Ett uttryck jag hör titt som tätt nuförti'n är "skapa minnen". Jag retar mig lite på det. Det låter lite instrumentellt, som att man i första hand gör saker för att just "skapa minnen" istället för att göra det för att det är roligt, för att man vill och för att man i första hand gör kul och fina saker tillsammans med andra - som först i efterhand blir till minnen... Eller så är det bara jag.
Lilla Torvald har varit här i dagarna tre och en del av det vi gjort blir såklart till fina minnen, men det var ju knappast därför vi for till Stenshuvud i vårsolen, eller lekte affär, eller gick i skogen och vid havet. Inte vet han heller att många av våra fantastiska samtal (just nu: mycket om döden, eftersom hans morfar nyss dött) blir till minnen - kanske för oss båda två. Oavsett har det varit väldigt roligt och ganska utmattande. Det kräver en del för att hålla jämna steg med en snart-femårings tempo! Man håller sig rask och rörlig och det hinner inte växa någon mossa på en!
Just nu har jag påskledigt och det är skönt och härligt på alla plan. Jag saknar inte arbetet alls, om man säger så. Väldigt färdig med det. Och har tre läsår kvar. Tjohej. Jag inledde i alla falllovet medmin första konsertupplevelse sedan innan pandemin. Orbit Culture, The Halo Effect och Meshuggah på Sparbanken Arena i Lund. I det längsta drog jag mig för det eftersom jag var välsdigt trött och opepp och ingen annan jag kände skulle dit. Men jag använde samma taktik jag har för att ta mig till jobbet ibland; lyfte mig i håret och sparkade mig själv där bak, bara. Och vilken kväll det blev! Jag körde hemåt i tidiga natten glad och full av energi! Fullt besluten att bege mig på fler musikaliska äventyr, framöver.
Idag ska jag ägna mig åt något så vardagligt som att... städa. Mitt hem känns dammigt och trist. Dags för ett vårlyft, helt enkelt. Belöningen för detta flit blir att, i eftermiddag, åka till en handelsträdgårdoch köpa några fina växter till baktrappen.
