ett gott nytt år önskar jag oss

Tack alla för 2012. Tack, mig själv. Nu kör vi ett nytt fräscht 2013. Låt oss göra något fint av det!

jag äter mig mätt på salta pinnar

Jag ser trött ut för att jag är trött. ©M. Ronnby

Det är först när huvudvärken kommer smygande som en stalker som jag kommer på att jag inte ätit något sedan frukost. Dumt. Jag knaprar salta pinnar och lackar naglarna råsa för att de ska matcha min kina-jacka (svart, enkel klänning under). Det fungerar inget vidare. Med pinnarna, alltså. Så jag får nog bre mig en knäckemacka och äta en clementin.

2012 är snart slut, alltså. Åren har börjat svischa förbi i hyfsad fart. Jag undrar hur mitt liv ser ut om ett år? Vilken slags summering jag då kommer att göra?

Det kommer att vara året då jag återvände till Sweden Rock som om 2012 aldrig fanns. Året då jag avslutade ett bokprojekt och påbörjade ett nytt. Året då jag gjorde en liten cykelsemester och året då jag sprang en mil (den grejen tror ni väl inte jag släppt bara för att det inte blev riktigt så i höstas? ;)).

Kanske är det också året då jag åkte till London själv och dessutom läste ut Brott och straff? Året då jag blåste liv i stickcaféet och hängde upp gardiner i köket? Året då jag öppnade mitt hem för att hålla litteratur- och musiksalong?

Det är helt enkelt så att det är så mycket mer spännande att tänka framåt och se möjligheterna, än att kika bakåt...

Men om jag nu ändå ska göra det så har det här året inneburit några lappkast. Det är året då jag sa upp mig från mitt älskade jobb, fick ett nytt, flyttade, insåg att jag otrivdes, att det inte gick att sälja hus i Byn, fick mitt gamla jobb tillbaka och återvände mer taggad än någonsin och oerhört tacksam och ödmjuk inför detta. Det är året jag upptäckte att jag kan skriva en bok - och gjorde det (så gott som). Det är också året då vänskaper fördjupades, la famiglia utvidgades och jag insåg att jag definitivt spelar i andra halvlek - och därmed lägger ännu större vikt än tidigare vid att ha mitt liv just så som jag vill ha det. Även om det kan komma att kosta. There's no such thing as a free lunch.

no resolutions - only solutions

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: nyårslöften är för veklingar. Jag ger, av princip, aldrig några nyårslöften. Det betyder inte att jag inte drar upp planer för framtiden, eller lovar mig själv saker. Det har bara ingen koppling till en bestämd dag på året utan är mer behovs- och/eller kontextstyrt.

Och jag har planer. Det kommer jag alltid att ha. En av dem är att lägga undan pengar till en längre resa. En annan är att inte bli snålare än att jag också kan göra en annan, kortare resa... Träningen som jag tog upp i november (se: mitt nya liv) återupptar jag så snart jag är hemma och börjar jobba igen. December blev inte så himla nytt om en säger så. För mycket arbete och en massa snöskottande därtill. "Boken" ska avslutas - inte heller nyårsrelaterat - och jag har plötsligt inspiration och sug efter att sticka, virka, sy och pyssla igen. Dessutom ska jag snart återuppliva mina pelargoner, om det går. Annars får jag väl skaffa nya. Jag vill ha ett köksfönster fullt av dem, till sommaren! resten får bo på [den nyrenoverade?] altanen...

Jag borde kanske summera 2012, dock? Men jag har inte riktigt ro till att göra det nu. Det får nog bli en annan dag. Eller kväll. Det finns ju en del att skriva om...

Bakom molnen är himlen. M. Ronnby (by)

villsamt

Jag går in på etsy.com och håller på att aldrig mer hitta ut. Vilket öde. Att gå vilse i en virtuell butik. Jag hittade till och med en sak jag ville ha. Nej, egentligen hittade jag flera. Men en vintage-kimono går på mellan tre och femtusen så det får vara. Jag som ska spara till en resa och allting...

mayhem

Men... om en måste proviantera, då?

Vi behövde verkligen det. Tog omvägen om sköna vännen Ulla för att få igång hennes bil men sedan var det no mercy. Köpcentrat Bergvik utanför Karlstad kan lätt mäta sig med Ullared i fråga om förvirrade människor som låter all sans och allt vett fara och flyga. Som om detta inte vore nog finns det de som därtill sitter bakom en ratt...

Jag får, i sådana lägen, en obändig lust att göra en falling down. Tur jag inte har ett basebollträ i bagageutrymmet (järnrören lämnar jag åt mentala kalhyggen i kostym...). Tur är också att jag har år av träning bakom mig i att verkligen stänga ute all sådan galenskap och gå in i kö- och trängselmode, vägra låta mig stressas och vandra i min egen lugna bubbla.

Jag hade behövt inom Biltema också, för att köpa nya blad till vindrutetorkarna. Men där gick min gräns för idag. Jag får ta det en annan dag, helt enkelt.

Så nu sitter jag i en skön soffa och avser att äta en knäckemacka och se Downton Abbeys julspecial, via SVT Play. Lugn och fin.

Lev hette han ju. M Ronnby (by)

det viktigaste är inte att vinna utan att kämpa väl

Game. M. Ronnby (by)

Per och Yvonne kom på middag och trivsamheter, igår kväll. Vi avnjöt god mat som Mats lagat och senare på kvällen plockades TP:t fram. Spelet måste vara en av de allra äldsta versionerna, med frågor om Sovjettiden och andra sedan länge döda celebriteter. Men vi hade roligt ändå. Och det är ju huvudsaken.

Som vanligt förbjuder mig min ödmjukhet att berätta vem som vann...

Vintern är inte särskilt fin just nu. Jag kan ta blåst, regn och plusgrader även om jag föredrar snön och den torra kylan och knarret under kängorna.

Det jag inte gillar är mellanläget. Snöregnblask och temperaturen runt nollan och allt blir brungrått och skitigt och vätan suger upp ljuset.

Game over. M. Ronnby (by)

Så... jag har börjat fundera på att resa. Någonstans långt bort där klimatet är ett annat och äventyret lockar runt hörnet. Men inte i år. Troligen inte ens nästa, eftersom en sådan resa kostar en rejäl slant. Som jag inte har. I väntan på att sparkontot ska börja växa läser jag, ser bilder och filmer och påbörjar resan i tanken. Räcker så. Just nu.

Eftersom jag så gott som aldrig köper lotter lär reskassan inte ramla ner över mitt huvud eller in i min välkomnande, vidöppna plånbok. Och jag må plättlätt vinna i TP, men i turspel vinner jag i princip aldrig. Spara är ordet, alltså.

Kanske står min altan ännu ett år..?

ennui

lyssna sig en bok

Vinterpromenad. M Ronnby (by)

En skön lördagsrutin...

... vakna strax före åtta. Skynda nerför trappan till köket och få på kaffet. Hälla upp på termos och bära upp till sovrummet. Krypa ner i varma sängen igen just i tid för Lundströms bokradio. Sitta bland kuddar, under varma dubbeltäcket, och lyssna samtidigt som det heta, svarta (Byns bästa...) dricks i eftertänksamma klunkar. Soundtrack: snöregn mot altantaket.

Idag: lite av det bästa från programmet under 2012. Susanna Alakoski, som jag får allt mer respekt för. Och Krister Henriksson som pratar om ljudböcker. Han är en av våra mesta inläsare och väldigt skön att lyssna på. Men det är inte honom jag lyssnar på den här veckan, när jag kör bil utan en amerikansk inläsare jag inte vet namnet på. Boken är A Grown-Up Kind of Pretty av Joshilyn Jackson. En stark historia om tre generationer kvinnor, med en förfärande hemlighet.

Att lyssna på en bok när jag kör bil bidrar till att jag inte känner någon som helst stress. Vägen är helt klart en del av målet och får ta den tid det tar. Jag har ju en historia att lyssna på och ibland blir jag nästan besviken om resan går för fort...

Det blir långlyssning idag.

inget jaktsnack idag heller

M. Ronnby (by)

Catharina kommer över. Jag fräser ihop grönsaker, lite finhackad chili och glasnudlar med några nävar räkor. Smaksätter lite extra med vitlök och sweet chilisås.

Över denna lättsamma middag samtalar vi sedan i timmar. Vi pratar rakt och öppet om det tunga och svåra likaväl som det fina och roliga. Alltid nära till skratten. Framtiden... den pratar vi också om. Om hur vi kommer att sitta där... då... och se tillbaka...

Vi gör vaga planer för den närmaste tiden. Det finns en vinter att göra något av. Roliga saker. Trevligheter.

Sakta, men säkert, känner jag att jag går in i ledighetsmode. Allt får ta sin tid. Jag följer min lust och gör enbart det jag vill. När jag släpper kraven kommer tankarna. Idéerna. Inspirationen.

Jag ser en film om Brooklyn på Kunskapskanalen. New York. Dit ska jag tillbaka en dag. Verkligen. Men andra platser väntar också på mig. Indien. Grekland. Nordnorge. Skottland igen. Istanbul. Någon ytterligare plats. Men mest lockar London just nu.

Närmast är dock Stockholm och Oslo. I tid. Och rum...

blå fredag

Den blå vägen hem. M. Ronnby (by)

Jag klär mig varmt och går ut i världen. Som av en händelse har temperaturen stigit till runt nollan och vinden från i natt mojnat. Det mesta av snö och is har smält undan och vägen känns fin att gå.

Jag går där och tänker att jag ska tänka men tänker liksom på inget alls, i alla fall. Och ändå... många ting sorterar sig själva. Arbete... relationer... mig själv...

Jag tar ut riktningen på min inre karta och vet att det viktiga finns med i planerna. Jag välkomnar det nya året.

När jag kommer in igen är jag frusen på något vis. Jag värmer mig med te. Det bästa som finns när en börjar frysa inifrån och ut.

Fortfarande Fin Fredag. Med en blå ton.

Blått. M. Ronnby (by)

kill jante!

Anne-Marie Körling skriver här om något mycket viktigt. Bra läsning i allmänhet och i denna kontext för lärare och rektorer i synnerhet!

Eey... Eeyore. ©M.Ronnby

jag struntar i decimalerna

Jag vaknar efter en lång sömn. Hård och kanske också drömlös? Jag vet inte. Det jag vet är att himlen utanför är alldeles illande blå och när hände det sist? Ligger kvar en stund. För att jag kan. Lyssnar på radion och så småningom börjar kaffebegäret göra sig gällande. Raggsockar på och sedan ner i köket för att få på en kanna av Byns godaste.

Kikar på termometern. Ungefär tre grader. Give or take några decimaler. Dricker kaffet, knaprar knäckemackor och lyssnar på Stil i P1. Jag såg aldrig sista avsnittet av Downton Abbey i lördags. Måste göra det idag, innan det försvinner från SVT Play.

I övrigt finns inga måsten denna lediga dag. Sakta, sakta börjar jag verkligen känna mig ledig. Känner att jag faktiskt får göra som igår och läsa en hel dag. En hel kväll. Att jag får göra det idag igen, om jag vill. Och det vill jag. Etthundratjugotvå sidor Kennedys kvar.

Lights off. © M. Ronnby

Vad annat kan jag vilja? Kanske en promenad med kameran? Kanske se en film? Time will tell.

Jag måste tänka också. Hitta en trådände att dra i och börja nysta. Sortera upp allt det som samlats i mitt huvud och i mitt system och skapa en struktur. En karta för året som kommer. Välja vägar. Prioritera.

en riktig läsdag

Jag har läst så gott som hela dagen. Boken om Kennedys är på modiga femhundranittiosju sidor, plus för- och efterord och jag är nu lite drygt halvvägs... Fin och fängslande läsning! Och jag läser mig in i kvällen. Ingen middag ikväll - Catharina kommer över imorgon, i stället.

Ute är det rått och grått men här inne brinner ljusen och teet värmer. Värmer gör också samtal med barn, med Mats och med en syster.

Just nu känns livet rätt fint.

Det blir nog mer vinter, snart. © M.Ronnby

små stunder av magi...

Jag delar en av dem med er. Värme, små och stora kusiner och goda skratt.

en snygg grej, ba'

det som göms i snö...

Jag sitter vid köksbordet och lyssnar på Ring P1. Dricker kaffe till tända ljus. Ser ut över kvarteret. De senaste dagarnas blidväder och regnande har gjort sitt och marken är fläckvis helt bar. Det grönbrungråa dominerar. Trädgårdarna ser utfestade och slitna ut och himlen hänger gråvåt över taken.

Tar en klunk till av kaffet. Jag har, inte helt oväntat, sovit som en sten hela natten. Känner mig ganska utvilad. Jag älskar de mina så mycket att det gör ont i hjärtat men den här dagen ska få vara min, och enbart min. Jag hade ett fint samtal med en av hjärtevännerna om just detta, under sena juldagskvällen. Om vikten av att få vara självisk, ibland och i vissa sammanhang. Detta är ett sådant.

Bredvid mig på bordet ligger Britt-Marie Mattssons roman om Kennedyklanen. Jag har bara hunnit läsa några tiotal sidor (ögonlocken blev snabbt tunga igår kväll, när jag lagt mig för att läsa) men jag tycker mycket om tonen i boken. Den får bli mitt sällskap idag. Kanske tar jag mig en promenad. Det skulle vara skönt.

Och i kväll blir det lite vin och skönt snack med Catharina.

Snapshots... © M.Ronnby

random bilder © m ronnby

 

Morfar snackar Mando Diao. ©M.Ronnby

all's well that ends well

Liten kusin och stor.©M. Ronnby

Ingen jul utan dramatik.

I år var det sonen som skulle köra upp på söndagskvällen, i snöovädret, från Falkenberg upp till Värmland. Han fick köra i 60 på motorvägen på grund av snöyran. Och... i höjd med Kungälv/Kode dog bilen. På motorvägen. I snöstorm, kyla och totalt jävla mörker. Oron innan han fick tag på en bärgare. Vårt nätverk är stort och i krokarna bor kusiner och sysslingar... men han fick tag på en bärgare, som sagt, som bogserade bilen till en mack i Kode (ajöss till 1600 spänn) och som sedan gav honom lift till stationen i Kungälv. Buss in till Göteborg. Tåg norrut. Stor lättnad för oss alla.

Hämtning på stationen vid nästan midnatt. Givetvis en hämtning med ett prank. Medan jag och Johanna kramar om sonen på perrongen smiter Mike förbi och nappar åt sig hans kasse med julmust och julmat och springer iväg (Linus har inte träffat Mike tidigare) men det kommer lite av sig då sonen bara stirrar efter honom och rycker på axlarna. Efter mardrömsresan tycker han att han liksom inte orkar mer motgångar... sedan grabbiga kramar och skratt och inneslutande i familjens värme.

Idag fick det bli en roadtrip. Jag och sonen till Kode, med verktyg och goda råd från Mats. Efter lite meck startar bilen och vi tar följe längs kusten ner till Falkenberg. Vi dricker hett, svart kaffe i hans hem innan jag kör de sista 25 milen hem i mörker och hällregn. Väl hemma ser jag att det är några deciliter pellets kvar i förrådet. Vi snackar tajming...

Kvällen... lite trött tevetittande i soffan... Telefonsamtal med en dotter som landat i Oslo, med en annan dotter och hjärtevän... Fina Erica kikar förbi på sin kvällspromenad... vi ska få många tillfällen att ses framöver, berättar hon... Det gläder mig.

la famiglia

En familjehelg med barnen, ett par hjärtevänner, Mats, systrar, svåger och söta småkusiner. Till och med ett besök hos "di gamle" uppe i djupet av Frödingland. Skratt, stoj, kramar, känslor, samtal. Kärlek.

©M.Ronnby

 

Jag ser på mina barn och vet att jag åtminstone gjort fyra saker väldigt bra i mitt liv...

veckans bibliotek v 52b

Town Library, Maranello, Italy.

veckans bibliotek v 52

Hogwart's Library, Hogwarts School of Witchcraft and Witchery

jamen... god jul, då!

(lånad av Svenska Progsällskapet...)

dansa din djävul, pt V

Är det julafton så är det!

G O D   J U L!

snartsnartsnart

Äter skinkmacka*, har nylackade naglar och det ligger en röd duk på bordet. Ljuslyktor preparade och Son förmanad att köra lugnt och fint uppöver. Han vet också att han är väldigt älskad. Jag sa det till honom. Som jag brukar göra. Döttrar och hjärtevänner på väg. Syster likaså. Kanske kommer andra systern med familj över en sväng och glammar med oss, redan ikväll.

Lugnt och fint.

Blossa12. M Ronnby (by)

*Jag kan rekommendera dijon- och basilikagriljering...

skyndar långsamt

Jag vaknar efter att ha sovit i nästan elva timmar. Tror jag behöver det nu, va'? Mats rumsterar i köket och jag gör honom sällskap över ett par mackor och kaffe. Kikar ut genom fönstret. Snön ligger vit och det känns fint.

Vad  göra idag, då? Ptja... lite dammsugning får det bli. Och så ska jag laga en Jansson (jag älskar Jansson!). I lugn och ro. Mats fixar med köttbullar. Framåt eftermiddagen ska jag köra in till stan och hämta barn, hjärtevänner och en syster. Kvällen får bli italiensk och varm.

Ungefär så. Kanske hinner jag rentav sticka lite på ett projekt jag påbörjade för längesedan och inte riktigt har gett upp av pur envishet. En promenad? En vet aldrig.

Helgasjön 121221. M Ronnby (by)

dansa din djävul, pt IV

Är det fjärde advent så är det!

delmålsrapport numero zwei

Lasagnen puttrar i ugnen, jag dricker ett glas vin och lyssnar på lite musik. Jag kan nog inte slavdriva hårdare för då kanske Mats hamnar på akuten över helgen? Vi jobbar bra men inte alls i samma takt eller på samma vis. Jag tycker att allt jag gör idag slipper jag imorgon, och då vill jag vara pigg och alert och umgåsas med barna mina och syrran Cia. Han tycker att det vi inte gör idag hinner vi väl i morgon. En liten schism, alltså. Men inte värre än att vi hanterar den.

När det gäller annan julstress står jag annars vid sidan av. Ingen julklappshysteri, ingen ihjälpyntning och inte stoppar jag korv heller. Eller kokar slarvsylta. Jag bakar inte ens pepparkakor och inte har vi någon gran. Jag åker inte runt till vänner och bekanta med julgrupper och inte lägger jag in sill. Men det är skönt att ha undanstädat och maten förberedd när huset blir fullt så att vi får optimalt tid för det enda som spelar någon roll...

... att vara tillsammans. Med älsklingen, barnen och deras hjärtevänner, mina systrar och deras familjer. Mysa. Prata och skratta. Spela spel och elda en liten julbock. Kramas och dela tankar och idéer. Bara vara. Det enda som spelar någon roll.

Kusin Gerda gör vadsomhelst för lite uppmärksamhet. (här)

delmålsrapport

Matvaror inhandlade. Just en sådan sak som ju knappast kan göras en månad i förväg. Men det gick verkligen smidigt och utan alltför stor tidsspillan. Jag kan dock inte sluta förvåna mig över kärr... damer som när deras make väger till exempel en melon måste stå precis bakom honom, med kundvagnen, och på så vid spärra av en av frukt- och gröntavdelningens artärer... Men annars, så.

Övervåningen på det här huset börjar nu likna färdigt och faktum är att även nedervåningen börjar anta formen av det trivsamma hem det kan vara. Det har pågått en del renoveringar under hösten - därav kaoset. Men nu är röjningshitler* här och styr upp! Om en stund ska jag påbörja... lasagnen. För det blir välkomst- och uppesittarmaten, i morgon. Tids nog hinner vi tröttna på julmaten.

Mats skruvar fast en toalettstol och jag tar en paus, med lagom bedrövlig och tjatig julmusik.

Leverpastej, alltså. M Ronnby (by)

*That'd be... me!

lugna och fina nu

Jag känner ingen stress alls. Faktiskt. Jag är strategifascisten nummer ett när det kommer till att styra upp en städ- och inhandlingsverksamhet. Så nu har jag både en lång lista på saker som ska inhandlas och en lista på uppstyrda hushållsaktiviteter som, om de utförs rätt och i rätt ordning, inte kommer att kännas varken betungande eller stressiga.

Jag säger som min gamla handledare från lärarutbildningen;

Proper
Planning
Prevents 
Pissy
Performances

Så... nu kör vi. Delmålsrapportering kan komma att ske under dagen. Kommer att ske.

Ta't lugnt ta en... cigg? (här)

ledigledigledigledigledig

Igår var det tårtkalas och julklappsutdelning på jobbet...

Alla uppklädda. (källa)

... idag tänkte jag mig en roadtrip. Jag ska låta den ta den tid det tar. Stanna om jag känner för det. Ta mig en fika. Fotografera. Köra vidare. Låta vägen vara en del av målet.

också en slags sovmorgon

Jag hittade annonsen här.

Vaknar med hjärtklappning och tror jag försovit mig. Kollar klockan. 05:56. Inser att jag är... LEDIG. Inte ens en vanlig arbetsdag hade detta klockslag inneburit försovning.

Jag funderar på om jag ska kliva upp men fattar beslutet att tvinga mig ligga kvar. Inte lyssna på radio. Inte läsa. Bara ligga och blunda. En timme ligger jag så. Svävar mellan sömn och vakenhet. Sedan går jag upp.

Brygger mig en kanna kaffe. Kör stillsam morgonrutin, och i något omvänd ordning. Först kaffe och nyheter. Tända ljus. En varm, mjuk sjal om axlarna. Så småningom en lång varm dusch.

Men först mer kaffe.
Kanelkaffe.
Gott.

åpoiuytrewq

Kan en lärare idag verkligen säga att "det där med datorer får andra fixa med" eller "vadå facebook... sådant där trams har jag inte tid med..."?

Jag menar... alldeles bortsett från att IKT ska vara effektiva undervisnings- och lärverktyg...

... vi har också ett visst ansvar att finnas där ungdomarna finns... åtminstone såpass att vi fattar vad de gör, och hur det funkar...

... eller? 

Julgodis. M Ronnby (by)

jamen... ledigt, då...

Nu har jag gjort de där uppskjutna sakerna. Pannan mullrar gott och tvätten är just hängd. Jag har slagit in småkusinernas julklappar och ätit lite lätt middag. Tända ljus lite överallt och fötterna är där de ska vara - på bordet.

Julläsningen är ordnad: jag fick Vi tolererar inga förlorare i julklapp* vid avslutningskaffet på jobbet. Britt-Marie Mattssons roman om klanen Kennedy. Den ser jag mycket fram emot att läsa. Dessutom tänkte jag hänga på Lundströms Bokradio när de drar igång bokcirkeln med Madame Bovary, i januari. Jag har bara den gamla översättningen, men funderar på att kanske ändå skaffa den nya som lär ska vara väldigt bra. Hursomhaver tänker jag sätta igång med läsningen under min ledighet.

Bokcirkel? M Ronnby (by)

Och så är min avsikt att slutföra mitt skrivprojekt från november. Sedan får jag se hur jag ska göra med det, men efter uppsnyggning och korrläsning är nog planen att kontakta några förlag. Sjukt spännande, faktiskt!


*Jag kanske ska förtydliga att vi fick välja från ett mycket varierat bokbord, så titeln på boken är inte ett budskap från chefen. Tror jag...

som en fredag, typ

I've got that Friday feeling! Absolut sista dagen på terminen och inte någon undervisning alls utan enbart umgåsing och glöggmingel med mentorsklassen och alla andra.

Jag hade tänkt dra hem alla kollegorna på lite glögg och schysst musik igår, men redan igår insåg jag att det var bra att jag drog lite på det beslutet för jag har helt enkelt inte orken. Jag siktar i stället på en kväll under vårterminen. I dag blir det en gemensam avslutningsfika och det är gott så.

Sedan ska jag gå hem och göra några saker jag skjutit upp; aska/sota ur pannan, fylla upp med pellets, köra en tvätt och städa lite. Sedan får jag nog anse att julstädningen är klar, eftersom jag försöker hålla undan hela året. Undantag: mina fönster som är så skitiga att det nästan är roligt. Men jag är en urkass fönsterputsare så jag överlåter det till ett proffs, när han nu kan tänkas ha tid.

Senaste dagarnas snackis är väl upploppen i Göteborg, triggade av ungdomars mindre lysande aktiviteter i sociala medier. Ja. Skolan HAR ett ansvar. Men... det har övriga samhället också. Polisen, sociala myndigheter, fritidspersonal och... håll i er nu... FÖRÄLDRARNA.

Jag är så jeffla less på att så snart något händer så börjar det hojtas på att SKOLAN måste göra något... SKOLAN måste ha koll... SKOLAN måste finnas där ungdomarna är... Som om inte det redan görs en hel del på detta område - från skolans sida. Visst. Det kan göras mer. Det ska göras mer. Det finns fortfarande exempelvis lärare som tycker att "det där med datorer får någon annan ta hand om", (jo... jag lovar... jag hörde det så sent som för ett par veckor sedan...) eller "Facebook och sådant ägnar jag mig inte åt... jag har inte tid..." osv osv. utan att uppenbarligen fatta att det är just där, och på Twitter och Instagram och liknande "platser" som våra ungdomar befinner sig och umgås... och det måste tas tag i.

Ett talesätt säger att det krävs en hel by för att uppfostra ett barn, och det håller jag med om, helt och fullt. Men... jag anser att det fortfarande är FÖRÄLDRARNA som bär det största ansvaret för sina barn.

En annan vinkel i debatten är att skolan ska säga ifrån och reagera så snart man får den minsta aning om att en elev utsätts för kränkande behandling. DET säger jag inte emot - tvärtom. Men någonstans finns också en gräns för vad skolan klarar av... och ska ansvara för... mycket av exempelvis nätmobbning försiggår utanför skolan, på kvällar och helger... i en sfär där kanske inte ens vuxna riktigt släpps in. För inte alla är så korkade att de under eget namn skriver rakt in på en annans facebookvägg att "du är en dum hora" eller "bögjävel" eller vad det kan handla om... Ånej... det är betydligt mer subtilt än så.

Det som behövs är SAMARBETE mellan alla oss som arbetar med barn och ungdomar - och där har skolan en viktig roll.

Just sayin'.

Zinkensdammvinter. M Ronnby (by)

julstök..?

Nu har jag stökat färdigt för den här julen. Stöket bestod i att byta arbetsrum. Så här har jag det nu, och för vårterminen. Sedan hittas det nog en egen plats åt mig, så jag slipper nomadisera även nästa läsår.

My home away from home. M Ronnby (by)

another time another place

A Room With a View. Kl 10:10. M Ronnby (by)

Another Room With Another View. K. 10:45 M Ronnby (by)