Oj, vilken lång text jag skrev här. Men jag tog bort den. Lika bra det, tror jag. Ägnar mig åt jobbet, istället. På ren och skär vilja. I övrigt flyr jag den så kallade verkligheten genom att vara ute i naturen, och genom att läsa om andra som är det. Just nu lyssnar jag på en ljudbok om en random snubbe som vandrat Appalachian Trail, i sex månader. Och följer en vlog om en kvinna som bor i sin husbil, på heltid, i Skövdetrakten. I wish...
Just nu befinner jag mig i ett veritabelt "stormens öga". Allt är läst, bedömt, återkopplat och alla elevers hittills uppnådda mål är ifyllda och dekorerade med personliga tips pch råd hur man ska komma vidare mot högre mål. Ja, jag har till och med haft några framåtsyftande samtal med elever som vill mer. Vi gör ju inte något nytt, sa min chef när vi hade medarbetarsamtal i höstas och jag hade mage att antyda att jag kände mig trött och stressad - och att det var arbetssituationen som var orsaken. Nej. Kanske gör vi inget nytt. Men vi gör... mer. Av samma saker. Förra läsåret skulle samtliga elevers "uppnådda mål" fyllas i två gånger. En gång i höjd med höstlovet och en gång i januari. Det här läsåret ska vi göra det tre gånger. På så vis ökas arbetsbördan i smyg varje läsår. Något nytt, eller något mer, införs - men inget tas någonsin bort i den andra ändan.
Och pandemisituationen är allvarlig i Skåne. Får vi öppna skolan innan sportlovet, månne?
Mitt andningshål är att ge mig ut. Dagliga promenader med hunden, där en alltid är ordentligt lång så att jag får motion, också. Och helgerna, förstås. I lördags var det underbart väder med sol och en västnordvästlig vind. Några minusgrader. Jag tog med fika och vandrade ute på Kabusa, längs havet och runtomkring Hammars backar. Absolut underbart. I söndags åkte jag en bit inåt landet istället, och vandrade längs Krageholmssjön. Grått och kanske runt nollan. Inga vildsvin, trots att en bekant mött två stycken förra veckan. Två vuxna grisar och två ungar. Och ett koppel med jägare och hund i hasorna... Jag hittade ett fint ställe att ta fram trangiat och laga kaffe. Satt där och glanade ut över sjön och förde meningsfulla samtal med hunden. Det finns planer för kommande helg, också.
Har jag hittat något hus än? Nej, det har jag inte. Men jag spanar. Jag måste väl sätta in en annons i papperstidningen också. Men... drar mig för själva flytten. Fifan sicket tråkgöra.
En god vän (eller ja... vi var i alla fall väldigt goda vänner för några år sedan) har börjat höra av sig. Jag vet inte riktigt hur jag känner med det. Hon är pratsam (ja, fast på Messenger, dårå) och berättar om vad hon håller på med just nu men ställer också frågor till mig om sådant som kommer att uppenbara hur pinsamt frånvarande hon varit i åratal, om jag besvarar dem. Samtidigt har vi haft vansinnigt roligt ihop, genom åren. Nostalgi som kitt för vänskap? Jag vet inte.
Fan också. Uppdaterade jag alla pedagogiska planeringar?
 |
| Skitväder, Sandhammaren, förra söndagen |
Medborgarskolan skickar reklam till mig. Yoga för stela män. Ja, det kanske vore något? Gratis prova-på. Gymmet blir inget av, som det nu är. Vi har ett på jobbet som inte ärså välbesökt men väldigt litet och därmed känns det för mycket om vi så bara är två där. Å andra sidan finns naturen och där finns det nästan hur mycket plats som helst och är det skitväder är det ju bara att klä mig ordentligt. Lille hunden är alltid pigg på äventyr och gillar även... hundväder.
 |
| Norr om Kåseberga, i lördags |
I lördags vandrade vi i backarna runt Kåseberga och Ales stenar, Jenny, Kristofer och jag. Milt väder, lite sol borta vid horisonten och ingen vind. Medhavt kaffe och mackor satt fint nere i hamnen, mot slutet av rundan. Sådant mår jag bra av. Jag har bestämt mig för att göra det minst en gång varje helg - oavsett väderlek. Självmedicinering.
It's Begun To Rain - Mahogany Rush
 |
| Vore det till uthyrning hade jag slagit till. Direkt! |
