Nu är den här när som helst. Jag har känt den andas mig lätt i nacken, på den tidiga morgonrundorna med hunden. När jag vänder mig om är den inte där, men jag ser spåren av den. Nypon... ett och annat gulrött lönnlöv som ligger i gräset... ett fågelsträck däruppe i det höga blå.
Jag vill gärna skriva här mycket oftare. Men jag har varit ganska trött så här i uppstarten efter semestern. Jag kommer mig nog, ska ni se.
Den här helgen har varit all about family. Sigrun kom i fredags eftermiddag och sov över tills igår då vi körde in till Jenny och Kristofer (som flyttar ner från Oslo!) och drack kaffe. Sedan for vi, med Jenny, ut till The Temple of Consumption (Emporia...) för att riva av några oundvikliga ärenden på snabbaste vis. Matilda mötte upp och vi fikade innan vi for ut till Börringe (via stan för att släppa av Jenny) för allmänt mys samt lite förberedelser för Sigruns födelsedag, som är idag. Fin morgon med sång och uppvaktning på Sigruns sängkant och i eftermiddags kalas, med Sigruns kompisar. Efter en sådan pärs,hur rar den än kan vara, är jag ganska matt i lacken och tacksam för att dra mig hem till min tysta lägenhet, sticka några varv och titta på Babel, innan jag kryper till kojs.
