point of no return

Kvinna i snö. Utagawa.

Jag undrar om den här veckan möjligen varit en privat vattendelare. Jobwise har det varit hårigt, men jag kom ur det på rätt sida av förståndet och har inte glömt alltför många superviktiga saker. Att avsluta arbetsveckan med att chefen hade medarbetarsamtal med mig var en bra sak. Det blev ett bra och intressant möte ur vilket goda saker kommer.

Jag har inte skrivit på min bok (jag kallar den för det, för blir det inte en bok var det ju rätt onödigt att skriva ihop över 50000 ord på en månad) men det har varit ett medvetet val. Jag ska fortsätta med den, kanske redan nästa helg. Nu har jag fått ännu finare ordning vid min skrivplats, eftersom jag kunnat samla skrivmaterial, böcker, lexikon etc på ett och samma ställe.

Jag har haft kontakt med alla mina fina barn - det finaste jag har - under senaste veckan och jag har pratat och/eller mejlat med vänner som är viktiga för mig.

Ja, jag har till och med tränat helt enligt plan. Jag blir allt starkare, uthålligare och mer energisk.

Och ändå. Något är i olag. Oklart. Något är inte som jag vill att det ska vara. Något är både för mycket och för lite. Simultant. Detta tänker jag mycket på. En del tycker att man inte ska tänka alltför mycket. Det får stå för dem. Människor som inte tänker tröttnar jag på. Yta och ytlighet blir fort nött och tråkigt.

Men nu ska jag strax se På spåret och kanske också Skavlan. Dricka ett glas rött. Komma mig tidigt i säng. I morgon ska jag frukostera med Matilda och Mike. Efterlängtade.

men vem tänder stjärnorna?

Fredagseftermiddag. Jag är i mål med den här arbetsveckan och det får bli en eftermiddag och kväll med lite avkoppling. I mina fönster lyser stjärnorna. Jag ska äta något gott och kanske ta mig ett glas vin. Någon gång frampå småtimmarna, eller tidiga lördagsmorgonen, kommer Matilda och Mike.

Hos fina vännen Anna hittade jag en föredömligt kort sådan där frågelista att besvara.

1. Vilken doft hör till din jul? Doften av clementiner och saffran. Pepparkakor. Glögg.

2. Favoritjulmaten, som inte får fattas på julbordet? Jansson (helst ska jag ha gjort den själv), grönkål och sill. Cheddarost. Och på senare år har kluvna, stekta kroppkakor seglat upp som en favorit.

3. Godsak som jag måste få varje jul? Clementiner, lussebullar (med mycket saffran) och glögg (med många russin i).

4. Juldricka som jag gillar bäst? Glögg. Gärna Blossas vanliga starkvinsglögg. 

5. Vilken juldekoration är speciellt viktig och meningsfull för dig? Tända ljus. Många och överallt. Och jag vill ha stjärnor i mina fönster.

6. Vilken julsång ger dig julkänslan? Från och med nu och fram över julhelgen spelar jag Trans-Siberian Orchestras juldubbelalbum på repeat, endast med avbrott för the Pogues/Kirsty MacColls Fairytale of New York - och någon enstaka annan. Jag hatar katter som sjunger julsånger.

7. Är det något annat särskilt som är jul, eller som betyder mycket för dej i jultid? Framförallt att träffa så många som möjligt av mina barn, tillsammans med sina respektive (i de fall de har några). Bara umgås. Prata. Hänga. Och alla andra i la famiglia. Det har blivit tradition att vi systrar firar med respektive och barn och deras respektive (och en och annan kompis, som i år när Johanna tar med en killkompis från Sth) och en farmor med manlig vän... Och så gillar jag själva myset och pysslet och förväntan. Julklappar har vi lagt ner, förutom de småsaker vi köper och lottar ut.

En thailandssolbränd storkusin och en koncentrerad lillkusin. 2011.

Är inte "respektive" ett ganska... fånigt ord?

det kommer snart vara över

Snart övergår hösten i vinter. I natt. I morgon är en ny årstid.

Fin Fredag. Inleds med kanelkaffe med skummad mjölk. Det smakar och doftar som ett löfte om jul. Om ledighet med sovmornar och raggsocksfrukostar.

På agendan idag står arbete. Nationellt prov, lektion i engelska, möte kring elev och medarbetarsamtal med min chef. Träning. Vila. En slags god balans.

hjärtans ljus

Jag vet inte... men en del saker liksom bara blir... av Johan på jobbet fick jag låna en fet skruvdragare och det tog inte många minuter att skruva ihop de två Billyhyllorna*, med den.Sedan skulle jag bara lägga in pysselsaker i den ena och ställa in skriv- och språkböcker i den andra... och jag vet inte riktigt vad som hände för nu sitter jag här i soffan med Trans-Siberian Orchestra dundrande på stereon och alla mina adventsstjärnor är upphängda och tända, och ljusstakarna också och det står några förskrämda små tomtar i ett par hörn och disken är diskad, en maskin tvätt går i tvättstugan och mitt hår har snygg färg igen.

Och i helgen kommer Matilda och Mike på en snabb visit. JÄJ!

*Jag har tolv här hemma, men har ju haft fler som jag gett bort i flyttar etc, så jag har fanimej svart bälte i Billyskrivning. Också.

men det börjar ju ändå bra

Morgonen tar fart och lyfter lite när jag har en slutlig muntlig examination med en elev och hen klarar målen. Det är så mycket roligare att fira än att fälla.

Vad övrigt är är dels enskild handledning och dels rättning av nationella prov. Jag tror jag klämmer in en stunds träning också, så jag kan jobba länge idag. Riktigt länge. Om det behövs.

november rain

Kaffe, tända ljus och morronnyheter i min soffa. En arbetsdag att tugga i mig. Mörker. Rättning av nationella prov. Lite träning som morot. Men så få ord att luta mig mot.


Jag måste köpa en skruvmejsel också. Den enda vettiga jag har (hade?) är spårlöst försvunnen. Jag drog ihop ett enkvinnas posse igår kväll, men den är och förblir väck. Och på golvet i mitt arbetsrum ligger en bokhylla utströdd. Så kan jag inte ha det.

pausmusik?

När orden tar slut... vad gör en då?

meh... russin...

IKEA har punktligen levererat två nya, vita Billy till mig. De ska stå i arbetsrummet. Jag har varit och blivit klippt och därvidlag bläddrat i en skvallertidning. Jag kände igen Posh Beckham, Brad Pitt, Britney Spears och vahetterhannudenlillescientologen... hmm... Tom Cruise. Resten av tidningen verkar ha varit fylld av kändisarnas barnbarn, t ex Bob Geldofs. Jag har också handlat. Allt som kan tänkas behövas från nu och över helgen, inklusive lussebullebak (här ska OD:as saffran!). Och jag har kollat samtliga stjärnor och två ljusstakar. Alla fungerar.

Men jag glömde köpa russin. DÄM.

åkej... ett tips till...

Ännu ett världsräddartips:

"VAR MANUELL. Använd dig själv som energialstrande maskin och ersätt de batterier som faktiskt inte behövs. Trampa därför fram ström med din cykels generator i stället för att byta till batterilyse.
Att en "batteridriven pepparkvarn med belysning" är lika onödig som en batteridriven korkskruv är tämligen självklart. men det går även utmärkt att vispa grädden, borsta tänderna och skumma mjölken till cappucinon manuellt (av latinets "manus" som betyder "hand").
Starka handleder får man också vilket är bra när man spelar badminton."
(Tips 10 ur 100 sätt att rädda världen... av Johan Tell)

jag hörde en så väldigt bra sak

Jag brukar säga att jag inte tränar för att bli yngre utan för att bli äldre... Men den här är ännu bättre:

"Jag tränar för att bli riktigt gammal - men jag tänker dö väldigt ung."

Sagt av en vältränad kvinna på 75 år på teve igår. Ja, jag tittade faktiskt på programmet Vem vill slå en pensionär?.

Jag vill. Men bara när de står framför mig i en kassakö och först lägger upp sina varor i ultrarapid och inte förrän kassörskan slagit in allt börjar famla efter portmonnän i handväskan, eller byxfickan, och sedan - när de väl hittat den - halar de skakande upp den och betalar med mynt under omsorgsfullt uppräknande. Då vill jag.

Men inte annars.

låna för miljön

Det var längesedan nu, som jag delade med mig av något rädda-världen-tips. Så håll tillgodo:

"ANVÄND BIBLIOTEKET. Att låna böcker, skivor och filmer är ett resurssparande kulturellt återbruk som miljön blir glad av."
(Tips 55, ur 100 sätt att rädda världen... av Johan Tell)

Jag tillägger: eller köp sådana grejer här om du är som jag och vill äga böcker.

veckans bibliotek v 48

Yale’s Beinecke Rare Book & Manuscript Library, New haven Connecticut

jamen lite hjärnaktivitet, då?

En Sir säger mer än tusen ord!

blod, svett men inga tårar

Ödestisdag. Nationellt prov i svenska. Drygt trettio elever anländer, bleka om nosarna. Jag påminner dem om att de är mycket väl förberedda och att de fixar det här. En sak gillar jag med nationella prov; de mäter sådant eleven kan just nu (men absolut inte allt...) och inte vad eleven kan plugga in dagen innan...

... och en del gillar jag inte, som till exempel att de tillmäts så stor betydelse när de egentligen bara är ett av underlagen för bedömning och betygssättning...

om bara inte om hade varit

Sjuttio år är ju ingen ålder, Jimi. Du hade fortfarande haft massor kvar att ge...

men jag måste promota hans

Jag kom på en sak. Hans Rosling var på teve igår i diskussionen om fattigdom. Alltid lika intressant. Kung!

jag borde väl diska

I kväll låter jag skrivandet vila. Jag ska bara sitta med raggsocksfötter på bordet och fladdrande ljus i fönstret. Titta på nyheter. Dricka te. Läsa lite. Inte tänka på arbetet och inte på annat heller, som borde tänkas på.

Jag tar det i morgon.

Fast... jag borde väl antagligen diska.

nattregn

Jag somnar till ljudet av regnsmatter mot mitt sovrumsfönster. Och jag vaknar till det. Dessemellan har jag varit omedveten, men jag misstänker att regnet har fortgått hela tiden. Och gör än. Det är som det ska vara, i slutet av november.

En arbetsvecka av det tyngre slaget väntar på mig. Jag låter den vänta en stund till, tänder mina ljus och dricker mitt kaffe. Jag har valt ett yrke jag verkligen älskar. Men det är ingen ursäkt för att inte ta hand om mig själv. Om min själ.

På Twitter länkar Bob Hansson till en angelägen sida. Jag läser och tycker. Jag tycker det är orimligt med betyg redan i fjärde klass. Vad tycker du?

och inte har jag kollat om stjärnorna lyser

Vilken smått galen helg det här blev. Jag har inte varit utom dörren, om en bortser från en vända till gymmet idag - jag behövde få stelheten ur kroppen, och svettas ut ordentligt - och en dito till soptunnan. Inte heller har jag kollat vilka av adventsstjärnorna som funkar och vilka ljusstakar som behöver bytas ut innan fredag, då jag tänkte ha allt uppe och klart.

Men... jag har klarat NaNoutmaningen! Jag gick i mål för en halvtimme sedan, med femtiotusentrehundrafemtio ord. Jag har precis som Karl-Bertil Jonsson - om än av helt andra orsaker - en inre känsla av tillfredsställelse.När jag antog utmaningen trodde jag inte riktigt på den. Eller... jag trodde inte riktigt på mig själv, alltså.

Jag trodde inte min historia skulle hålla. Det gjorde den inte heller, men den fick liksom ett eget liv och allt medan jag skriver på den (den är inte klar än, jag behöver nog en sisådär tiotusen ord till för att allt ska ha ordnat upp sig) växer berättelsen och får ett eget liv. Det är lika spännande att skriva som att läsa, för jag vill ju veta hur det slutar.

Och jag trodde inte heller att det verkligen var möjligt för mig att skriva femtiotusen ord på en månad. FEMTIOTUSEN. En månad med resor till älsklingen i Karlstad och till Matilda i Stockholm, och dessemellan med långlånga arbetsdagar och kvällar med utvecklingssamtal, föräldrainformation och öppet hus. En helg då Mats var här. Och allmän höst- och längta-till jullov-trötthet.

Jag tänkte att det inte skulle göra så mycket. Hade jag landat på femton- eller tjugotusen ord hade det ju  varit exakt så många ord fler än när jag började.

Men...

Titeln är bara ett arbetsnamn. Jag har absolut ingen aning om vad den ska heta.

Så nu är det ju bara resten kvar; skriva klart och sedan börja peta i texten, redigera, läsa kritiskt, ändra, flytta, ta bort och lägga till...

                                                                                                                                ... och sen, då?

jag blir nog aldrig författare

När blir en författare? Och hur? Vad är en författare? Jag vet inte.

Enligt wikipedia är en författare "en person som skriver romaner, noveller, artiklar, poesi etc. Med författare avses i första hand skribenter som skriver skönlitteratur (SAOB)..."

Jag trodde det handlade om en profession. Att en livnärde sig på det? Oh, well...

Jag blir nog aldrig en författare. Men jag kommer alltid vara en som skriver. Ibland kanske för andra, men alltid för mig själv.

Gott nog.

mitt liv som mig själv

Vi snackade givetvis mode och kläder, i fredags, jag och Catharina. Samtalet handlade om hur snyggt vi är klädda när vi är hemma och lediga och inte tänker gå ut - mer än möjligen för att släppa ut hundarna (C) eller slänga en soppåse (moi).

Så här sketasnygg är jag alltid när jag är ensam hemma. Bekvämt, varmt, okammat och osminkat. Skönt.

Nattlinne, linne, mjuk tröja, stor kofta, tajts och raggsockar. Alltid raggsockar!

det omöjliga gjort möjligt

Jag hade en föresats igår; att skriva femtusen ord. Kanske sextusen om jag låg i av bara sören. Detta eftersom jag missat en del skrivdagar (arbete, besök av älskling, mer arbete, middag med Catharina...) och ville komma lite ikapp. Inte fan vill jag missa Nanoutmaningen nu när jag kommit så här långt. Det var alltså min avsikt. Jag trodde bara på den så där mycket, egentligen. Fem-sextusen ord är... väldigt många ord.

Jag har lång ställtid. Men efter sovmorgon och långsam frukost och disk och uraskning av pannan och påfyllning av pellets och diverse annan prokrastinering kom jag mig ändå ner i soffan och igång med skrivandet. Med avbrott för lunch, eftermiddagskaffe, middag och Downton Abbey hade jag ändå skrivit... åttatusentvåhundranittionio nya ord - som fortfarande hänger ihop med varandra - när jag gick och la mig strax före elva. Mycket nöjd med mig själv.

Jag kunde suttit uppe längre eftersom jag ju ville veta hur saker och ting egentligen skulle utveckla sig, men fingrarna värkte och blicken blev trött så jag gav mig själv en cliffhanger i form av en synnerligen otippad graviditet och gick till sängs med Bodil Malmstens Så gör jag. Synnerligen klok bok av klok kvinna.

Idag är det på'at igen!

citat med citat

Bodil citerar:

"Att läsa är alltid viktigare än att skriva."
(Roberto Bolaño)

"Jag känner inte till någon stor författare som inte har varit en riktigt stor läsare. Kärlek kommer ur kärlek och litteratur kommer ur litteratur."
(Kerstin Ekman)

Att skriva är som att läsa. jag vill inte sluta för jag vill ju veta hur det går...

bibliotekens barn

Bodil har bott på bibliotek. Det har jag också.

bodil säger

Bodil skriver om ett eget rum. Om arbetsplatsen... den fredade zon som måste vara den skrivandes... Och likheterna må sluta där, men jag vill som hon ha städat och rent omkring mig.

Jag får ingen skrivro om soppåsen är full, om det står disk i diskhon eller om växterna i mina fönster slokar. Jag vill ha ordning, reda och dessutom vill jag ha det vackert omkring mig.

Därför kan jag inte sitta och skriva vid min annars så fina skrivplats den här helgen. Jag har tagit ner bokhyllan till "biblioteket" och inte förrän om några dagar kommer det i stället att stå två nya, vita bokhyllor där. Till dess flyter hela rummet av böcker, skrivmaterial, tyger, verktyg och allehanda nipper.

Jag är glad att hela mitt hem är ett eget rum. Att jag likaväl kan finna ro och koncentration vid köksbordet eller i min soffa, som vid min skrivplats i arbetsrummet. Där kan jag tända ljus och ordna det bekvämt för mig. Tills min fina arbetsplats, där en av förra årets vita orkidéer nu börjat slå ut, är i ordning igen.

Bodil säger:

"Att gå till skrivandet ska vara en högtidsstund."

Och jag instämmer.

över ån efter vatten

Jag tycker om det diskreta klirrandet som uppstår när en sätter ner en tekopp på sitt fat. Men att hitta en kopp som är tillräckligt stor, som är god att dricka ur och som är vacker att se på... är inte det enklaste. Jag har letat länge. I tebutiker. På nätet. På loppisar. Det finns fina temuggar. Det finns fina tekoppar utan fat. Det finns för små tekoppar med fat. För tunna. För tjocka. För fula.

Men nu tror jag att mitt sökande efter the holy gr... jag menar... den perfekta tekoppen kan vara över. Och det skojiga är att den ju funnits någonstans i mitt medvetandes vindlingar hela tiden. En gammal klassiker, helt enkelt. Rörstrand visade upp den för första gången 1930...
(Då var jag förvisso inte med, men jag minns delar av den här servisen från min mammas köksskåp, på sextitalet.)

Swedish Grace. Design: Louise Adelborg.

avslut eller inledning

Jag steker kycklingfiléer som jag gjort snitt och lagt rökt skinka i. När de fått fin färg häller jag i lite vin och vatten i pannan och lägger på ett lock. När Catharina kommer fräser jag snabbt upp vitlökpurjolökrödlöksockerärtersquashchampinjonerchili i en annan panna, i en liten skvätt olivolja, och sedan äter vi. Kycklingen är så mör att besticken glider genom den som genom smör. Rött italienskt till.

Och samtal. Skratt. Förtroligheter. Arbete. Känslor. Vi pratar inget alls om vildsvinsjakt denna kväll som avslutar en tuff arbetsvecka , eller kanske inleder en vilsam helg.

navigare necesse est

Vem vill åka båt med mig?

cooperation in the english classroom

så gör jag

Det är märkligt hur jag ena dagen kan lyfta en bok, försöka börja läsa den och nästan direkt lägger ner den och tänker att jag får ge den en chans vid ett annat tillfälle. Nästa gång jag gör ett försök fastnar jag direkt.

Det blev inte Neil Gaiman, igår kväll, utan Bodil Malmstens Så gör jag. Inte den optimala boken att läsa i sängen. Lite för stor, lite för tung. Ändå klev jag rakt in i den. Och blev kvar tills det var alldeles för sent.

Men det var det värt.

 
Jag återkommer till Bodil framöver. Oh, yes...

it's all in a day's work

Vad jag är gladast för just nu? Antagligen att jag drog iväg till gymmet mitt på dagen så att jag, när jag kom hem lite sent efter att nu ha klarat av terminens sista utvecklingssamtal, bara behövde laga mig lite mat och sedan sjunka ner med datorn och försöka bättra på antalet skrivna ord. Jag fick i alla fall ihop lite drygt tvåtusen ikväll och har nu totalt 33128. Jag ser fram emot en rejäl skrivarhelg!

Nu: sängen och någon bra bok. jag har faktiskt ingen sänglektyr på gång, så jag får väl botanisera lite. kanske ska jag läsa min Neil Gaimans Neverwhere, som jag fick igår av en rar kollega?

post scriptum eller young man says 'you are what you eat' - eat well

Jag har anledning att, å yrkets vägnar, mejlväxla med en av mina lärare från högskoletiden. Han jobbar nu på Linnéuniversitetet. Efter att vi utbytt diverse frågor och information lägger han till ett "PS Do I remember correctly from the Halmstad days that you are a Genesis fan or is that my memory going all funny?".

Jag svarar, efter att ha frågat något mer: "PS. Yes, I'm quite a Genesis fan, actually! How on earth could you remember that? :D"

Och, efter lite mer information skriver han "As for Genesis, I remember a lesson ten years ago in Halmstad in which I was talking about uncool bands to which I think you replied that Genesis were cool for a brief period in 1972!"

Jag överdrev nog lite där, för Genesis var ju väldigt coola ett tag till, men jag ville väl göra någon slags statement, antar jag. Hursomhaver så är det ju galet att han minns det!

ett moln i kjol eller know me now as magdakovskij

Jag fick ett mail. En kollega sitter med i en grupp som ska ge förslag, och arbeta med, övergripande strategier för utbildningsförvaltningen i vår kommun. Det handlar alltså om oss som jobbar inom utbildning, kultur och bibliotek - om dessa tre storheter skulle kunna särskiljas från  varandra...

Tanken är att de fyra gemensamma kompetensutvecklingsdagar vi har varje år ska vara både nyttiga och viktiga för oss alla - men också kännas värdefulla och utvecklande för oss på grupp- eller rentav individnivå. Så... nu hade jag (och andra) möjligheten att verkligen tycka till och bidra med input.

Så här skrev jag:

en blid morgon

Torsdag. November. Mildväder. Mörker. Dimma.

Ibland undrar jag hur det skulle kännas att gå upp så här tidigt en morgon när jag inte behöver det. En lördag, till exempel. Men jag gillar min goda sömn för mycket för att vilja göra ett så vågat experiment. Det räcker gott med arbetsmorgnarna.

Morgnar med kaffe, ljus och lugn. En varm sjal och tevenyheter. Ett long distance call.

awakening

Men kolla vem som satt på sängkanten och sjöng för mig när jag vaknade, då!?

öppet hus

I kväll har vi öppet hus, här på Vilhelm Mobergsgymnasiet.

Det här är en film jag skulle vilja låta rulla.


Men i stället visar jag lite film och bildspel om våra Englandsresor och om kurserna i CAE och BEC. Det är fina grejer, det också.

på ren vilja

Idag gör jag det otänkbara och ställer fram min väckare en kvart. Somnar inte om men ligger och samlar ihop mig. Lyssnar lite på radion och så småningom är det möjligt att få benen över sängkanten. Sedan går allt med autopilot och nu sitter jag alltså här med tända ljus och kaffe och nytvättat hår.

En tät dimma har bäddat in mitt kvarter i mjukt ludd och jag känner hur det lite råa och fuktiga slår in i mitt hus. Fortfarande milt men det är nog dags att skruva upp pannan lite till.

På teve visar de ett julhandelsreportage. handlarna tror att de kommer att slå rekord i år igen, men en undersökning visar att var fjärde svensk tänker lägga mindre pengar än vanligt på julklappar - eller skänka pengarna till välgörenhet. Jag har inte köpt några julklappar än. Eller... jo... en. Det blir väl någon mer, kan jag tänka. Jag brukar köpa till småkusinerna och så ska det ju vara en till utlottningen på julaftonen.

Hur gör du?

dagens pass

Dagens skrivpass: en och en halv timme efter jobbet resulterade i ettusensjuhundranittiosju ord.

Dagens träningspass: I kväll har jag tillbringat en timme på gymmet med att bli visad, och få prova på, en del nya grejer sedan min förra sejour. Välbehövligt och nyttigt. Och något av en nytändning. Några maskiner jag inte testat tidigare och en helt ny approach till ett par andra. Det nya livet rullar på. Nu ser jag fram emot att jobba in lite sköna rutiner.

Fast inte "nu" som i... nu. Utan... då. Som i sedan. För nu ska jag krypa ner under mitt fluffsiga täcke och läsa en stund.

G'natt, me lovely ones.

veckans bibliotek v 47

The A.D. White Reading Room in Uris Library, Cornell University, Ithaka, N.Y 

ingen som helst avgränsning

Elever frågar ofta hur mycket de "ska" skriva, när de ska skriva ihop en text av något slag. Beroende på sammanhanget kanske jag svarar 200. 500. Eller 900. Som en riktlinje. Jag vill att de ska skriva tills de är nöjda med sitt arbete. När de känner att de får sagt det de vill säga. Det är ju svårt att skriva en utredande text på 73 ord. Många gånger ser eleverna ut att skygga inför tanken på att samla ihop femhundra ord och göra ett sammanhang av dem. Även om de har både en och två veckor på sig.

Jag ska nog inte tala om för dem att det är fullt möjligt att skriva tusen ord i timmen. Drygt. Jag vet att det går, för jag gjorde det senast igår kväll. Men det vore nog att slå ner dem i skorna och det är det absolut sista jag vill.

Det som är vansinnigt spännande är att stötta och hjälpa dem så att de själva ser att en sådan sak faktiskt kan låta sig göras! Jag tänker ofta på det. Och jobbar åt det hållet.

sömnigheter

Jag dricker mitt morronkaffe som om livet hängde på det. Måste försöka få ordning på den där massiva klumpen kola som hamnat mellan mina öron. Hett, svart kaffe kanske kan mjuka upp?

Men jag har det bra. Mitt liv hänger egentligen, så vitt jag vet, varken på en kanna kaffe eller på en skör tråd som när som helst kan komma att ryckas av. Åtminstone inte i högre utsträckning än någon annans. Jag bor inte i Gaza och riskerar inte att få en missil i huvudet när jag går till jobbet. Eller, betydligt värre, riskerar att det händer mina barn eller andra människor jag älskar. Inte heller har jag cancer i framskridet stadium, som Fia har. Jag är lyckligt lottad. Jag vet.

Så om jag bara kan få igång min hjärna ska det säkert bli en kvalitetstisdag, det här. Jag tror jag ska lägga till lite musik till kaffet.

solsidan

Ingrid och jag smsar till varandra under förmiddagen. Pedagågiska promenaden som inte kunde bli av på grund av ett utvecklingssamtal blir ändå aktuell då samtalet fick ställas in på grund av sjukdom. Såvida det inte blir regn, då.

Men så strax efter lunch spricker himlen upp i ett enda stort leende och när vi båda haft dagens sista lektioner hinner vi ut en skön sväng innan mörkret faller. Det blir enbart samtal kring pedagågiska spörsmål. Hur en kan knacka hål på försvarsverk som byggts upp för att förhindra insyn kring kunskaper och lärande, och samtidigt lyckas stärka ett självförtroende. Svåra saker när muren byggts på i många år.

A Room With a View. Kl 12:32

leva livet nu vill jag leva livet

den här morgonen

Ibland bjuder morgnarna motstånd. Kroppen vill inte ur sängen och hjärnan surar. Mörkret ligger kompakt runt husknutarna och allting tar dubbelt så lång tid som de brukar.

Men hur eller hur kommer jag ändå upp och fram även dessa morgnar. Kanske är hemligheten att vara lite extra snäll mot sig själv.

Arbetsdagen är planerad och jag hoppas det kan bli en pedagågisk promenad med Ingrid frampå eftermiddagen också. Det har varit ganska svårt att få ihop det de senaste veckorna med utvecklingssamtal och möten och annat.

Nu får det bli en tallrik gröt.

lugn och fin nu

En kväll jag bara vilat mig i. Legat i soffan och tittat ikapp Downton Abbey och sett Leopardhonans kamp på SVT2 och så Babel, förstås. Lite nyheter och Agenda på det och jag är redo att förflytta mig till sängen och lite läsning innan det är dags för drömmarnas rike. De där drömmarna jag sedan sällan minns.

Dame Maggie Smith...

medsols

Jag har plåtat mitt kombinerade bibliotek (nu törs jag nog kalla det så) och matsal. Ljuset faller olika på de olika bilderna, men jag tror en kan får en hyfsad uppfattning av hur det blev. Bilderna tagna medsols. Trots beständig molnighet.

Nu börjar skymningen falla, Mats är på väg hemåt och jag tänder ljus, dricker te och tar det en smula lugnt - medan tvätten går i maskinen.

dis och cale

Det är milt och disigt ute. Allt ses och syns genom ett ljusgrått filter. En dag för tända ljus och J.J. Cale.

upp flyga orden

Inget Nanoskriv idag. Ändå har jag arbetat med ord hela dagen. Äntligen, äntligen har jag fått in två höga Billy till - en smal och en bred. Så nu bor alla mina böcker fint igen och slipper ligga strödda över bord, stolar, bänkar och inknökade ovanför, eller bakom, andra böcker.

Jag har nog långt över tusen böcker och många är tjocka. Men om vi räknar riktigt lågt och säger att böckerna snittar på 85000 ord och att jag bara har 900 så är det ändå 76,5 miljoner ord jag grejat med.

Och bra blev det. Bilder i morgon.

Före... ungefär.

rise up this morning...

it's the friday mys

Jag är nytränad, mätt och trött. Wajnad och dajnad. En typisk fredagskväll. När får jag gå och lägga mig?

blå fredag

Vanligen lackar jag mina naglar röda. Ibland nougatfärg. Eller pärlemorvitt. Idag är de blå. För att jag kan. Och för att blått är en vacker färg, som jag idag reclaimar. Det har ingen annan betydelse än detta. Inte alls.

morgonkaffe

Mörkret ligger kompakt när jag vaknar. Tidigt. Gatan ligger svart, men grannarnas fasader är välbelysta. Heja gatukontoret (eller kanske tekniska förvaltningen?) i Emmaboda.

Jag tycker om mörkret. Det gör mig inget alls. Jag tänder ljus och njuter av stillheten. Tystnaden. Kaffet. På ovanvåningen sover Mats.

Fredag. Fin Fredag. Arbete. Träning. En kväll med god mat, ett gott vin och närvaro. Gott så.

Men... jag vill något mer med den här dagen. Jag vill att den ska kännas verkligt meningsfull. En dag att räkna med. Jag vill ha viktiga samtal. Jag vill ha själsliga möten. Jag vill dyka djupt. Det vill jag.

Dessutom vill jag skriva. Nu hart jag haft tre dagar då det fått vila. Annat har behövt göras och tagit all möjlig tid. Men det får vänta. Tills i morgon. Då...

ibland blir en ju inte riktigt klok på sig själv

Dagens lektioner ligger bakom mig. Planeringen för de nästa är klar. Elevinformation och dito underlag är utlagda på plattformen. Alla mejl skickade alternativt besvarade. Jag har inga rättningar att göra. Ingen släpande återkoppling. Lunchen är äten och samtal med kollegor havda (snyggt). Ute skiner solen.

A Room With a View. Kl 13:23

Så vad gör jag här? Varför går jag inte hem? Varför kallar jag det inte en dag och traskar ut i solens sken. Jag har inga bra svar på det.

Så... då går jag väl, då.

öppet hus

Nästa vecka har vi Öppet Hus här på jobbet. Inbjudna är nästa års elever in spe och deras vårdnadshavare. Vi ska visa lite kring våra program och varför eleverna ska välja just vår gymnasieskola om de vill läsa NST-program. Jag tillbringar en förmiddagsstund med att tänka kring vad som ska presenteras och hur detta lämpligen låter sig göras.

På min lott har fallit att dels visa hur vi jobbar kring engelskan och dels hur vi använder IKT i undervisningen. Eller åtminstone att vi använder det. Annars är ju fördelarna att elever slipper pendla långt, att de har en självstudiedag varje vecka (då de alltså inte behöver åka in till skolan), att vi har ganska små undervisningsgrupper och därmed bra lärartäthet, att skolan är så liten att var och en verkligen blir sedd varje dag, att eleverna uttrycker att de trivs väldigt bra, att en tillåts att vara sig själv, att vi lärare inte bara är behöriga och erfarna utan dessutom, överlag, väldigt bra på det vi gör, att vi har goda relationer lärare-elev, elev-elev och lärare-lärare... Men det får väl någon annan säga.

Jag ska fokusera på val av studielitteratur, på vår årliga Englandsresa, på möjligheten att, utan kostnad, få pröva för antingen BEC eller CAE (Business English Certificate respektive Certificate in Advanced English) och andra möjligheter som står till buds.

Om en månad är niorna inbjudna till en prova-på-dag. Då blir det en annan infallsvinkel.

A Room With a View. 09:41

en unnar sig

Jag tog mig en liten sovmorgon idag. Gick inte upp förrän fem i sex.

Ändå hinner jag det jag ska och min morgon är lugn och tyst. Ja, om en bortser från reportage från ett ånyo drabbat Haiti, efter Sandys framfart, och ännu en mobilfilm på SD-toppar som bär sig åt som förväntat. För det var väl ändå ingen som trodde att de förändrats bara för att de dragit på sig kostymer och folkdräkter? Och... när en tänker på att de som kommit i mediafokus nu är "topparna" - så vill en inte låta tanken vila för länge vid hur botten ser ut...

Men... annars... så smakar kaffet bra och fötterna vilar på bordet, ljusen brinner i sina lyktor och en bra dag väntar på mig, utan att stressa mig.

hej matematik!

Jag fick faktiskt in en pall pellets igår. När jag kom hem efter jobbet stod tre kvar. De hade inte på någon magisk, mirakulös väg förflyttats ner till förvaringsutrymmet i källaren. Ytterst märkligt.

Så det var ju bara att dra på sig varma träningskläder och rediga skor och sätta igång. 150 minuter tog det. Yeah. I rock. Medan jag bar roade jag mig med huvudräkning. 3 pallar med 52 säckar à 16 kilo vardera gör 2496 kilo. Alltså 2.5 ton. Från utrymmet i källaren, upp till platsen där lastbilen (eller snarare dess chaufför) lastade av pallarna igår kväll och sedan tillbaka ner i källaren med nästa säck är det i snitt 80 steg. 80 steg gånger 156 säckar gör 12480 steg. Beroende på steglängd är det lite knappt en mil.
Det går max 10 säckar per vecka (det är högt räknat - så länge det är milt ute så går det snarare 8) och jag fyllde på förrådet med 10 från förra inköpet igår, vilket gör att jag inte behöver fylla på förrän ungefär den 20 november. Alltså har jag pellets hemma för drygt 20 veckor, dvs till slutet av april. JÄJ. Sådant roar jag mig med, alltså. När jag bär pellets. Annars finns det annat jag tycker är roligare.

Skriva är ju roligare, men nu när jag duschat och ätit en stor, helt ljuvlig svampomelett vet jag inte om jag orkar skriva något. Jag måste ju ha krafter kvar att gå ner i tvättstugan och hämta upp en tvätt och hänga den. Och orka lägga mig. Det händer faktiskt att jag ibland blir så trött att jag inte orkar lägga mig. Det är inget eftersträvansvärt.

Kanske skulle jag lägga mig strax? Och kolla lördagens avsnitt av Downton Abbey och så Babel från i söndags?

One down. Three to go.

korrekturläsare sökes...

... alternativt svensklärare?

Jag läser oftast bara en sida i Barran (Emmabodasidan) och en i Östran (Emmabodasidan). Bägge tidningarna lyckades idag med konststycket att ha ett fel på vardera sida. Jag törs inte bläddra vidare.

jomenfaktiskt

Just så.