story of my life

Kirkjufell, Snaefellsnes.

Jag kan inte skriva så mycket om Island. Inte nu. Det är för nära och jag vill smälta intrycken, tankarna, känslorna. En fantastisk resa, på så många plan. Jag återkommer till den, framöver. Det gör jag. Liksom jag tänker återkomma till ön, rent fysiskt.

Med mig hem från Oslo fick jag Johanna, och Stitch, och vi har lugna, fina dagar här. Kärlek. Vi promenerar, fångar Pokémon (Johanna... jag bara tittar på och tycker det verkar kul), ser film och pratar. Igår var vi i Långasjö, tog en solig och varm promenad runt den lilla sjön och skulle fika på det [vad det verkade] mysiga caféet vid vandrarhemmet. Det var nog den påvraste fikan jag haft på länge, vad avser det lekamliga innehållet. Tur vi hade lite kladdkaka och glass hemma.

Idag tar vi en annan, längre promenadrunda, och sedan får det bli ett besök på The Tea Room. Det blir bra. Och i morgon ska vi göra en utflykt till Öland. Johanna har aldrig varit där och jag vill visa henne de finaste ställena!

I övrigt? Jag mår kass. Är låg. Ledsen. Knäet gör att jag inte kan springa. Alls. Har inte kunnat på två veckor nu. Knappt gå i trappor. På Island fick vi avbryta vandringen upp till Glymur, ungefär halvvägs. Men det var en vacker väg, så långt det funkade. Hur eller hur... jag har tappat lusten. Kan jag inte springa så är det som att jag inte vill något annat heller. Cykla, till exempel, vilket ändå funkar hyfsaat med knät. Det är annat också... något som är lite i olag och som jag måste åtgärda om det inte ordnar upp sig inom en månad eller två. Inget farligt, men väldigt irriterande och dessutom en smula... begränsande. Och så känner jag mig, alla mina ljuvliga barn till trots, ensam. Jag tror att jag behöver träffa någon. Snart. Fånigt? Nja. Det tycker jag inte. Jag har varit själv rätt länge nu. Typ... fyra år? Två män har jag haft vissa förhoppningar på, under den tiden. Båda har, efter visst visat intresse, plötsligt träffat någon annan. Story of my life. Så... jag måste vidare. Eventuellt. Frågan är hur fan det ska gå till?

The Rains of Castamere - Sigur Rós

nu. äntligen.

Island. Äntligen. Jag har packat så smart och lätt jag bara kan. Fullt fokus på funktion och inget på flärd. Till och med kikaren får jag med mig. Sod all and everything. Äventyret väntar.

Sólstafir - Miðaftann

slow living

Sakta men säkert glider jag ändå in i semesterrytmen. Ett par dagar har tillbringats i Bunkeflostrand, igen. Tillbakalutat och mysigt och förhoppningsvis fick Matilda lite avlastning så hon kunde börja packa inför USA-resan. Vi har pratat, promenerat och pysslat. Det är alltid lite trist att lämna dem och köra hem mot skogarna igen, men nu är det som det är. Nu.

Jag går, småspringer (knät bråkar med mig och jag tar det lite lugnare) och cyklar. Lyssnar maniskt på George RR Martins serie. Nu framme vid sista delen - A Dance with Dragons. I avvaktan på att författarens skrivkramp ska lossna kan jag ägna hösten åt att börja se serien. Morgnarna är långsamma uppstarter med såar av kaffe. Ofta ute på altanen. Äppelträden dignar av frukt i år igen.

På SVT Play ser jag, om kvällarna, gamla, intressanta dokumentärer om allt mellan himmel och jord, Ett fall för Vera, Indian Summers, nya dokumentärer som den om vilda västern. Och nu kommer gamla Bombi Bitt att sändas. En serie jag minns från min barndom. Kanske kollar jag in den också. Eller inte. Jag har en del som måste göras här hemma och en resa att förbereda. I kväll goda vänner här på mat och prat.

23 dagar av semestern har lagts till handlingarna. 31 återstår. Skönt det.

Something - George Harrison & Eric Clapton

långledighet

Finfrukost!

Lång semester är lite ångestskapande. Den måste ju fyllas med saker, samtidigt som den också ska ladda batterierna så de räcker till jul, allraminst. Och jag är mestadels bara trött och får tvinga mig att göra även saker jag egentligen tycker om. Springa, till exempel. Pyssla. Ja, till och med träffa folk. Helst vill jag ligga i solstolen och lyssna på A Feast for Crows. Så det lär jag väl göra idag, även om jag både behöver springa och klippa gräs. Känner jag mig själv kan det säkert bli så att jag tar tag i något av det ändå, framåt eftermiddagen eller kvällen.

För att jag inte ska gå ner mig helt gör jag ändå saker. Den här veckan har jag sprungit, ätit middag hos vännen Lena och igår tog jag till och med tåget in till Växjö, för att dels träffa vännen Stefan och dels kolla in vännerna från Tolg, som spelade på en krog vid sjön, i stan. Jag har också bestämt ett par dagars utflykt i veckan som kommer, och måndagsklubbsmöte, med A och L. Sedan är det dags att börja fundera på packning inför Island.

Island med Jenny blir underbart.

Let Me Entertain You - Robbie Williams

joråsåatte...

Igår var jag till exempel på gymmet, tränade tungt och hängde med oldboysen. Trivsamt, svettigt och skönt. Och idag har jag haft liten sovmorgon, skruvat ihop ett nytt matbord, varit på Miljöstationen med en massa skräp, pantat flaskor, köpt mig en Mårbackapelargon - och en stor bukett rosor! - och kaffe och hushållspapper. Pratat löpning och ljudböcker med en trädgårdsmästare. Sytt två nya kuddar också. Vardagsrummet är nu officiellt ickerött. Är inne på andra delen av A Storm of Swords och i morgon kan det nog bli löpning och lite pyssel med gästrummet. Jag har några fler textila idéer också.

Uppenbarligen är det bra att ha småtråkigt och deppigt. Kreativiteten får en spark därbak.

Beautiful - Christina Aguilera

babysteps

Den där sjön igen, då.

Det går framåt, ändå. Jag har sprungit. Ganska lugnt och långt. Mumsat smultron och blåbär. Solat på altanen. Dammsugit, diskat och lagat middag på spenat, vitlök och nudlar. Nu ser jag första avsnittet på den nya säsongen av Indian Summers. Inviger mysbrallerna jag köpte igår. Vetefan om jag inte ska kolla när islänningarna spelar fopoll, senare.

Håhåjaja.

Ära vare Buddha för A Storm of Swords...

Skeletons of Society - Slayer

shop 'til you drop

Jag tror inte på shopping som medicin mot ennui slash spleen slash numbness. Däremot fungerar det fint när en vill fylla på i garderoben och det var välbehövligt. Det är ganska vilsamt att koppla bort mig själv och strosa i butiker och inte bry mig ett dugg om köer och skrikande ungar. Fundera på en skjorta med blåvita ränder och en mjuk stickad tröja i vitt. Något färgstarkt. Fetignorera såväl trender som vad som kan anses vara passande/inne i färger, modeller och mönster - eller allt svart och tufft, för den delen - och bara lägga pengar på sådant jag gillar och inte ge ett f*ck för vad andra må tycka. Ta en flat white på en kaffekedja och prata lite med Johanna, i telefon, medan jag dricker och iakttar folk runtomkring mig. Nya skor på fötterna (de gamla la jag i en papperskorg på en kundtoalett) och ett varmt sommarregn på väg mot bilen.

En dag så god som någon. Okej, i alla fall.

Nå. Huvudbonader är inte min grej...
(Bilden troligen tagen av Ari Seth Cohen. Själv har jag snott den.)

Ladytron - Roxy Music

it's a plan so cunning you could put a tail on it and call it a weasel...

Så. Den lätta sommarförkylningen verkar ha gått över och under eftermiddagen tog jag mig en springrunda. En mil släpade jag ihop i kletvärmen. Det var rätt tungt men gjorde underverk för mitt humör. Känner mig lugnare och liksom mer tillfreds inuti.

När jag håller på med löpningen är det som att jag är på väg någonstans, även när jag inte direkt springer. Skön känsla för lite rastlös själ. Det får bli en sväng imorgon, igen.

Inte mycket till detaljplan, kanske, men det fungerar bra.

Dirty Love - Frank Zappa