nu har jag landat

Jag kör hemåt genom höstvackra landskap. Vägen kurvar sig mjukt och jag lyssnar på en ljudbok - Sing You Home av Jodi Picoult. Samtidigt som jag lyssnar låter jag mina tankar vandra de vägar de själva väljer. Lyssnar inåt.

August som disktrasa...

Väl hemma bär jag in mina saker från bilen. I morgon kväll ska jag ställa i ordning mitt arbetsrum. Men ikväll dricker jag te med fötterna i varma dunsockar. I mina lyktor brinner milda doftljus. Jag summerar min helg och samlar mig inför en arbetsvecka.

Söndagspromenaden

söndag, sol och småsaker

Lat morgon och långsam frukost. Kaffe. Alltid kaffe. En promenad innan solen kanske får för sig att försvinna. Och sedan packa ner alla mina pysselsaker i arbetsrummet. Jag lär använda dem mer hemma än här. Det är höst och lusten att greja brukar dyka upp då. Jag köpte på mig lite roliga tyger på IKEA igår, också. De ska få bli kassar och lite annat roligt. Kanske julklappar?

Jag tänkte förra året att jag skulle knåpa ihop ett litet lager som jag dels kunde ge bort från och dels sälja till sådana som tycker om att ge bort hantverk men kanske inte pysslar ihop det själva. Nu blev det inte ett sådant år. Men kanske en sådan höst?

lc

"Come down to my room
           I was thinking about you
           and I made a pass at myself"

(Ur Slaves of energy. Leonard Cohen)

You've gotta love this man.

haka på!

Nu, mina vänner... börjar det hända grejer.

Jag VET. Det är lördag. Det är helg. Jag är... öhm... ledig (är jag någonsin det, i det yrke jag valt och som jag älskar?)... men hur ska jag kunna motstå när mina elever arbetar, lördagen till trots, och uträttar underbara saker..?

Kolla här, bara...

små ärenden - och sushi!

Nästan hela dagen har gått åt till att göra små ärenden. Köpa te (lapsang souchong) på vad-det-nu-heter på MittiCity och en svart tröja på Indiska. En förpackning timers på Clas Ohlsson. Värmeljus och doftljus på IKEA. Ett par jättefula duntofflor, också. Fula men förhoppningsvis varma och goa att ha fötterna i, när jag lägger upp dem på mitt soffbord ruggiga höstkvällar.

Bäst av allt: äntligen sushi! Det var alltför längesedan. Visst, jag kan laga dem själv men det är så gott och enkelt när någon annan gör dem. Som ett bra take-awayställe, till exempel. Väntetiden kändes positiv - inga färdiga att bara plocka ner i en låda. De var nygjorda när jag hämtade upp dem. Och... goda.

Me happy!

under ytan

Orden finns där.
Hänger i luften.
De måste plockas ner och användas.
Rädsla och tvekan måste besegras.
Ett pris betalas.
Jag är inte rädd.

Onwards! Upwards!

i've got the blues

Johnny Winter var ändå en ganska positiv överraskning. Han stod ju t o m upp och framförde ett par korta nummer. Mest förvånad är jag nog över hans röst, att den håller såpass bra. När de fått ordning på ljudet vill säga. Först hördes i stort sett ingenting. Och han hade ett bra coverband med sig. Med cover menar jag ett band som täckte över hans svagheter så att helheten blev bra. Allt som allt var det ett skönt sväng, men frågan är om inte förbandet, Alabama Lovesnakes, var behållningen - förutom att ha sett en legend, då.

Kolla! Han står upp!

Efter spelningen drog vi oss, på sällskapets önskemål, till ett biljardställe som heter Tables och det coolaste med det är väl att de delar ingång med Svenska Kyrkan, vars ljusskylt är betydligt mer synlig än ställets... Innan vi lämnade Nöjesfabriken såg jag en man som kan, eller inte kan, ha varit en av mina favoritbloggare. Det kändes som att vi fick ögonkontakt, men jag fegade för att gå fram och fråga. My bad, kanske?

Ganska skönt att sedan komma hem och ta ett stilla glas vin, för den som varit kvällens chaufför (läs: jag).

a friday state of mind

Fredagar. Fina dagar. Känslan av Fredag genomsyrar hela mig. Good hair-day. Trivsam FinFredagsfika med kollegorna. Gott kaffe och goda frallor. Pratar fredag med eleverna. Vi blickar tillbaka på veckan som varit. Har vi lärt något? Vad? Hur? Det ligger en förväntan i luften.

För de flesta av oss är den förväntan något positivt. Vi ser fram emot helgen. Men jag vet att denna förväntan för några kan vara något helt annat. En bävan snarare. Vetskapen om att helgen inte blir något varmt och gott och fint. Att det enbart är en plågsam transportsträcka till måndagen då en får gå till skolan igen och uppleva ett relativt lugn, en relativ trygghet.

I samtalen med eleverna får jag aldrig, aldrig förutsätta att helgen med nödvändighet är en bra sak. Och det alldeles oavsett hur mycket jag än kan se fram emot den själv.

Längtar ut ur de lysrörsupplysta, lite kvava rummen, till brinnande träd, flygande moln och hög, krispig luft. Till slät asfalt och full tank. Till närhet, värme och blues.

A room with a view. 2012-09-28

finfredagsfunderingar

Regeringen har tillsatt en jämställdhetsutredning, som ska utforska huruvida män diskrimineras på olika områden i vårt samhälle. Det tycker jag är en bra sak. Ett jämställt samhälle ska vara just... jämställt. All form av diskriminering ska minimeras - allra helst elimineras. Män ska inte missgynnas i exempelvis vårdnadstvister eller någon annanstans.

Det som får mig att reagera är mannen som ska leda utredningen och som nu sitter i tevesoffan och säger att den svenska skolan har underlevererat till hälften av den svenska befolkningen. Sedan säger han att pojkar har lägre betyg, generellt, och att man ska undersöka varför. Hans första mening ger mig känslan att han redan har bestämt sig för svaret?

Att pojkar har lägre betyg, från grundskolan och uppåt, och därmed har svårare att komma in på högre utbildningar osv. är redan känt. Vad det beror på är en viktig sak att ta reda på och göra något åt. Men beror det på strukturer och attityder som skolan behöver hjälp att få syn på? Ja, kanske. Så kan det vara. Men... när en säger att skolan har underlevererat låter det mer som att den mer eller mindre har negligerat sitt uppdrag. Rakt av. Inte att det kan finnas andra samhällsstrukturer och attityder som ligger utanför skolans område och som spiller över och som skolan då borde överkompensera för? Men hur jämställt är det - gentemot exempelvis flickorna? Ska de än en gång puttas undan till förmån för pojkarna - när debatten om de bullriga pojkarna som tar all plats och de tysta flickorna som trängs undan och får mindre av lärarens uppmärksamhet nyss har tystnat?

Eller så är det bara jag som hör detta?

Hursomhaver är det Fin Fredag idag! Jag ser blå himmel, en god arbetsdag och ikväll blir det blues och ös i gott sällskap!

man blir tokig om man inte har någon att vara med

I min klass i svenska är det dags för Il Grande Finale när det gäller muntlig presentation. Tidigare har eleverna gjort Sommarprat (med musik, förstås!) och spelar nu in dessa med hjälp av Soundcloud. Vi har arbetat med retorik och argumentation.

Och nu ska det alltså tränas att hålla ett "slutligt" framförande över ett givet tema, sådär som man inte bara kommer att göra vid det nationella provet så småningom utan också vid en hel mängd andra tillfällen i skolan och arbetslivet.

Temat är vänskap och som uppvärmning har eleverna skapat en gemensam inspirationslista, där var och en har fått leta upp och bidra med tänkvärda, roliga eller fina citat om vänskap. Jag började med citatet som också är titeln på det här blogginlägget, ur John Steinbecks Möss och människor - en fantastisk bok om en lika fantastisk vänskap. Vi har också högläst tillsammans (helt suveränt... även i en grupp om typ 30 16-åringar...) ur Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött, Doris Lessings Rufus och Bengt Ohlssons Den där lilla stunden av närhet. Vi har samtalat om vänskap, vad är vänskap, hur kan vänskap se ut, vad är en verklig vän... Och vi har tittat på lite youtubeklipp med musiktexter eller teman som allvarligt eller roligt vis handlar om vänskap:

Om en vecka får vi se resultaten!

hur eller hur...

Jag tar min ilska och besvikelse och lägger den åt sidan. Jag kan inte påverka avtalet men jag kan bestämma hur jag ska reagera på det och jag tänker inte grotta ner mig i det. Jag inser bara att jag har ett av världens roligaste, och i relation till min utbildning, erfarenhet och professionella kompetens sorgligt underbetalda, jobb. Idag är en ny dag.

Jag och en kollega samtalar om det flippade klassrummet. Hen gillar inte konnotationerna kring det "flippade". Tycker att det ger vibbar av något smått utflippat. I viss mån kan jag hålla med om det och så försöker vi komma på något som låter bättre, men vi hittar inget vi riktigt kan känna oss nöjda med. Upp-och-ner-vänt, till exempel, fungerar ju inte heller så bra. Det ger en känsla av kaos - och det är totalt missvisande. Så jag fortsätter att kalla det "flippat".

Vi diskuterar också eventuella lärandevinster. Kollegan tycker att när hen pluggade så var det visserligen en bra sak att i förväg ha läst in aktuell kurslitteratur innan föreläsningarna, för att hen då upplevde en ökad förförståelse. Å andra sidan fanns det sådant i texterna som var svårt och som hen kände kunde göra att lärandet under inläsningen inte blev så effektivt. Jag tänker att läsning av texter, att se en filmad genomgång (kanske både en och fyra gånger) eller liknande att ta till sig innan en lektion både skapar förförståelse och en möjlighet att sedan veta vilka frågetecken en vill ha uträtade när en väl möts i klassrummet. Dessutom kan en gå hem efteråt och se det igen - och fethaja.

Så där håller vi på och pratar med varandra, kollegan och jag. Vi har ett bra pedagogiskt utbyte av varandra. Tipsar varandra om uppslag och idéer, lektionstips, appar och allt möjligt. Peppar varandra och dricker kaffe. Möjligen surar kollegan, lite kollegialt sådär, över att mitt Dropboxkontos lagringskapacitet ökar galet mycket. Men hen kan invitera resten av skolans elever om hen vill! ;)

Sa jag att jag gillar den där kollegan?

tomas, nu igen...

Trädet och skyn

Det går ett träd omkring i regnet,
skyndar förbi oss i det skvalande grå.
Det har ett ärende. Det hämtar liv ur regnet
som en koltrast i en fruktträdgård.

Då regnet upphör stannar trädet.
Det skymtar rakt, i kalla nätter
i väntan liksom vi på ögonblicket
då snöflingorna slår ut i rymden.

(Ur Den halvfärdiga himlen. Tomas Tranströmer)

(A Room with a view. 2012-09-27)

Vissa dagar är liksom mer poesidagar än andra...

de här mornarna

Tysta, fina. Kaffedoftande. Sakta kommer dagsljuset. Långsamt startar jag mina dagar. En stund av här och nu. Och inget annat. Dyrbart.

Det här är inget annat än en Bobmorgon.

NÄR EFTERTEXTEN RULLAR HAR ALLA GÅTT HEM UTOM DU

Kort filmsvit i sommaren.

Så kliver vi äntligen in i filmen

kliver på fullaste allvar så ända in i ja jävlar.

Tiden som föregick var lång.

då vi envisades med gräsbitartron

att filmen endast var svartvit

och platsen nödvändigt svart som en jord.

Men nu sägs att filmen är färg,

jorden rund som en vinande boll

och att vi var och en

fick vår egen huvudroll.

Att detta inte längre kan negligeras.

(Ur Här ligger jag och duger. Bob Hansson)

skämskudde till bägge lärarfacken

Den kan de stoppa någonstans.

Snacka går ju, men när det kom till verkstad var de direkt pinsamma.I normala fall är lärarna uppdelade på två fackförbund. Men att döma av flödet på Twitter och Facebook står vi enade ikväll. Enade i vår besvikelse över de som ska vara våra företrädare och som nu kört en alltför stor del av sin trovärdighet i botten.

tempus fugit

Vilken dag jag haft. Just som jag hoppades och planerade blev det ett positivt mottagande av det första uppdraget i Pay-It-Forward-projektet. Nu har de till måndag på sig att tänka ut och utföra sina goda gärningar och förstås dokumentera dem i både ord och bild. Jag är sjukt nyfiken på vad de tänker ut och gör! Spännande ska det också bli att sedan få höra hur de upplever det att använda Dropboxen.

Dessutom tog jag tjuren vid hornen och gjorde en lååång VoiceThread-slide till klassen i filosofi. Jag märker på lektionerna (som idag, till exempel) att några inte pallar läsa de avsnitt jag ber dem förbereda sig inför lektionerna med. Det är synd för om de har läst texterna innan vi träffas har de både en viss förförståelse, känner igen det vi arbetar med och kan ställa frågor kring det de tycker är svårt. Men kanske blir det lättare om jag kör en genomgång à la flippat klassrum, istället? Bilderna är enkla och inbjuder till anteckningar, om man vill, och slideshowen kan ju ses om och om igen, om en så önskar.

Och så har jag ju hunnit med goda samtal med kollegor, vara med på ett elevvårdande möte, fundera lite inför nästa veckas APT och styra lite med annan planering. Fullpetat! Roligt!

tänd ett ljus

Det är lite småruggigt nu. Inne, alltså. Det är för att jag är lat och möjligen också en smula... ekonomisk. Det känns inte som att jag vill brassa på för fullt med eldandet när det fortfarande är september. Och så ska jag ha tid och ork att kånka ner fyra pallar pellets i källaren också. Kanske att jag beställer hem det nästa vecka? Jag har ju redan nu pellets så jag kan elda, men ju längre jag väntar med att elda på för fullt ju längre räcker förrådet...

Hellre drar jag då på mig en skön tröja, goa sockar och tänder några värmeljus. Dricker hett kaffe och ser på teves morgonsoffenyheter. Ser ut genom fönstret och konstaterar att fönstren är i akut behov av putsning. Det stora och det lilla möts i mitt huvud.

Samlar mig inför en arbetsdag som jag tänker ska bli en bra en. Ser fram emot bra samtal med kollegorna, goda möten med eleverna och ett nytt steg i Pay-It-Forwardprojektet med en av mina klasser i engelska. Jag tänker också hinna med att ha lite framförhållning inför resten av veckan, och början av nästa.

Onsdagar är bra dagar. Onsdagar är också min och sköna vännen och kollegan Ingrids nya dag för pedagågisk promenad, men just idag måste jag ställa in eftersom jag har ett möte då. Om vädret håller vad det ser ut att lova kanske jag tar mig en promenad efter jobbet i stället.

Nu: kaffe och lite omvärldsuppdateringar med hjälp av några intressanta bloggar och twitter.

digitalisera mera!

Tisdagar, alltså. Tänk att jag ett tag tyckte de var veckans vidrodag. Nu gillar jag dem! Den här tisdagen var inget undantag. Fullpetad med arbete av den goda, roliga sorten! Inte har jag bara stretat vidare med att initiera eleverna i Dropboxanvändande. Nu har jag dessutom introducerat SoundCloud i en klass, där de snarast ska få tillfälle att använda det genom att spela in sina sommar/höst/vinterprat och länka. Imorgon ska jag visa detta eminenta program till resten av eleverna jag jobbar med.

Jag borde ju ha lärt mig nu, men det är ändå förvånande hur lite de allra flesta av eleverna (och lärarna..?) vet och kan kring den här sortens användning av sina bärbara datorer. Och det finns så mycket mer att använda sig av. Sådant som gör våra datorer till vassa digitala hjälpmedel i både undervisning och lärande. Själv använder jag VoiceThread mycket, för flippandet, och ska nu lära mig en vettig pc-motsvarighet till iMovie. MovieMaker finns ju, men jag vill hellre arbeta med något ännu enklare (läs: snabbare att fixa filmer etc med). Jag vet... det lär sluta med att jag köper mig en padda. Jag vet.

När jag kom hem låg det böcker och väntade på mig i brevlådan. Paketet var alldeles uppblött i kanten men innehållet hade lyckligtvis klarat sig. Tillsammans med de böcker som damp ner i slutet av förra veckan ser nu min mest akuta att-läsa-hög (jobblitteratur oräknat) ut så här:

Härligt, eller hur?

Och eftersom det är den tiden i månaden reglerade jag mina ekonomiska mellanhavanden med omvärlden. Så är det gjort. Nu kan jag slappna av en månad till. Begrundandes detta ska jag nu laga mig en kanna hett te, tända lite mysiga ljus och krypa ihop med laptopen, filt och kuddar i soffan och skriva lite. Idén i mitt huvud tar sakta en mer fast form.

veckans bibliotek v 39

José Vasconcelos Library, Mexico City

nej, nej... inte behöver vi feminismen, heller...

Det är ju bara hundra år tills vi är jämställda, vad gäller löner, till exempel. Så vad bråkar de om de där feministerna, egentligen? Aldrig är de då nöjda...

100 år av eftersläp...

i'm a rainy day woman

Jag gillar regn. Det är det inte så många som gör. Det är nog inte så många som minns Lena-Maria Gårdenäs, heller? Hon var med i en grupp, för en smärre evighet sedan, som hette just Rainy Day Women. Därefter Lena-Maria & Sweet Wine. Gifte sig med Dougie Lawton (som bl a spelat med Jerry Williams... så där tappade jag den tråden...). Och just nu när jag kommer att tänka på henne, via de tankebanor och synapser som bara är mina egna, måste jag ta reda på vad det blev av henne sedan... Så jag gör som jag brukar (vad gjorde vi innan google fanns?) och kollar. Hon är numera omgift, har lämnat musikbranschen och jobbar med att översätta dubbmanus till bl a tecknade filmer.

Men annars när jag tänker regn och musik tänker jag ofta Purple Rain (Prince), Shelter From the Storm (Dylan) och den här, med världens absolut bästa Ferry:



Det regnar alltså ute. Rejält. Och har så gjort hela natten. Tur jag har ett stort paraply, då. Jag måste komma ihåg att ta hem mina gummistövlar till helgen, också. Och den gula regnrocken...

Nu ska jag fylla på min stora kaffemugg, kolla lite nyheter på teve, njuta tända ljus och samla ihop mig inför veckans kanske mest intensiva arbetsdag. Dock har jag och tisdagarna fått en betydligt bättre relation, den här terminen. Det är ännu en bra sak.

Och det där med regnet... gäller ju särskilt om jag får vara inne och kika ut...

digitaliseringen går framåt

Idag har jag inviterat de flesta av mina elever till Dropbox. Där ska vi lägga uppgifter och arbeten så att de hela tiden är tillgängliga för oss. Lätt tillgängliga. Jag är trött på att det ska ta en smärre evighet att ladda upp dokument i våra virtuella rum, som ett otal elever sedan ändå inte kan komma åt av olika skäl. Nu får det bli så här, i stället. Lärplattformen kommer jag att använda till att föra närvaro, skicka mejl och lägga upp viktig information som snabbt behöver komma ut. Den delen fungerar nämligen bra. Oftast...

Dessutom vill jag visa eleverna vilka möjligheter som finns att tillgå, och som är så lätta att använda. Det är en del av mitt uppdrag, som jag ser det.

Ett moln att mötas i!

integritet?

När jag började blogga, för 12-13 år sedan (fast då hette det inte blogg utan "dagbok" - och min låg på... Lunarstorm - låst), var min tanke enbart att skriva. Skriva för mig själv. På den tiden var det väl max fem personer som läste det jag skrev. Sedan flyttade jag ut mitt bloggande till blogspot och plötsligt var det fler människor som läste. Men fortfarande inte de som stod mig närmast - varken familj eller nära vänner. Det kändes bra så. Även de vänner som visste att jag bloggade brydde sig nog inte om att läsa. De antog nog att jag mest skrev om hur jag satt i soffan och drack kaffe (och det gör jag ju också...). En del tror det fortfarande. So be it.

Men det som nu börjat hända är att kollegor läser bloggen. Kollegor och till och med en och annan chef. Det känns både väldigt roligt och väldigt... skumt. Hur personlig kan jag vara? Hur fri i mitt uttryck? Kan jag skriva att jag tycker det är vanvettigt stressande att lägga en hundrapoängskurs på en termin (med nationellt prov redan i slutet av november) även om rätt antal timmar är utlagda? Kan jag raljera med saker som händer på jobbet? Kommer eventuellt läsande kollegor att läsa in saker i mitt liv som kanske inte finns där, bara för att jag är för kryptisk i mitt skrivande, eller kanske inte ens skriver om mig själv alltid, utan reflekterar mer allmänt?

Jag har tänkt på det här ett tag, och det har tydligen andra också.

Men än så länge fortsätter jag som jag brukar. Försöker att inte censurera mig mer än annars. För det gör jag ju. Censurerar mig, alltså. I allt jag skriver tar jag alltid hänsyn till mina barn, nämligen. Vare sig de läser eller inte ska de veta att jag inte någonsin vill göra dem obekväma. Det är nog faktiskt den enda egentliga hänsyn jag tar. Den och så lite vanlig allmän hyfs och respekt, förstås. Gentemot såväl andra som mig själv.

ingen människa är en ö

Vi behöver varandra. Är avstånden för stora bygger vi broar. Mellan oss spinner vi fina trådar som varken tid eller rum kan trötta ut - om vi inte vill. Av närheten till någon annan får vi värme och i samtalen hållfasthetsprövar vi våra tankar och idéer. Skapar nya. Delar drömmar och väver visioner. Uträttar.

No man is an island.

kvällsmatsdags

På ön var möjligheterna till internetuppkoppling ganska kassa. Telefonerna fungerade, men det var värre med det mobila bredbandet.

Däremot fanns det gott om kantareller! Matilda hittade ett helt gäng, som Jenny rensade. Tanken var att vi skulle äta dem i en omelett till frukost idag men så hungriga var ingen av oss och då gav de rara barna kantarellerna till mig. Det blev en härlig kvällsmat som jag just avnjutit medan jag ser på ett program om Muhammed (SVT2). Strax blir det en stor mugg hett te, också. Jag ska bara hänga en tvätt först. Och sedan sitta här i soffan och se ännu ett av de där superfina naturprogrammen som SVT2 sänder på söndagskvällarna. och efter det är det Babel. Fullpetat, alltså!

familjen [the extended version]

Jag färdas hemåt under tankar och känslor. Lyssnar på Linwood Barclays Fear The Worst. Tänker. Saknar redan. Längtar. En helg så totalt fullpetad av den nära familjen - mina barn och Mats - och den utökade: syskon, kusiner, fastrar, barn, barnbarn och till och med ett litet barnbarnsbarn och alla andra fina. Nästan två dygn av intensiv samvaro och sedan komma hem till tystnaden. Det vita stilla Huset.

Det tar tid att ställa om mig. Ställa saknaden och längtan på vänt. Se fram emot en fin höst med mycket mer av närhet och samvaro. Av kärlek. Från, till och med mina närmaste.

Fredagskväll... alla mina älskade ungar samlade!

la famiglia...

Lagom bullrig familjefrukost. Kaffe. Småkusiner. Planer för dagen. Handla seafood. Vänta på regn.

Life is good.

att vara ett irritationsmoment för somliga...

... är så totalt värt det! ;)

vad är en skolpolitiker?

Lektion i svenska. Vi arbetar med muntliga framställningar och eleverna får en till synes enkel uppgift att göra en framställning kring sin utbildning och skolan och rikta sin framställning till helt olika mottagare. Det kan vara förskolebarn, nior, föräldrar på föräldramöte osv. Några får i uppgift att tänka sig en skolpolitiker (i största allmänhet, alltså) som mottagare. En lite utmanande uppgift jag lånat ur en lärobok.

Alla sätter igång med att tänka, skriva ner stolpar osv. Energin och entusiasmen är påtaglig (ja, det är en härlig grupp!). Men när jag går omkring upptäcker jag att några ser helt frågande ut. Jag tar ögonkontakt med en av dem och han undrar: "Vad är en skolpolitiker?". Jag ser att de andra, som också sett vilsna ut, lyssnar uppmärksamt. Så jag frågar om det är fler som vill veta vad en skolpolitiker är. Och det är det! Det handlar om elever i gymnasiet och Komvux...

Alltså... fatta läget jag hade där! Zlatan mot obevakat mål, ungefär... Tjoho!

Men jag är snäll, jag. Sa inget av det jag kunde sagt om skolpolitiker (eller skolpolitik), såväl i allmän- som synnerhet. Utan redde ut begreppen lugnt och fint och vi kom att tala om hur de som kanske inte har en aning om vad varken elever, lärare eller rektorer gör om dagarna ska vara de som ändå bestämmer över och styr vår verksamhet genom att sitta tungt på resurserna därtill. Och att en skolpolitiker kan vara en person från vår egen lilla kommun, hela vägen upp till Herr Glugg, himself. Men det där sista sa jag inte. Jag sa "vår utbildningsminister, Jan Björklund" i så neutral ton jag förmådde. ;)

Men vi var rörande eniga om att det ändå är konstigt att de som har makten över vår vardag och vårt arbete på det viset, inte hälsar på oss oftare för att berätta om sin vardag och sitt arbete och då också kunde få veta hur vi jobbar! Hur undervisning och lärande går till och hur förutsättningar för detta kan optimeras på olika vis.

Så, skolpolitiker... hos oss har vi öppna dörrar. Rakt in i undervisningen. Kom och presentera er. Lär er vår verklighet! Visa oss er!

solen i karlstad

Långsamt morronkaffe i älsklingens kök. Ute: knallblå himmel och sol. Väder som gjort för en roadtrip. Inte hojen den här gången, utan fina, fina SAABen! Vi riktar kylaren mot Ljungskile och decenniets släktträff på Ulvön. Stora och små kusiner, barn, respektive, ett par fastrar, något barnbarn i dagarna två. Vi har hyrt stugor och bastuflotte och en gemensamhetslokal och ska bara vara tillsammans i lugn och ro. Alternativ stoj och stim.

Det blir Fint!

starstruck

En del bilder behöver inga kommentarer...

en annan it-bubbla?

Dagens pass är väl förberett. Jag ska visa mina elever ett par knep hur man också kan använda sin dator - för inlärning och för att visa vad man kan!

Det pratas mycket om IKT i skolan, och på många håll görs det dessutom mycket spännande. Även hos oss har varje elev en laptop som ett självklart arbetsredskap. Men vad har de dem egentligen till? Är de bara en slags dyra kombinationer av kollegieblock och pennor - med surfmöjlighet? Vet de vilka möjligheterna är? (Vet alla lärare det?)

Vad hjälper det med laptops och iPads och skolappar och hej och hå om eleverna inte använder det fullt ut - i sitt lärande? Eller... vilket jag ofta har anledning att fundera över... inte har vana att arbeta digitalt när de kommer upp till gymnasiet, eftersom de resurserna inte finns där de kommer ifrån? Dessutom... den här digitala generationen... de "digitalt infödda"... om de inte ens kan bifoga en fil till ett mejl... om de lägger ganska mycket tid på facebook... om de behöver min hjälp att installera och använda en del program... jag som hör till den generation som verkligen anses vara frånåkt... ja, då kan en undra om det helt enkelt är så att det i skolans värld handlar om en IT-bubbla - om än av annat slag än den vi såg för något decennium sedan?

Det är där skolans roll blir så viktig. Att fostra in eleverna i ett seriöst användande av de digitala redskapen. Och då blir lärarens roll synnerligen avgörande - kan vi det som behövs för att utnyttja dessa verktyg? Ges vi alla möjlighet att lära oss det? Vågar vi? Vill vi?

lovande

Tidig, lite kylig morgon. Jag värmer mig med en mjuk sjal, hett kaffe, tända ljus och ett sms-samtal med Jenny. Ett long distance call. Ser ut genom mina fönster, ut mot en himmel som är klar och molnfri. Vinden ligger still. En bra dag för arbete och en lång resa norrut, mot mer värme.

the big sleep?

Efter att ha varit på föreläsningen på biblioteket (Strindberg... där har ni en tidig flummare), handlat lite och lastat in i kylen sjönk jag ner i soffan för att slökolla på teve en stund. Ett long distance call. Och plötsligt föll Den Stora Tröttheten över mig. HUH så galet spyfärdigt trött jag blev med ens. Frågan är om jag ens kan ta mig i säng, via tandborsten?

Jag samlar mina krafter med hjälp av lite Leonard. En gammal, gammal favorit från Death of a Ladie's Man...

flippat

Jomenvisst flippar jag mitt klassrum. Så det står härliga till! Åtminstone ett par, tre av dem. På sikt vinner jag tid på det, men det kräver ju också en del planering... Och allt flippande behöver verkligen inte handla om att en knåpar ihop egna filmer. Det finns så många bra, proffsiga och föralldel också roliga som andra redan har gjort. Men jag har lagt upp ett par slideshows med hjälp av VoiceThread så här långt, och har planer på lite annat också. Därutöver finns en massa tillgängligt på UR.se och på sli.se (dit jag skaffat konton åt en del av mina elever så att de kan ta del av allt strömmat material) samt på Youtube, som jag gladeligen utnyttjar för mina syften. MOAHAHA...

Flippandet behöver ju faktiskt inte handla om film- eller bildmaterial överhuvudtaget. Det kan ju handla om att läsa ett avsnitt, fundera över en fråga, lyssna på ett radioprogram eller en uppläsning eller något annat som vi sedan bearbetar tillsammans under lektionstid. Och det, mina vänner... det är det som sparar massor av tid! Lektionstid! Eleverna tittar, läser och funderar (och föräldrarna får en möjlighet till inblick i vad vi håller på med) och sedan har vi gott om lektionstid att reda ut begreppen och skaffa oss förtrogenheter och färdigheter av alla de slag. Att lära.

Dagen idag blev alltså lite lång för att jag behövde sätta ihop en grej som jag släpper direkt efter morgondagens lektion så att eleverna kan bekanta sig med hur man kan lägga upp ett argumenterande tal, innan vi börjar arbeta med det tillsammans på tisdag. Men jag är nöjd med resultatet och jag hann hem och äta lite nu, innan jag tar mig en promenad bortåt biblioteket för att se hur det egentligen låg till med Strindberg och konsten.

what's your superpower?

I mitt utökade* kollegium finns det några eldsjälar jag beundrar (sådär lite lagom... inga hjältestatusar...) särskilt mycket. Inte bara har de mycket kloka tankar utan dessutom en hel massa pedagogiska idéer och uppslag. De reflekterar och dokumenterar kontinuerligt kring elevers lärande och utveckling. Deltar i SETT och BETT och EdCamps och Skolforum och Biblioteksmässan och de flippar och twittrar och bloggar och skriver artiklar och böcker och håller föreläsningar och hänger med i, och har synpunkter på, skoldebatten oavsett det gäller löneutveckling eller skolreformer och de chattar och ligger i framkant när det gäller digitala hjälpmedel och läser böcker och tidningar och tränar och spelar gitarr och reser och jag vet inte allt.

Jag tänker inte fråga hur de orkar, för jag vet av erfarenhet att orken brukar räcka till om en brinner tillräckligt för något. Men hur hinner de? Är de alla singelmänniskor utan barn, som dessutom råkar ha fått antingen ett dygn med fler timmar än oss andra eller ett i det närmaste obefintligt sömnbehov?

Ja, jag är lite avundsjuk. För jag skulle också vilja hinna med allt det där. Det är ju så roligt! Jag hinner mer än många andra, det vet jag, men det har ett pris. Mina arbetsdagar blir långa och jag är trött på kvällar och helger. Behöver dem så väl för att bara ladda om. Och då har jag ändå vuxna, utflugna barn och en särbo vilket ju innebär att jag i stor utsträckning råder över min egen tid...

Eller så är det mer snack än verkstad? Hmm... Hur eller hur - tillsammans inspirerar de mig massor! Och jag ska åtminstone gå på en föreläsning ikväll, om Strindberg och hans konst. Sedan får jag nog gå hem, dricka lite te och lägga mig direkt...

*dvs kollegiet på min egen arbetsplats, andra skolor i kommunen, vänner som är lärare och hela det skolnätverk som jag möter ute i det Gibson kallade cyberspace, men som också i högsta grad är en del av det verkliga livet...

[s]kura skymning

Går hem från en bra arbetsdag, med lätta steg. Gör verklighet av något jag tänkt väldigt länge och lagar pannkakor till middag. Gudagott! Slår mig ner i soffan och liksom bara är, en stund. Älsklingen ringer och vi pratar en liten kvart och när vi lägger på har mörkret hunnit börja falla på allvar. Jag reser mig ur soffan för att tända några ljus lite här och var. Kommer ut i köket och ser middagsdisken och fixar undan den. Tänker att jag ska hämta en sak i badrummet och passar på att putsa av lite där. Går genom hallen och hänger upp en jacka och rättar till lite. Så har jag plötsligt städat, också. Tänder resten av ljusen och landar åter i soffan.

Tänker på arbetet. Men bara lite. Mest tänker jag på att jag lyckats skapa ett synligt mönster i vårt arbete och det gör mig glad. Vi arbetar med skönlitteratur istället för traditionella läroböcker, vi arbetar med muntliga framställningar och retorik och vi för samtal kring semantik. Just så som tanken är. Dessutom blir jag allt vassare på att verkligen använda de digitala hjälpmedlen - och tar nu steget att också ge eleverna möjlighet att bli det.

Sådant tänker jag på.

En fin sak i mitt kök!

veckans bibliotek v 38

National Library of Finland, Helsinki

tisdagsfundringar II

Sanningen finns på marken

men ingen vågar ta den.

Sanningen ligger på gatan.

Ingen gör den till sin

(Ur Air Mail. Tomas Tranströmer)

tisdagsfundringar I

Jag har på sistone funderat mycket kring småstäder. Och kommit fram till att jag tycker om dem. Väldigt mycket. Jag tycker om stora städer också. Riktigt stora som exempelvis New York och Amsterdam, eller kanske som Stockholm. Men jag nöjer mig med att besöka dem. Bo vill jag hellre göra i en liten stad. Kanske rentav i ett sådant mellanting som Byn är - för stort för att kallas "samhälle" och för litet för att kallas "stad". En slags gränsland, alltså. Där trivs jag.

Det stilla livet. Det tysta och lugna. Det vill jag ha. Det har jag.

Annars är det tisdag. Och det känns okej. Jag har förlikat mig med med tisdagarna. De brukar vara alldeles vettiga, faktiskt.

ett moln av ljud

Jag har upptäckt ljudet i slutet av tunneln!

no more fulkopior

YES BOX! Efter att ha droppat några böcker i veckan klämde förlaget plötsligt till och skickade resterande 22 exemplar i en enda sändning så att vi nu har en full klassuppsättning. Bra. Utmärkt, rentav. Då slipper jag göra några fler fulkopior. Och eleverna får den oändligt mycket skönare läsupplevelse som en Riktig Bok ger, jämfört med slankiga pappersark som lossnar från häftklamrarna och börjar leva sitt eget liv.

Att en sedan i ett annat steg skulle kunna läsa böckerna elektroniskt VET jag, men vet ni... det slår inte heller upplevelsen av en bok. Tyngden i handen, doften av trycksvärta och prasslet av papperssidor som vänds. Jag vill ge eleverna möjligheten att läsa old-school-böcker också. iPads och appar och fan och hans moster är inte lösningen på allt - de är delar av en helhet.

förflyttning i tid och rum

Jag har märkt att när jag läser dokumentära skildringar med tydliga tidsmarkörer, eller med starka, negativa upplevelser, så förflyttas jag i tanken till samma tid och reflekterar över hur mitt eget liv såg ut vid den givna tidpunkten.

Det hände när jag läste Jonas Gardells Torka aldrig tårar... (jag vet att det är en roman, men kom inte och säg att den inte också har stark förankring i verkligheten...) och fick fler än ett skäl att fundera över både åttiotalet och mina egna livsval. Och det hände för ett par dagar sedan medan jag mer eller mindre sträckläste reportageboken om Nordkorea och hur människor krossades och svältes av regimen i en tid då jag själv ägnade mig mest åt mig själv och mitt eget och tyckte att mina egna bekymmer var stora...

Och det påminner mig om att nu, just nu... upplever andra människor såväl privata som samhälleliga helveten. Alltmedan jag dricker mitt morronkaffe i skenet av tända ljus.

I'm just sayin'...

i väster stiger solen

Måndag igen. Jag är något mindre rosslig än de senaste dagarna. Såpass att jag kickar igång med kaffe direkt. Svart och hett. Det smakar... härligt. Mjukt, fylligt och nästan lite kryddigt.

Idag ser jag fram emot en snabb pedagågisk promenad, vid lunchtid, med sköna vännen och kollegan Ingrid. Jag ser också fram emot lektioner och andra möten med elever. En del förberedelser inför veckan. Samtal med kollegorna. Och jag ser fram emot glada ögon och många skratt.

Och på väderrapporten i min morronteve utlovas sol framåt dagen. Den ska komma från... väster.

mitt i naturen

Close-up på en sandödla!

Jag älskar välgjorda naturprogram. Det har jag gjort så länge jag kan minnas. Till och med på den tiden på Costeaus undervattensvärld sändes i svartvitt.... eller... vi hade i alla fall bara en svartvit teve, för sådant som teve var oväsentligheter. Det må vara fåglar, insekter, havsdäggdjur eller jagularer. Är det bra filmat och initierat prat till så kan de allra flesta miljöer bli intressanta. Ikväll började SVT2 en ny programserie om Nordens natur. Idag var det fiskgjusar, björnar, flygekorrar och lodjur i Finland. Snudd på exotiskt.

Och sedan lyckas de ändå toppa detta med att direkt efteråt sända Babel.

Njutbart!

the fantastic drowse of the afternoon sundays

Jag mår bättre. Inte bra, men bättre. Troligen blir det te även i morgon bitti, men febern är väck och jag har vilat massor. Känner mig redo att ta mig an ännu en arbetsvecka.

Det gråa övermannades av eftermiddagssolen och jag och Catharina fick en skön timmes samtal ute på altanen, i solen, efter att vi smarrat i oss te och nybakta scones med svart vinbärsmarmelad, inne i köket.

Livet är ändå ganska gott såhär en söndagskväll i Byn, även om helgen inte blev vad jag planerat och hoppats. Ingen älskling - mer än i form av long distance calls - och ingen Anders F, som vi ju skulle sett i fredags, utan i stället hosta, värkande huvud och en svidande hals. Men jag ser till att vara i nuet. Jag kan inte göra mer för/mot min förkylning än jag gjort - hålla mig varm och vila mycket. Det jag kan välja är hur jag hanterar läget. Och jag har valt att göra det bästa jag kan av den här helgen. Jag tycker jag har lyckats rätt bra.

Mer av Lotta Keyet.

det spelar ingen roll om hon stänger av radion

En vän från långt och länge tipsar om Nina Björks utmärkta krönika i Godmorgon Världen. Jag höll på med annat och missade den. Tur då att det finns möjligheter att lyssna i efterhand.

Nina Björk tar en i största allmänhet sjukt kass låt och dissekerar texten med elegans och skärpa. Så skulle vi göra med fler texter. Och oftare.

Jag önskar alla unga tjejer - och varför inte också killar? - lyssnade på Nina just idag! Klicka på bilden för att komma till ljudlänken!

Bilden har jag lånat här.

en silvergrå morgon

Natten har varit drömmar. Drömmar om hemlig oro. Drömmar det var gott att vakna ur, ligga en stund och se ut på natthimlen och sedan lugnt somna om igen. Vetandes att det ju bara var... drömmar.

När det inte längre går att somna om går jag ner i köket, fyller vattenkokaren (ja, ännu en temorgon) och plockar lite medan teet blir klart. Brer mig två smörgåsar av det grövsta brödet och lägger cheddar uppepå. Tänker på den där lektionen i fredags. På berättelserna. På modet att välja att dela något av det innersta. På någon vars prat utan vidare kunde bli en bok. På hur alla människor verkligen bär på historier, värda att berättas, att lyssnas på.

Tänker vidare på mina egna historier. Funderar över vilken jag ska börja med. Dricker mitt te.

Lotta Keyet ställde ut på bibblan häromveckan.

vilsamt värre

Jag jobbar hårt på att vila idag. Tre filmer har jag sett - Du levande, Persepolis och Mannen från Le Havre. Jag har läst lite. Sovit en stund. Tappat räkningen på kvantiteterna te jag hällt i mig. Jag har diskat, också. Jag mår lite bättre än igår, i alla fall.

Och något är definitivt i görningen...

teve som radio

Inget att se på teve. Och då menar jag public service-teve. Den övriga geggan orkar jag inte ens zappa mig igenom. Men då är det gutt (jo, så säger di här i Småland) att SVT Play finns, så att jag äntligen kan se det första programmet av säsongens Babel. Eller snarare: lyssna på. Så nu har jag legat en skön timme i soffan, under en gosig filt, och lyssnat på Mikael Niemi, Carolina Ramberg och - inte minst! - Caitlin Moran vars How To Be a Woman känns som betydligt angelägnare läsning än Fifty Shades... Och det funkar alldeles utmärkt med en del teve som radio!

Och nu, då? Jag ska fixa mig mer te, nu när jag förebyggt koffeinabstinenshuvudvärk med två stora muggar Blue Java, och sitta lite mer upprätt i soffan. Njuta av att vara inne, när det gråtrista verkar ta över utomhuset, och se den första av de fyra filmerna jag lånat på bibblan. Inte utan viss beslutsvånda har jag bestämt mig för... Du levande, i regi av Roy Andersson. (Och egentligen hade jag bestämt mig för en av de andra, men just som jag skrev så bestämde sig mina fingrar för denna.)

Kanske, kanske, kanske kommer jag också att påbörja höstens första stickning. Men bara... kanske.

Om en inte sett filmen (och det har jag ju inte än) blir en ju härligt nyfiken på den när en ser den här bilden!
Eller så är det bara jag..?

morrn!

En morgon såpass förkylningsrisig att det naturliga valet av morgondryck inte är kaffe utan... te. En sådan morgon.

Men alla morgnar kan förgyllas på något vis. Utanför mitt sovrumsfönster sipprar solguldet genom motsträviga gråmoln och här inne doftar det gott av teet. Mitt duntäcke värmer skönt och radion bjuder mig på nyheter och näring för själen. Bra bok inom räckhåll.

Jag tror jag stannar i sängen en stund till...