Enligt inte bara ett utan TVÅ mail från bildningskontorets utvecklingsledare skulle flertalet av oss lärare på gymnasiet infinna oss på annan plats idag (torsdagen den 31/1) kl 15 för att 1. lämna de datorer vi disponerar och 2. hämta ut våra nya.
Detta innebar att sista lektionen ställdes in för så gott som samtliga av våra elever så att vi kunde närvara vid denna tid. Så gjordes. (Varför inte DE kunde komma till OSS, istället, på exempelvis vår APT-tid är en fråga som aldrig lär få något svar...). För typ 150 elever.
Att lämna sitt arbetsredskap ifrån sig för gott innebär också att en hel del energi lagts ner på att flytta över allt som kan tänkas ha sparats lokalt och jag, som kan vara i överkant ambitiös, blåste dessutom rent maskinen på samtliga program och webbläsare (utom IE).
Så tar vi oss till den utsatta mötesplatsen i tid och sitter där och väntar några minuter för att sedan mötas av beskedet att: "QUE? Kommer NI? Idag? Vem har sagt det?". Och så något mummelsvammel om att det kanske brustit i kommunikationen mellan bildning och skolan. Öh. Nej. Knappast (se första meningen i detta inlägg).
Så vi fick vända hem igen. Våra blivande datorer verkar inte ens vara beställda. De vi har är tömda på allt och för många (som inte sparar i Molnet, t ex) ligger allt på samma externa hårddisk. Och våra elever missade en lektion. De som åker buss kunde inte ens komma hem lite tidigare.
Snyggt jobbat, Ansvarig. Väldigt snyggt jobbat.
Och, värst av allt: de flesta blev inte ens förvånade. Bara trötta och lätt förbannade.
torsdag 31 januari 2013
swinging
Ibland räcker det med så lite för att en ska bli på riktigt, riktigt gott humör. Jag skyndar genom uppehållsrummet slash cafeterian och en elev spelar den här:
Åh, minnena... När Freddie kom och hälsade på och vi hade båda hört låten på radio samma kväll och vi sa att det var som om vi hört den förut... fast på det allra bästa viset. Sunne. 1978... Och vi spelade den om och om igen... analyserade texten... älskade den...
Åh, minnena... När Freddie kom och hälsade på och vi hade båda hört låten på radio samma kväll och vi sa att det var som om vi hört den förut... fast på det allra bästa viset. Sunne. 1978... Och vi spelade den om och om igen... analyserade texten... älskade den...
unna sig lite
Jag travesterar Bob Hansson och säger att "visst är det skönt att vidga språket men ännu skönare att vidga en vanlig torsdag" och ger mig själv en extra sovtimme. Just idag kändes den behövlig och det var ju fint att jag kunde ta den. Frukost på blåbärsyoghurt och müsli med nötter och frukt tillsammans med en kanna kaffe ger schysst energi och boostar lusten inför en ny arbetsdag. Inga finfredagskläder, men väl en Etsytröja med härligt åttiotalsaktiga paljettapplikationer. Dock i diskret svart.
När jag ser ut genom vardagsrumsfönstret ser jag en soptunna på min garageuppfart. Först funderar jag på vafan den gör där? Och sedan kommer jag på att jag ju ska få en ny, för matavfall. Det är väl den, då. Men hur länge har den stått där? Ofta är det ju nästan mörkt när jag kommer hem och det är mörkt när jag går till jobbet...
Idag blir det nya laptops på jobbet. Vi ska hämta dem i eftermiddag, tillsammans, och därvidlag få en... introduktion. Det blir ju spännande. Vad är det vi förväntas inte kunna? När hela lärplattformen förändras förväntas vi lära oss den via trial and error och det finns säkert funktioner i den som aldrig används - inte bara för att den oftast är grundligt dysfunktionell utan också för att det inte ges någon genomtänkt utbildning på den t ex när man nyanställs - men en laptop? Hm... Dock blir det skönt att få en ny maskin för min har uppfört sig märkligt och svajigt på sistone.
Så när jag lämnat filmer på bibblan och städat bilen och badrummet och hängt tvätt och ätit middag ska nog min kväll ägnas åt att installera en del livsnödvändiga program i nya arbetsredskapet, som inte kommer som standard. Saker jag inte kan leva utan är exempelvis VLC, Dropbox, Open Office, Audacity och annat pyssel.
När jag ser ut genom vardagsrumsfönstret ser jag en soptunna på min garageuppfart. Först funderar jag på vafan den gör där? Och sedan kommer jag på att jag ju ska få en ny, för matavfall. Det är väl den, då. Men hur länge har den stått där? Ofta är det ju nästan mörkt när jag kommer hem och det är mörkt när jag går till jobbet...
Idag blir det nya laptops på jobbet. Vi ska hämta dem i eftermiddag, tillsammans, och därvidlag få en... introduktion. Det blir ju spännande. Vad är det vi förväntas inte kunna? När hela lärplattformen förändras förväntas vi lära oss den via trial and error och det finns säkert funktioner i den som aldrig används - inte bara för att den oftast är grundligt dysfunktionell utan också för att det inte ges någon genomtänkt utbildning på den t ex när man nyanställs - men en laptop? Hm... Dock blir det skönt att få en ny maskin för min har uppfört sig märkligt och svajigt på sistone.
Så när jag lämnat filmer på bibblan och städat bilen och badrummet och hängt tvätt och ätit middag ska nog min kväll ägnas åt att installera en del livsnödvändiga program i nya arbetsredskapet, som inte kommer som standard. Saker jag inte kan leva utan är exempelvis VLC, Dropbox, Open Office, Audacity och annat pyssel.
 |
| Bertil. M. Ronnby CC |
onsdag 30 januari 2013
i draculas fotspår
Första maj åker vi till England med våra tvåor. Med Scarborough som bas ska vi göra oss närmare bekanta med delar av det underbara Yorkshire. Idag har jag börjat planera för hur jag och EHS2 ska tagga inför resan. Det blir lagom att göra efter påsk och så här långt blir det ett avsnitt av Heartbeat (Tillbaka till Aidensfield tror jag det svenska namnet på serien är) som spelas in i den pittoreska lilla byn Goathland vars tågstation dessutom är Hogsmeades i filmerna om Harry Potter.
Annat vi ska reta reseaptiten med är Anne Brontë, Bram Stoker och hans Dracula och osaliga andar i York... Noggrann planering, litteraturläsning och lektionsidéer pågår. Framskrider.
Yorkshire... Det är helt enkelt omöjligt att inte ge er världens bästa Manic Street Preachers...
Den som undrar över bakgrunden till låten (även om den framgår ganska tydligt av texten och bilderna) kan läsa en intressant tidningsartikel här.
Annat vi ska reta reseaptiten med är Anne Brontë, Bram Stoker och hans Dracula och osaliga andar i York... Noggrann planering, litteraturläsning och lektionsidéer pågår. Framskrider.
Yorkshire... Det är helt enkelt omöjligt att inte ge er världens bästa Manic Street Preachers...
Den som undrar över bakgrunden till låten (även om den framgår ganska tydligt av texten och bilderna) kan läsa en intressant tidningsartikel här.
köttfri onsdag
Om en kokar gröna linser och under tiden skalar, skivar och fräser i olivolja purjolök, morötter, potatis och vitkål och sedan spär på med vatten och grönsaksbuljong och efter en stund häller av linserna och hivar ner dem i rotsakskoket och kryddar med lite salt, några grova svängar med svartpepparkvarnen och en eller annan nypa chiliflakes och låter detta puttra ihop (ungefär så lång tid som det tar att aska ur pannan och fylla upp med tio säckar pellets) får en efter en stund en lite lagom simmig, mättande och smarrig soppa, med ett visst sting.
Just sayin'.
Just sayin'.
jobbpakten
 |
| Sth Street Art. M. Ronnby CC |
Det fanns alltså något som hette "jobbpakten"? Den har jag missat. Jag har min egen jobbpakt. Med mig själv. Den handlar om att göra mina arbetsdagar så meningsfulla det bara är möjligt och då inte bara för mig själv utan dessutom för mina elever och kollegor.
Det regnar lite ute. Hm. Jag ser ut på gatan som ligger svart och bar. Plustvåkommanio. Jag tror inte jag behöver mina halkgrejer just idag. Åtminstone inte när jag går till jobbet. Men de får följa med ändå. Kanske är det halt när jag ska gå hem? Om inte annat kommer kylan tillbaka om några dagar, och då..!
Dagen som kommer... Någon lektion, men annars möten. Unga människor. Framtidstankar.
Just nu: hett, svart kaffe och omvärlden in i mitt vardagsrum via tevens nyheter.
tisdag 29 januari 2013
lite av varje
I den alldeles bedrövliga, sliriga halkan som blir nu när snön börjar smälta undan, ny faller och temperaturen hålls runt nollan så skäms jag inte för att ta bilen när jag ska göra ärenden (jo, nu när jag har broddarna, men det hade jag ju inte nyss...) runt kring Byn. Den har stått ett par dagar och jag fick rejäl skrämselhicka när jag [lyckligtvis] sakta rullade ner för backen härutanför och skulle bromsa, då det kom en bil på tvärgatan och mina bromsar överhuvudtaget inte tog. Lyckligtvis skulle den andra bilen svänga annars hade vi smällt - om än i slow motion. Jag tänkte att det nog är bäst att jag inte kör vidare utan bara runt kvarteret och hem igen, men efter att ha provbromsat lite här och var så nöp de stenhårt som vanligt. Jag antar att det var någon isig beläggning på dem, eller något. Men läskigt var det.
Det har fötts bebisar både här och var idag. I lördags (jag vet, det var inte idag...) fick Sara och Calle en liten flicka till. Är hon ens hälften så söt som sin storasyster är hon vanvettigt gullig. I morse fick min kursare och vän Sophie och hennes Abbe en liten Juni och under dagen fick min tidigare roomie, och fortfarande kollega, K-J en liten kille, han som redan har två (han har naturligtvis en fru också). Nu vill jag se bilder på alla dessa bebbar. (Och jag hoppas innerligt att ni kvinnor vid behov blev klippta... med tanke på det som aktuellt talas om i nyheterna idag...)
Jag har skaffat mig en extra kalender, förresten. En kalender där jag enbart skriver in kul grejer jag planerar. Syrrehelg, hårdrocksfestivaler och andra musikevenemang, umgänge med sköna vänner och en och annan resa är exempel på sådant som redan börjar fylla upp kalendern. Nu när jag har dobbarna kanske jag skulle börja föra in powerwalkpass och liknande också? Men det räknas inte som nöjen så det får gå in i den andra, vanliga.
Middagen ikväll fick bli inspirerad av vad min fina väninna Malin åt igår: omelett med rödlök, champinjoner och halloumi. Jag blev nästan otäckt mätt men helt utan den där läskiga svullna smärtkänslan. Ajöken, socker. Jag ska inte ens ha socker i teet, ikväll.
Puss på er!
Det har fötts bebisar både här och var idag. I lördags (jag vet, det var inte idag...) fick Sara och Calle en liten flicka till. Är hon ens hälften så söt som sin storasyster är hon vanvettigt gullig. I morse fick min kursare och vän Sophie och hennes Abbe en liten Juni och under dagen fick min tidigare roomie, och fortfarande kollega, K-J en liten kille, han som redan har två (han har naturligtvis en fru också). Nu vill jag se bilder på alla dessa bebbar. (Och jag hoppas innerligt att ni kvinnor vid behov blev klippta... med tanke på det som aktuellt talas om i nyheterna idag...)
Jag har skaffat mig en extra kalender, förresten. En kalender där jag enbart skriver in kul grejer jag planerar. Syrrehelg, hårdrocksfestivaler och andra musikevenemang, umgänge med sköna vänner och en och annan resa är exempel på sådant som redan börjar fylla upp kalendern. Nu när jag har dobbarna kanske jag skulle börja föra in powerwalkpass och liknande också? Men det räknas inte som nöjen så det får gå in i den andra, vanliga.
Middagen ikväll fick bli inspirerad av vad min fina väninna Malin åt igår: omelett med rödlök, champinjoner och halloumi. Jag blev nästan otäckt mätt men helt utan den där läskiga svullna smärtkänslan. Ajöken, socker. Jag ska inte ens ha socker i teet, ikväll.
Puss på er!
 |
| Fröken Söt. © M. Ronnby |
better safe than really, really sorry
Ha! Jag har gjort det! Köpt halkskydd, eller broddar, eller dobbar eller vad en nu vill kalla det! Jag hade helst velat ha en sådan här modell...
...men det fanns inte att köpa på den apoteksliknande affären här i Byn. Jag kan skicka efter dem. Jag kanske rentav ska göra det. Men det är nu det är halt här och det är nu jag är förbålt trött på att värdigt skrida fram i snigelfart och spänna varenda muskel jag har och ändå vara skitskraj för att halka och bryta något. Så därför köpte jag de här, nu:
En trär dem över klacken där en ju lägger tyngden när en går. Och vet ni... jag skiter högaktningsfallerallanlej i en eventuell tant- eller töntfaktor. Samma princip som att använda hjälm när en cyklar. En har något värt att vara rädd om, helt enkelt. I morgon ska jag inviga dem och jag har stora förhoppningar på ökad livskvalitet efter denna investering. (Och ser du, Malin? De har reflexer också! ;))
 |
| Bilden lånad härifrån. |
...men det fanns inte att köpa på den apoteksliknande affären här i Byn. Jag kan skicka efter dem. Jag kanske rentav ska göra det. Men det är nu det är halt här och det är nu jag är förbålt trött på att värdigt skrida fram i snigelfart och spänna varenda muskel jag har och ändå vara skitskraj för att halka och bryta något. Så därför köpte jag de här, nu:
En trär dem över klacken där en ju lägger tyngden när en går. Och vet ni... jag skiter högaktningsfallerallanlej i en eventuell tant- eller töntfaktor. Samma princip som att använda hjälm när en cyklar. En har något värt att vara rädd om, helt enkelt. I morgon ska jag inviga dem och jag har stora förhoppningar på ökad livskvalitet efter denna investering. (Och ser du, Malin? De har reflexer också! ;))
att vända på en femöring
Det är tur att jag ska få en ny jobbdator på torsdag. Men jag hade behövt den redan idag. 'nuff said.
Nej. Det finns en massa andra saker som också (eller hellre!) behöver sägas:
 |
| Lånad från Facebook, typ. |
bit för bit
 |
| Varde ljus... M. Ronnby CC |
När jag vaknar första gången vill jag vända tillbaka till en dröm. Jag kan inte minnas den nu men det var uppenbarligen fin eftersom jag inte kände mig färdig med den.
När jag vaknar andra gången är det dags att stiga upp. Ganska motigt även idag men inte riktigt så trött som igår. Jag muntrar upp mig med att tänka på torsdag då jag ska ge mig en liten sovmorgon. En liten. men ändå...
Jag tänker på dagens lektioner som ligger planerade framför mig. Jag ska också ta en lektion för en sjuk kollega. Det känns alltid lite svårare att undervisa klasser en inte känner. Där relationerna inte är byggda. Samtidigt så nyttigt. Jag får syn på sådant jag gör och säger som jag kanske inte riktigt har klart för mig annars. Mina idéer prövas på ett annat sätt. Jag ser också andra saker hos elever jag inte känner så väl, än vad jag ser hos dem jag möter ofta...
Kanske vore det en bra sak om vi lärare ibland bytte klasser lite mer strukturerat, förberett?
måndag 28 januari 2013
tipsextra
Jag fick ett boktips häromdagen och var inte sen att nappa på att beställa Silvia Avallones Stål, om två tonårsflickors vänskap i nedsliten, italiensk arbetarmiljö. Idag låg den i brevlådan, när jag kom hem! Nu när jag läst klart den tragiska historien om Mme Bovary får Stål bli min sängfösare för några kvällar framöver!
Förresten... såg ni Vetenskapens värld ikväll på SVT2, om vår opålitliga hjärna. Fascinerande hur den lurar oss precis hela tiden. Och hur coolt är det inte med spegelneuroner!?
 |
| Lektyr. M. Ronnby CC |
Förresten... såg ni Vetenskapens värld ikväll på SVT2, om vår opålitliga hjärna. Fascinerande hur den lurar oss precis hela tiden. Och hur coolt är det inte med spegelneuroner!?
tyst min mun får du socker
Jag har haft det på känn ett tag. Att jag på något vis reagerar väldigt häftigt mot socker. Dessutom har jag, för första gången i mitt liv, börjat känna av något obestämt som jag tror är ett så kallat "sötsug". Inte så att jag känner "åh... socker... NU!" utan lite mer obestämt och plötsligt står jag där med något sött i handen och i munnen... och inom en väldigt kort tidsrymd händer det: magen känns spänd och svullen och det gör skitont under vänster revbensbåge. Om jag trycker till gör det inte ondare för det, det bara är som att jag har en ballong som blåses upp, bara. Efter en stund försvinner det. Ibland är den stunden ganska lång. Jag har känt så sedan ganska tidigt i höstas och nu börjar jag tröttna.
Dags att sockersanera, alltså. Jag har börjat redan, under helgen. Men så hittade jag en liten, liten bit paj efter middagen och en skvätt vaniljsås till det. BANG! BALLONG! ONT! Jag måste alltså tänka mig för lite bättre. Hmm... får jobba på det.
En sak som ändå inte gett några reaktioner är att ha lite socker i teet. Så det kör jag nog vidare på, ett tag. Jag sa inte att jag skulle rensa bort allt socker. Bara sanera.
Dags att sockersanera, alltså. Jag har börjat redan, under helgen. Men så hittade jag en liten, liten bit paj efter middagen och en skvätt vaniljsås till det. BANG! BALLONG! ONT! Jag måste alltså tänka mig för lite bättre. Hmm... får jobba på det.
En sak som ändå inte gett några reaktioner är att ha lite socker i teet. Så det kör jag nog vidare på, ett tag. Jag sa inte att jag skulle rensa bort allt socker. Bara sanera.
 |
| Sugar... M. Ronnby CC |
flippetiflipp
Vi läser ett lite överraskande och mycket dramatiskt avsnitt i Pay It Forward.
En del lektioner blir inte som en tänkt sig och elevernas energi läcker iväg. Halvvägstenta i naturkunskap gör att de har svårt att hålla fokus. Alltså flippar jag. Men givetvis inte på dem. Jag flippar lektionen. När tentan är över kan de gå hem och i lugn och ro läsa klart och sedan se motsvarande scen ur filmen och jämföra dessa två versioner. Så startar vi upp nästa klassrumslektion med att prata om det vi hittat. Det är förhoppningsvis en hel del...
En del lektioner blir inte som en tänkt sig och elevernas energi läcker iväg. Halvvägstenta i naturkunskap gör att de har svårt att hålla fokus. Alltså flippar jag. Men givetvis inte på dem. Jag flippar lektionen. När tentan är över kan de gå hem och i lugn och ro läsa klart och sedan se motsvarande scen ur filmen och jämföra dessa två versioner. Så startar vi upp nästa klassrumslektion med att prata om det vi hittat. Det är förhoppningsvis en hel del...
plusettkommanio
Ny arbetsvecka. Bara att tugga i sig. Ibland kallas veckorna mellan nyår och påsk för "oxveckorna". Jag förstår varför. Det är trögt att vakna och det är svårt att uppamma den Stora Entusiasmen. Jag tänker att det dock blir bättre när morgnarna blir ljusare. Fast just nu... idag... den här måndagsmorgonen... känns det svårt att tänka sig att det blir ljusare. Turligt nog har lite snö fallit i natt och det gör ändå kvarteret lite vackrare. Om jag tänker gå ut och skotta? Nej, jag räknar kallt med att det kommer att smälta bort under dagen. Temperaturen har klivit över nollstrecket.
Hemska nyheter tränger in i mitt vardagsrum. Över tvåhundratrettio unga människor döda i en brand på ett diskotek, konsumchefer som får feta bonusar trots förluster, terrorattentatet i Algeriet, undantagstillstånd i Egypten, inbördeskrig i Mali, landstingen gör fulaffärer och hemlösa människor i Sverige som bokstavligen hålls kvar ute i kylan trots att det finns gott om uppvärmda lokaler där de skulle kunna få härbärge i bister vintertid - som kyrkorna, till exempel.
Det är måndag, alltså och dags att kliva ur mysbubblan jag blåst åt mig själv under en vilsam, varm och skön helg.
Men än kan jag dra ut på det en smula. Än kan jag värma händerna kring kaffemuggen och se mina tända ljus brinna i fönstret, som små fyrbåkar i januarimörkret.
Hemska nyheter tränger in i mitt vardagsrum. Över tvåhundratrettio unga människor döda i en brand på ett diskotek, konsumchefer som får feta bonusar trots förluster, terrorattentatet i Algeriet, undantagstillstånd i Egypten, inbördeskrig i Mali, landstingen gör fulaffärer och hemlösa människor i Sverige som bokstavligen hålls kvar ute i kylan trots att det finns gott om uppvärmda lokaler där de skulle kunna få härbärge i bister vintertid - som kyrkorna, till exempel.
Det är måndag, alltså och dags att kliva ur mysbubblan jag blåst åt mig själv under en vilsam, varm och skön helg.
Men än kan jag dra ut på det en smula. Än kan jag värma händerna kring kaffemuggen och se mina tända ljus brinna i fönstret, som små fyrbåkar i januarimörkret.
 |
| Vissa mornar hjälper det inte med smink... M. Ronnby CC |
söndag 27 januari 2013
små steg
Idag har jag sett två filmer. Jag har så sällan liksom ro att ens få in filmen i DVD-spelaren. Än mindre att se den. Jag vet inte varför det är så eftersom jag ofta fastnar i en bra film... och tid har jag ju, om helgerna. Men jag lär mig. Sakta men säkert. Jag har sett Medan åren går. Men också Igelkotten, baserad på Igelkottens elegans av Muriel Barbery. Jag tyckte så mycket om boken när jag läste den och faktum är att jag tycker om filmen också. Väldigt mycket. Att se den filmen och sticka fungerar dock inte eftersom min franska inte på långa vägar räcker till för att förstå. Så jag måste helt enkelt läsa undertitlarna.
Men jag har gjort annat idag också. Bland annat diskat och plockat och lagat en god middag på quinoa, rödlök, vitlök, champinjoner, broccoli och morötter. Och druckit te.
En lagom aktiv söndag...
Men jag har gjort annat idag också. Bland annat diskat och plockat och lagat en god middag på quinoa, rödlök, vitlök, champinjoner, broccoli och morötter. Och druckit te.
En lagom aktiv söndag...
 |
| The beauty of decay... M. Ronnby CC |
what's cooking?
Mitt stickprojekt framskrider. Jag hinner minst halvvägs idag. Medan jag stickar kokar bönorna i köket och en film rullar i spelaren. Medan åren går. En stillsam film. Just en sådan jag själv skulle kunna skriva...
Jag blir lite hungrig. Tänker laga mig en god och inte minst ordentlig middag senare idag så jag tar några skedar bönor och lägger i en djup tallrik. Ringlar över lite olja, smaksatt med rostad vitlök. En liten nypa flingsalt som topping. Fullständigt ljuvligt.
Ute är det lite grådisigt och väderomslaget känns tydligt. Skönt att kura inne i värmen.
Jag tänker en del också. Inte på så allvarliga saker hela tiden. Trivsamheter mest. Jag tänker på en Resa. Och jag tänker på att jag kanske skulle avsluta mitt konto på gymmet och satsa på en riktigt bra utrustning för powerwalking istället. Snart är snö och halka ett minne blott. Och sedan kan jag cykla! Det är det roligaste.
Nu stickar jag vidare! Cheerio!
Jag blir lite hungrig. Tänker laga mig en god och inte minst ordentlig middag senare idag så jag tar några skedar bönor och lägger i en djup tallrik. Ringlar över lite olja, smaksatt med rostad vitlök. En liten nypa flingsalt som topping. Fullständigt ljuvligt.
Ute är det lite grådisigt och väderomslaget känns tydligt. Skönt att kura inne i värmen.
Jag tänker en del också. Inte på så allvarliga saker hela tiden. Trivsamheter mest. Jag tänker på en Resa. Och jag tänker på att jag kanske skulle avsluta mitt konto på gymmet och satsa på en riktigt bra utrustning för powerwalking istället. Snart är snö och halka ett minne blott. Och sedan kan jag cykla! Det är det roligaste.
Nu stickar jag vidare! Cheerio!
minustvåkommaåtta
När jag vaknar är det fortfarande mörkt ute. Det är en av de fina sakerna med helgerna; det är ju bara att dra täcket över huvudet och somna om. Så det gör jag. Och sover förbi Stil. Men det finns ju att lyssna på i efterhand. Fortfarande lite sömngroggy går jag ner i köket för att fixa en kanna kaffe och hämta upp datorn till sängen (den får alltså sova ensam på nedervåningen om nätterna). I samma ögonblick som jag hör det öronbedövande tjutet kommer jag på: HELVETSJÄVLARFANOCKSÅLARMET! Skyndar ut i hallen och larmar av. Sedan snabbt upp till sovrummet och i samma ögonblick jag lägger handen på telefonen ringer de från larmcentralen och jag får uppge lösenordet.
Så. Nu vet jag. Det fungerar. Och jag är fullständigt klarvaken.
Nu har lugnet återigen lägrat sig över huset och jag sitter i sängen, läser och skriver mejl och lyssnar på P1:s Godmorgon, världen! En god, varm och skön söndagsmorgon. Den ska jag njuta av en god stund. Sedan ska jag väl så småningom upprätta en skiss även för den här dagen. Ett tänkt innehåll kan vara mera stickning, minst en film, en promenad, sätta färg i håret, koka black beans och stora vita bönor att lägga i frysen och sedan kunna använda i snabb middagslagning under veckan. Det är också så att jag vill skriva på "boken". Vi får väl se vad det kan bli.
"Boken", förresten. Jag har en god vän som läser den. Kritiskt. Hon började läsa den en kväll, just som hon skulle gå och lägga sig. Och läste till halvfyra på morgonen. Vill veta hur den slutar. Jag tar det som ett gott tecken; den kan alltså ha ett visst läsvärde! Just den pepp jag behöver! Så... kanske... idag..?
Så. Nu vet jag. Det fungerar. Och jag är fullständigt klarvaken.
 |
| Security. M. Ronnby CC |
Nu har lugnet återigen lägrat sig över huset och jag sitter i sängen, läser och skriver mejl och lyssnar på P1:s Godmorgon, världen! En god, varm och skön söndagsmorgon. Den ska jag njuta av en god stund. Sedan ska jag väl så småningom upprätta en skiss även för den här dagen. Ett tänkt innehåll kan vara mera stickning, minst en film, en promenad, sätta färg i håret, koka black beans och stora vita bönor att lägga i frysen och sedan kunna använda i snabb middagslagning under veckan. Det är också så att jag vill skriva på "boken". Vi får väl se vad det kan bli.
"Boken", förresten. Jag har en god vän som läser den. Kritiskt. Hon började läsa den en kväll, just som hon skulle gå och lägga sig. Och läste till halvfyra på morgonen. Vill veta hur den slutar. Jag tar det som ett gott tecken; den kan alltså ha ett visst läsvärde! Just den pepp jag behöver! Så... kanske... idag..?
lördag 26 januari 2013
själv inte ensam
Jag tycker om mina helger. De är min motvikt till arbetsveckan och de är mina uppladdningsmöjligheter. Jag gillar lördagen men har inga problem med söndagen, heller.
Jag hade planer för vad jag ville använda den här dagen till. Och nu när dagens snart är slut kan jag konstatera att bortsett från att jag inte skrivit något (men jag har tänkt och också fått feedback på mitt skrivande från en god vän) och inte heller umgåtts med någon (åtminstone inte afk... men det är inte mitt fel... jag öppnade möjligheten för en annan god vän att äta middag med mig men hon hade annat planerat) så har jag gjort det jag ville göra.
Kvällen har varit lite tevetittande, med ett halvt öga och öra, och stickning. Chiligrytan var underbart god, tillsammans med en halv, skivad avocado och en klick grekisk yoghurt. Ett glas shiraz till fulländade upplevelsen.
Mindre mysigt var det kanske att se dokumentären om raviolins världsturné, i Kunskapskanalen (var annars?). Efter att ha sett den vill jag inte köpa något i konservburkar. Min ravioli vill jag framledes laga till själv. Och det ska inte vara några små vilsna grisar i den...
Nu är det i alla fall snart dags för Madame Bovary i renbäddad säng med doft av nytvättade, prassliga lakan. Jag är privilegierad, jag vet. Jag har fantastiskt sköna barn, en storfamilj bestående av både de jag är förenad med av släktskap och av riktigt goda vänner, ett arbete jag tokgillar och ett trivsamt, gott hem. Jag har varit själv idag, men sannerligen inte ensam. Det är jag oändligt tacksam för.
Jag hade planer för vad jag ville använda den här dagen till. Och nu när dagens snart är slut kan jag konstatera att bortsett från att jag inte skrivit något (men jag har tänkt och också fått feedback på mitt skrivande från en god vän) och inte heller umgåtts med någon (åtminstone inte afk... men det är inte mitt fel... jag öppnade möjligheten för en annan god vän att äta middag med mig men hon hade annat planerat) så har jag gjort det jag ville göra.
Kvällen har varit lite tevetittande, med ett halvt öga och öra, och stickning. Chiligrytan var underbart god, tillsammans med en halv, skivad avocado och en klick grekisk yoghurt. Ett glas shiraz till fulländade upplevelsen.
Mindre mysigt var det kanske att se dokumentären om raviolins världsturné, i Kunskapskanalen (var annars?). Efter att ha sett den vill jag inte köpa något i konservburkar. Min ravioli vill jag framledes laga till själv. Och det ska inte vara några små vilsna grisar i den...
Nu är det i alla fall snart dags för Madame Bovary i renbäddad säng med doft av nytvättade, prassliga lakan. Jag är privilegierad, jag vet. Jag har fantastiskt sköna barn, en storfamilj bestående av både de jag är förenad med av släktskap och av riktigt goda vänner, ett arbete jag tokgillar och ett trivsamt, gott hem. Jag har varit själv idag, men sannerligen inte ensam. Det är jag oändligt tacksam för.
 |
| Pysselkväll. M. Ronnby CC |
rapport...
Dagen så här långt är:
- kokat kikärter och simultant betalat räkningar (lustfyllt på sitt eget lilla vis...), lyssnat på P1, slängt in en vittvätt i maskinen och diskat
- tagit en vinterpromenad och därvidlag kikat inom en loppis (det var nostalgimarknad på Miljöstationen och antingen var det helt utplockat eller så var det klent utbud redan från början... där fanns absolut inget jag ville ha)
- hängt tvätt medan jag försökt lyssna på senaste plattan från Faith - Decade of Despair - och fått ett bryt på min stereo som helt enkelt måste bytas ut. :(
- fortsatt lyssna på P1 medan jag lagt vita bönor i blöt och sytt klart tre bokkassar. Jag kallar dem "bokkassar" för att de är aningens små, kanske, för att vara bra shoppingkassar. Å andra sidan kan en ju ha dem när en småhandlar?
- lyssnat ännu mer på P1 medan jag lagat en fullständigt grym chili (tack för tipset Erica!) och pratat en god stund med min älsklingsjenny i telefon.
- fyllt på lite mer pellets och laddat alla mina ljusstakar och ljuslyktor med ljus inför skymning och kväll!
Trivsamt, lagom pyssligt och tillfredsställande. Medan chilin puttrar klart och sedan får stå till sig ska jag nu krypa upp i soffan med en mugg te, gosiga filtar, stickning och en film.
Jag lånade tre igår:
Niceville (jag lyssnade på ljudboken i våras, på engelska och vill se hur den funkar som film)
Igelkottens elegans (har läst och älskar boken och har lånat hem filmen en gång tidigare men inte blivit av att jag sett den)
Medan åren går (den kändes bara stillsam och fin när jag läste på baksidan av DVD-fodralet).
Jag börjar med... Niceville.
 |
| Oh well. M. Ronnby CC |
- kokat kikärter och simultant betalat räkningar (lustfyllt på sitt eget lilla vis...), lyssnat på P1, slängt in en vittvätt i maskinen och diskat
- tagit en vinterpromenad och därvidlag kikat inom en loppis (det var nostalgimarknad på Miljöstationen och antingen var det helt utplockat eller så var det klent utbud redan från början... där fanns absolut inget jag ville ha)
- hängt tvätt medan jag försökt lyssna på senaste plattan från Faith - Decade of Despair - och fått ett bryt på min stereo som helt enkelt måste bytas ut. :(
- fortsatt lyssna på P1 medan jag lagt vita bönor i blöt och sytt klart tre bokkassar. Jag kallar dem "bokkassar" för att de är aningens små, kanske, för att vara bra shoppingkassar. Å andra sidan kan en ju ha dem när en småhandlar?
 |
| Rött. Alltid rött! M. Ronnby CC |
- lyssnat ännu mer på P1 medan jag lagat en fullständigt grym chili (tack för tipset Erica!) och pratat en god stund med min älsklingsjenny i telefon.
- fyllt på lite mer pellets och laddat alla mina ljusstakar och ljuslyktor med ljus inför skymning och kväll!
Trivsamt, lagom pyssligt och tillfredsställande. Medan chilin puttrar klart och sedan får stå till sig ska jag nu krypa upp i soffan med en mugg te, gosiga filtar, stickning och en film.
Jag lånade tre igår:
Niceville (jag lyssnade på ljudboken i våras, på engelska och vill se hur den funkar som film)
Igelkottens elegans (har läst och älskar boken och har lånat hem filmen en gång tidigare men inte blivit av att jag sett den)
Medan åren går (den kändes bara stillsam och fin när jag läste på baksidan av DVD-fodralet).
Jag börjar med... Niceville.
 |
| Vegetarian Beer Chili. M Ronnby CC |
möjligheter
Vad ska du göra idag? Jag har kommit på en hel räcka saker jag vill göra. Ska göra. Och... när jag tänker på det... det blir enbart luststyrda aktiviteter idag. Kanske hinner jag inte allt, men här är vad jag väljer och vrakar mellan denna ljusgrå lördag:
- läsa klart Madame Bovary
- sy ihop tre bokkassar som jag påbörjade förra helgen
- se minst en film av de tre jag lånade igår
- laga en redigt god middag!
- ta en tur till en loppis
- sticka på senaste projektet
- skriva på "boken" (jag vill så gärna bli "klar" med den...)
- ta en vinterpromenad
- lyssna på lite bra musik
- knarka P1
- umgås med någon skön vän
Och fundera på om jag kanske skulle ta mig en påsktur till Stugan Vid Sjön i De Djupa Skogarna...
- läsa klart Madame Bovary
- sy ihop tre bokkassar som jag påbörjade förra helgen
- se minst en film av de tre jag lånade igår
- laga en redigt god middag!
- ta en tur till en loppis
- sticka på senaste projektet
- skriva på "boken" (jag vill så gärna bli "klar" med den...)
- ta en vinterpromenad
- lyssna på lite bra musik
- knarka P1
- umgås med någon skön vän
Och fundera på om jag kanske skulle ta mig en påsktur till Stugan Vid Sjön i De Djupa Skogarna...
 |
| Smoke on the water... © M. Ronnby |
minussexkommatvå
Jag sover så gott om natten. Jag har väl aldrig haft direkta sömnproblem men har ändå under en ganska lång tid sovit... "oroligt". Hur eller hur bor jag ensam i mitt hus och rent hypotetiskt skulle någon kunna bryta sig in genom dörren på baksidan utan att varken jag eller grannarna skulle upptäcka det. Jag tror det har påverkat mig undermedvetet. Nu när jag har installerat larm sover jag plötsligt hur lugnt som helst. Vaknar sällan alls på natten. För jag kan ha pålarmat även på natten (olika steg, galet fiffigt). Sensorer och kameror. Snitsigt som fan, faktiskt. Samtidigt... helt sjukt att en ens ska behöva känna att en ska ha det... Jag hade ju mycket hellre haft en hund.
Nu sitter jag i sängen med mitt kaffe och lyssnar på ni-vet-vad. Jörn Donner intervjuas (han var ju på Skavlan igår också) och även om han är vulgär och cynisk så har han liksom blivit lite mjukare i kanterna. Fortfarande skarp i intellektet men ändå lite... nej... jag kan inte säga "ödmjuk"... inte om Jörn Donner. Hursomhaver sitter jag här och småler och lyssnar. Och han pratar då ändå om Döden...
I programmet ställs också frågan om varför ungdomsböcker blivit så populära även bland vuxna.Det har jag inte särskilt många teorier om, mer än att jag för egen del läser ungdomsböcker ibland för att ha koll på litteratur att rekommendera till och samtala om med de unga människor jag möter i mitt arbete. Och en och annan för att kolla om den kan användas i undervisningen. Som Ser mitt huvud tjockt ut i den här?, av Randa Abdel-Fattah, som jag använde i religionsundervisningen som högläsningsbok. (Vilket fungerade utmärkt i en industritrea!). Eller som de skönlitterära böcker jag använder som kursböcker i engelskundervisningen. Där har jag för övrigt börjat spana in vad vi ska arbeta med i höst. Det gäller att planera i god tid eftersom en får utarbeta hela konceptet på egen hand. Vilket i och för sig är en intressant process som jag tycker ger mig själv väldigt mycket.
 |
| Vintervik. M. Ronnby CC |
fredag 25 januari 2013
thank god it's friday
Fullt upptagen på jobbet. Det känns fint att avsluta med ett seminarium kring Toni Morrisons Beloved och liksom bara luta sig tillbaka och lyssna på elevernas samtal, intryck och tankar. En ynnest, faktiskt.
I förhoppning att morgonens önskan om en bister helg ska infrias (fast det verkar inte bli så om en ska tro väderspanarna) går jag hem och startar bilen. Medan den står och puttrar en liten stund slevar jag i mig en hastig lunch och sedan kör jag en vända för att värma upp den ordentligt. Det är inte särskilt klimatsmart (jag ska nog faktiskt köpa mig en motorvärmare) men det fungerar. Den startar utan protester och batteriet verkar fräscht. Sedan går jag till frisören. Det är rätt lång kö (drop-in, alltså) eftersom en av dem halkat och brutit armen... Men jag bestämmer mig för att jag faktiskt inte alls har bråttom utan sätter mig och väntar. Bläddrar i en skvallertidning, tjuvlyssnar på samtal och twittrar.
När jag blivit klippt är jag för ovanlighetens skull lite missnöjd. Det är ju givetvis min favoritfrisör som är hemma med armbrott och även om hon som klipper mig är duktig blir det inte riktigt som jag vill. Framförallt blev det inte riktigt så kort som jag önskade. Men vad gör en när en sagt till tre gånger, på olika vis, att "du får gärna klippa ganska rejält" men budskapet inte går fram? En tackar, betalar och lovar sig själv att gå tillbaka så snart den Rätta är tillbaka...
Efter frisörbesöket gör jag en raid på affären och handlar mat som antagligen räcker hela veckan. Minst. Och så en sväng till biblioteket för att låna några filmer. Sedan kör jag hem, lastar in i skafferi och kyl och river av disken. Lägger kikärter i blöt. Jag ska försöka bli lite bättre på att laga mat till mig själv och inte bara leva på yoghurt och mackor. Fast spenatsoppa är ändå riktig mat!
Resten av kvällen får vara soffhäng, lite gott att smarra på och ett glas rött. Det är ju Fredag. Fin Fredag. När jag sitter här faller mina ögon på Läs och Res broschyr som kom förra veckan men som jag inte kollat igenom. Här är en resa som jag är seriöst intresserad av. Den är inte ens särskilt dyr.
I förhoppning att morgonens önskan om en bister helg ska infrias (fast det verkar inte bli så om en ska tro väderspanarna) går jag hem och startar bilen. Medan den står och puttrar en liten stund slevar jag i mig en hastig lunch och sedan kör jag en vända för att värma upp den ordentligt. Det är inte särskilt klimatsmart (jag ska nog faktiskt köpa mig en motorvärmare) men det fungerar. Den startar utan protester och batteriet verkar fräscht. Sedan går jag till frisören. Det är rätt lång kö (drop-in, alltså) eftersom en av dem halkat och brutit armen... Men jag bestämmer mig för att jag faktiskt inte alls har bråttom utan sätter mig och väntar. Bläddrar i en skvallertidning, tjuvlyssnar på samtal och twittrar.
När jag blivit klippt är jag för ovanlighetens skull lite missnöjd. Det är ju givetvis min favoritfrisör som är hemma med armbrott och även om hon som klipper mig är duktig blir det inte riktigt som jag vill. Framförallt blev det inte riktigt så kort som jag önskade. Men vad gör en när en sagt till tre gånger, på olika vis, att "du får gärna klippa ganska rejält" men budskapet inte går fram? En tackar, betalar och lovar sig själv att gå tillbaka så snart den Rätta är tillbaka...
Efter frisörbesöket gör jag en raid på affären och handlar mat som antagligen räcker hela veckan. Minst. Och så en sväng till biblioteket för att låna några filmer. Sedan kör jag hem, lastar in i skafferi och kyl och river av disken. Lägger kikärter i blöt. Jag ska försöka bli lite bättre på att laga mat till mig själv och inte bara leva på yoghurt och mackor. Fast spenatsoppa är ändå riktig mat!
Resten av kvällen får vara soffhäng, lite gott att smarra på och ett glas rött. Det är ju Fredag. Fin Fredag. När jag sitter här faller mina ögon på Läs och Res broschyr som kom förra veckan men som jag inte kollat igenom. Här är en resa som jag är seriöst intresserad av. Den är inte ens särskilt dyr.
 |
| Skärmdump från Läs och res hemsida. |
socrative
Socrative, alltså. En måste liksom älska det lite. Nej... mycket. Jag använde det som "exit ticket" på första lektionen idag. Eleverna fick ge lite respons på arbetet, på om de lärt sig något (i så fall vad?) och komma med egna förslag. Nu ska jag använda deras svar till individuell återkoppling! Tjohej!
Views From a Room. Kl 10:53. M. Ronnby CC
Views From a Room. Kl 10:53. M. Ronnby CC
minustjugekommafyra
Det knäpper och knakar i mitt hus. Det gör det i gamla hus, särskilt när det är kallt. Jag tycker det är mysigt. Jag hoppas lite, i smyg, att det ska vara så här kallt även i helgen så att jag kan bunkra lite förnödenheter idag och sedan ha en raggsocks- och innesittargalore i dagarna två! För idag är det ju fredag! Fin Fredag! Klädeln går i svart och nyckelordet är... varmt. Jag har den lilla omlottkoftan jag köpte via Etsy och den värmer som en kamin - fast den är fjäderlätt. Och LOVE-örhängena har jag köpt av Laura, via Facebook. Risajkling är Fint!
Andra fina saker är mina kollegor. Jag påmindes om det - om jag nu, till äventyrs, skulle ha glömt bort det - igår kväll. I den stränga kylan åkte vi till Bussamåla för att dels få lite facklig information och dels för att äta gott och umgås med varandra. Och åt gott gjorde vi. Jag hade veckans köttätardag, med råge. Vi fick olika slags kött som vi stekte vid borden på glödheta täljstenar. Tillbehör till det. Och ett par glas gott vin. Men framför allt: de roliga och goda samtalen. Tyvärr saknades många av mina kollegor från gymnasiet, men i gengäld fick jag återknyta med några av dem jag inte längre träffar så ofta, från högstadiet. Och ur samtalen kan det komma både filmkvällar, glada samkväm och Jimi Hendrixevent... Det kan säkert komma en hel del annat utbyte också men detta var i första hand en avkopplande kväll då inte så mycket arbetsrelaterat diskuterades - förutom det fackliga, förstås.
När vi kom ut i kvällsmörkret efter middagen låg nejden iskall och grymt vacker med månljus och stjärngnister över snötyngd skog. Vintern är fin.
 |
| Love. M. Ronnby CC |
När vi kom ut i kvällsmörkret efter middagen låg nejden iskall och grymt vacker med månljus och stjärngnister över snötyngd skog. Vintern är fin.
torsdag 24 januari 2013
teatime
 |
| Kopp Te. M. Ronnby CC |
En del dagar känner jag mig verkligen effektiv. Nästan inspirerad. Idag är en sådan dag. Förberedelser för testarbete med elever, äta kanelbulle, dela tankar och idéer med kollegor och lite mentorspyssel. Jag har fått en hel del uträttat och det känns gott inför kommande arbetsvecka.
Ikväll blir det facklig information och middag tillsammans med sköna kollegor. Vi ska inte ses för samåkning, ut på landet, förrän halvsex så jag går hem en sväng, lackar om naglarna och dricker en mugg te. Ett tänt ljus och fallande skymning bidrar till stämningen.
En stillsam stund. Eftertanke.
minusartonkommaåtta
Torsdag. Mjukaste dagen. Inga lektioner. Planering, möten och förberedelser. Men i min egen takt. Jag låter mig ha en sovmorgon. Sova en timme längre. Sedan duscha länge och hett. Dricka Byns bästa i sakta mak insvept i en len sjal. Tänka på nattens goda sömn och på dagen som kommer.
I den annars orörda snön i min trädgård ser jag spåren av en räv som tagit för vana att gena över tomten på sina nattliga uppdrag. Vore det inte så kallt skulle jag gå ut och fotografera stämplarna i den gryningsblå snön. I stället går jag ner i källaren och skruvar upp shunten lite till.
I den annars orörda snön i min trädgård ser jag spåren av en räv som tagit för vana att gena över tomten på sina nattliga uppdrag. Vore det inte så kallt skulle jag gå ut och fotografera stämplarna i den gryningsblå snön. I stället går jag ner i källaren och skruvar upp shunten lite till.
 |
| Bertil Vallien... M. Ronnby CC |
onsdag 23 januari 2013
en delar musik...
Om en gillar det progressiva doom-metalbandet Faith så mycket att en råkar köpa på sig dublett av en av deras plattor så kan en göra så här:
1. En slänger ut en liten krok på Fejan och sedan väntar en på napp. I det här fallet tog det inte många minuter innan det högg och snabbast var min gode vän Stefan i Göteborg.
2. En köper ett vadderat kuvert och lägger därutinnan CD:n och präntar namn och adress. Snyggt och prydligt. Fast det kan ni inte se eftersom jag inte har för avsikt att lämna ut Stefans adress.
3. Sedan trotsar en den arktiska kylan, efter att ha haft öppet hus på jobbet, och tar sig till närmaste postlåda. Tyvärr efter sista tömning (kl 18:00) så han får vänta tills på fredag. Men ändå... den som väntar på något gott, ni vet...
Det är roligt att göra andra människor glada!
1. En slänger ut en liten krok på Fejan och sedan väntar en på napp. I det här fallet tog det inte många minuter innan det högg och snabbast var min gode vän Stefan i Göteborg.
 |
| Sorg 1. M. Ronnby CC |
2. En köper ett vadderat kuvert och lägger därutinnan CD:n och präntar namn och adress. Snyggt och prydligt. Fast det kan ni inte se eftersom jag inte har för avsikt att lämna ut Stefans adress.
 |
| Sorg 2. M. Ronnby CC |
 |
| Sorg 3. M. Ronnby CC |
Det är roligt att göra andra människor glada!
joråsåatte...
Dagens mejlväxling...
1. Från mig till kostchefen:
"Hej!
Allt fler skolor/kommuner väljer att införa en helt köttfri dag i veckan, en s.k "köttfri måndag".
Jag undrar... hur ser tänket ut kring detta i vår kommun? Finns planer för detta? Har kommunen en "kostpolicy" för skolorna (och föralldel också för äldrevården)?
Med vänliga hälsningar,
Magdalena Ronnby"
Har frågan om "köttfri måndag" diskuterats när skolmåltiderna (både kort- och långsiktigt) planerats? Om ja - vad är skälen till att inte detta införts? Om nej - varför inte?
1. Från mig till kostchefen:
"Hej!
Allt fler skolor/kommuner väljer att införa en helt köttfri dag i veckan, en s.k "köttfri måndag".
Jag undrar... hur ser tänket ut kring detta i vår kommun? Finns planer för detta? Har kommunen en "kostpolicy" för skolorna (och föralldel också för äldrevården)?
Med vänliga hälsningar,
Magdalena Ronnby"
2. Kostchefen svarar [inte riktigt] på frågan:
"Hej!
Vi har inga planer på detta i dagsläget.
I
högstadiet och gymnasiet så erbjuder vi alltid en veg-rätt som
alternativ varje dag. (plus att vi har två andra rätter att välja på)
Alla som önskar veg-mat får det, från förskola, skola till äldreomsorgen.
Vi har en kostpolicy i vår kommun som gäller för alla.
Hälsningar NN"
3. Jag frågar igen:
"Hej!
Tack så mycket för snabbt svar!
Tack så mycket för snabbt svar!
Men... jag tror du missade själva poängen i min fråga? Kanske var den otydligt formulerad?
Att det serveras alternativ (som exempelvis vegetariskt) är ju självklart. Min fråga gällde en s k "köttfri måndag" - inte vegetarianer.
Att det serveras alternativ (som exempelvis vegetariskt) är ju självklart. Min fråga gällde en s k "köttfri måndag" - inte vegetarianer.
Har frågan om "köttfri måndag" diskuterats när skolmåltiderna (både kort- och långsiktigt) planerats? Om ja - vad är skälen till att inte detta införts? Om nej - varför inte?
Detta undrar jag!
Med vänliga hälsningar,
Magdalena Ronnby"
4. Kostchefen svarar:
"Hej igen!
Nej- valfrihet är en orsak.
Med vänlig hälsning NN"
5. Jag avrundar:
"OK... Tack!"
Nu funderar jag på vad hens svar egentligen betyder? "Nej" tolkar jag utifrån min frågeställning som att "köttfri måndag" (eller vilken annan veckodag som helst, faktiskt) aldrig ens varit uppe till förslag i det sammanhang jag nämnde. Det känns inte så svårt. Men... "valfrihet"? Vem bestämde att det pga sagda "valfrihet" inte ens skulle tas upp till diskussion? Och vad menas med "valfrihet" i sammanhanget? Valfrihet för vem? Och detta i en kommun som - visserligen i gott miljösyfte - exempelvis pålägger oss som har hus/villa att antingen 1. källsortera matavfall av bara tusan (vilket jag iofs gärna gör) eller 2. betala hutlöst mycket mer i sopavgift. Visst - här föreligger ett slags "val" men med betydligt större konsekvenser för den enskilde än för en person som faktiskt får sin lunch betald via skattsedeln. Eller..?
 |
| © M. Ronnby |
Joråsåatte...
och förresten...
the continuing story
När jag väl får en idé har jag ofta svårt att släppa den. Hela morgonen har jag nu tänkt på att inte bara låta det råka bli så att jag äter grönt de flesta av veckans dagar utan faktiskt göra det till ett aktivt val. Så får det bli*. Kanske kan jag ibland, om jag är snäll, ge mig en fiskdag också. Om en bara äter kött en gång i veckan kan det ju dessutom gärna få bli vilt...
Jag mejlade förresten kommunens kostchef och frågade hur policyn kring kost i skolor och äldreomsorg ser ut. Det blir intressant att se hur hon svarar!
*Eftersom jag ska på middag på krogen imorgon kväll, med trivsamma kollegorna, och jag i förväg sagt att jag är carnivor får väl torsdagen bli den här veckans köttdag, dårå...
Jag mejlade förresten kommunens kostchef och frågade hur policyn kring kost i skolor och äldreomsorg ser ut. Det blir intressant att se hur hon svarar!
 |
| Mejl. © M. Ronnby |
*Eftersom jag ska på middag på krogen imorgon kväll, med trivsamma kollegorna, och jag i förväg sagt att jag är carnivor får väl torsdagen bli den här veckans köttdag, dårå...
köttfritt
Köttskatt. Jag gillar, av ren princip, inte att människor ska tvingas in i kostvanor, vad det vara må. Det ska lika lite vara straffskatt på chips och godis som på kött. Men samtidigt... om en får reda på hur fantastiskt bra det vore för miljön (och för en själv) att dra ner på köttkonsumtionen så kanske en ska ta det till sig och göra ett allvarligt försök?
När skolor till exempel har infört köttfri måndag har reaktionerna ibland varit rent sanslösa. Som om skolan hade infört måndagsstryk. Hallå? Hur är det ens möjligt att bli så till den milda grad provocerad? Det handlar om en köttfri lunch - inte om att barnen hotas av undernäring eller i smyg tvingas in i vegetarianträsket... Moffla i ungen kött till frukost och middag på måndagarna om du nu tror att det är så farligt. (Visserligen kontraproduktivt sett till helheten...)
Nu är detta förvisso en ickefråga i kommunen där jag bor. Så här ser de närmaste veckornas skolmatsedel ut:
Vecka 2
mån Kalkonsnitzel potatis bearnaiseås
tis Stuvade makaroner korv
ons Örtkryddad fiskgratäng potatis
tors Herrgårdskyckling ris
fre Gulaschsoppa, bröd
Vecka 3
mån Spagetti köttfärssås
tis Panerad fisk potatis remouladsås
ons Korv stroganoff ris
tors Potatisbullar skinkfräs, lingon
fre Kebabbuffé
Vecka 4
mån Grillkorv potatismos
tis Grekiska biffar klyftpotatis tzatziki
ons Dragonkryddad fiskgratäng ris
tors Ärtsoppa/pannkaka & sylt
fre Helstekt kotlettrad potatis
Vecka 5
mån Sprödbakad fisk potatis kall sås
tis Ugnstekt falukorv potatismos
ons Köttgryta ris
tors Lasagne
fre Fläskpannkaka, lingon
(Tittar en på matsedlarna för äldreomsorgen är upplägget detsamma som för barn och ungdomar.)
Den enda vegetariska dagen förefaller vara torsdagen i v 4 - men det kanske är fläskbitar i ärtsoppan? Var inte oroliga - det finns givetvis alternativ för vegetarianer och de som inte vill äta fläskkött, men de matsedlarna ligger inte uppe. Och det är inte det som jag funderar över. Jag funderar över varför vi inte har en "grön" dag i veckan, för alla.
Jag har kört helt vegetarisk kost i perioder av kortare och längre karaktär. I nuläget har jag ingen som helst lust att avstå varken kött eller fisk helt och hållet, men jag äter det inte mer än någon gång i veckan och ofta spelar inte biffen huvudrollen på min tallrik när jag väl gör det. Jag mår bra av det, på flera plan.
Vågar du testa, du också?
När skolor till exempel har infört köttfri måndag har reaktionerna ibland varit rent sanslösa. Som om skolan hade infört måndagsstryk. Hallå? Hur är det ens möjligt att bli så till den milda grad provocerad? Det handlar om en köttfri lunch - inte om att barnen hotas av undernäring eller i smyg tvingas in i vegetarianträsket... Moffla i ungen kött till frukost och middag på måndagarna om du nu tror att det är så farligt. (Visserligen kontraproduktivt sett till helheten...)
Nu är detta förvisso en ickefråga i kommunen där jag bor. Så här ser de närmaste veckornas skolmatsedel ut:
Vecka 2
mån Kalkonsnitzel potatis bearnaiseås
tis Stuvade makaroner korv
ons Örtkryddad fiskgratäng potatis
tors Herrgårdskyckling ris
fre Gulaschsoppa, bröd
Vecka 3
mån Spagetti köttfärssås
tis Panerad fisk potatis remouladsås
ons Korv stroganoff ris
tors Potatisbullar skinkfräs, lingon
fre Kebabbuffé
Vecka 4
mån Grillkorv potatismos
tis Grekiska biffar klyftpotatis tzatziki
ons Dragonkryddad fiskgratäng ris
tors Ärtsoppa/pannkaka & sylt
fre Helstekt kotlettrad potatis
Vecka 5
mån Sprödbakad fisk potatis kall sås
tis Ugnstekt falukorv potatismos
ons Köttgryta ris
tors Lasagne
fre Fläskpannkaka, lingon
(Tittar en på matsedlarna för äldreomsorgen är upplägget detsamma som för barn och ungdomar.)
Den enda vegetariska dagen förefaller vara torsdagen i v 4 - men det kanske är fläskbitar i ärtsoppan? Var inte oroliga - det finns givetvis alternativ för vegetarianer och de som inte vill äta fläskkött, men de matsedlarna ligger inte uppe. Och det är inte det som jag funderar över. Jag funderar över varför vi inte har en "grön" dag i veckan, för alla.
Jag har kört helt vegetarisk kost i perioder av kortare och längre karaktär. I nuläget har jag ingen som helst lust att avstå varken kött eller fisk helt och hållet, men jag äter det inte mer än någon gång i veckan och ofta spelar inte biffen huvudrollen på min tallrik när jag väl gör det. Jag mår bra av det, på flera plan.
Vågar du testa, du också?
 |
| Tomat- och olivpaj med ost. M. Ronnby CC |
tisdag 22 januari 2013
ångervecka
Åkejrå. Jag tar tillbaka. Kanske skulle jag kunna bo i en skog i alla fall? Under vissa omständigheter...
 |
| Den här och ett par fina bilder till hittar du här. |
what the *meeep*?
Jomenvisst. Även solen har sina fläckar. Trots att jag lovat mig själv att aldrigaldrigaldrig mer gå med i någon bokklubb fann jag mig gamandes över några billiga böcker och en ganska trevlig, ljusblå resväska och HÄPP! så var jag plötsligen medlem i Bonniers (bara en sån sak... FY mig...). Strategi: att alltidalltidalltid komma ihåg att avbeställa månadsboken och barabarabara köpa om jag hittar något jag verkligen behöver (jag behöver alltså böcker... det är inte en fråga om att kanske vilja ha...).
Så... vad gör jag? När månadsmagasinet dök upp i min brevlåda i fredags (den 18:e... lägg detta på minnet) bläddrade jag igenom det och konstaterade att jag inte behövde något den här gången och så la jag fram bladet där det stod att sista datum för avbeställning är 28 januari och idag efter jobbet gick jag in på bokklubbens hemsida i akt och mening att avboka. Döm om min förvåning - för att inte tala om irritation! - när jag möttes av beskedet att jag inte kan avboka månadens exemplar eftersom det är för sent. På hemsidan står det nämligen att sista dagen är den 18:e...
Nu har jag väntat en god stund på att de ska behaga ringa upp från Kundtjänst. Jag lär få vänta en god stund till. Och det skulle inte förvåna mig om jag åker på att köpa den där fåniga månadsboken (Nora Roberts nånting...). Dumma Bonniers LoserKlubb. Dumma mig. BLEH. DUBBELBLEH.
Så... vad gör jag? När månadsmagasinet dök upp i min brevlåda i fredags (den 18:e... lägg detta på minnet) bläddrade jag igenom det och konstaterade att jag inte behövde något den här gången och så la jag fram bladet där det stod att sista datum för avbeställning är 28 januari och idag efter jobbet gick jag in på bokklubbens hemsida i akt och mening att avboka. Döm om min förvåning - för att inte tala om irritation! - när jag möttes av beskedet att jag inte kan avboka månadens exemplar eftersom det är för sent. På hemsidan står det nämligen att sista dagen är den 18:e...
Nu har jag väntat en god stund på att de ska behaga ringa upp från Kundtjänst. Jag lär få vänta en god stund till. Och det skulle inte förvåna mig om jag åker på att köpa den där fåniga månadsboken (Nora Roberts nånting...). Dumma Bonniers LoserKlubb. Dumma mig. BLEH. DUBBELBLEH.
 |
| Jeffla Loserbroschyr. M. Ronnby CC |
jag är glad när jag vaknar
 |
| Här men inte där. M. Ronnby CC |
En mardrömsnatt. Alltså... en natt med mardrömmar. Så jag känner lättnad när jag dras upp mot medvetande av Cheb Khaled och min redan tända sovrumslampa. Slår på radion och ligger och lyssnar en kort stund innan jag får benen över sängkanten och påbörjar min dag.
När jag gick hem från arbetet igår, kanske vid halvfemtiden, var det fortfarande inte mörkt ute. Skumtimme. Men än är mornarna bläcksvarta. Och mitt kvarter är alldeles tyst. Jag tänker ofta att jag lika gärna kunde bo mitt ute i skogen, så stillsamt som här är. Men... nej... bo i skogen är inte riktigt min tekopp.
Jag vill veta att det finns folk nära. Jag tycker om att vinka till Fatima när hon är ute i trädgården med ett barnbarn eller heja på Ros-Marie eller växla några ord med Börje. Och jag tycker om att ha så nära till min arbetsplats, till affär och bibliotek. Till stationen.
Skogar kan vara fina att gå omkring i, däremot. Det tycker jag om.
måndag 21 januari 2013
i'm calling it a day
Muntliga examinationerna gick fint. Jag är stolt och glad över eleverna. De är så himla bra! Varvar ner med lite nära samtal med kollegan Anna och sedan Annhelen och går sedan hem, askar/sotar ur pannan, fyller på pellets, startar upp brännaren och medan den mullrar igång lagar jag en snabb, busenkel och synnerligen god och mättande spenatsoppa som jag äter tillsammans med ägghalvor.
Nu tänker jag lägga mig i soffan och slöglo på teven, under en filt, och göra så lite som det bara är möjligt.
Det har varit lite för snällt och trevligt här ett tag. No more being Ms. Nice.
Nu tänker jag lägga mig i soffan och slöglo på teven, under en filt, och göra så lite som det bara är möjligt.
Det har varit lite för snällt och trevligt här ett tag. No more being Ms. Nice.
happy birthady, lillmysen!
distraktioner, tack
Jag har lite svårt att uppamma den där riktiga entusiasmen idag. Men det är helt okej. Jag får ha sådana dagar också. Dagar då autopiloten kopplas på och saker och ting blir som jag brukar eller i förväg har planerat. Som tur är har jag sovit gott. Drömlöst? Kanske. Jag minns helt enkelt inte.
Kylan håller fortfarande mitt sydöstra hörn av Småland och jag tar fram en extra sjal att ta med till jobbet. Idag är det muntliga examinationer och det blir alltså extra stillasittande och antagligen lite småkallt - om inte annat kommer det att kännas så när jag börjar bli trött framåt eftermiddagen.
Fullt upp idag, alltså. Som så många andra dagar. Det är bra. Idag vill jag ha distraktioner. Tänka ska jag göra senare. Idag ger jag mitt fokus, och mina tankar, till mina elever. Så som det ska vara. Idag är deras dag.
Kylan håller fortfarande mitt sydöstra hörn av Småland och jag tar fram en extra sjal att ta med till jobbet. Idag är det muntliga examinationer och det blir alltså extra stillasittande och antagligen lite småkallt - om inte annat kommer det att kännas så när jag börjar bli trött framåt eftermiddagen.
Fullt upp idag, alltså. Som så många andra dagar. Det är bra. Idag vill jag ha distraktioner. Tänka ska jag göra senare. Idag ger jag mitt fokus, och mina tankar, till mina elever. Så som det ska vara. Idag är deras dag.
 |
| Mina orkidéer blommar vackert nu. M. Ronnby CC |
söndag 20 januari 2013
heaven and hell
Med städningen avklarad (you can call me... Rut...) blev det en tur till affären och sedan bakade jag en blåbärspaj och startade upp ett nytt stickprojekt. När Catharina kom drack vi te, gjorde vårt bästa för att göra slut på pajen (vi gav upp halvvägs) och pratade. Idag var det vildsvin på tapeten igen. Vildsvin, ensamhet, frälsning, relationer och goda skratt. Du har så rätt, Catharina (om du läser detta); vi skulle lätt kunna bli insnöade tre dygn och inte ha brist på samtalsämnen en enda gång!
Så det har varit en bra dag som dock avslutas med halsbränna (jag har Inside i köksskåpet, får nog dra i mig ett par tabletter) och en besvikelse. Jag vill inte säga så mycket om besvikelsen, åtminstone inte just nu. Men den är stor. Inte bara för idag, för nu... utan mycket större än så.
Så det har varit en bra dag som dock avslutas med halsbränna (jag har Inside i köksskåpet, får nog dra i mig ett par tabletter) och en besvikelse. Jag vill inte säga så mycket om besvikelsen, åtminstone inte just nu. Men den är stor. Inte bara för idag, för nu... utan mycket större än så.
 |
| Hallfönster. M. Ronnby CC |
paus
När vintersolen skiner in genom mina lindrigt rena fönster ser jag att en insats är absolut behövlig. Inte fönstren (jag avvaktar sonens nästa besök...) men resten. Golvsocklar, teven, hyllor, lister... damm, damm, damm.
Jag skjuter promenaden åt sidan och drar nytta av det intensiva dagsljuset. Plockar, dammtorkar, skurar, donar, rensar, dammsuger och våttorkar. Jenny ringer och vi pratar en god stund. *kärlek* Och sedan fortsätter jag. Nu väntar jag på att golven ska torka, så att jag kan lägga tillbaka några mattor. Sedan ska jag köra ner till affären och komplettera med ett par saker så jag kan baka blåbärsmuffins, eller vad det nu kan tänkas bli, tills Catharina kommer och fikar.
En bra söndag, ändå.
Förresten... när jag var på Bökön (vår hembygdsgård) på julmarknad gick jag in i ett av husen. Där stod en massa gamla föremål. Bland annat den här barnvagnen.
Jag blev så glad! Endast en gång tidigare har jag sett just en sådan - som skyltning på Indiska i Karlskrona 1989.... Varför jag blev så glad? Jo, för att i mitt hus har jag en likadan. Men i dockstorlek. Den lekte min mormor Cajsa med när hon var en liten flicka i Linnéområdet i Göteborg och förra seklet var purungt. Jag tänker att det nog var ett ganska lyckligt och bekymmersfritt liv i den tämligen välbeställda familjen. Sedan dog plötsligt hennes båda föräldrar och hennes storebror i spanska sjukan och mormor fick en förmyndare som ackorderade ut henne till snikna bönder på landet för att sedan försnilla hela hennes arv, utom det som var avsatt för hennes utbildning och några få pinaler. Bland dessa få pinaler var dockvagnen. När jag var liten och hälsade på hos mormor och morfar i Kumla brukade morfar ta upp den från källarförrådet och så fick jag leka med den. Jag minns att jag var så arg, så arg. Det var ju ingen riktig dockvagn! Och ändå envisades de med att jag skulle leka med den...
Idag är jag så glad, så glad att de lät mig göra det. Och att jag fick den när mormor gick bort.
Mina egna barn har inte lekt med den. Därför är den fortfarande intakt. Det lilla fotsteget har trillat av, men jag har det kvar. En dag ska jag laga den. Försiktigt.
Jag skjuter promenaden åt sidan och drar nytta av det intensiva dagsljuset. Plockar, dammtorkar, skurar, donar, rensar, dammsuger och våttorkar. Jenny ringer och vi pratar en god stund. *kärlek* Och sedan fortsätter jag. Nu väntar jag på att golven ska torka, så att jag kan lägga tillbaka några mattor. Sedan ska jag köra ner till affären och komplettera med ett par saker så jag kan baka blåbärsmuffins, eller vad det nu kan tänkas bli, tills Catharina kommer och fikar.
En bra söndag, ändå.
Förresten... när jag var på Bökön (vår hembygdsgård) på julmarknad gick jag in i ett av husen. Där stod en massa gamla föremål. Bland annat den här barnvagnen.
 |
| Stor. M. Ronnby CC |
Jag blev så glad! Endast en gång tidigare har jag sett just en sådan - som skyltning på Indiska i Karlskrona 1989.... Varför jag blev så glad? Jo, för att i mitt hus har jag en likadan. Men i dockstorlek. Den lekte min mormor Cajsa med när hon var en liten flicka i Linnéområdet i Göteborg och förra seklet var purungt. Jag tänker att det nog var ett ganska lyckligt och bekymmersfritt liv i den tämligen välbeställda familjen. Sedan dog plötsligt hennes båda föräldrar och hennes storebror i spanska sjukan och mormor fick en förmyndare som ackorderade ut henne till snikna bönder på landet för att sedan försnilla hela hennes arv, utom det som var avsatt för hennes utbildning och några få pinaler. Bland dessa få pinaler var dockvagnen. När jag var liten och hälsade på hos mormor och morfar i Kumla brukade morfar ta upp den från källarförrådet och så fick jag leka med den. Jag minns att jag var så arg, så arg. Det var ju ingen riktig dockvagn! Och ändå envisades de med att jag skulle leka med den...
Idag är jag så glad, så glad att de lät mig göra det. Och att jag fick den när mormor gick bort.
 |
| Liten. M. Ronnby CC |
Mina egna barn har inte lekt med den. Därför är den fortfarande intakt. Det lilla fotsteget har trillat av, men jag har det kvar. En dag ska jag laga den. Försiktigt.
mina radiomorgnar
När jag gick ut nian var det tradition att en skulle vara utklädd, enligt något tema. Jag var nog ganska vanligt klädd, men jag hade en stor blixt målad i olika blå metallictoner, tvärs över ansiktet.
Söndag. Stil på P1. Idag om musikern och stilikonen David Bowie, som släppte en fin singel häromveckan men som ju varit verksam i musikvärlden sedan sextiotalet. Mitt Bowieårtionde framför alla andra är sjuttiotalet. Jag var ung och sög åt mig musik, stilar och influenser som ett läskpapper. David Bowie gjorde helt fantastisk musik, var absolut läcker i sina utspejsade outfits (fast jag gillade honom stenhårt även som the Thin White Duke och under Berlin-eran) och dessutom kontroversiell - vad var det där för musik egentligen och var han homosexuell eller inte? För så upplyst och avslappnat var Sverige inte på sjuttiotalet, om ni ni trodde det...
Att plocka ut en enda låt som skulle få representera min 70-talsbowie är fullständigt omöjligt. Verkligen. Så jag ger er den låt, och det framträdande, som nämns i radioprogrammet och som nog får anses vara den som öppnade den riktigt stora publikens öron...
(Filmklippet lånat/stulet från YouTube...)
Sedan behandlas män i kjolar. Att män kan köpa kjolar - eller snarare kiltar - i Blåkläders sortiment är ju ingen nyhet - de har funnits där i ganska många år nu. Så... vem är mannen som bär kilt i jobbet? Vanligen är han en maskulin grovarbetare. Troligen en byggjobbare. Eller kanske asfaltsläggare. En yrkesgren där utseendet inte är särskilt viktigt. Mannen som intervjuas i programmet berättar att när han började bära kjol i jobbet var det inte hans arbetskamrater som kommenterade det så mycket, som folk på gatan. Utanför jobbet går han i jeans som vanligt - men på jobbet visade sig kjolen vara lätt och luftig och han säger att det är det skönaste arbetsplagg han burit.
Som vanligt, när det gäller bra radioprogram, så får ni helt enkelt lyssna själva om ni vill ha hela bilden. Och vill ni se bilder på kiltarna får ni gå till leverantörens hemsida (sök på kilt) eller bildgoogla blåkläder+kilt+hantverk och se att det förutom klassiska blå snickarkiltar också finns illgula varselkiltar liksom vita för målare och grå för park- och trädgårdsarbetare. Jag tycker det ser snyggt ut, och dessutom bör det ju vara det perfekta arbetsplagget på sommaren eftersom kjol är betydligt svalare att bära än shorts.
Söndag. Stil på P1. Idag om musikern och stilikonen David Bowie, som släppte en fin singel häromveckan men som ju varit verksam i musikvärlden sedan sextiotalet. Mitt Bowieårtionde framför alla andra är sjuttiotalet. Jag var ung och sög åt mig musik, stilar och influenser som ett läskpapper. David Bowie gjorde helt fantastisk musik, var absolut läcker i sina utspejsade outfits (fast jag gillade honom stenhårt även som the Thin White Duke och under Berlin-eran) och dessutom kontroversiell - vad var det där för musik egentligen och var han homosexuell eller inte? För så upplyst och avslappnat var Sverige inte på sjuttiotalet, om ni ni trodde det...
Att plocka ut en enda låt som skulle få representera min 70-talsbowie är fullständigt omöjligt. Verkligen. Så jag ger er den låt, och det framträdande, som nämns i radioprogrammet och som nog får anses vara den som öppnade den riktigt stora publikens öron...
(Filmklippet lånat/stulet från YouTube...)
Sedan behandlas män i kjolar. Att män kan köpa kjolar - eller snarare kiltar - i Blåkläders sortiment är ju ingen nyhet - de har funnits där i ganska många år nu. Så... vem är mannen som bär kilt i jobbet? Vanligen är han en maskulin grovarbetare. Troligen en byggjobbare. Eller kanske asfaltsläggare. En yrkesgren där utseendet inte är särskilt viktigt. Mannen som intervjuas i programmet berättar att när han började bära kjol i jobbet var det inte hans arbetskamrater som kommenterade det så mycket, som folk på gatan. Utanför jobbet går han i jeans som vanligt - men på jobbet visade sig kjolen vara lätt och luftig och han säger att det är det skönaste arbetsplagg han burit.
Som vanligt, när det gäller bra radioprogram, så får ni helt enkelt lyssna själva om ni vill ha hela bilden. Och vill ni se bilder på kiltarna får ni gå till leverantörens hemsida (sök på kilt) eller bildgoogla blåkläder+kilt+hantverk och se att det förutom klassiska blå snickarkiltar också finns illgula varselkiltar liksom vita för målare och grå för park- och trädgårdsarbetare. Jag tycker det ser snyggt ut, och dessutom bör det ju vara det perfekta arbetsplagget på sommaren eftersom kjol är betydligt svalare att bära än shorts.
lördag 19 januari 2013
en kväll i eremitaget
Men att jag då aldrig lär mig. Först godis. Och sedan det här. Jag är lite trött och skör och vad gör jag då? Jag lägger mig i soffan, med kuddar och filt och ser en film jag haft i två och en halv månad utan att komma mig för att se - The Jane Austen Book Club. Big mistake. Huge mistake.
Missförstå mig rätt; filmen är småputtrigt trivsam om än oändligt förutsägbar. Egentligen den perfekta filmen att se en lördagseftermiddag. Ensam. I soffan. Med filtar. En feelgoodfilm.
Men just idag. Inte så bra. Lite för... romantiskt. Lite för... vackra människor. Lite för... lätt.
Ändå: jag gillar den. Kanske mest för att jag själv skulle vilja vara med i en liten trevlig bokklubb?
Missförstå mig rätt; filmen är småputtrigt trivsam om än oändligt förutsägbar. Egentligen den perfekta filmen att se en lördagseftermiddag. Ensam. I soffan. Med filtar. En feelgoodfilm.
Men just idag. Inte så bra. Lite för... romantiskt. Lite för... vackra människor. Lite för... lätt.
Ändå: jag gillar den. Kanske mest för att jag själv skulle vilja vara med i en liten trevlig bokklubb?
mjo...
Vad jag gör? Ptja. Inte mycket. Jag har hängt en tvätt och diskat. Tankat bilen och handlat bröd. Mjölk till teet. Skottat undan snön som föll igår och i natt. Försökt peppa den gamla ångdrivna datorn. Det gick väl så där. Läst vidare i Madame Bovary. Bloggpromenerat. Klippt till några tygkassar av ett ganska snyggt och kraftigt rött tyg och sytt en del också.
Just nu ser jag ett teveprogram om en vacker designvilla, designad av Rem Koolhaas och sedd genom städerskans ögon. Hade mitt hus läckt in ens en tiondel av hur den vattenskadas på reguljär basis, hade jag gett upp och gett bort det. Nu läcker det lyckligtvis inte alls. Och så mår jag lite illa. När jag var på affären köpte jag en liten påse godis. En liten påse. Och jag har inte ens ätit upp allt i den. Men det jag ätit räckte alltså för att jag skulle bli illamående.
Vad skulle nu det vara bra för, då?
Just nu ser jag ett teveprogram om en vacker designvilla, designad av Rem Koolhaas och sedd genom städerskans ögon. Hade mitt hus läckt in ens en tiondel av hur den vattenskadas på reguljär basis, hade jag gett upp och gett bort det. Nu läcker det lyckligtvis inte alls. Och så mår jag lite illa. När jag var på affären köpte jag en liten påse godis. En liten påse. Och jag har inte ens ätit upp allt i den. Men det jag ätit räckte alltså för att jag skulle bli illamående.
Vad skulle nu det vara bra för, då?
 |
| Hands on. M. Ronnby CC |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)