan ju undra varför USA har så många av sina invånare bakom galler, men en förklaring som gavs var de stränga narkotikalagarna liksom de mycket stränga lagarna för återfallsförbrytare (även vid tämligen ringa brott). Ptja. Vad vet jag? Vet du?

Annars är det mest vildsvinsinvasion, skyfall och skolstarter i nyheterna. Ovanligt många kommer också som flyktingar till vårt land, och då främst från Syrien, och det finns varken resurser att ta hand om alla dessa vid de anläggningar man först anländer - eller årets nya studenter som verkar få ligga i källare på liggunderlag på många studieorter, om en ska tro inslaget i programmet. Och så regnregnregn. Det är nyheterna i korthet.

Men nu har regnet upphört och jag ser revor av blått på himlen. Några vita moln med guldkant. Det blir en fin dag. Och jag ska dra igång arbetet med en ny grupp i svenska som bland annat består av mina nya mentorselever. Det blir mycket fokus på språk och på texter - egna och andras. Vi ska läsa mycket och inte skriva mindre! Det ser jag fram emot!

Och apropå skola...

det känns som vanligt

Alldeles nyss fick jag ett mejl. Skolverket har beslutat att jag ska få min lärarlegitimation. Det tog faktiskt bara 11 (ELVA) månader. Utan en enda förhalande förfrågan om komplettering av underlag etc. I'm impressed. NOT. Å andra sidan lyckades de bifoga PDF:en med själva legitimationen i samma mejl. Så nu är jag alltså inte bara fullt behörig och utexaminerad lärare "för gymnasiet och grundskolans senare år" som mitt examensbevis (utfärdat så snart jag var klar med min utbildning i januari 2006) säger utan dessutom... legitimerad. Minsann.

Men... det känns precis som vanligt.

kvällssamling

Den här veckan har jag stort behov av att inte bara samla mig på morgonen utan även på kvällskanten. Jag blev kvar på jobbet till strax efter fem eftersom vissa saker funkar bäst att arbeta med när det är tyst och stilla runtomkring. Det känns att saker och ting börjar falla på plats nu och jag har bland annat genomfört terminens första lektion i filosofi, vilket kändes väldigt roligt! Jag tror det kan bli en bra kurs. Och så - förstås! - återseendet med fina EHS2 som inte alls är min mentorsklass, men som jag känner så väl och trivs så fint med. Många glada ögon idag! Och ett kort, bra möte med nya rektorn har jag också haft - eller om det kanske var han som hade möte med mig? Hursomhaver tänker jag att detta blir bra!

Laga middag var liksom faktiskt inte att tänka på när jag kom hem, så jag snodde ihop ett par scones och smaskade i mig med svart vinbärsmarmelad och en stor mugg te. Min enda plan för kvällen är att göra så lite som det bara är möjligt. Dvs läsa vidare i Caitlin Morans How To Be a Woman, som jag blir mer och mer förtjust i!

Ute är himlen alldeles blå och det är svårt att tänka sig att den tidigare idag varit kolsvart och att det både åskat och tokregnat under eftermiddagen. Ja, strax öster om Byn har det till och med dragit fram en ganska kraftig tromb.

(Lyssna på P4...)

morgonsamling

När jag gick i lågstadiet, och kanske också i delar av mellanstadiet (jag minns inte riktigt), hade vi något som kallades "morgonsamling". Jag tänkte väl inte så mycket på det då. Det var ju bara något en gjorde, liksom. Innan skolarbetet drog igång satt vi stilla en liten stund medan Fröken läste högt ur någon bok. Jag minns en som hette Smugglar-Ben som var rysligt spännande, när jag gick i... trean? Och... jovisst hade vi morgonsamling i mellanstadiet... jag kom just på att Älgen (egentligen döpt till Sven Edin...) som vi hade i femman-sexan också läste för oss. En sedelärande historia om Albert Schweitzers liv och leverne. (Minns du, Ulla? ;))

Den där stunden på morgonen... ett sätt att samla ihop oss inför arbetet... så himla fiffigt det var! När stunden var över var jag inne i skoldagen. Bussresan dit, eller morgonens förtretligheter med småsyskon, hundpromenad och otäck gröt (tänk att jag tycker om havregrynsgröt nuförtiden?) lades liksom bakom mig och jag var närvarande. Ibland tänker jag att det faktiskt inte vore så dumt att ha en sådan stund varje morgon även på gymnasiet. Eleverna kommer ofta in med andan i halsen, på grund av att de försökt tänja på gränsen för hur länge en kan sova innan det blir seriöst tokbråttom, eller för att bussar och/eller tåg är sena och deras dagar är ofta långa och splittrade på många olika lektioner och aktiviteter. Att ges möjlighet att samla ihop sig en liten kvart om morgonen kanske skulle rädda hela dagen?


Själv tar jag, som bekant, min morgonsamling hemma. Jag går upp extra tidigt (jag skulle kunna sova en timme längre och ändå åtminstone inte behöva springa till jobbet) bara för att kunna ha den här lugna, stilla stunden. När jag väl får benen över sängkanten är jag effektiv; kläderna har jag ofta lagt fram kvällen innan (klart minskande av stressfaktor!) och medan jag tar en snabb dusch puttrar kaffet klart i bryggaren. Sedan sminkar jag mig (vilket är en tämligen enkel affär) och sätter på SVT1 eftersom jag gillar morronsoffan där. Så tidigt på morgonen (en stund före halvsju) serveras dessutom ett litet tvärsnitt av gårdagens händelser, via klipp från olika regionala nyhetsredaktioner.

Sedan sitter jag här i soffan. Fötterna på bordet och laptopen i knät. Jag brukar sitta långa stunder och bara se ut genom det stora fönstret utåt gatan... se på himlen och fundera... dricka mitt kaffe... notera hur grannens päronträd förändras genom årstidsskiftningarna... andas med magen... skriva lite... Morgonsamla mig. Helt enkelt. Inför dagen. En varsam mjukstart som alltid är lika viktig för mig. Och ibland ännu viktigare...

Hur samlar du dig inför din dag?

rtyuhjnmklögfd

Ja. Ungefär så. En dag i full paritet med gårdagen vad gäller intensiteten. Dock har allt naturligtvis ordnat sig med scheman och salar och lektioner och whatnot. The same procedure as every year, helt enkelt.

Förmiddagen ägnades åt lite speedplanering och sedan helt och hållet åt nya mentorsklassen. Under de tre kommande åren kommer de att vara Världens Bästa EKSA1/2/3. Så ere ba'. Vi presenterade oss för varandra och informerade och delade ut och pratade och skrattade lite och så gick vi helt enkelt hem och fikade på min altan och intervjuade varandra. Sedan gick vi tillbaka till skolan för utdelning av laptops och lunch och eftermiddagen var lektioner. Det rullar på. Jag känner fortfarande en viss stress men vet att när jag sätter mig i bilen på fredag, för att köra upp till Karlstad, så har jag järnkoll. Eller... åtminstone koll. Hyfsad.

När jag kom hemstapplande kunde jag glädja mig åt att den solitära solrosen slagit ut.

Resten av kvällen ska jag ägna åt Tomas Tranströmer och Caitlin Moran - fast inte samtidigt.

Och nej... jag såg inte Dallas igår. Har inte tänkt se det överhuvudtaget. Jag hoppas intresseklubben noterar detta. ;)

veckans bibliotek v 34

Mitchell Library, Sydney

idag: skolstart

Idag börjar det på riktigt riktigt! Skolan fylls av elever och alla dessa känslor av förväntan, osäkerhet, nervositet, glädje över att träffa kompisar, olust, föresatser och anspänning. Mitt arbete är att möta dem. Se dem. Tillsammans skapa ett innehåll i undervisning och lärande. Vilken resa vi ska göra tillsammans!

Oavsett vilka känslor en bär med sig och oavsett hur en har det utanför skolan så har eleven hos oss rätten att få mötas med respekt, få de bästa möjligheter att utveckla sin fulla potential. Få optimala möjligheter att lära och växa. Det är skolans uppdrag. Det är mitt uppdrag.

back in business

Jag. Är. Dödstrött.

Dagen har varit ett underbart kaos av rykten och felinformation och ändringar och obefintliga scheman och dubbla budskap och först när jag skulle gå hem - en timme senare än tänkt och de flesta - föll mitt schema på plats så att jag vet vilka lektioner jag ska ha i morgon. Jag har kånkat böcker och rensat en bokhylla och fyllt på samma bokhylla och druckit kaffe och träffat min nya rektor och bläddrat i papper och klurat på lektioner och skrattat och pratat med härliga, glada kollegor och förberett morgondagens första möte med en ny mentorsklass och träffat nya kollegor och en av dem ska bli medmentor med mig och jag har beställt material och haft ett par korta möten och varit på utelunch med Annhelen och mejlat en del med tidigare kollegor och letat efter grejer och klappat lite på min gamla laptop som stod och väntade på mig och tagit en kort lunchpromenad och jag har tänkt mycket på eleverna som kommer i morgon och jag har inte varit på Facebook (mer än toksnabbt för att kommunicera med två frånvarande kollegor) och det har jag inte varit för att jag inte fått utan för att jag inte hunnit och jag har delat lite information och idéer med min nya rumskamrat Kalle och vet ni... jag älskar det! Jag... JOBBAR!

Och när jag kom hem fixade jag färdigt ett par saker till mötet med nya mentorsklassen igår och av bara farten fixade jag en het tomatsås med lite sköna gröna saker i, som får utgöra stommen i veckans matlådor. Samt fyllde på en säck pellets i den därtill avsedda behållaren.

hålla fokus

Bra tips via Brian Kotts (yes... he's back!) på Twitter om hur en kan behålla fokus på viktiga saker. Tips lika bra för lärare som elever! Jag tror jag ska ta upp detta på en av mina första lektioner!

måndag - äntligen!

Idag börjar jag skolan. Nästan på riktigt. Riktigt på riktigt blir det ju först imorgon när eleverna kommer. Jag är lite nervös. Det har jag faktiskt bara gått ett sommarlov, egentligen. Det enda jag missat är några planeringsdagar. Ändå känns det som att komma tillbaka... som om jag varit borta länge och missat massor.

Visst - det har hänt en del. Vi har en ny rektor (som jag ännu inte träffat) och en ny biträdande rektor (som jag har träffat och arbetat tillsammans med tidigare, bara inte i den rollen) och några nya lärarkollegor därtill. Spännande. Men mest spännande blir ju ändå mötet med de nya ettorna, som alltså kommer i morgon. Mina nya mentorselever som jag ser mycket fram emot att möta!

Jag har sovit gott i natt. Väldigt gott - om jag bortser från en mycket verklig mardröm som fick mig att vakna upp genomsvettig och med tidernas hjärtklappning och en känsla av att det inte alls var en dröm. Men det var det. Det häftiga med drömmen var att jag, i drömmen, blev så vanvettigt, galet arg att jag vilt vrålande tog inkräktaren (för det var det det handlade om - en minst sagt ovälkommen, nattlig inkräktare i mitt hem) i håret och bokstavligen släpade honom i håret ut genom ytterdörren och kastade ut honom på gatan. Sedan vaknade jag och i den där första yrvakna förvirringen visste jag ju inte om det hänt eller om jag drömt. Egentligen var det det som var det läskiga - mer än drömmen i sig självt.

Just nu visar de upp en burk med mördarsniglar i SVT:s morronprogram och jag kommer att tänka på det jag noterade både i lördags och igår, när jag grävde och härjade i trädgården; jag hittade tre sniglar som kan ha varit mördardito. TRE (3). Antagligen har jag inte något som de gillar eller så är de inte särskilt frekvent förekommande i Byn? Däremot har jag en del sådana där sniglar som bor i fina små skal - de håller dock till i skrafset bland bergenian och gör inte mycket väsen av sig.

according to plan

Jomenvisst, serni. Jag har plockat två tunga säckar med fallfrukt - även en liten del av höstäpplena har släppt taget - och dessutom bråkat med en ny "rabatt". Rötter till kirskål och bergenia fyller jorden så massivt att jag knappt får ner grepen i jorden, trots att jag hoppar på den, och när jag sedan ska vända upp tuvorna så är frågan vilket som ska gå av först - min rygg eller grepskaftet.

Solen gassar naturligtvis och med tanke på hur sommaren utfallit, vädermässigt, så biter jag ihop och försöker tänka att det ändå är härligt med sol. Medan svetten forsar ner i ögonen så att jag nästan blir blind på kuppen. Lyckligtvis kommer rara grannen Fatima förbi en stund för att prata och höra hur jag tänkt kring huset (jag berättar att jag bestämt mig för att bo kvar eftersom det inte går att sälja...) och för att erkänna att hon och lilla sonsonen gått in i trädgården vid ett tillfälle och plockat varsitt sommaräpple. Jag säger att de faktiskt får plocka precis hur mycket som helst och från alla träden. Hon kontrar med att lova bjuda mig på en saftig äppelkaka.

Klicka HÄR så får du en stunds tidsfördriv!

Pratpausen med Fatima, i skuggan under ett av äppelträden, ger min rygg en välbehövlig paus och när hon gått vidare snyggar jag upp, lastar in ett antal säckar och kör bort till ristippen. Sedan kör jag hem och tar en helt underbar dusch. Äter en bit av gårkvällens paj och kommer på att jag ska testa om det eventuellt går att använda sommaräpplena till paj? Går ut och finner att fjorton (14) nya skitäpplen fallit ner från jävelträdet. Några av falläpplena är fina och jag plockar med dem in, tillsammans med ett par jag plockar från trädet.

Nu står pajen på svalning. Jag tror jag ska ta med den ut till Catharina, till fikat.

Min älskling ringer från sin mc-tur hem från Göteborg. Jag hoppas han kan ta hojen hit om ett några veckor, så vi kan se oss om på fina småvägar i trakten. Perfekt väder för hojåkning nu. Vilket tyvärr inte kan sägas om sommaren som varit.

Men... nu är det snart höst. Jag tycker om hösten. Den bär med sig löften om saker som ska bli. Och idag är det söndag. Jag tycker om söndagar också. De är lite långsamma och kravlösa. Lustfyllda och loja. Vilsamma.

Imorgon sparkar ett arbetsår igång. Med full kraft. Najs!

det omöjliga

Det verkar mer eller mindre omöjligt att komma mig ut och göra något i trädgården före klockan elva. Helst ska klockan bli både tolv och ett innan jag får tummen ur. Men å andra sidan... Vad gör väl det. Fuck you, Luther! Jag går väl ut i min trädgård när jag vill. Om jag ens vill.

Igår rensade jag rabatten på framsidan; en heroisk insats, faktiskt. Och belönade mig med att plantera något fint i krukorna som står på grindstolparna. Visserligen belönade jag mig först och attackerade rabatten sedan - men what the heck... Nu ska vi inte vara petiga.

Houttynia cordata "Variegata" - a k a "brokigt ödleblad" och så vinterhärdig murgröna

Idag är planen att först och främst plocka fallfrukt och lägga i säckar och sedan köra dessa till ristippen tillsammans med skrafset från rabattattacken. Om jag har någon ork - och lust! - kvar efter detta ska jag ge mig på en annan del av trädgården där jag tidigare rensat en rabatt i akt och mening att sedan låta denna bli gräsmatta. Tyvärr har jag missat att kommunicera detta till Olofs Trädgårdstjänst (som klippt gräsmattan med den äran, hela sommaren) och han har nogsamt klippt runt "rabatten" i stället.

En ringa andel av fallfrukten som ska plockas upp...

Efter detta är jag med all säkerhet fullständigt utpumpad och kan möjligen släpa mig iväg till Catharina för en kopp eftermiddagskaffe och därvidlag beundra hennes nymålade staket.

galna träd

Jag vaknar av att solen petar mig i ögonen. Envetet. Jag sträcker ut handen och sätter på radion och kollar klockan. Halv nio. OK. Jag kan kliva upp. Ligger och drar mig några minuter och lyssnar på ett program om minnesteknik. Kanske något för mig som kan missa att köpa saker som jag till och med skrivit upp på en lista? Drar på mig morronrocken och tassar över vita brädgolv.

Nere i köket får jag på kaffet och plockar ur diskstället medan jag väntar på att det ska bli klart. Brer ett par grova mackor med ost. Osten smakar nästan inget. Jag måste ha varit dement när jag köpte den? Bär ut till altanen en styck radio, How To Be a Woman, mobilen, en assiett med mackorna och så kaffemuggen. Kaffemuggen har varit med mig hos Mats i sommar och fick naturligtvis följa med tillbaka hit. Jag kan dricka kaffe i andra bra muggar också, men den har kommit att bli min särskilda morronkaffemugg och jag vågar inte chansa och börja arbetsdagarna utan den... ;)

Här på altanen är det alldeles lagom varmt och skönt. Jag ser på mina äppelträd och suckar tungt. Trädet med sommaräpplen är en sak för sig - av de äpplena kan jag äta lite och allt som rasar ner på backen får jag plocka ner i säckar och köra till ristippen. men de två andra träden... Jag struntade i att beskära dem. Tänkte att de nog tröttnat på att bära frukt och det tycker jag var en bra sak - vad ska jag göra med ett ton höstäpplen? Men... nu bär de frukt som om de vore galna. Det stora trädet som förra året bar två äpplen fullkomligen dignar av frukt. Grenarna hänger tungt och hotar att gå av (jag skulle i och för sig inte bli ledsen). Det andra likaså. Äpplen ser inte ut att vara några särskilt trevliga matäpplen ens. En och annan paj kan jag ju prova att baka på dem, men resten? vad ska jag göra med dem? Många vändor till ristippen blir det...

Kyrkklockorna har tystnat och jag lyssnar på Godmorgon, världen och dricker mitt kaffe i djupa klunkar. Tids nog tar jag tag i min dag. Just nu ska jag bara njuta.

måndagsklubb

Lördag. En bra kväll för måndagsklubb med härlig väninna. Samtal över paj med tomater (soltorkade och körsbärs-), ost (västerbotten och ädel) och svarta oliver. Rött italienskt. Altanen. Pratet flyter lätt medan augustimörkret lägger sig över trädgården. Inte en mygga. Men en hel del skratt och förtroenden. Det känns som... hemma.

att odla sin trädgård

No mercy. Oavsett hur vackert det är med stora fång vallmo så växer de på fel ställe och rabatten behövde en uppryckning. Ogräset behövde ryckas upp. Efter att ha ägnat mig åt allehanda avledande manövrar, som att åka till handelsträdgården och köpa växter till krukorna på grindstolparna och till Konsum för påfyllning av skafferi och visthusbodar så jag till exempel kan baka kanelbullar och skura badkaret, kom jag mig ut och gick lös på djungeln med företrädesvis en grep och sedan med kratta.

Det kändes som lite mer än bara en ren slump att såväl gamla kollegor som chefer "råkade" köra förbi, vevade ner bilrutorna och önskade mig "välkommen hem".

Nu ser det cleant ut. Alltför cleant. Jag ska åka tillbaka till handelsträdgården i morgon och tjacka upp mig på tre (!) nya pioner. Om de har några inne. Än är det sommarvarmt och det ska inte vara några som helst bekymmer att sätta dem.

Så har jag också dammsugit, plockat ur ett par lådor med kläder och plockat lite med mina inomhusväxter. Smsat och ringt och pratat med Mats ett par gånger, också. Det går ingen nöd på honom där han myser med dotter och måg och det är fint, det. Innan vi vet ordet av är det fredag! Fin Fredag!

Den självsådda, solrossolitären fick stå kvar!

Efter en skön och nödvändig dusch ska jag nu bara lata mig. Mycket arbete återstår, men det tar jag i morgon. Nu tänker jag kanske lyssna på lite musik och läsa. På altanen. Och lite senare laga en paj till Annhelen och mig.

Skön lördag på er!

gröna fingrar?

Lagom till advent köpte jag två orkidéer. En billig med en enkel stängel (typ 79:-) på IKEA  och en lite dyrare (typ 200:-?), med dubbla stänglar, i en blomsterbutik här i Byn. Jag är kvinnan som kan avliva kaktusar men jag närde ändå en viss, om än ogrundad, förhoppning om att jag kanske skulle få dem att blomma tills julen - ja, rentav nyåret? - var över.

Men vet ni... de blommar än! Efter nio månader! Så här fin är den dubbelstänglade:

Det mest fantastiska är ändå den billiga, enkelstänglade från IKEA. Looka här, då (som vi brukade säga när vi var små):

Den har skjutit upp en stängel till, som fullkomligen tokblommar! WOHOO!

Total neglect is da shit, alltså? I orkidéernas värld, dårå. Något annat kan det verkligen inte vara.

återsamling

Jag är här vid halvsex. Catharina smsar att hon är på väg. Jag hinner handla lite och slänga in medhavd packning i huset. Plockar ur kassar och en låda med kläder. Går en sväng i trädgården. Den enda rabatten är ett kaos av pioner, klätterhortensia och ogräs. Dessutom finns det plötsligt ett stort bestånd av härligt röda vallmoblommor där. Var kom de ifrån? Och så förstås årets solros. En klassiker. I morgon får jag reda ut begreppen, tror jag.

Sedan dyker hon upp. Vi pratar medan jag svänger ihop pasta, lax och bladspenat och äter i köket under fortsatt prat. Vi uppdaterar varandra på projekt vi vill arbeta med under hösten. Fortsätter ut på altanen i den ljumma kvällen, med varsin mugg kaffe och mera samtal.

För ovanlighetens skull dyker några myggor upp och vill göra oss sällskap. Så småningom kör C. hem. Hon vill hinna inom affären innan de stänger. Jag diskar och sätter mig en stund i tevesoffan. Smsar med min älskling som gör Göteborg i mysigt sällskap. Jag längtar efter honom och det kändes helt knas att köra åt det här hållet, när det är helg. Men nästa fredag vrider jag det rätt igen.

Nu funderar jag på att ta Paasilinnaboken Mats lånade mig och krypa ner under täcket. Det har varit en dag som gjort avtryck. Jag är trött.

biljäveln och räddaren i nöden

- En sa allri räkna ut'at, som Raskens Ida plägade säga.

Här hade jag tänkt sticka vid lunchtid, har packat bilen och tankat den full. När jag kommer till jobbet och slår av tändningen är det något som fortfarande väsnas i motorn och det liksom tystnar inte på flera minuter. Fylld av onda aningar försöker jag ringa till Mats men mobilen har ingen uppkoppling. Inne på mitt arbetsrum tar jag itu med telefonen och då visar det sig att Mats försökt ringa mig eftersom han sett att bilen lämnat efter sig en blöt rand när jag kört ut från gården.

Jag gick ut till bilen igen och ringde upp Mats för att få lite råd (ge mig en dator eller en mobil eller något kreativt projekt och jag löser det. Ge mig ett bilfel och plötsligt består hela handen av enbart tummar...). Under tiden öppnade jag motorhuven och kollade vattennivån. Inget vatten i kylsystemet whatsoever. Zip. Zero. Nada. Nothing. Jag fyllde på med över tre liter som liksom bara försvann. Gick in och tog frukost och gick sedan ut för att fylla på mer vatten. Då fanns åtminstone en bottenskyla i expansionskärlet... Jag fyllde på 1½ liter till och noterade att det inte längre rann undan.

Men läget är prekärt. Varför skulle detta hända just denna dag av alla jeffla dagar? När jag har typ 45 mils körning som väntar? Och Mats inte ska vara hemma? Fanfanfan.

Som tur är är min älskling något av en ängel. En skyddsängel. Så han har redan ordnat så att jag kan ta hans bil (han ska ju själv ta motorcykeln till Göttlabårj) och behöver alltså bara få hem Bettan till Skoghall igen. Måtte det gå. Jag får fylla på mer vatten (om det behövs) och så bunkra upp med vattenflaskor, just in case. Sedan får jag packa om och in i hans bil och så köra söderöver - något försenad. Men... jag kommer iväg! Min älskling är räddaren i nöden! Kudos till honom!

Och... damn you, Murphy!