Sakta men säkert händer det grejer här. I fredags tog jag mig samman och monterade ihop en hög Billyhylla och hängde på vitrindörrar. Vanligen inget stort projekt (jag har svart bälte i IKEA-skruvande) men med ett knä som fortfarande kan vara rätt stelt och svullet och att dessutom göra det i ett trångt utrymme (jag var ju tvungen att montera på plats i arbetsrummet eftersom jag omöjligen skulle kunna baxa in härligheten dit, efter montering) var det en utmaning. Men det gick! Helgen tillbringade jag ute på landet, i Börringekollektivet, så själva organiserandet fick vänta tills i söndags eftermiddag, när jag var hemma igen. Rummet känns större nu och med framgången fick jag idén att hänga dörrar på resten av hyllorna också. Nästa gång jag besöker IKEA (vilket iofs kan dröja) ska jag köpa dörrar även till de låga hyllorna. Att på detta sätt ha små projekt, skapa ordning och reda, ger mig en slags inre ro. Jag får faktiskt någon form av energi av det. När jag sedan kör en vända till återvinningen för att göra mig av med en del barlast blir det nästan fysiskt påtagligt. Jag börjar lyfta ögonen mot andra tänkbara saker att ta itu med. Och knät hänger med. Jag blir inte längre helt utmattad av att göra saker bortom det absolut nödvändiga. Tvättstugan har städats och ordnats till och på baktrappen prunkar blommor och kryddväxter. Vem vet? Endera dagen kanske jag rentav gör en rejäl röjning i skafferiet? Jag känner att jag har orken!
Dessa projekt varvas med skön avkoppling. Idag i form av en bufféfrukost på ett av stadens caféer. Ganska enkel, men det som fanns var gott och fräscht. Och sällskapet bestod av en god vän och tillika kollega. Det är trivsamt att ses i semestern och prata om helt andra saker än arbete och planeringar. Resten av dagen idag ska jag ta skuggiga promenader med hunden och ägna mig åt en stickning. Möjligen tar jag ett varv med dammsugaren. Möjligen.
.jpg)